Tankar i Fastan - Måndag 31 mars

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunch

Markusevangeliet 9:38-50 

    Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss." Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss. Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.
Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen. Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet, där maskarna inte dör och elden inte släcks. Ty alla skall saltas med eld. Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra."

 

Då som nu har vi ibland en tendes att sluta oss inom vårt eget sammanhang, arbetsplatser, skolor, grupp av vänner, och i kyrkans värld både som församling och i gudstjänstsammanhang. Den som inte tydligt markerar tillhörig kan mötas med en viss avvaktan. Jesus uppmaning som förstås är specifik vid det här tillfället kan även tolkas i ett större sammanhang, var öppen! Helt enkelt,  Den som inte är mot oss, han är för oss.
   Om man inte fått tron med modersmjölken bildligt talat så tillhör man kanske kategorin dessa små som tror. Jag tillhör definitivt den kategorin - från början - är väl bäst att tillägga. Den trevande, sökande människan är sårbar i mötet med de som vandrat Vägen en längre tid och känner geografin lite mer. Jesus är dramatiskt kärv i straffet för att förleda dessa små. När han blir så där otroligt kompromisslös och kärv tänker jag att det är för att väcka oss, det är dödligt allvarligt att vi har så svårt för att bemöta varandra med öppenhet. När vi ändå gör det - för vi syndar och faller - så hjälper det förstås inte så mycket att hugga av våra fötter och riva ut ögonen men bildligt talat kan vi stanna upp inför allvaret. Elden är en bild för prövningar. Saltet en livsnödvändighet (du som någon gång fått slatbrist i kroppen vet hur snurrigt det kan bli). Saltet på Jesu tid användes i kulten, offren i templet skulle saltas och i vardagen användes det vid eldning av djurspillning för att påskynda förbränning. Alltså något mycket användbart inte enbart i matlagning för att ge smak eller konservera.Jesus konstaterar att salt är bra att ha. 
   Tron har inneboende salt i sig, ibland prövas vi, ibland offras vi och framför allt ger vi smak, existentiellt smak till livet genom tron. Vi behöver vara rädda om saltet, för vad gör vi om vi förlorar det? 

Bön

Bevara er sälta och håll fred med varandra. Gud, vi ber hjälp oss att bevara vår tro och våra vittnesbörd om vår tillhörighet till dig i öppenhet med andra, både de som delar vår tro och de som har andra tankar om livet och existentiella frågor. Amen

Tankar i Fastan - Söndag 30 mars

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunch

Markusevangeliet 9:30-37 

    Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå." Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare." Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig." 

Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga. Så är det ofta med oss, allt sig likt även om årtusenden har förflutit. Det är andra gången Jesus förutsäger vad som ska komma och det är förstås ofattbart för lärjungarna, tänk själv om någon i din närhet uttrycker att personen kommer att bli dödad och uppstå. Onekligen kraftfull undervisning. 
   De har sökt sig från de mer nordliga delarna och vänder hemåt mot Galileen. Det finns hela tiden en rörelse och det är klart det vanligaste sättet att förflytta sig när man inte hade åsna eller häst. Att promenera inbjuder både till tystnad och samtal. Jag tänker att Jesus gick där för sig själv i sina tankar, kanske böner och lärjungarna småpratade med varandra. Kanske var det något speciellt som hänt som gjorde att de började tvista om vem av dem som var störst. Kanske var det händelsen när Petrus, Jakob och Johannes följde med Jesus upp på berget som satte igång funderingar. Oavsett vad det var så kommr Jesus med en helt annan vinkling på den frågan. Ödmjukhet, öppenhet, sårbarhet, exemplifierad i ett barn. Han ger dem också ett underifrån perspektiv att bära med sig genom att lyfta fram tjänaraspekten. 
   Det Jesus undervisade lärjungarna om då är lika giltigt för oss att fundera över idag.

Bön
Gud, när vi inte förstår vad du menar, hjälp oss då att hjälpa varandra till klarhet så långt det går. Att våga fråga. Våga söka ny kunskap om dig, om varandra, om allt smått eller stort. Speciellt när det är svåra och utmanade, saker vi inte förstår. Svaren kan vara givande, förnyande och även belysa det som kan vara farligt för oss. Du som gett oss kunskapens gåva vägled oss att använda den på ett klokt vis. Och när våra frågetecken hopar sig, hjälp oss att släppa, ibland för stunden, ibland för alltid. En gång blir kunskapen fullständig, det har du lovat. Amen

 

Tankar i Fastan - Lördag 29 mars

 

Markusevangeliet 9:14-29 

    När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. Han frågade: "Vad är det ni diskuterar?" - "Mästare", svarade en i mängden, "jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte."  Han sade: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!" De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så här med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var liten,  och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan." Jesus sade: "Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror." Då ropade pojkens far: "Jag tror. Hjälp min otro!" När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka." Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön." 

Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När jag läste den meningen kom en sång till mig som betyder mycket för mig, You Raise Me Up. Den finns många inspelningar att lyssna på, gör gärna det. Dagens tankar får blir texten.

