Markusevangeliet 10:32-45
De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: "Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: "Mästare, vi vill be dig om en sak." - "Vad vill ni att jag skall göra för er?" frågade han. De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster." Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?" De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill." När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Jesus gick först, jag tänker att han alltid går först, även för oss som inte har honom synlig för våra ögon. Jesus gick där med lärjungarna, som var fyllda med bävan. Det som är spännande att fundera över är vilka de andra som följde med var. Och dessutom fundera över hur det kom sig att de var rädda. På något vis hade de antagligen tagit del av de tidigare förutsägelserna om vad som väntade Jesus. Och för en tredje gång förutsäger Jesus sitt lidande, sin död och sin uppståndelse.
Även om det var bävan och rädsla i luften verkar en del av budskapet sjunkit in eftersom Jakob och Johannes tar initiativ till att visa sin trofast och mänskligt sätt lite muta sin plats nära Jesus. Svaret Jesus ger dem visar hur lite de ändå förstått av vad det egentligen handlar om. Bägaren är en symbol för det öde som Gud tilldelar människan där lidande är en del och när Jesus tar upp dopet så är det en förutsägelse om hans speciella utvaldhet. Lärjungarna fick smaka på bägaren, lida för sin tro, precis som många, många efterföljare fått göra under alla dess århundranden som följt sen allt fullbordades under stilla veckan och påsken. När vi, var och en döps så är det inte enbart att vi blir medlemmar i Kristi världsvida kyrka vi döps med vatten som är en sinnebild för både prövningar, död och liv.
Det är så befriande att tjafsen står med, hur de övriga lärjungarna blir sura och arga på Jakob och Johannes. Det djup mänskliga att vilja ha fördelar möter Jesus med att återigen kärvt, kasta om förutsättningarna för vad det innebär att vara stor. Och det är han själv som är sinnebilden för tjänande och han är den som lyfter oket av våra axlar genom att ge sitt liv till lösen för många.
Bön
Gud, tack för att du gått före oss genom Jesus, tack för att du går vid vår sida med din Ande som andas vid, i och genom oss. Hjälp oss att påminna oss själva och varandra att finnas för varandra - inte som en lidande tjänare för det finns bara en och det är du genom Jesus - men som tjänande medmänniskor för varandra. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar