Predikan på söndagen före pingst i Engelbrektskyrkan och Hjorthagskyrkan
Tänker du mycket på framtiden, vad som ska göras och hända imorgon och framöver? Eller är du en person som tänker mer historiskt, allt från vad du var med om igår och för x antal år sedan? Kanske är du mer en nu-människa? Personligen har jag mest av nu och imorgon inom mig, gårdagen är förbi och opåverkbar. Det enda jag kan påverka är mitt förhållande till minnet av igår. Såklart är det vanskligt att förenkla på det här viset, i varierande grad har vi igår, idag och imorgon inom oss.
Att jag inleder med de här funderingarna är för att i alla tre berättelserna vi hört finns det tankar om tiden och om närvaro.
Vi har hört den ca 3000 år gamla berättelsen om hur folket vandrade 40 år från Egypten till det förlovade landet. Mose gör allt för att ingjuta hopp hos folket under den långa, prövande och mödosamma vandringen.Våra livsvandringar är långt ifrån folket på vandring genom öknen eller hos våra samtida medmänniskor som lider under meningslösa krig, förföljelser och förtryck. Det går inte att jämföra och sätta likhetstecken för olika helveten på jorden. Samtidigt vet vi att vi var och en av oss har våra egna snårigheter och snubbelstenar på våra livsvägar även om vi på många vis har det väldigt bra i vårt land. Utmaningar kan kännas ensamt. Fast vi är inte ensamma. Att då får läsa och höra ord som de ur Moseboken kan inge nytt hopp och mod. Var tappra och starka! Var inte rädda… din Gud, går själv med dig… Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!
Bakom orden finns tron på att Gud är enträgen i sin omsorg och kärlek till sin mänsklighet.
Inte som en dockmakare med marionettrådar utan som en som själv vet vad det innebär att vara människa och har utgivit sig själv genom Jesus Kristus. Jesus fördjupade Gudsrelationen genom att kalla Gud, Fader. Föräldra- och barnrelationen är en bild som förmedlar både omhändertagande och trygghet och även gränssättande och viss stränghet. Fast för en del kan fader vara ett laddat ord. Erfarenheten av en fadersrelation är inte alltid god. Då behöver vi komma ihåg att det inte är Faders-aspekten i sig som Jesus lyfter fram utan närheten i relationen och det goda beroendet. Jesus visar att den avlägsne, onåbara Guden vill komma oss nära som den goda föräldern och vi uppmanas att be till Gud som den gode Fadern.Dagens evangelium är en del av Jesu avskedstal där han förbereder lärjungarna på att han kommer att lämna dem. Orden är som en förbön för dem och även för oss som lever nu. Och där finns även det subtila löftet om att Kristus ska komma tillbaka någon gång i en framtid vi inte känner till. Jesus tar upp tråden från Moses och säger att vi inte kommer att vara ensamma, Gud är med oss för genom sin död och uppståndelse och med Guds Andes hjälp kan vi ha frid inom oss även när det skakar omkring oss. Vilket i en orolig tid som vår är utmanande att ta till sig och tro på att det är sant.
I Johannes evangeliet kallas heliga Anden för Hjälparen. Anden låter sig inte fångas utan den kan förnimmas som en Gudsnärvaro, bortom ord, osynlig vid vår sida. Vi vill ju gärna vara rationella och förnuftiga och helst ha bevis. Anden låter sig inte fångas på det sättet. Tänker vi efter kommer vi säkert på tillfällen i livet då vi blivit överraskade, glada, förundrade inför något vi oroat oss för tvekat eller tvivlat inför. Så löser sig saker och ting på ett överraskande och tacksamt sätt. Det kan vara Andens verk.
I vår Bibels andra skapelseberättelsen berättas att Gud blåste in liv genom hennes näsborrar så att hon blev en levande varelse.
Paulus uttrycker detta enkelt, klart och poetiskt i Romarbrevet…varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Amen