Tankar i Fastan - Lördag 22 mars

 

Markusevangeliet 6:45-56 

    Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade. När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.

 

Det måste varit både fascinerande och förvirrande att, på plats, vara tillsammans med Jesus, inte minst för lärjungarna. De såg, de upplevde hans fromhet på nära håll, som noggrannheten  med bönelivet. Jesus levde med Torah, det tar sig även uttryck i hans klädsel, tofsen på manteln visar att han följde buden som Gud gav Mose. Samtidigt var han den som kom med nya tankar om tolkning som utmanade de övriga religiösa ledarna och inte minst utmanade undren dem. 
   Likt lärjungarna förstår vi inte heller vidden av brödundret sett enbart till händelsen. Teologiskt går det att förstå utifrån Guds omsorg om sitt folk som går tillbaka till berättelserna om judarnas flykt från Egypten där Gud förser dem med vaktlar och dagg som blir bröd. 
   Jesus som Gud inkarnerad skapar och helar helt enkelt. Personligen har jag ingen svårighet med undren och helandet. Jag kan leva med kanske och kanske inte, hände det som hände. Jag gör det med övertygelsen om att Gud kan intervenera i skapelsen.

I dagens evangeliemöte med Jesus och lärjungarna är jag mest nyfiken över att få veta varför Jesus tänkte gå förbi dem? Testade han deras reaktion? Hade han en plan av något slag som han tänkte genomföra men han såg deras rädsla och ändrade sig? När och hur upplever vi att Jesus är på väg att gå förbi oss idag?

Bön
Gud, du är med oss med din Ande som andas i och genom oss, hjälp oss att påminna oss om din närvaro eftersom vi inte som lärjungarna har dig synlig hos oss i Jesu gestalt. Vägled oss att läsa berättelserna om din närvaro och dina handlingar då, så att de kan bli till stöd och riktlinjer för våra liv här och nu. Amen