Att lyssna till rösten

 

Nu har vi hört tre berättelser med herdemotiv och får, många av Bibelns liknelser och bilderna kan upplevas främmande för oss. Vi stadsbor ser inte får och herdar så ofta. De närmaste fåren hittar vi nog på Riddersviks 4 H-gård och jag tror inte att det finns någon klassisk herde där. Men på Jesu tid och ännu tidigare när profeten Hesekiel levde var får och herdar något vardagligt. Därför var det inte konstigt att likna Gud, en kung eller en ledare som Jesus vid just en herde. Det var inte heller konstigt att likna människor vid får. Det kan kännas sådär att bli liknad vid något djur, ändå gör vi det ibland. Klok som en uggla, dum eller envis som en åsna osv. Jag blev nyfiken på får och googlade.
   Inte så förvånande står att får lever tillsammans, ofta i ganska stora hjordar. Det har vetenskapligt undersökts att får har en hög grad av social intelligens. De känner igen minst 50 andra får i sin flock. Och de känner igen människor och kan minnas ansikten i minst ett par år. Det fastnade jag för, lite fascinerande, och jag associerade vidare till att jag verkligen inte är bra på att komma ihåg namn, men ansikten minns jag ofta bra så jag kvalar in som får. Vilket vi alla faktiskt gör, för likt fåren lever vi i ett socialt sammanhang.

Vad är då herdens roll i allt detta?

Då hade herden hade en vandringsstav, en klubba och en slunga som han kunde kasta iväg stenar med. Kort och gott vapen för att försvara fåren mot rovdjur. För att skrämma bort och för att döda om det behövdes. I evangeliet hörde vi att det kunde behövas, vargen lurade. Herden behövde skydda sina får och sig själv mot faror. En bra herde har ordning och reda på sina får. Är vi i ett land där det fortfarande finns herdar kan vi se hur de håller ordning på fåren när de ska gå över trafikerade vägar osv. De har sina hundar och ofta en stav och nu finns det säkert modernare hjälpmedel än klubba och slunga.
   Herden var och är viktig för fåren. Genom liknelsen vill Jesus visa att likt en herde bryr sig Gud om dig och mig, känner dig och mig vid namn, vill oss väl. Gud äger sin skapelse, på det sättet är vi ägda av Gud, som fåren av sin herde och samtidigt har vi frihet.
   När Jesus säger att han är den gode herden - som ger sitt liv för fåren – går till viss del profeten Hesekiels profetia i uppfyllelse, han är Davids ättling och har besegrat den eviga döden men något fredsrike har vi inte än. Samtidigt ger Jesus folket då och oss nu även en bild av det goda ledarskapet. Jesus säger att vi ska lyssna till hans röst, vi som lever nu hör rösten genom alla berättelser.

Rösten ger oss vägledning hur vi tillsammans kan leva ett gott liv.

Herden är den som varsamt visar vägen för oss både för vår andliga och själsliga ordning och som vill ge oss vägledning för det sociala samspelet mellan oss. För fåren var vargarna en fara, de är inte farliga för oss men bildligt finns det gott om vargar. Människor som vill oss illa eller vi själva som gör andra illa genom ord eller handlingar. En herde kan vara en förebild för oss alla och inte minst när vi själva är ledare, i stora som små sammanhang. Att vara en närvarande person i nuet och samtidigt ha blicken både framåt och bakåt. Herdeskapet/ledarskapet handlar aldrig om blind lydnad. Tänk på fåren som vi ser i våra hagar, de har gott om utrymme att vandra fritt när de inte är i någon fålla.
   Vi har också gott om utrymme att leva våra liv i frihet även om vi också har våra fållor. I vissa länder ser vi nu hur friheten inskränks genom mer eller mindre subtila beslut och ibland rent drastiska beslut av ledare som knappast har den gode herden som förebild. I det jordiska ledarskapet/ herdeskapet, finns en frestelse att bli alltför uppfylld av sin egen position och precis som i liknelsen överger fåren – överger oss – och bry sig inte om när det blir utmaningar och svårigheter. Det är en herde som inte är värd namnet utan en person som är lejd och helt agerar i eget intresse.
   Ibland är vi med och väljer ledare. Då behöver vi välja en person med goda herdeegenskaper, en som kan samla sin hjord, samla oss, överblicka och leda med fast hand utan att inskränka på vår frihet att välja våra liv och vilken grästuva i hagen som vi vill mumsa på. 
   Vi kan aldrig bli som Jesus, den gode herden, däremot har vi honom som vägledare och förebild. Inför Jesus är vi som fåren som behöver fast ledning, vi behöver lyssna till rösten som bryr sig om oss för att vi likt fåren ska kunna känna igen varandra och leva ett gott, socialt liv tillsammans.

Predikan vid gudstjänst 3:e söndagen i påsktid 2 årg. i Hässelby Strands kyrka 

Hesekiel 34:23-31

Hebreerbrevet 13:20-21

Johannesevangeliet 10:11-16