When I am down, and oh my soul so weary
When troubles come, and my heart burdened be
Then I am still and wait here in the silence
Until you come and sit awhile with me

You raise me up so I can stand on mountains
You raise me up to walk on stormy seas
I am strong when I am on your shoulders
You raise me up to more than I can be

There is no life, no life without its hunger
Each restless heart beats so imperfectly
But when you come and I am filled with wonder
Sometimes I think I glimpse eternity

You raise me up so I can stand on mountains
You raise me up to walk on stormy seas
I am strong when I am on your shoulders
You raise me up to more than I can be

Bön
Gud, när jag likt pappan till pojken ropar mitt Jag tror. Hjälp min otro! ber jag i en förvirrad blandning av tillit och förtvivlan, res mig upp. Amen

Tankar i Fastan - Fredag 28 mars

 

Markusevangeliet 8:34-9:13 

    Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna." Och han sade: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt." 

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia." Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom." Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus. När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. Och de frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?" Han svarade: "Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom." 

Det jordiska möter det himmelska och Petrus, Jakob och Johannes förundras och vill hålla kvar glimten av Guds rikes makt genom att bygga hyddor. Det går inte att hålla kvar Guds rikes makt, Guds röst var och är fördold bakom icke-vetandets moln. Väl uttalat finns det endast kvar hos dem som hört. Gud ger uppmaningen till de tre att lyssna på Jesus, precis som Jesus själv har uppmanat dem till åtskilliga gånger. Lite slarvigt kan vi säga att Gud verkligen har en förkärlek för berg och moln, inte första gången glimtarna sker i samband med berg eller moln, Mose, den mest betydelsefulla personerna för judarnas historia var väl förtrogen med detta. Elia är också en historisk betydelsefull person. 
   När de lämnar berget uppmanar Jesus dem att behålla allt det varit med om i deras egna hjärtan, först när allt kommande är fullbordat får de berätta. Nu är nu för de tre och de får fortsätta fundera över vad Jesus menar med att uppstå från det döda. De gör en koppling till föreställningen om att Elia uppstått och ska komma tillbaka. Jesus menar att det skett genom Johannes Döparen och det slutade inte väl. Johannes bejakande Jesus, även om Johannes liv slutade med död för det han själv sagt.

Innan Jesus tar med de tre upp på berget har han talat om vad det innebär att följa och tro på Jesus - så klart det kan bli - med både lärjungarna och de som för tillfället var där. Valet innebär prövningar och utmaningar. Budskapet är kärvt och några av dem som är där kommer att få uppleva hur Guds rike kommer med makt, nämligen vid korsfästelsen och när de möter den uppståndne Jesus, något de ännu inte har en aning om. 

Bön
Gud, vi vet ingenting om nästa andetag, ingenting om framtiden, vad som väntar oss. Vi kan ana, planera på goda grunder, förutse i viss utsträckning men i egentlig mening aldrig veta. Det gäller för det jordiska såväl som det himmelska. Gud när du på olika vis, för oss, bryter igenom med ditt rikes makt hjälp oss att förvalta det outsägliga och vila tryggt i det oförklarliga. Amen

Tankar i Fastan - Torsdag 27 mars

 

Markusevangeliet 8:27-33 

    Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: "Vem säger människorna att jag är?" De svarade: "Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna." Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Messias." Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom. Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors." 

Tiden för att tala öppet och mer i klartext är inne. På vägarna mellan de olika byarna i norra delarna av landet finns tid för förtroliga samtal mellan Jesus och lärjugarna. Jesus är nyfiken och frågar dem vem människorna säger att han är. Han får lite olika svar, ganska förväntade svar då det fanns föreställningar om att t.ex. den store profeten och undergöraren Elia skulle komma tillbaka. Och så den riktigt personliga frågan, Och ni, vem säger ni att jag är? Petrus svar tyder på att öron och ögon har börjat komma i samklang med insikterna vem de valt att följa, Messias. Det är som en del bitar börjat falla på plats. Samtidigt förstår de inte vidden av svaret de ger. Och återigen blir de säkert fundersamma över att det är så hemligt. 
   Tiden är ändå inne och Jesus öppnar upp med den första förutsägelsen om vad som väntar honom. Det han säger går stick i stäv med lärjungarnas föreställning om Messias vilket får Petrus att reagera och jag tänker att han för Jesus åt sidan för att 'tala förstånd' med honom. En Messias som kommer att förnedras, misstros,  lida och dö är helt främmande för Petrus. Det blir som om orden är frestande för Jesus när han svarar, Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors. Även om han vet sin framtid och Guds plan behöver Jesus lärjungarnas stöd även i det oförklarligt svåra, han är Messias men på ett annat vis än de förväntat sig. Där på vägen börjar tar vägen en ny vändning för Jesus och lärjungarna.

Bön
Gud,  när vi läser berättelserna om din vandring på vår jord, inkarnerad i Jesus, kan vi känna med och förstå lärjungarnas bestörtning. Hur kan något gott komma ur förföljelse, lidande och död? Det fullständiga svaret har vi inte ens nu fastän vi lever och tror på offret som fördjupar vår relation till dig Gud. Det är som det ska. Amen

Tankar i Fastan - Onsdag 26 mars

 

Markusevangeliet 8:14-26 

    Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. Jesus varnade dem: "Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!" Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig. Han märkte det och frågade: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?" - "Tolv", svarade de. "Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?" - "Sju", svarade de. Han sade: "Förstår ni fortfarande ingenting?"
Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: "Ser du något?" Mannen öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring." En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!" 

