Återkomst och Ankomst - Juldagen

 

Betlehem julen 2013/2014 

God jul

Fastevandringen är över och vi får instämma i den himmelska härens lovprisning och glädjas över Herrens ankomst.

Jesu födelse -  Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Efter vandringen ner från Nasaret till Betlehem var det dags för Maria att föda sin son. Han föddes enkelt, det fanns inget ledigt i härbärget, kanske var det endast ett skjul där fåren kunde söka skydd från regn och nattens kyla. Eller kanske öppnade någon upp ett rum i sitt hem för Maria och Josef. Kanske blev det en dramatisk förlossning, kanske gick det enkelt och snabbt. Förhoppningsvis fanns någon klok och erfaren kvinna vid Marias sida. Josef fanns förstås där men på behörigt avstånd som brukligt var vid den tidens förlossningar. Maria lindade sin nyfödde son och lade honom i en krubba, matbehållaren för djuren.

En bit bort lystes himlen upp för några herdar och en ängel lugnade deras förskräckta uppsyn med orden som sedan dess har burit miljarder av människor: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Hela upplevelsen förstärktes av en hel himmelsk här som brast ut i lovsång.
Herdarna fullföljde ängelns indirekta uppmaning och begav sig in till staden för att med egna ögon se undret. När de sett vad som skett berättade de vidare den häpnadsväckande händelsen.

Förundrad tog Maria allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Profetian hade gått i uppfyllelse: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram… Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. 

Det barn som Maria fött är världens ljus. Barnet som fötts kommer drygt 30 år senare säga om sig själv: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Joh 8:12

Julnattens mirakel och Jesu egna ord får vi idag och varje dag ta till våra hjärtan och begrunda. 

Juldagens läsningar 

Jesaja 9:2-7

Hebreerbrevet 1:1-3

Lukasevangeliet 2:1-20

Återkomst och Ankomst - 4 Advent

Fjärde ljuset är tänt

Vi närmar oss födelsen som ljuständningarna under de fyra söndagarna har syftat mot och idag möter vi en avgörande person för att det överhuvudtaget har skett, Maria, Jesus mamma.

Herrens moder

Tankarna vandrar i väg, vem eller vilka skulle kunna ge förklaring eller åtminstone försök till förståelse för det som Maria upplevt vid ängeln Gabriels besök? Marias mamma (enligt legenden kallad Anna) tror jag var den första kvinnan som fick veta och förhoppningsvis var hon ett stöd och inte enbart förskräckt – Maria var bara trolovad med Josef, vilken skandal det skulle kunna bli - och fundersam – en ängel, Guds son, vad händer?. Jag ikläder mig Marias skepnad och tror att hon kom och tänka på sin släkting Elisabet eller så var det mamma Anna som tipsade. Elisabet är gift med Sakarias en av prästerna med tempeltjänst och de lever ett fromt och rättfärdigt liv. De bor i en stad i Juda bergsbygd får vi veta, helt enkelt närmare Jerusalem än Nasaret som ligger i Galileen. En vandrings sträcka på 15-20 mil som Maria skyndsamt ger sig i väg på.

Elisabet var på ålderns höst även hon gravid genom Guds försyn men utan inslag av mirakel. Maken Sakarias fick betala priset för gåvan att bli förälder genom att vara stum till sonens Johannes födelse, det vill säga pojken som kom att bli känd som Johannes döparen.

Vem kunde väl vara bättre stöd än Elisabet som själv mött Guds handlingskraftiga bönhörelse i sitt liv. Kunde hon ge Maria stöd och vägledning? Av Lukas berättelse blir det uppenbart. Guds närvaro blir högst påtaglig genom helig ande. Elisabet välsignar Maria och barnet hon bär för hon förstår att det är Messias. Hon bekräftar Marias ja till att bli Gudaföderska.
   Jag ser framför mig hur Elisabet fanns vid Marias sida med stöd, bön och vägledning genom hela livet. För det skulle visa sig att deras söner var ämnade för en mycket smal väg i livet. Johannes som profet och Jesus som Gud inkarnerad, Messias. Deras liv och sönernas liv blir sammanvävda för all framtida historia. Både Maria och Elisabet säger sitt ja och amen till Guds ära. Gud behövde den mänskliga samverkan för att genomföra inkarnationens frälsningsplan.

Det finns jordnära poänger med berättelsen om Marias besök hos Elisabet som går utöver Elisabets lovsång och välsignelse. Det är den mellanmänskliga generationsöverskridande relationen. Det finns en ålderism i vårt samhälle som drabbar både kvinnor och män, att inte ta vara på äldre personers livserfarenhet i bred bemärkelse. Det har på något vis blivit kulturellt betingat i vårt land. Vi har tappat något värdefullt och det är dags att påminna oss om värdet av att ta vara på möten och delande av livserfarenheter över åldersgränser. Det var inte enbart Elisabet som var stöd till Maria. Jag tänker att Maria fanns där som stöd för Elisabet – om hon fortfarande var i livet, hon var ju en äldre kvinna - när sonen Johannes brutalt halshöggs på Herodes uppdrag.

Tillbaka till Maria, jag tror att hon blev lugnare och fick tillförsikt efter mötet med Elisabet. Och när Josef bekräftat att han skulle finnas vid hennes sida var det bara att vänta, en väntan som kännetecknar all världens graviditeter. Dock med ett mer dramatiskt slut än vad som är vanligt genom att de behövde ge sig i väg till Betlehem för skattskrivning trots att Maria var höggravid. Skattskrivningen var inte poängen utan profetians uppfyllelse så klart, Messias, frälsaren av Davids släkt skulle födas där. Om några dagar är vi där och firar i förundran med Maria, Herrens moder, Josef, herdarna och framöver stjärntydarna.

Läsningar på fjärde advent 3 årgången

Jesaja 52:7-10

2 Korinthierbrevet 1:17-22
Lukasevangeliet 1:39-45

Återkomst och Ankomst - 3 Advent

 

Tredje ljuset är tänt

Den senaste veckan har vi behövt tända många ljus, åtminstone där jag bor. Det stora himlaljuset har endast lyckats tränga igenom det tjocka, grå molntäcket vid några tafatta försök. Tillvaron är i och för sig uppbyggd på växlingen mellan dagens ljus och nattens mörker om vi nu bortser från vintertid, sommartid, solens position och väderförhållanden mm. Vi vet att ljuset finns där även en grå dag. Beträffande adventsljusen kan vi tända dem som förmedlare av hopp, värme och tröst. Tredje ljuset är som en påminnelse om både det ljus och det mörker vi har att leva i och med där berättelserna förmedlar tröst och hopp och en ljusare framtid mot en realistisk bakgrund och ibland mörkare än vad vi vill och önskar.

Bana väg för Herren

En anledning till att jag är kristen är realismen i vår tro. Vadå, realism, tänker säkert någon, kristen tro är väl inget annat än verklighetsflykt, fantasi och idealism. Ja, visst kan det vara det men våra olika kyrkofamiljer skulle aldrig ha överlevt om det är essensen. Realismen möter oss i Bibelns berättelser om människors liv och verklighet i en kombination av Guds närvaro genom icke-vetandets-moln och genom inkarnationen. Det vill säga allt vi inte säkert vet men förnimmer bortom förklarbarhet och som vi väljer att tro på fast vi inte säkert vet, helt enkelt överlåtelse. Möter oss genom århundraden av skiftande tillvaro för mänskligheten.
   Realismen finns i Jesajas ord tillsammans med förutsägelser om framtiden in mot den yttersta tiden. En del av Jesajas bok brukar kallas Trösteboken för profetens ord ger hopp och tröst till folket som avfallit från tron och även behöver återhämta sig efter den babyloniska fångenskapen och ockupationen av landet. Tröst och framåtblickande mot en kommande, annan tid i frihet från förtryck. En tröst som i överförd bemärkelse kan påminna oss om hoppet och Guds nåd när vi irrat i väg och/eller hamnat i svårigheter. Samtidigt påminns vi om människans ändlighet, vi är som förgängliga blommor, tillsammans som en enda stor gräsmatta som torkar och vissnar, endast Gud består i evighet med och utan sina ord.

Jesajas ord om Herrens härlighet kom vid tiden för Jesu liv att tolkas i riktning mot inkarnationen, för en del såg och trodde på Jesus Kristus som Guds frälsning. I den profetiska andan verkar Jesus släkting Johannes när han förkunnar omvändelse och erbjuder reningsdop som tecken på ångern och omvändelsen från vår bortvändhet från Gud och det destruktiva i våra liv. Johannes gör det med kärva ord, vem vill bli kallad huggomrsyngel. Orden i skrifterna ska visa sig i handling, och dessa är trons frukter och när det brister behövs omvändelse. Johannes förkunnar med sådan makt och myndighet att en del frågade sig om han kunde vara Messias, den Guds frälsning, räddning som folket väntar. Fast hans betydelse är som den siste i raden av profeter, Johannes är den som får döpa Guds frälsning.

Vi behöver fortfarande profetordens påminnelse, för det är som om vi ibland inte lever med Jesus ständiga ankomst i våra hjärtan som ska visa sig inte bara i ord utan också i handling. Att dela livets väsentligheter som bröd och kläder gäller fortfarande, liksom att inte sträva efter rikedom som du ändå aldrig kan ta med dig när du tar ditt sista andetag. Det är så absurt med den lilla del av världens befolkning som äger lika mycket som jordens befolkning totalt. Det pågår många byggen av Babels torn – nu i pluralis - någon gång kommer de att rasa. Det kommer inte bara drabba byggherrarna och damerna utan får följder för oss alla eftersom vi har en tendens att imponeras av tornen och göra oss beroende av dem, till exempel sociala medier för att inte tala om AI. Människans förmåga att tillägna sig kunskap är på gott och ont, det goda med sociala medier försvinner lätt eftersom en hel del i dem resulterar i osund och destruktiv påverkan, inte bara för unga utan för oss alla. Å ena sidan AI, som i vissa undersökningar har visat sig lättare kan hitta cancer än läkarna och det är helt fantastiskt. Å andra sidan AI som manipulerar på olika vis och drabbar enskilda såväl som länder genom påverkans kampanjer, falska nyheter och rent hittepå mm. Det är lätt att verka moraliserande och det är inte min avsikt, utan det är att vara realistisk. Blev därför både sorgsen och kände mig mindre ensam när jag vid frukosten idag läste ett exempel på vad AI kan ställa till med, så  läs gärna Erica Treijs artikel  

