måndag 17 mars 2025

Tankar i Fastan - Måndag 17 mars

 



Markusevangeliet 4:35-5:20 

    På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"  Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."

 De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren andeoch hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" Jesus hade nämligen just sagt åt honom: "Far ut ur mannen, du orena ande!" Nu frågade han: "Vad heter du?" Mannen svarade: "Legion heter jag, för vi är många." Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten. Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: "Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!" Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig." Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man. 


Flera olika rädslor möter oss och vi kan känna igen oss om vi tänker till, lättast förstås i den första skildringen. Det är en konkret rädsla lärjungarna upplever. Kanske har du som läser det här upplevt storm till havs eller för all del till sjös. Själv har jag bara suttit på ett stort fartyg med motorhaveri och flutit runt i några timmar på Nordsjön. Det var ingen storm, bara dyningar och det var så tyst. Flera gånger ljöd högtalarrösten att det inte fanns någon anledning till oro. Jag kommer ihåg att jag tänkte att säger han det en gång till blir jag verkligen orolig. Rädslor ska tas på allvar. 
   Återigen är förstås de här berättelserna för att visa Jesu makt, skaparförmåga som inkarnerad Gud och som Messias. Vindarna lägger sig och lärjungarna förundras. Vem är han?
   Jesus fanns inte till hands och fixade fartygets motorer. Överlag är och var han ingen fixare. Hans räddning, frälsning handlar om vårt inre kaos som lätt skapar yttre kaos.
   Vilket leder över till den plågade mannen som är besatt av ett nästan oräkneligt antal demoner, så många som en av romarnas största militära härar, en legion, därav namnet. Han var helt enkelt jättesjuk. Vi kan spekulera i vilken psykiatriskt diagnos han skulle fått idag, vilket jag hoppar över. Sjukdom betraktades då som en besatthet av onda andar. Och återigen ser vi hur ondskan känner godheten, 
Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte! 
   Jesus visar vem han är på ett dramatiskt vis och svarar på ondskan begäran. Det är intressant att ondskan ber godheten om hjälp, det går att meditera över på flera vis. Mannen blir befriad och de arma svinen som betraktades som orena enligt judisk tro drabbas. Mina tankar flyger iväg och går till den icke-judiske svinbonde som ägde dessa, han blev fattig. Men det är försås inte poängen. 
   Den befriade mannen, kanske var även han av icke-judisk börd, ville av tacksamhet följa med Jesus men får inte det. Istället ger Jesus hom uppdraget att berätta. Mannen blir en av alla dessa okända följare som berättar. 
   Återigen väcker Jesu handlingar och ord både förskräckelse och häpnad och vi får fundera över vad detta betyder för oss idag.

Bön
Gud, hjälp oss att förtrösta på, tro på och känna din närvaro när det är både yttre och inre stormar och när sjukdomar av olika slag drabbar oss. Du vet genom Jesus Kristus vad mänskligt lidande och rädsla är. Förbarma dig över oss. Amen


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar