Varför står ni och ser mot himlen?

 

Kristi himmelsfärds dag i Hässelby Strands kyrka 

Idag möter vi samma författare, Lukas, till evangeliet som till epistel ur Apostlagärningarna. I episteln är det ett par frågor som kan hjälpa oss att förstå Kristi himmelsfärd. Lärjungarna ställer hoppfullt frågan Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike? Tålmodigt svarar Jesus en sista gång att det inte är deras sak - och därmed inte heller vår sak - att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Jesus specificerar inte vad han menar med det, utan Jesus betonar att uppdraget är att lärjungarna ska ut gå och berätta om honom ända till jordens yttersta gräns. Samt att de ska få kraft genom helig Ande att göra det. Det här är ett uppdrag som går i arv, generation efter generation ända till oss. Guds kraft, Anden ska hjälpa oss i det arbetet. Hur Andens gåtfulla och kraftfulla närvaro verkar får sparas till  Andens högtid, pingstens predikan om 10 dagar,.
   Så jag går vidare till den andra frågan som änglarna ställer efter att lärjungarna sett Jesus lämna dem. Galileer…varför står ni och ser mot himlen? Änglarna svarar sen själva på frågan och förmedlar att Jesus ska komma tillbaka och indirekt blir det en uppmaning, lev här och nu och fullfölj det Jesus bett er om. Att berätta och berätta igen om allt det som Jesus sagt och gjort för att visa på Guds förbund med sin skapelse. 

Förbund är gemenskap och det är vad Gud önskar av oss. 

En gemenskap där vi förstår att vi är delar av en mycket större verklighet än vi till 100 % kan förstå med vårt förnuft. Det är Gud, vi och vår jord och vår värld som är gemenskapen och tillsammans kan vi vara Gud behjälpliga att i tro ta till oss att Gud är fortsatt närvarande med sin Ande i våra liv och sen Jesus lämnade jordelivet. I evangeliernas berättelser visar Jesus hela tiden att vi genom vår tro kan förverkliga en del av Guds rike redan här och nu och samtidigt är det en förberedelse för det slutgiltiga, kommande Guds riket då han ska komma tillbaka i en okänd framtid. Att försöka tyda tidens tecken när det ska ske är lönlöst. I väntan på Kristi återkomst har vi fullt upp med att leva tillsammans och ta hand om varandra och den jord som vi är satta att ta ansvar för. Vi behövs alla med våra olika gåvor och personligheter. Gud räknar med dig och mig.

En allvarlig sida är att vi som kristna har ett ansvar att i Jesu anda påtala orättvisor och maktmissbruk. 

Det har vi mycket av just nu i en orolig tid. Både i vårt land med hög kriminalitet i allt från våld av olika slag, som vi här i Hässelby påtagligt upplevt flera gånger till ekonomisk brottslighet till unga som känner vilsenhet inför framtiden, osv. Och till det världsläget med krig på olika platser. Det kommer oss särskilt nära i rapporteringarna när det handlar om Ryssland/Ukraina samt Gaza/Israel. Förhandlingar om vapenstillestånd och fred verkar långt borta och det mänskliga lidandet förmedlas med fasansfulla bilder och vittnesbörd.
   Kanske tänker vi att vi som enskilda inte kan göra något åt allt detta. Och det är sant på ett vis. Fast små stenar ger också ringar på vattnet, tillsammans blir det många. Vi kan stötta det goda människorättsliga och fredliga genom att på olika sätt påverka i det lilla, vad vi köper för varor, vad vi kan bidra med av gåvor om vi har möjlighet. Dessutom behöver vi vara medvetna om vilken information vi tar till oss och vad vi sprider vidare och göra våra röster hörda när ondska och orättvisor visar sitt fula tryne i vår närhet. Det är obekvämt och det är något som finns i vårt uppdrag som kristna att ibland vara just obekväma och påtala felaktigheter och brott mot människor i olika svåra sammanhang.

Tar vi fasta på att Jesus efter sin uppståndelse var tillsammans med lärjungarna och med andra under 40 dagar anar vi att han på något vis behövde fortsätta att få lärjungarna att förstå att han inte var en politisk Messias som skulle avsluta den romerska ockupationen och återupprätta riket där och då. Jesus var och är politisk såtillvida att han kritiserar maktmissbruk. Jesus hade den enskilda människans värde och de mellanmänskliga relationerna samt det goda för sina ögon. Hans livsuppgift var att fördjupa förbundet mellan Gud och människa. Ett sätt – bland flera - att fördjupa förbundet mellan Gud och oss är bönen. Vi ska enträget fortsätta att be, bönen är kraftfull i vårt uppdrag att förkunna tro, hopp och kärlek. Tro på Gud, tro på människovärdet, tro på hopp om möjlighet att verka för det goda, fredliga och upprätta det skadade som går. Vi gör det för störst av allt är Guds kärlek till oss och sin skapelse och den kärleken ska visa sig i vår kärlek i form av öppenhet och respekt för varandra och oss själva och för Guds goda skapelse. Amen

2 årgångens läsningar

Jesaja 61:10-11

Apostlagärningarna 1:1-11

Lukas evangelium 24:49-53

Många rum längst med vägen

 

Predikan på 4:e söndagen i påsktid 2 årg. Hjorthagskyrkan 2025

Idag finns det flera trådar att dra i och spinna vidare på i evangeliet. Berättelsen är tätt vävd och inleder det första av tre kapitel som kallas Avskedstalet. När Jesu talar om rummen förbereder han lärjungarna på sin egen död och uppståndelse, han är den som går före oss och öppnar försoningens väg och vägen till uppståndelsens liv. Det låter hoppingivande och trösterikt att det finns många rum i Guds hus. Vad Jesus exakt menade och hur dessa rum är eller ser ut osv. har vi ingen aning om fast en dag får vi veta.

Till dess kan vi fundera över själva bilden av Guds hus och rummen för det går att tänka på Guds hus och rummen på flera vis. En del av oss tänker kanske att Guds hus var templet och synagogorna på Jesu tid, eller kyrkorummet för oss. Men Guds hus är mer, det vill säga Guds hem är överallt i sin skapelse, och rummen är många och olika.
   Ett rum i Guds hus som vi försöker kontrollera men som vi aldrig, helt och hållet, kommer att kunna tygla är naturen. Ibland sägs att svenskarnas primära kyrka och religion är naturen. Kyrkan och naturen utesluter inte varandra. De kompletterar varandra. Jesus undervisade & predikade i synagogor men lika ofta ute i naturen, vid berg eller vid stranden av Galileiska sjön. Han hämtade sina liknelser från det vardagliga livet och naturen. Kanske gjorde han så för att vi lite lättare ska kunna närma oss Gud och upptäcka att Gud är en del av allt i våra liv, alltid, 24/7.

I alla Guds rum, erbjuds vi att lära känna Gud och vägen till detta möte och denna relation går genom Jesus. 

När Jesus säger att han är vägen, handlar det om att följa i hans fotspår, med sin ande går han både före oss, bredvid oss och efter oss. Det är ett mysterium att han ständigt är närvarande. De första kristna sa om sig själva att de tillhörde Vägen. Kristen tro är verkligen som en väg, och då mer som en slingrande stig där vi inte ser kring nästa krök eller en gropig grusväg som det är lätt att snubbla på än en motorväg. Det förstår vi av att Tomas och Filippos verkade ha lite svårt för att känna till både vägen och till och med känna Jesus trots att de haft några år tillsammans. Om det var svårt för dem som hade Jesus hos sig, hur svårt kan det då inte vara för oss som inte har Jesus konkret hos oss att tro på att Gud söker oss och vill ha en relation med oss och vägleda oss hur vi bör ta hand om Guds goda skapelse och leva med varandra.
   Jesus säger vidare att han är sanningen och livet. Gud känner det mänskliga livet genom Jesus och hans tid på jorden även om det är länge sedan är människors liv mest förändrade till det yttre. Vår kunskap om liv och verkligheten har utvecklats, på gott och ont. Fast existentiellt är det inte så annorlunda, frågor om liv och död, sorg och glädje och relationer är detsamma.
   När Jesus talar om att han är sanningen handlar det inte främst om en intellektuell erfarenhet som ska verifieras eller falsifieras. Utan det handlar om att ha en personlig relation med Jesus, han är sant mänsklig lika mycket som gudomlig. För de som är tveksamma till tron låter det här lätt konstig eller flummigt men för sökare en väg till sanning och för redan troende är tron just sann.

En del som utmanas av tron kritiserar kristna med olika argument, ett brukar vara att vi inte är eniga.

Det är ett argument som inte håller för i allt väsentligt är vi eniga fast vi har olika kyrkotraditionerna. Även här kan vi använda bilden av olika rum. Vi är i det lutherska rummet här i Hjorthagskyrkan. Till våra trosfränder i det katolska rummet har vi anledning att säga stort grattis till valet av ny påve. Sen har vi ortodoxa rummen, de olika karismatiska rummen, listan kan göras lång. Vi läser samma berättelser och tror på samma Gud och drar delvis olika slutsatser om hur vi ska leva våra kristna liv i relation till Gud och till varandra. Vi tolkar och tyder berättelserna på varierande vis. Att vi har olika tankar och tolkningar är inte en svaghet utan en styrka och vi tillhör alla samma hus, Guds hus, Faderns hus. Mångfalden finns redan i Bibeln med sina 66 olika böcker eller rum, ja till och med fler lite beroende på hur vi väljer att räkna.