Det var inte lätt för lärjungarna att se sambandet mellan de handlingar Jesus gjorde och det han undervisade och predikade om. Markus relaterar till det på ett kärvt vis, det mänskliga i Jesus blir så tydligt, han är smått irriterad, kanske trött. Jesus jobbade hårt för att sätt fingret på den maktfullkomlighet som bland annat fariseerna och Herodes gjorde sig skyldig till. På ett vis åskådliggörs detta genom att Jesus vid helandetillfället var tvungen att två gånger lägga sina händer på mannens ögon. 
   Jag tänker att vi behöver fundera över de tre frågorna Jesus ställer i relation till maktfullkomlighet i våra egna kyrkliga sammanhang och i samhället i stort. 
Är ni så förstockade? Väljer vi bekvämligheten kring vårt eget?
Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Vad är det vi inte orkar/vill se och inte orkar/vill höra?
Förstår ni fortfarande ingenting? Är det oförmåga eller ovilja att ta in olika perspektiv för att öka förståelse för diverse sammanhang?

Bön
Gud, vi ber om kraft att både se och höra det som pågår omkring oss både i det stora och i det lilla. Det är en oroligare tid i din skapelse, nu igen, vi har så svårt att lära oss av att maktfullkomlighet, varken i det stora eller i det lilla är något som lönar sig i längden, för någon. Hjälp oss att se och höra och tala i de sammanhang vi befinner oss så att vi kan öka förståelsen för att din spretiga mänsklighet hör samman trots olikheter. En enda jord, en enda mänsklighet. Amen

Tankar i Fastan - Tisdag 25 mars

 

Markusevangeliet 8:1-13 

    Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade: "Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån." Lärjungarna svarade honom: "Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?" Han frågade: "Hur många bröd har ni?" - "Sju", sade de. Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut. Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar. Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem. Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen. Jesus suckade djupt och sade: "Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken."  Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön. 

Fariseerna är sugna på diskussion, Jesus är mindre intresserad för tillfället och svarar vasst och lite nedlåtande. Det himmelska tecken  farisserna begär för att stödja Jesu handlingar och ord om att han är sänd av Gud är inget Jesus behöver svara an på. Han är Gud inkarnerad, ingen vet något om det än. Hans under är makthandlingar och skaparkraft. Kryptiskt svarar Jesus, Sannerligen om detta släkte skall få något tecken. Nog kommer det tecken framöver.

Det blir en hel del färdande med båt för Jesus och hans lärjungar, fler av dem var fiskare så det fanns en enkel tillgång till båt. För er som inte varit i det heliga landet så kan jag berätta att Galileiska sjön inte är en speciellt stor sjö. Det kluriga är att den har så många namn när vi läser om den förutom Galileiska sjön som den även nu kallas så är det Genesarets sjö, Kinneret sjön. Tiberias sjö. Namnen speglar att landskapet heter Galileen, slättlandet som kallas för Genesaret och längre bak i tiden Kinneret och orten Tiberias, som än i dag finns. Runt sjön fanns och finns en rad små städer/byar vi känner igen från Bibelns berättelser, hemtama miljöer för Jesus. Hans hemstad Nasaret ligger dock inte vid sjön utan en bit inåt landet.
   Idag blev det geografilektion. För mig personligen är detta landskap något som kommer för mig varje gång jag läser om det och är så tacksam för att ha fått uppleva miljöerna även om det är med ett 2000-årigt raster emellan. 

Bön
Gud, vi kommer med vår bön för hela din skapelse som under århundraden efter århundraden lämnar avtryck av människor som levt på olika platser runt omkring världen. I ord men också i förmål och ruiner som hittas anar vi mänsklighetens historia även konkret. Det yttre må ha förändrats radikalt men till det inre hos oss människor är förvånadsvärt mycket likt. Påminn oss om värdet av att känna vår historia för att förstå vårt nu, i närtid och längre tillbaka. Amen

Tankar i Fastan - Måndag 24 mars

 

Markusevangeliet 7:24-37 

    Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." - "Nej, herre", svarade hon, "men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar." Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter." Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" (det betyder: Öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: "Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala."

Det blir nästan något komiskt över det hela när Jesus för att hålla på sin messianska hemlighet emellanåt drar sig undan eller säger åt folket att inte berätta vad de varit med om. Vilket folket nitiskt fortsätter med. 
   I dagens berättelse lyser den messianska hemligheten återigen igenom när Jesus bemöter kvinnan som är av annat ursprung och tro. Han är först riktigt oförskämd, att likna någon vid en hund - som ansågs oren - var en skymf. Det är befriande att läsa om den enträgna kvinnan som Jesus till synes testar, hon ger svar på tal. I berättelsen visar Jesus - utan att visa - att hans liv och gärningar sträcker sig längre än att enbart gälla judarna. 
   Vi möter återigen nyskapelsens och helandets kraft när han botar den döve och stumma mannen. Det kan för oss bli en symboliskt viktig påminnelse om vikten av att lyssna och att kunna få tala fritt. 

Bön
Gud, sakta, sakta vandrar vi med Jesus upp till Jerusalem där allt till slut kommer klarna genom mörkret och den gåtfulla tiden som föregått den heliga veckan. Ändå kommer vi aldrig förstå den fulla vidden av din närvaro genom Jesus Kristus då som nu. Det är som det ska, mysteriet. Amen 

 

Tankar i Fastan - Söndag 23 mars

 

Markusevangeliet 7:1-23 

    Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna,  och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?" Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler."  Och han sade: "Det är just det rätta - att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban' (det vill säga tempelgåva),  då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni." Sedan kallade han till sig folket och sade: "Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren." När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. Han svarade: "Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet." Därmed förklarade han all föda ren. Men han sade: "Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren." 

