Fjärde ljuset är tänt
Vi närmar oss födelsen som ljuständningarna under de fyra
söndagarna har syftat mot och idag möter vi en avgörande person för att det
överhuvudtaget har skett, Maria, Jesus mamma.
Herrens moder
Tankarna vandrar i väg, vem eller vilka skulle kunna ge
förklaring eller åtminstone försök till förståelse för det som Maria upplevt
vid ängeln Gabriels besök? Marias mamma (enligt legenden kallad Anna) tror jag
var den första kvinnan som fick veta och förhoppningsvis var hon ett stöd och
inte enbart förskräckt – Maria var bara trolovad med Josef, vilken skandal det
skulle kunna bli - och fundersam – en ängel, Guds son, vad händer?. Jag ikläder
mig Marias skepnad och tror att hon kom och tänka på sin släkting Elisabet
eller så var det mamma Anna som tipsade. Elisabet är gift med Sakarias en av
prästerna med tempeltjänst och de lever ett fromt och rättfärdigt liv. De bor i
en stad i Juda bergsbygd får vi veta, helt enkelt närmare Jerusalem än Nasaret
som ligger i Galileen. En vandrings sträcka på 15-20 mil som Maria skyndsamt ger
sig i väg på.
Elisabet var på ålderns höst även hon gravid genom Guds
försyn men utan inslag av mirakel. Maken Sakarias fick betala priset för gåvan att bli
förälder genom att vara stum till sonens Johannes födelse, det vill säga pojken
som kom att bli känd som Johannes döparen.
Vem kunde väl vara bättre stöd än Elisabet som själv mött
Guds handlingskraftiga bönhörelse i sitt liv. Kunde hon ge Maria stöd och
vägledning? Av Lukas berättelse blir det uppenbart. Guds närvaro blir högst
påtaglig genom helig ande. Elisabet välsignar Maria och barnet hon bär för hon
förstår att det är Messias. Hon bekräftar Marias ja till att bli Gudaföderska.
Jag ser framför mig hur Elisabet fanns vid Marias sida med
stöd, bön och vägledning genom hela livet. För det skulle visa sig att deras
söner var ämnade för en mycket smal väg i livet. Johannes som profet och Jesus
som Gud inkarnerad, Messias. Deras liv och sönernas liv blir sammanvävda för
all framtida historia. Både Maria och Elisabet säger sitt ja och amen till Guds
ära. Gud behövde den mänskliga samverkan för att genomföra inkarnationens
frälsningsplan.
Det finns jordnära poänger med berättelsen om Marias besök
hos Elisabet som går utöver Elisabets lovsång och välsignelse. Det är den mellanmänskliga
generationsöverskridande relationen. Det finns en ålderism i vårt samhälle som
drabbar både kvinnor och män, att inte ta vara på äldre personers
livserfarenhet i bred bemärkelse. Det har på något vis blivit kulturellt
betingat i vårt land. Vi har tappat något värdefullt och det är dags att
påminna oss om värdet av att ta vara på möten och delande av livserfarenheter
över åldersgränser. Det var inte enbart Elisabet som var stöd till Maria. Jag tänker att Maria fanns där som stöd för Elisabet – om hon
fortfarande var i livet, hon var ju en äldre kvinna - när sonen Johannes brutalt
halshöggs på Herodes uppdrag.
Tillbaka till Maria, jag tror att hon blev lugnare och fick tillförsikt efter mötet med Elisabet. Och när Josef bekräftat att han skulle finnas vid hennes sida var det bara att vänta, en väntan som kännetecknar all världens graviditeter. Dock med ett mer dramatiskt slut än vad som är vanligt genom att de behövde ge sig i väg till Betlehem för skattskrivning trots att Maria var höggravid. Skattskrivningen var inte poängen utan profetians uppfyllelse så klart, Messias, frälsaren av Davids släkt skulle födas där. Om några dagar är vi där och firar i förundran med Maria, Herrens moder, Josef, herdarna och framöver stjärntydarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar