Med SOfOS

Shoes for Departure - Marina Abramović

Jag antar att en del av er gör som jag, tittar på olika slags serier.

Den12 december i fjol tittade jag på en brittisk deckare, Mord före aftonsång. Kort handlar serien om en landsorts präst som även löser mord och han gör det med empati, klurighet och mycket kärlek. Ingen skulle i den bästa av världar behöva lösa mord, varken på riktigt eller i serier. Men så lever vi inte i den
bästa av världar.
Det finns guldkorn att hämta från alla möjliga ställen i våra liv även brittiska deckare. Att det var just den 12 december vet jag för det är bra med mobilens kamera som daterar när man tar ett foto. När jag träffar på guldkorn av olika slag i något jag ser eller läser brukar jag ta en Screenshot. Det vill säga fotar av en mening eller en dialog, för att jag tycker att det fångar något bra och kan komma till användning, som idag i predikan. Min fiktiva kollega i serien kom med en bra och klok beskrivning av Guds kärlek till oss människor när han sa;

Guds kärlek är asymmetrisk, utan minsta förväntning om att besvaras.

Asymmetrisk betyder att något är ojämnt, inte likadant, inte en direkt spegelbild. Guds kärlek till oss, dig och mig, är annorlunda än den kärlek vi ger till varandra. Guds kärlek till oss är oberoende av vad vi tror och gör. Det är inte en spegelbild utan Guds kärlek till sin mänsklighet är mer, det är en grundsten och den förmedlas bland annat genom buden. Evangelisten Johannes skriver om den grunden i dagens evangelium.
Talet om förhärligande handlar om den ömsesidiga kärleken mellan Människosonen Jesus och Gud. Guds kärlek till oss, är så stark att Gud väljer att själv bli människa i Jesus och genom Jesu liv, död och uppståndelse blir den kärleken fullbordad och förhärligad. När Jesus ger lärjungarna det vägledande budet; att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra är det en uppmaning också till oss som är Jesu lärjungar nu.
Fast det är inte ett nytt bud, däremot är sammanhanget nytt när Jesus bygger vidare på de så kallade Helighets lagarna i Tredje Mosebok. De lyder; Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. 3 Mos 19:18 Och så budet som handlar om alla, inte bara det egna folket utan påminner om hur människor i alla tider flyttat frivilligt eller varit på flykt. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. 3 Mos 19:34
Det är bud som Jesus själv levde efter och fördjupade i egenskap av Messias. Bud för oss att leva efter.

Frågan är ställer Gud för höga krav på oss?

För allt tal om kärlek är ibland mer komplicerat än vi vill kännas vid och riktigt orkar med. Sociala medier, reklam, reality program om att hitta rätt i kärleken och olika hittepå serier, inklusive brittiska deckare får det att låta enkelt. Bakom alla ord och bilder som förmedlas finns det oväntade dimensionerna av kärleken som är svåra att förklara. Som den fiktiva kollegans ord om att Guds kärlek alltid finns där utan minsta förväntan på oss att den ska besvaras tillbaka till Gud. Det är som att Gud vet att hur mycket vi än försöker så snubblar vi i våra försök att efterleva kärleksbuden och Gyllene regeln om att bemöta varandra respektfullt och ha tillit till Gud.
Gud ger ändå inte upp hoppet om oss utan finns där alltid med förståelse, förlåtelse och uppmaningen till nya chanser att göra bättre ifrån oss. Som en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten. Helt enkelt ständigt närvarande med vägledning, det är därför Guds kärlek är annorlunda, asymmetrisk, än vår kärlek.
Även Paulus ger oss vägledning i episteln när han skriver att vi inte ska bli offer för vreden utan vi kan få hjälp med den, av och genom Jesus. Det är en hjälp som sträcker sig bortom våra liv här och nu vare sig vi är vakna eller sover.

Att vara vaken är en bild för att leva, det handlar om engagemang och är en bild för aktiv tro, i handling och inte bara i ord.

Trösta varandra, bygga upp varandra. Att sova handlar inte om lathet eller okunskap, vilket vi kanske lätt skulle kunna tro utan är en bild för döden, där är vi inte heller ensamma, Gud är med oss. I en tid som vår med så mycket oro både här hemma och i världen ställs vi verkligen på prov när det handlar om att leva kärleksfullt och vara medmänskliga.
Tänker vi på symbolen hjärta för kärlek så är det en drömbild av den perfekta tillvaron, minsta barn ritar ett hjärta när kärlek nämns. En mer realistisk bild för kärleken är vår kropps hjärta, som förstås inte är lika vacker som den ritade symbolen.
Men tänker vi mer på det verkliga hjärtat som en symbol för kärlek kan det påminna oss om att det viktigaste med kärlek är att det är ett arbete. Hjärtat är en ihålig muskel, som ständigt pumpar runt blod, syre och näring till hela kroppen, helt enkelt livsviktig.
Precis så menar Gud att kärleken är, livsviktig. Så genialiskt, så enkelt och så avancerat. Livsviktig och ständigt i arbete för att trösta, bygga upp och visa varandra respekt för dom vi är.
Refrängen i psalmen vi sjöng före evangelieläsningen får bli en bön för oss alla att få kraft av Gud och göra vårt bästa. Nära vill jag leva, nära dig min Gud, i din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din kärlek kan min kärlek gro.
Amen