Det blir så tydligt i den här berättelsen att Jesus går i profeternas fotspår när han citerar både Jesaja och åberopar Mose som fick lagen. Han omkullkastar inte lagen utan framträder som en lärare, en rabbi, som utmanar och ifrågasätter tolkningar av fädernas regler genom att ge nya vinklingar på reglerna.
   Det kan vara svårt som kristen 2025 och se den nyansen och komma ihåg att Jesus var jude, inte kristen. Vägskälet mellan judar och vi som kallar oss kristna kom långt senare och går egentligen inte att fastställa till ett exakt årtal. Så vi behöver hålla minst två bollar i luften samtidigt, det sammanhang som var då och tolka det samt den tolkning vi gör nu för att berättelsen ska bli relevant för våra liv. 

Poängen med mina Tankar i Fastan är att de ska vara kortfattade och därför tar jag idag fasta på den fantastiska och realistiska sammanfattning Jesus gör av oss människor när han säger, Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren. Det låter förskräckligt, är det så illa?
   Nej, först och främst bär vi Guds avbild inom oss och är därmed en del av den goda skapelsen, det är jätteviktig att påminna oss om detta. Men så ett ja, det är så illa, vi behöver vara realistiska, vi är inte perfekta och vi gör oss i skiftande grad skyldiga till allt det Jesus radar upp. 
Har ni också svårt att fatta? frågar Jesus lärjungarna och frågan gäller även oss. För när vi fattar, det är då vi kan komma inför varandra och inför Gud och be om förlåtelse och upprättelse och vägledning.

Bön
Gud, vi är lite tröga emellanåt, ibland farligt tröga att se oss själva realistiskt med den kapacitet för det goda och för det destruktiva som ryms inom var och en av oss. Hjälp oss att söka det goda inom oss och utom oss och när vi inte klarar av det, förlåt oss och ge oss nya möjligheter till insikter. Amen

Tankar i Fastan - Lördag 22 mars

 

Markusevangeliet 6:45-56 

    Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade. När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.

 

Det måste varit både fascinerande och förvirrande att, på plats, vara tillsammans med Jesus, inte minst för lärjungarna. De såg, de upplevde hans fromhet på nära håll, som noggrannheten  med bönelivet. Jesus levde med Torah, det tar sig även uttryck i hans klädsel, tofsen på manteln visar att han följde buden som Gud gav Mose. Samtidigt var han den som kom med nya tankar om tolkning som utmanade de övriga religiösa ledarna och inte minst utmanade undren dem. 
   Likt lärjungarna förstår vi inte heller vidden av brödundret sett enbart till händelsen. Teologiskt går det att förstå utifrån Guds omsorg om sitt folk som går tillbaka till berättelserna om judarnas flykt från Egypten där Gud förser dem med vaktlar och dagg som blir bröd. 
   Jesus som Gud inkarnerad skapar och helar helt enkelt. Personligen har jag ingen svårighet med undren och helandet. Jag kan leva med kanske och kanske inte, hände det som hände. Jag gör det med övertygelsen om att Gud kan intervenera i skapelsen.

I dagens evangeliemöte med Jesus och lärjungarna är jag mest nyfiken över att få veta varför Jesus tänkte gå förbi dem? Testade han deras reaktion? Hade han en plan av något slag som han tänkte genomföra men han såg deras rädsla och ändrade sig? När och hur upplever vi att Jesus är på väg att gå förbi oss idag?

Bön
Gud, du är med oss med din Ande som andas i och genom oss, hjälp oss att påminna oss om din närvaro eftersom vi inte som lärjungarna har dig synlig hos oss i Jesu gestalt. Vägled oss att läsa berättelserna om din närvaro och dina handlingar då, så att de kan bli till stöd och riktlinjer för våra liv här och nu. Amen

Tankar i Fastan - Fredag 21 mars

 

Markusevangeliet 6:30-44 

    Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 
De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."  Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." - "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de. Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar." Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk.  Det var fem tusen män som hade ätit. 

Spelar det någon roll för oss att det stora antalet människor blev mättade? Nja, blir mitt svar, ännu en berättelse som pekar mot Jesus och vem han är. Det intressanta skyms lätt av själva undret som för oss som inte var där verkar helt orimligt. Det finns minst sex tänkvärda punkter i berättelsen.

* Han fylldes av medlidande med dem... Ett medlidande som äger sin giltighet även för oss, vi är inkluderade i dem.

* Ge dem något att äta, ni själva. Jesus bemyndigar och uppmanar till ansvar.

* Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Det finns ledning i Jesu uppmaningar, han uppmanar sina lärjungar att leda, oss att leda. Den ledningen är kännetecknad av omsorg om det lilla som grönt gräs och gemenskap som i matlag.

*...såg upp mot himlen och läste tackbönen. Vi behöver ständigt påminna oss om Guds goda skapelse och om att tacka för det vi får och det vi har och inte ta det för självklart.

