Tankar i Fastan - Söndag 30 mars

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunch

Markusevangeliet 9:30-37 

    Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå." Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare." Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig." 

Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga. Så är det ofta med oss, allt sig likt även om årtusenden har förflutit. Det är andra gången Jesus förutsäger vad som ska komma och det är förstås ofattbart för lärjungarna, tänk själv om någon i din närhet uttrycker att personen kommer att bli dödad och uppstå. Onekligen kraftfull undervisning. 
   De har sökt sig från de mer nordliga delarna och vänder hemåt mot Galileen. Det finns hela tiden en rörelse och det är klart det vanligaste sättet att förflytta sig när man inte hade åsna eller häst. Att promenera inbjuder både till tystnad och samtal. Jag tänker att Jesus gick där för sig själv i sina tankar, kanske böner och lärjungarna småpratade med varandra. Kanske var det något speciellt som hänt som gjorde att de började tvista om vem av dem som var störst. Kanske var det händelsen när Petrus, Jakob och Johannes följde med Jesus upp på berget som satte igång funderingar. Oavsett vad det var så kommr Jesus med en helt annan vinkling på den frågan. Ödmjukhet, öppenhet, sårbarhet, exemplifierad i ett barn. Han ger dem också ett underifrån perspektiv att bära med sig genom att lyfta fram tjänaraspekten. 
   Det Jesus undervisade lärjungarna om då är lika giltigt för oss att fundera över idag.

Bön
Gud, när vi inte förstår vad du menar, hjälp oss då att hjälpa varandra till klarhet så långt det går. Att våga fråga. Våga söka ny kunskap om dig, om varandra, om allt smått eller stort. Speciellt när det är svåra och utmanade, saker vi inte förstår. Svaren kan vara givande, förnyande och även belysa det som kan vara farligt för oss. Du som gett oss kunskapens gåva vägled oss att använda den på ett klokt vis. Och när våra frågetecken hopar sig, hjälp oss att släppa, ibland för stunden, ibland för alltid. En gång blir kunskapen fullständig, det har du lovat. Amen