Förtröstan och Tillförsikt

Dessa två ords styrka kom till mig då jag var involverad i ett samtal om Tro och Tillit. Med en allvarlig lekfullhet tänker jag följande om Förtröstan och Tillit.

FÖR 

handlar om att Gud är för oss, inte emot oss. Det handlar också om att Gud har gått och går före oss, bland annat i Kristi gestalt.

TRÖST 

handlar om att Gud är tröstens Gud och tröst är besläktad med tro. Tröst och tro håller varandras händer och omsluter oss och vi kan ta våra händer och fatta tröstens och trons utsträckta händer.

AN 

handlar om tiden, att se tiden an. Det handlar både om att leva i nuet och att välja och orka vänta och se tiden an. Allt kan inte ske i ett omedelbart nu. 

Tiden är främst vår vän men kan som alla vänner också bli fiender och motarbeta oss. Därför måste vi alltid leva ”i tiden”, vi kan inte kliva av med hänvisning framåt eller bakåt, eller bådadera. 

Vi kan lära av dåtid och planera för framtid och själva tiden är NU. 

Tiden är paradoxal och gränslös. Den paradoxala tiden gör inte skillnad på gott och ont, tiden betjänar både godhet och ondska och är därför både vår vän och vår fiende. I sin gränslöshet är tiden också både vän och fiende beroende på omständigheterna som tiden verkar i. Det är därför vi alltid måste vara varsamma och leva NU.

TILL 

handlar om rörelse, livet är ständigt till, oändligt pågående, riktad till någon och något, till är ett relationsord, som handlar om oss själva, vår medmänniska och om Gud. Till är växelverkan mellan Jag och Du, transcendent och immanent.

FÖR 

handlar om att Gud är för oss, inte emot oss. Det handlar också om att Gud har gått och går före oss, bland annat i Kristi gestalt.

SIKT 

handlar om vårt seende, om vår sållning, vårt selektiva seende som utmanas av den klara sikt som Guds seende har och som 1 Mos 1:3-4 berättar om: "Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.” 

Gud skapade sikt och sikten är god.