* ...man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det finns ett överflöd av Guds omsorg, det räcker och blir för över för de som inte fått. För oss blir det även en högst påtaglig påminnelse om att jordens resurser är ändliga. Vi behöver ta till vara, spara och dela med oss.

* Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite. Vid flera tillfällen uppmanar Jesus till vila och återhämtning i avskildhet. För att kunna finnas för andra behöver vi även finnas för oss själva. 

Bön
Gud, bortom tidens gränser och mänskliga framsteg som gör vår verklighet så annorlunda mot den som var när du var jordisk i Jesus finns i alla fall allt det som förenar i mänsklig existens. Hjälp oss att söka din ledning bakom tidens raster och låt de tidlösa orden vägleda oss. Amen

Tankar i Fastan - Torsdag 20 mars

 

Markusevangeliet 6:14-29 

    Hans namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: "Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom." Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!" 
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med, och Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru." Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen.Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, och du skall få det." Och han lovade och svor: "Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike." Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud." Flickan skyndade in till kungen och bad honom: "Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat." Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne  utan skickade en livvakt med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. Men när Johannes lärjungar fick reda på det kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav. 

Att maktfullkomliga män och ibland kvinnor, framträder under historiens gång är mer regel än undantag. Det vi ser nu i vår tid är säkerhetsrådgivare, politiker, chefer, presidenter, tech-miljardärer till rena diktatorer för att bara nämna några exempel. 

Herodes Antipas var en i den historiska raden av egenmäktiga män även om vi kan ana en glimt av samvete hos honom. Han tog sin brors hustru till fru, något som var helt emot den judiska lagen (om inte frun var änka) vilket Herodias uppenbarligen inte var.
   Johannes Döparen hade skarpa synpunkter på detta och Herodes fängslade honom men avstod från att döda honom, det lilla samvetet kanske gjorde sig påmint för ett tag. Vi förstår av betättelsen att Herodes trots allt till viss del lyssnade på Johannes och ville höra mer. Han betraktade Johannes som helig och rättfärdig.
   Heder och avlagda löften tillsammans med grupptryck suddade till slut bort det lilla samvetet hos Herodes när hans hustru Herodias och hennes dotter i maskopi (också maktfullkomligt) begärde Johannes huvud på ett fat. Fåfängan drev Herodes att ge löfte till dottern om vad som helst efter hennes förtjusande dans.
   Herodes minns detta och han kände sig troligen hemsökt och trodde att Johannes möjligen hade uppstått i den mer och mer framträdande mannen Jesus. Vem är mannen med alla dessa krafter? Samvetet hos Herodes väcktes till liv igen. Herodes var inte ensam om att tro att det kunde vara  Johannes eller profeten Elia. 

Vem/vad väcker samvetet hos nutidens maktfullkomliga män och kvinnor? 
Vem/vad väcker samvetet hos oss själva?

Bön
Gud, majoriteten av oss har inte en annan människas död på våra samveten. Ingen av oss är perfekt och därför gör vi oss skyldiga till orättfärdiga handlingar och förflugna ord som ställer till det för andra och för oss själva. Vägled oss med din gyllene regel i ord och handlingar. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. Amen

Tankar i Fastan - Onsdag 19 mars

 

Markusevangeliet 6:1-13 

    Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: "Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: "En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem." Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.

Han vandrade från by till by i trakten där omkring och undervisade. Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. Och han sade till dem: "När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem." De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem. 

Två berättelser som åskådliggör svårigheterna att komma med något nytt. Jesus blir förvånad över att folket i hans egen hemstad inte kan se igenom hans bakgrund utan har placerat in honom i ett fack. Förvisso förundras de över hans visdom och underverk men de kan inte ta in vad han har att förmedla i ord och handlingar. 
Jesus visar omsorg om lärjungarna när han sänder ut dem två och två, stöd för varandra men också för att de ska kunna vara trovärdiga vittnen i sin utövning. Han varnar dem även för att de kan komma att möta oviljan att ta emot orden om Ordet.

Under alla århudraden som gått har en del av de som tagit emot evangeliet i sina hjärtan också mött konkret motstånd och förföljelse, än idag. Kanske har du som läser erfarenhet av att inte blir accepterad av din familj för din kristna tros skull. Kanske vill inte människor du möter höra berättelerna om vad tron betyder för dig. Hur långt ska vi gå för att bli lyssnade på och blir accepterade? 
   Ordet för att vittne är på grekiska samma ord som martyr, en person som lider för sin tro, ibland ända till döden. Måste det gå så långt? Det var vanligare förr än nu med kristna martyrer. De flesta av oss väljer inte den svåra vägen men det kan vara nog så svårt och då är det trösterikt att Jesus uppmanar oss att skaka av dammet under fötterna. Det vill säga gå därifrån och själv ta avstånd från det sammanhang som inte tar emot oss. Det låter hårt, ibland är det nödvändigt. Ibland är tiden inte inne, kanske kan det förändras, kanske inte.

Bön
Gud, när vi möter avståndstagande från andra hjälp oss att förhålla oss till dessa situationer och att agera som är mest lämpligt. Hjälp oss så att vi inte faller i frestelsen att bli självutnämnda martyrer utan istället med rak rygg skaka av dammet under våra fötter. Hjälp oss att minnas att nu är det vi som med stöd av din Ande sår orden om Ordet och det är alltid du Gud som skördar. Amen 

Tankar i Fastan - Tisdag 18 mars

 

Markusevangeliet 5:21-43 

    När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: "Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet." Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt.  Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" Lärjungarna sade: "Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!" Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda." 
 Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: "Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre." Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: "Var inte rädd, tro bara." Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: "Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover." Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: "Talita koum!" (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.

