Med SOfOS : Varför står ni och ser mot himlen?

Kristi himmelsfärds dag i Hässelby Strands kyrka

Idag möter vi samma författare, Lukas, till evangeliet som till epistel ur Apostlagärningarna. I episteln är det ett par frågor som kan hjälpa oss att förstå Kristi himmelsfärd. Lärjungarna ställer hoppfullt frågan Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike? Tålmodigt svarar Jesus en sista gång att det inte är deras sak - och därmed inte heller vår sak - att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Jesus specificerar inte vad han menar med det, utan Jesus betonar att uppdraget är att lärjungarna ska ut gå och berätta om honom ända till jordens yttersta gräns. Samt att de ska få kraft genom helig Ande att göra det. Det här är ett uppdrag som går i arv, generation efter generation ända till oss. Guds kraft, Anden ska hjälpa oss i det arbetet. Hur Andens gåtfulla och kraftfulla närvaro verkar får sparas till Andens högtid, pingstens predikan om 10 dagar,.
Så jag går vidare till den andra frågan som änglarna ställer efter att lärjungarna sett Jesus lämna dem. Galileer…varför står ni och ser mot himlen? Änglarna svarar sen själva på frågan och förmedlar att Jesus ska komma tillbaka och indirekt blir det en uppmaning, lev här och nu och fullfölj det Jesus bett er om. Att berätta och berätta igen om allt det som Jesus sagt och gjort för att visa på Guds förbund med sin skapelse.

Förbund är gemenskap och det är vad Gud önskar av oss.

En gemenskap där vi förstår att vi är delar av en mycket större verklighet än vi till 100 % kan förstå med vårt förnuft. Det är Gud, vi och vår jord och vår värld som är gemenskapen och tillsammans kan vi vara Gud behjälpliga att i tro ta till oss att Gud är fortsatt närvarande med sin Ande i våra liv och sen Jesus lämnade jordelivet. I evangeliernas berättelser visar Jesus hela tiden att vi genom vår tro kan förverkliga en del av Guds rike redan här och nu och samtidigt är det en förberedelse för det slutgiltiga, kommande Guds riket då han ska komma tillbaka i en okänd framtid. Att försöka tyda tidens tecken när det ska ske är lönlöst. I väntan på Kristi återkomst har vi fullt upp med att leva tillsammans och ta hand om varandra och den jord som vi är satta att ta ansvar för. Vi behövs alla med våra olika gåvor och personligheter. Gud räknar med dig och mig.

En allvarlig sida är att vi som kristna har ett ansvar att i Jesu anda påtala orättvisor och maktmissbruk.

Det har vi mycket av just nu i en orolig tid. Både i vårt land med hög kriminalitet i allt från våld av olika slag, som vi här i Hässelby påtagligt upplevt flera gånger till ekonomisk brottslighet till unga som känner vilsenhet inför framtiden, osv. Och till det världsläget med krig på olika platser. Det kommer oss särskilt nära i rapporteringarna när det handlar om Ryssland/Ukraina samt Gaza/Israel. Förhandlingar om vapenstillestånd och fred verkar långt borta och det mänskliga lidandet förmedlas med fasansfulla bilder och vittnesbörd.
Kanske tänker vi att vi som enskilda inte kan göra något åt allt detta. Och det är sant på ett vis. Fast små stenar ger också ringar på vattnet, tillsammans blir det många. Vi kan stötta det goda människorättsliga och fredliga genom att på olika sätt påverka i det lilla, vad vi köper för varor, vad vi kan bidra med av gåvor om vi har möjlighet. Dessutom behöver vi vara medvetna om vilken information vi tar till oss och vad vi sprider vidare och göra våra röster hörda när ondska och orättvisor visar sitt fula tryne i vår närhet. Det är obekvämt och det är något som finns i vårt uppdrag som kristna att ibland vara just obekväma och påtala felaktigheter och brott mot människor i olika svåra sammanhang.

Tar vi fasta på att Jesus efter sin uppståndelse var tillsammans med lärjungarna och med andra under 40 dagar anar vi att han på något vis behövde fortsätta att få lärjungarna att förstå att han inte var en politisk Messias som skulle avsluta den romerska ockupationen och återupprätta riket där och då. Jesus var och är politisk såtillvida att han kritiserar maktmissbruk. Jesus hade den enskilda människans värde och de mellanmänskliga relationerna samt det goda för sina ögon. Hans livsuppgift var att fördjupa förbundet mellan Gud och människa. Ett sätt – bland flera - att fördjupa förbundet mellan Gud och oss är bönen. Vi ska enträget fortsätta att be, bönen är kraftfull i vårt uppdrag att förkunna tro, hopp och kärlek. Tro på Gud, tro på människovärdet, tro på hopp om möjlighet att verka för det goda, fredliga och upprätta det skadade som går. Vi gör det för störst av allt är Guds kärlek till oss och sin skapelse och den kärleken ska visa sig i vår kärlek i form av öppenhet och respekt för varandra och oss själva och för Guds goda skapelse. Amen