Den här söndagen blir det extra tydligt vad som egentligen inte går att förklara, mysteriet att Gud väljer att inkarneras, helt enkelt bli människa, av kött och blod och samtidigt vara Gud.
Söndagen har fått namnet Kristi förklaringsdag, med underrubriken Jesus förhärligad. Frågan är går det ens att förklara och förstå mysteriet? Nej, det gör det inte, långt därifrån, endast till en liten del. Den delen som ger ljus över mysteriet kan vi tacka alla som levde med Jesus för och de allra första Jesustroende som först muntligt berättade och sen skriftligt. Det är vad vi läser idag, deras vittnesmål om de intensiva åren med alla möten, helanden, under och den undervisning som Jesus gav dem.
Uppe på berget fick Petrus, Jakob och Johannes en glimt av det gudomliga genom Jesu förvandling inför dem och hans samtal med Mose och profeten Elia. De hörde också Guds röst bekräfta vem Jesus är Detta är min älskade son. Lyssna till honom. Gud förhärligar Jesus, gudomliggör honom inför lärjungarna och lika plötsligt som de ser allt detta, lika plötsligt är det borta. Så fungerar mystiken kring Gud. Det går inte att bygga hyddor, det går inte att hålla kvar visioner av Gud och det gudomliga. När Guds närvaro bryter igenom och blir synligt är det en nådegåva. När Jesus står där, förvandlad, lysande har en glänta av Guds rikes makt uppenbarats. Jesus reflekterar Guds ljus, precis som Mose gjorde när han kom tillbaka ner till folket. Strålar av det oskapade ljuset har visat sig.
Mystikupplevelser har inte upphört, den nådegåvan ger Gud fortfarande till oss fast aldrig när vi önskar eller vill.
Om och när vi någon gång får vara med om det så är det lika genomgripande som för de tre lärjungarna och precis lika flyktigt. Det måste varit oerhört frustrerande för Petrus, Jakob och Johannes att inte få dela den här upplevelsen med någon. Jesus förbjöd dem att berätta, inte förrän han uppstått från de döda ska de få berätta. Vilket förvirrar dem ännu mer. Jesus ger dem en föraning vad som ska komma, och det kommer att dröja innan de något litet förstår vidden av vad de varit med om. Profetiorna om den kommande Messias är på väg att gå i uppfyllelse inför deras ögon. Ändå på ett annat vis än de säkert föreställt sig.
Att Jesus möter Mose och Elia på berget är ingen slump, de har berett mark för Jesus. Dels påminner mötet om att förbundet som Gud slöt med folket på Sinai berg fortfarande gäller och gäller för oss som kristna också. Även om vi inte följer alla de förbundsvillkor som judisk tradition gör gällande är de tio budorden i allra högsta grad en av grundpelarna i kristen tro.
Och Elia är en påminnelse om att profeterna kan inspirera och vägleda oss när vi går bortom historiens och tidens raster och ser till det mellanmänskliga. Våra grundförutsättningar för liv är sig likt trots årtusenden emellan. Vi föds, vi dör och däremellan är livet som är så lika och olika för oss precis som det var då. Profeterna har den kritiska blicken och rösten på sin
samtid, speciellt i relation till dem som innehar makt av olika slag och de ser orättvisor. Att höja sin röst mot maktfullkomlighet, mot orättvisor och för Guds goda skapelse och för medmänsklig samlevnad i frid och fred är något vi ständigt behöver erinra oss om och efterfölja.
I vissa kyrkotraditioner kallas den här söndagen för Kristi förvandlings dag. På ett sätt blir det lite tydligare vad som händer, ljuset, molnet, Guds röst förvandlar Jesus. Jag tänker att det är som om Gud rustar Jesus lite extra för vad som ska komma. Det är en förvandling som även lärjungarna får del av genom att de är med om upplevelsen. Vi som lever nu möter Gud på olika vis i våra liv. Oavsett om det är en mystikupplevelse eller en tydlig känsla av att vara nära Gud händer något med oss när vi överlåter oss i tro och känner tillit till att Gud bär oss och har burit så många generationer före oss.
Den stora tryggheten är att vi inte är beroende av upplevelser och att se Gud. Vår tro räcker. Bildligt talat finns Guds utsträckta hand alltid där för att ta vår. Inför Gud behöver vi inte någon mask eller slöja för Gud ser vårt ansikte och ser vårt rätta jag även om vi inte kan se Gud. Vi behöver inte heller bygga hyddor även om vi på sätt och vis gjort det och gör det genom våra kyrkor. Kyrkan är inte för Guds skull, den är för vår skull, för vår gemenskap och gemensamma tillbedjan i gudstjänster.
Gud är närvarande överallt, på ett berg och bakom molnen, helt enkelt där vi finns eftersom vi är en del av Guds goda skapelse.
Amen