 

Förtvivlan kan vara en stark drivkraft som gör att vi bryter normer och förväntade beteenden. Jag ser både förtvivlan och mod i dessa två parallella berättelser. Kvinnan som befinner sig i en utsatt situation, stigmatiserad av sin sjukdom eftersom blod ansågs vara rituellt orent och det fanns en rad föreskrifter om hur det skulle hanteras. 
   Sjukdom då liksom nu är något vi har svårt att förhålla oss till. Vi vill inte bli smittade, vi äcklas, vi blir existentiellt berörda och rädda och allmänt tafatta i hur vi shälva ska hantera det hela och hur vi ska bemöta varandra speciellt när vi drabbas av allvarliga och svårförståliga sjukdomar. 
   Kvinnan har lidit i många år, nu har hon hört om Jesus och hon tar en chans till att få hjälp. Vad kan gå fel? Inget går fel. Utan ord, endast med en rörelse vid Jesu mantel blir hon botad. Jesus känner rörelsen och undrar, Vem rörde vid mina kläder? Jag ser de stressade lärjungarna framför mig som likt stressade livvakter korthugget skyller på trängseln. Om förtvivlan var en drivkraft för kivnnan att tränga sig fram och röra vid manteln är modet den andra drivkraften när hon kom fram och svarade på Jesu fråga trots sin utsatthet och rädsla. 

Allt detta utspelas när Jesus är på väg till Jairos hem. Mannen som också han av förtvivlan sökt upp Jesus för att be om hjälp för sin dödsjuka dotter. Även denna berättelse slutar i dur. Om dottern verkligen var död eller endast medvetslös, det vet vi inte. Oavsett vad är det godheten och helandes makt som talar genom Jesu handlingar och omsorgen om varje människa som speglas i orden Gå i frid, samt ge flickan något att äta.

Jesu uppmaningar Din tro har hjälpt dig och Var inte rädd, tro bara, är svåra. Det finns kristna som anser sig kunna tro sig friska, jag har svårt för den karismatiska hållningen av helande. Varför A och inte B? Att det beror på A:s tro och B:s misstro är att göra sig själv till Gud. Vi kan inte bedöma varandras grad av tro. Vi har inte Jesus fysiskt hos oss som kan räcka oss handen eller att vi kan röra vid hans mantel. Så klart gäller uppmaningarna även oss men utifrån andra perspektiv. Och med facit i handen vet vi att alla dessa helandeunder främst handlar om Jesus och inte om personerna som blir botade. Berättelserna finns där för att visa vem Jesus är, Gud Son, inkarnerad Gud.

Bön
Gud, förbarma dig över oss när vi famlar i förtvivlan vid allvarliga sjukdomar och händelser. Jesus, dina läkander händer och helande ord finns inte konkret hos oss påminn oss därför om att din Ande andas i oss och genom oss så att vi kan möta vad det än är som väntar av svårigheter. Tack, tack, tack för frukterna av kunskapens träd som blir till konkret hjälp hos all sjukvårdspersonal. Amen

  

   

Tankar i Fastan - Måndag 17 mars

 

Markusevangeliet 4:35-5:20 

    På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"  Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."

 De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren andeoch hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" Jesus hade nämligen just sagt åt honom: "Far ut ur mannen, du orena ande!" Nu frågade han: "Vad heter du?" Mannen svarade: "Legion heter jag, för vi är många." Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten. Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: "Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!" Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig." Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man. 

Flera olika rädslor möter oss och vi kan känna igen oss om vi tänker till, lättast förstås i den första skildringen. Det är en konkret rädsla lärjungarna upplever. Kanske har du som läser det här upplevt storm till havs eller för all del till sjös. Själv har jag bara suttit på ett stort fartyg med motorhaveri och flutit runt i några timmar på Nordsjön. Det var ingen storm, bara dyningar och det var så tyst. Flera gånger ljöd högtalarrösten att det inte fanns någon anledning till oro. Jag kommer ihåg att jag tänkte att säger han det en gång till blir jag verkligen orolig. Rädslor ska tas på allvar. 
   Återigen är förstås de här berättelserna för att visa Jesu makt, skaparförmåga som inkarnerad Gud och som Messias. Vindarna lägger sig och lärjungarna förundras. Vem är han?
   Jesus fanns inte till hands och fixade fartygets motorer. Överlag är och var han ingen fixare. Hans räddning, frälsning handlar om vårt inre kaos som lätt skapar yttre kaos.
   Vilket leder över till den plågade mannen som är besatt av ett nästan oräkneligt antal demoner, så många som en av romarnas största militära härar, en legion, därav namnet. Han var helt enkelt jättesjuk. Vi kan spekulera i vilken psykiatriskt diagnos han skulle fått idag, vilket jag hoppar över. Sjukdom betraktades då som en besatthet av onda andar. Och återigen ser vi hur ondskan känner godheten, Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte! 
   Jesus visar vem han är på ett dramatiskt vis och svarar på ondskan begäran. Det är intressant att ondskan ber godheten om hjälp, det går att meditera över på flera vis. Mannen blir befriad och de arma svinen som betraktades som orena enligt judisk tro drabbas. Mina tankar flyger iväg och går till den icke-judiske svinbonde som ägde dessa, han blev fattig. Men det är försås inte poängen. 
   Den befriade mannen, kanske var även han av icke-judisk börd, ville av tacksamhet följa med Jesus men får inte det. Istället ger Jesus hom uppdraget att berätta. Mannen blir en av alla dessa okända följare som berättar. 
   Återigen väcker Jesu handlingar och ord både förskräckelse och häpnad och vi får fundera över vad detta betyder för oss idag.