   Enheten och enigheten syns när vi visar respekt och ödmjukhet inför varandras rum. Det finns hela tiden något nytt att lära av varandra.
   Till sist det kanske viktigaste rummet som är ditt och mitt hjärtas rum. För när vi läser och hör berättelserna är det meningen att de ska tala direkt till oss att vi är välkomnade in i Guds hus med de många rummen. Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. säger Jesus. Amen

Dagens Bibeltexter

Jesus Syraks vishet 28:3-7
2 Korinthierbrevet 4:16-18
Johannesevangeliet 14:1-14

Att lyssna till rösten

 

Nu har vi hört tre berättelser med herdemotiv och får, många av Bibelns liknelser och bilderna kan upplevas främmande för oss. Vi stadsbor ser inte får och herdar så ofta. De närmaste fåren hittar vi nog på Riddersviks 4 H-gård och jag tror inte att det finns någon klassisk herde där. Men på Jesu tid och ännu tidigare när profeten Hesekiel levde var får och herdar något vardagligt. Därför var det inte konstigt att likna Gud, en kung eller en ledare som Jesus vid just en herde. Det var inte heller konstigt att likna människor vid får. Det kan kännas sådär att bli liknad vid något djur, ändå gör vi det ibland. Klok som en uggla, dum eller envis som en åsna osv. Jag blev nyfiken på får och googlade.
   Inte så förvånande står att får lever tillsammans, ofta i ganska stora hjordar. Det har vetenskapligt undersökts att får har en hög grad av social intelligens. De känner igen minst 50 andra får i sin flock. Och de känner igen människor och kan minnas ansikten i minst ett par år. Det fastnade jag för, lite fascinerande, och jag associerade vidare till att jag verkligen inte är bra på att komma ihåg namn, men ansikten minns jag ofta bra så jag kvalar in som får. Vilket vi alla faktiskt gör, för likt fåren lever vi i ett socialt sammanhang.

Vad är då herdens roll i allt detta?

Då hade herden hade en vandringsstav, en klubba och en slunga som han kunde kasta iväg stenar med. Kort och gott vapen för att försvara fåren mot rovdjur. För att skrämma bort och för att döda om det behövdes. I evangeliet hörde vi att det kunde behövas, vargen lurade. Herden behövde skydda sina får och sig själv mot faror. En bra herde har ordning och reda på sina får. Är vi i ett land där det fortfarande finns herdar kan vi se hur de håller ordning på fåren när de ska gå över trafikerade vägar osv. De har sina hundar och ofta en stav och nu finns det säkert modernare hjälpmedel än klubba och slunga.
   Herden var och är viktig för fåren. Genom liknelsen vill Jesus visa att likt en herde bryr sig Gud om dig och mig, känner dig och mig vid namn, vill oss väl. Gud äger sin skapelse, på det sättet är vi ägda av Gud, som fåren av sin herde och samtidigt har vi frihet.
   När Jesus säger att han är den gode herden - som ger sitt liv för fåren – går till viss del profeten Hesekiels profetia i uppfyllelse, han är Davids ättling och har besegrat den eviga döden men något fredsrike har vi inte än. Samtidigt ger Jesus folket då och oss nu även en bild av det goda ledarskapet. Jesus säger att vi ska lyssna till hans röst, vi som lever nu hör rösten genom alla berättelser.

Rösten ger oss vägledning hur vi tillsammans kan leva ett gott liv.

Herden är den som varsamt visar vägen för oss både för vår andliga och själsliga ordning och som vill ge oss vägledning för det sociala samspelet mellan oss. För fåren var vargarna en fara, de är inte farliga för oss men bildligt finns det gott om vargar. Människor som vill oss illa eller vi själva som gör andra illa genom ord eller handlingar. En herde kan vara en förebild för oss alla och inte minst när vi själva är ledare, i stora som små sammanhang. Att vara en närvarande person i nuet och samtidigt ha blicken både framåt och bakåt. Herdeskapet/ledarskapet handlar aldrig om blind lydnad. Tänk på fåren som vi ser i våra hagar, de har gott om utrymme att vandra fritt när de inte är i någon fålla.
   Vi har också gott om utrymme att leva våra liv i frihet även om vi också har våra fållor. I vissa länder ser vi nu hur friheten inskränks genom mer eller mindre subtila beslut och ibland rent drastiska beslut av ledare som knappast har den gode herden som förebild. I det jordiska ledarskapet/ herdeskapet, finns en frestelse att bli alltför uppfylld av sin egen position och precis som i liknelsen överger fåren – överger oss – och bry sig inte om när det blir utmaningar och svårigheter. Det är en herde som inte är värd namnet utan en person som är lejd och helt agerar i eget intresse.
   Ibland är vi med och väljer ledare. Då behöver vi välja en person med goda herdeegenskaper, en som kan samla sin hjord, samla oss, överblicka och leda med fast hand utan att inskränka på vår frihet att välja våra liv och vilken grästuva i hagen som vi vill mumsa på. 
   Vi kan aldrig bli som Jesus, den gode herden, däremot har vi honom som vägledare och förebild. Inför Jesus är vi som fåren som behöver fast ledning, vi behöver lyssna till rösten som bryr sig om oss för att vi likt fåren ska kunna känna igen varandra och leva ett gott, socialt liv tillsammans.

Predikan vid gudstjänst 3:e söndagen i påsktid 2 årg. i Hässelby Strands kyrka 

Hesekiel 34:23-31

Hebreerbrevet 13:20-21

Johannesevangeliet 10:11-16