Tankar i Fastan - Lördag 5 april

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunck

Markusevangeliet 11:12-19 

    När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon.  Då sade han till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!" Och lärjungarna hörde det.  De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden. 

Det finns en stor frustration i verserna vi läst. Varför förbanna ett fikonträd när det ändå inte var rätta tiden för fikon? Symboliskt är ofruktbara träd en bild för olydigt folk och Guds dom. För lärjungarna måste det varit helt oförståligt, de visste inte vad som väntade.
   Det är inte helt enkelt att förstå händelsen vid Tempelområdet heller, det finns flera tankar om det. Jag lämnar dem därhän i de här korta tankar. Jesus anknyter i en mening till profeten Jesajas ord om att Templet är öppet för alla. Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.  Endast Gud vet inkarnationens djupaste mening när det handlar om tiden, nu var tiden inne för att fullborda den Gudsmening som Jesus inkarnerade. Att närma sig den räddning, den frälsning som inkarnationen och Jesu offer innebar och innebär är öppen för alla. Templet var symbolen för Guds närvaro bland människor och det var heligt. Något brast för Jesus när han bevittnade kommersen och rörelsena kring Templet, oheligt.
   Mänskligt sett påverkade säkert oron och stressen helt enkelt Jesus, sann människa, sann Gud.

Bön
Gud, på vår vandring med Jesus läser vi berättelserna om den sista tiden, där ord står mot ord. De som är överväldigade av hans undervisning och de som var rädda för hans undervisning. När ord står mot ord i våra liv, hjälp oss att söka saningen och öppenheten. Amen

Uppmärksam läsare ser att jag hoppat över några verser om intåget i Jerusalem, det spar vi till Palmsöndagen.