Bön
Gud, hjälp oss att förtrösta på, tro på och känna din närvaro när det är både yttre och inre stormar och när sjukdomar av olika slag drabbar oss. Du vet genom Jesus Kristus vad mänskligt lidande och rädsla är. Förbarma dig över oss. Amen

Tankar i Fastan - Söndag 16 mars

 Markusevangeliet 4:26-34 

    Och han sade: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne." Och han sade: "Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt. 

Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Jesus ställer de retoriska frågorna hur Guds rike ska förklaras. Han ger oss liknelse på liknelse för att orden och egentligen inte bilderna heller räcker till som förklaringar för mysteriet av Guds rikes närvaro, bortom och redan här och nu och i en okänd framtid. 
Så i väntan på den fullständiga kunskapen faller orden i jorden och gror och vi har ingen aning om när skörden är mogen. Frusterande kan någon tycka, personligen ser jag det som en Guds gåva, att inte veta, jag behöver inte försöka tyda tecken i tiden. 
Finns det humor i Bibeln? Japp, som med det lilla senapsfröet som förväntas växa till ett träd istället för den ört det är. Det är en ledtråd till att vi inte fattar vidden av Guds rike som ska växa sig stort. På ett vis har det skett redan för det lilla fröet av tro som såddes när Jesus sa dessa ord har växt till den världsvida kristna gemenskapen med olika grenar där vi likt fåglarna bygger bo och har vårt andliga hem, våra kyrkogemenskaper. Där vi kan få näring för det fröord vi tar emot så att en del av Guds rike kan blomma ut i vår tro i ord och handling. Och samtidigt är Guds rike så mycket mer och hur det ska gestalta sig i den okända framtid då Kristus kommer åter det har vi ingen aning om och det är som det ska.

Bön
Gud, vi väntar på Kristi återkomst, vi väntar på skörd och att få allt förklarat. Väntan har varit lång, den är lång så vi förstår att det inte är vår sak att veta, än. Vägled oss Herre att leva här och nu och låta fröorden sås, växa och skördas för det som kan göras synligt av ditt rike på jorden här och nu. Amen

Tankar i Fastan - Lördag 15 mars

 

Markusevangeliet 4:13-25 

    Och han sade till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Vad mannen sår är ordet. Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt." Och han sade till dem: "Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Hör, du som har öron att höra med." Och han sade till dem: "Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." 

Vägkant, sten, tistlar och god jord. Vi bär allt det inom oss tänker jag. Ibland är vi utsatta som vid en vägkant, vi vet att det inte är så smart att gå där men Satan frestar oss att inte lyssna på den insikten. Som stenar kan vi vara lika vackra och släta som på en inbjudande strand på Gotland eller någonstans i grekiska övärlden, havet, det lena stenarna, solen ger oss glädje. Och det förflyktigas. De hårda stenarna kan även vara en bild för lidande och förföljelse för möter vi hårdhet faller vi på olika vis. Att bli insnärjd av våra världsliga bekymmer kan vara som att bli fast i snår av tistlar. När vi blir medvetna om den kompexitet vi bär inom oss är det lite lättare att kultivera den goda jorden så att vi hör och ser och tar emot orden om Ordet. Orden om Ordet vill gro inom oss. Ju mer vi ödmjukt tar emot bidrar till att vi får mer ut av vår relation till Gud, till varandra, till allt det som livet är. När vi förvränger och är snika förlorar vi och värdigheten tas ifrån oss, av oss själva. Gud söker oss, uppmanar oss att höra och se. Vill oss väl medveten om våra skav.

Bön
Gud, vi ber hjälp oss att inte gömma undan utan belysa och ta fram det som vi vill dölja. Det kommer alltid till synes, förr eller senare. Tack Kristus, du som sagt Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, Tack för att du lagt grunden genom att påminna oss, Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Amen

 

är världen ljus och kallar oss för världens ljus

Tankar i Fastan - Fredag 14 mars

 

Markusevangeliet 4:1-12 

    Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: "Hör! En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen." Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med." När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse." 