Profetorden påminner oss om att det inte är för sent för omvändelse och besinning och ställa oss frågan; lever vi våra liv så att det gagnar skapelsen och mänskligheten i stort?  Hur kan vi, du och jag använda våra kunskaper och vårt utforskande på bästa sätt för alla på den enda jord vi lever på? Hur kan vi bana väg?

3 årgångens läsningar

Jesaja 40:1-8

Galaterbrevet 3:21-29

Lukasevangeliet 3:1-15

Återkomst och Ankomst - 2 Advent

 

Andra ljuset är tänt

Tiden räknas ner fram till jul. En tid när tiden inte verkar räcka till och ändå når vi år efter år ända fram. Det är både något rörande och förskräckande att förberedelserna för många är både glädje och stress, där stressen ibland helt verkar ta över glädjen. ’Julgnäll’ har vi alla hört och säkert gjort oss skyldiga till i våra olika sammanhang, på arbetet och i skiftande sociala sammanhang. Vi skulle kunna slippa en del av ’julgnället’ om vi omvänder oss. Ja, du läste rätt! Jag lånar in ordet omvänder i ett vidare perspektiv. Men först…

Guds rike är nära

För kristna var – och är med trons bekännelse – Guds rike nära för att Jesus förkroppsligade det under sin jordiska tid, inte till sin fulländning men som en glimt av något kommande. Fulländningen sker vid Kristi återkomst. En återkomst vi väntat på i ett par tusen år och den är höljd i dunkel. Det finns inga ledtrådar om när. Författaren till Hebreerbrevet skriver att vi behöver uthållighet även om han verkar leva i förhoppningen om en snar återkomst.

Ändå är tiden inne, just nu, just igår och just imorgon, för glimtarna av Guds rike har vi tillgång till genom tro. Vi har det genom omvändelsen. Omvändelse är en översättning från grekiska ordet metanoia, det är ett ord som handlar om ändrat sinne och inbegriper hela människans förhållningssätt. Innebörden är att genom alla våra sinnen återvända till Gud. Återvända i förståelsen att leva våra liv mer i samklang med det frids, freds och kärleksbudskap som Gud förmedlar genom Bibelns personer och berättelser (ja, det finns mindre fredliga och kärleksfulla berättelser i Bibeln och de kan vi också tolka och fundera över). Vi har inte den fulla kunskapen om allt, det har endast Gud. Vi har så otroligt mycket kunskap om allt möjligt och vi utvecklas och utforskar mer och mer för att förstå skapelsen komplexitet ändå vet vi inte allt.
   Omvändelse är även behovet av att ständigt behöva besinna oss och stanna upp för att kalibrera våra liv i relation till Guds bud, syndabekännelsen är inte en nedlåtande tvångshandling utan ett befriande uttalande oavsett om det sker kollektivt i gudstjänsten eller enskilt i bikten. Guds rike glimmar till i förlåtelsen och välsignelsen. Den dagliga omvändelsen, att återvända till Gud, var något som Luther betonade vikten av, ett sätt att leva dagligen i sitt dop.

Världslig omvändelse

Omvändelse ur ett världsligt perspektiv kan handla om att återvända till vilodagen, till helgen och till gemenskapen. Oavsett vad du tror och inte tror behöver du vilan och helgen och gemenskapen. Jag är väl medveten om att gemenskapen sällan är skimrande men stressen och hetsen innan gör inte det bättre. Så vi behöver omvända oss och förbereda oss och fira adventstiden och julen mer avslappnat.  Det är vackert med pynt efter tycke och smak, roligt med gåvor, njutningsfullt med god mat och dryck. Fast den dag vi står inför vårt sista andetag i den mån vi får vara medveten om det är det inte det materiella som är i fokus utan hur vi levt våra liv och förvaltat våra relationer.

Tredje versen i min favorit bland adventspsalmer 109 uttrycker omvändelse på ett enkelt vis. Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt – det är advent, det är advent!
Om du undrar vem han är så är det förstås Jesus. Vilka som är de sina vet jag inte vilka Carl Boberg tänkte sig när han skrev psalmen men jag tänker att det är mänskligheten, vi, du och jag. Det sällsamma budet är ett bud till alla. Du gör valet om du vill öppna ditt hjärtas tempelhus och ta emot det. 

 

Andra söndagen i advent
Jeremia 33:14-16 
Hebreerbrevet 10:32-39 
Markusevangeliet 1:14-15