söndag 14 maj 2017

Innesluten i bön

"Jag ber för dem"


Lever man nära någon, såsom lärjungarna levde nära Jesus, så märkte de givetvis av de förändrade förhållandena kring honom och började uttrycka en viss oro. Jesus ber för sina lärjungar. Orden i förbönen är dåtid men det är lika mycket en förbön för dig och mig, vi som är Jesu lärjungar idag. I sin bön, där Jesus, på ett lite snårigt vis, beskriver hur han och Gud är ett, förmedlar Jesus både hur svårt det är och hur han och lärjungarna mötte hat för de ord han har gett dem. Att bli förföljd för de ord som skapar tro och för de handlingar som Jesus en gång gjort och gett oss, sker än idag. Det sker i familjer, på arbetsplatser och i skolor. Det sker i vissa länder med uttalad religionskritik eller förbud och i en del länder men annan majoritetsreligion än den kristna.
   Av Jesu ord förstår vi att vi inte kan undgå att mötas av hat och ondska, klätt i allt från den grymmaste förföljelse till den tysta likgiltigheten och utfrysningen. Jesus vill med sin förbön tala om att Gud är med oss genom sin Ande i allt det svåra som kan möta oss. Vi upplever det inte alltid så, men det är löftet Jesus ger oss. Löftet synliggörs i våra dop, löftet finns med oss i vår tro och vårt hopp och vi tillhör redan Guds osynliga rike här på jorden. 


Guds riket börjar redan här och nu 


”De – dvs vi - tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.” säger Jesus. Helga, ett av alla dess storord som kan vara svåra att förstå sig på eller som är så belastade av missbruk. Helga har flera innebörder och är dubbelriktat. Vi ber: Fader vår som är himmelen, helgat varde ditt namn… Vi håller Guds namn heligt, i tro och vördnad. I förbönen ber Jesus att Gud också ska helga oss genom och i den sanning som Jesus  förmedlar till oss genom orden. Förr talades det mycket om helgelsens väg, att bli heliggjord, att bli Kristuslik. Dessvärre har det ofta skapat mer bedrövelse än glädje. Krav, som faktiskt är ouppnåeliga för ingen av oss kan bli som Kristus. Jämförelser, vem har nått längst på helgelsens väg, som om det skulle vara en tävling. Det sättet att tänka är en mänsklig konstruktion inget som avspeglas i evangeliet. 

Jesus möter alltid människor ansikte mot ansikte


Gud ser till oss som enskilda individer och våra vägar till tro är olika. Vi möter helt enkelt Guds ord genom Jesus på olika vis, det absolut ingen tävling i vem som är mest helig. 
Det är bra att komma ihåg att personer som helgonförklaras oavsett om det är påven eller det är en form av profan upphöjelse så är personerna inte mer värda än du och jag.
   Jag tycker att det är befriande att tänka på Luthers ord om att vi samtidigt är syndare och rättfärdiga, simul iustus et peccator. Inte 50/50 utan 100/100. Jag tolkar hans ord i ljuset av att vi inom oss bär både det som drar oss bort från Gud och det goda och det som drar oss till Gud och det goda. Samt vi är redan, genom tron, helgade, avskilda och tillhöriga till Gud, det har vi Jesus ord på.
   Så hur kan vi då vara och göra för visa den helighet Gud lagt ner i oss genom tron. Här ger oss både GT:s och Epistelns berättelse oss vägledning. Verserna i Jesaja finns i den del som kallas Trösteboken. Den innehåller profetior och tankar om framtiden då folkets svåra tid av olika prövningar ska vara över. Och Paulus skriver i episteln för att uppmuntra församlingen att leva i den frihet som tron på Kristus innebär och inte vara oense. 

Om vi vaskar fram några nyckelord


Så finner vi i Jesaja hopp och mod. Gud vill ingjuta kraft i oss för det som är svårt i våra liv, såsom det var för det judiska folket då och så som det kan vara för oss nu. Gud må upplevas som frånvarande i våra liv men är alltid närvarande oavsett vad vi känner. För Paulus är nyckelorden frihet och kärlek. Paulus är kärv, han förföljde nitiskt de första kristna och han stod med lagen i handen i mötet med de nya tankar och nya erfarenheter som människor mött genom Jesus. Paulus kärvhet förändras inte efter hans omvändelse i mötet med den uppstående Jesus. Kärvheten omvandlades, nu handlar det om vad som var emot evangeliet, om kärlek och frihet. Paulus kallar det som var emot för köttet, det vill säga det som står emot Anden. 
Kött i en biblisk kontext har flera nyanser i sin betydelse här är kött synonymt med det själviska och destruktiva i det mänskliga livet, ”biter och sliter i varandra”, skriver Paulus med sitt mustiga och kraftfullt språk. Istället uppmanar han oss att följa det främsta budet av alla, att älska sin nästa som sig själv. Detta för att Jesu hela liv, död och uppståndelse handlar om Guds närvarande kärlek och frihet.


Jesus har gett oss en manual, en färdbeskrivning, en bruksanvisning och vi har bara att följa den.


Jag vet, inte så enkelt, men vi behöver försöka leva efter den för annars gör vi slut på varandra. Med oss i den strävan att leva i helgelsen, att leva med Jesu ord som vägledning har vi hela tiden Guds förbön genom Jesus. Vi är omslutna och inneslutna i den tro och det hopp och den kärlek som Jesus levde för din och min skull. Bönen är ett redskap för att möta det destruktiva och ondskan. Det är därför Jesus ber för oss, för dig och mig att vi skall bli bevarade, att vi ska kunna stå emot ondska, att vi ska kunna leva i sanning. 
   Frågan är förstås vad är ondska? Ett svar är att det inte går ihop med mod, hopp, frihet och kärlek.För de orden hör hemma i Guds sanningssfär, det som bygger upp oss som enskilda och tillsammans. Det som får oss att växa i tro, i insikt, i erfarenhet i relation till Gud och varandra.


5:e Söndagen i Påsktid