Det verkar först rimligt för att vi har någon form av facit. Vi vet vad som kommer att hända, fast sista verserna gör det lite knepigt att förstå, är inte poängen just att omvända sig och få förlåtelse för sina synder? Jo, vägen dit kan bara vara mödosam, det är en poäng med liknelsen.
När massan av folk kom var det för att lyssna till en lärare, en rabbi, möjligen tänkte de att han även var profet. Inga orimliga antaganden med tanke på vad Jesus sa och gjorde. Men han var/är mer än det. Jesus är uppfyllelsen av tidigare profeters profetior som t.ex. Jesaja som han på slutet citerar. Majoritet av dem som var där visste förstås inte det.
Tålmodigt ger han dem en liknelse som det lätt kan identifiera sig med, jordbrukslivet, slit, magra och steniga jordar, torka, ogräs osv. Så ger han ändå hopp om den goda jorden som ska ge riklig skörd. Jesus talar egentligen om sig själv och orden, berättelserna om Guds rike som han sår. Om frälsningen genom att ta emot orden, tro på hans ord.
Vägen till hoppet om frälsning går genom det svåra, det kräver omvändelse. Att se sig själv som den man är, med alla sina tillkortakommanden och brister i ord, handlingar och tankar, det som är synden. Det är som en existentiell snubbelsten, att se sig själv komma inför Gud och be om förlåtelse för det högmod vi ständigt gör oss skyldiga till i smått som stort. Vi ser, vi hör men är stundtals så enfaldiga att vi ändå inte ser och hör. Vi förstår inte vårt eget bästa och därför omvänder vi oss inte och så länge den insikten inte finns är det en bit kvar till förlåtelse och trots allt finns hoppet där. 

Bön
Gud,  hur mycket vi än försöker förstå Guds rikes hemligheter, det stora mysteriet snubblar vi. Förlåt vår ovilja och tafflighet, att vi har så svårt för att på djupet se och höra. Tack, tack, tack för att du ständigt låter oss försöka igen och igen. Amen

Tankar i Fastan - Torsdag 13 mars

 

Markusevangeliet 3:20-35 

    När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan? Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå - det är slutet för honom. Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." De hade ju sagt att han hade en oren ande. Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: "Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig." Jesus svarade dem: "Vem är min mor och mina bröder?"  Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor."

Visa mig den familj som inte har några egenheter eller något relationsskav. Finns inte. Fanns inte för Jesus heller, uppenbarligen, de var oroliga. Vi vet inte var hemma var för Jesus när han väl börjat sina vandringar, på ett sätt var det förstås i Nasaret där han växte upp, eller i Kafarnaum där han verkade vara hemmastadd i Simon Petrus hem. Kanske var det helt enkelt så att under hans offentliga tid i livet blev hemma för Jesus där han lade kroppen till vila för natten. Var han nu än befann sig kom hans mor och bröder för att visa sin oro och omsorg. Jesu svar har ofta tolkats som att han förnekar sin familj, det gör han inte, det står ingenting om det, och det är viktigt. Däremot utökar han familjebegreppet genom att göra tron till en familjegemenskap. I en starkt familjecentrerad kultur var det en utmaning. En kultur som det ska visa sig fortlever än idag och som jag själv fick erfara när jag var i Israel och fick en fotfraktur och behövde vård. Två gånger fick jag frågan, vid inskrivningen och av första kontakten med sjuksköterska, What's your fathers name? 

Varför var Jesu familj oroliga? Jo, det han sa, det han gjorde, stack ut, provocerade och/eller förundrade. Markus fortsätter att skildra hur Jesu undergärningar betraktades med skepsis, som magi, av de de lärde. De hade sin uppfattning klar, det var ondska. Och Jesus ger som vanligt svar på tal genom en liknelse och börjar med en enkel fråga, Hur kan Satan driva ut Satan?. Det vill säga hur kan ondska driva ut ondska, det fungerar inte. Det påståendet är hädelse mot Gud själv och för Guds ande, den goda skapande makten som gör det omöjliga möjligt. Det är gåtfullt i sig.

Bön
Gud, vi ber om ödmjukhet inför den skaparkraft som är din heliga ande, makten över liv och död, oförklarlig skaparkraft som fortsätter att visa sig på sätt vi inte förstår. Idag ber vi särskilt för alla familjer - hur de än ser ut. Genom Jesus visar du oss att vi behöver öppna våra ögon och hjärtan för vi hör mer samman än vi ibland vill tro och tänka. Amen.

 

Tankar i Fastan - Onsdag 12 mars

 

Markusevangeliet 3:7-19 

    Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: "Du är Guds son." Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var. Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom. 

Jag ser Galileiska sjön framför mig och är så tacksam för att jag fått uppleva och vara i den geografi som Jesus rörde sig i. Bilderna kommer för mitt inre när jag läser berättelserna. Det heliga landet är inte stort, sjön är inte stor och ändå mäktig där den ligger mellan berg och dalar.
En massa människor kommer berättar Markus, uppräkningen visar indirekt på att Jesus väckte nyfikenhet och intresse inte enbart hos judar utan även hedningar. Det är även en blinkning framåt. 
Ondskans makt visar även intresse. Jesus ser ondskan och ondskan ser honom och det verkar då lite konstigt att han förbjuder dem att avslöja vem han är. Men det är för tidigt, först när hans uppdrag slutförs genom hans död, uppståndelse och himmelsfärd framkommer vidden av vem han är.
Människan har alltid använt naturen för att förstärka och fördjupa det andliga. När Jesus gick upp på berget med de tolv han utsett att direkt följa honom blir det en påminnelse om att berg ofta är platsen för gudsuppenbarelse. Det är inte för inte vi kan förnimma andlighet och gudsnärvaro i naturen. 

Bön
Kristus, tack för att du ständigt söker oss. Mitt i fastans allvar och eftertanke spirar våren lika oförutsägbart som livet. Kyla och värme om vartannat. Du kan våra namn och vet vad som rör våra hjärtan, våra tankar, våra handlingar, de mörka likaväl som de ljusa, vägled oss Herre att följa dig och inte frestas att förneka dig. Amen