av Wu Weishan 2021
Jag hade ingen tanke på en del 2 av Den nedböjda blicken men så i veckan kom nyheten att Mark Zuckerberg MAGA-konsoliderar sina plattformar. Varför? I den här artikeln i New York Times What's Behind Meta's MAGA Makeover? (går att läsa med ett gratiskonto) framförs teser som att Zuckerberg behöver se över sitt imperium i en MAGA värld som går USA (och världen) till mötes de kommande fyra åren. Han har hållit en politisk relativt låg profil till skillnad från sin imperiefrände Elon Musk. Framstått som liberal och frisinnad och samtidigt varit en person som försökt att hålla tryckfrihetens och yttrandefrihetens avarter i schack. Källor menar att han på äldre dar nu drar mer åt det konservativa hållet.
Zuckerberg är en pionjär med ett åldrande koncept som behöver hänga med sin tid. Eller som författaren till artikeln skriver;" In the process, he is also revealing that Meta - a shape-shifting company that has thrown itself at every major tech trend of the last decade, from crypto to the metaverse to generative A.I to wearable computing - has a fundamental hollowness at its core. It is not quite sure what it is, or where its next phase of growth will come from. But in the meantime, it will adopt whatever values Mr. Zuckerberg thinks it needs to sruvive."
För mig är sista meningen en nyckel, herr (de är så artiga i andra länder) Zuckerberg vill förstås att hans skapelse ska överleva, fortsätta att påverka och att plånboken fortsatt ska fyllas på. Vad gör vi och vad gör vi inte för lite mer klirr i kassan? Att tumma på sina grundläggande värderingar är frestande för oss alla om och när vi noterar fördelar för våra liv.
Min amatörpsykologiska spaning är att Zuckerberg kanske också är lite avundsjuk!? Inkommande president Trump beundrar stort världens rikaste man Musk och det skrivs mycket om deras bromance. Jag tänker även att han kan vara en 'förlorad son' som Trump för tillfället 'adopterat', imponerad av hans driv och kassaflöde. Att Trump drivs av dollar är uppenbart och pengarna driver världen.
Mammon styr
Pengar är makt. Politiska ämbeten är makt och de är alltid
på ett eller annat sätt relaterade till varandra. Så Mammon styr, jodå jag är
troende och trygg i min tro, men det är Mammon som är allsmäktig i den här
världen, inte Gud. Vilket inte innebär att Gud är frånvarande eller inte har
makt. Gud är närvarande och har makt i allra högsta grad när vi
vill/vågar/överlåter oss till att tro på det. Fast än lever vi utanför Eden och Guds rike har inte brutit in mer än glimtvis, mystikt, vilande i var och en av
oss och i skapelsen. Guds allsmäktighet är fördold hur vi än försöker påvisa
den.
Vi lever i en värld där makten alltid är lierad med dem som hanterar pengarna. Vi
behöver alla förhålla oss till makt och pengar vilket liknelsen om den
ohederliga förvaltaren (Luk 16:1-13) påminner oss. En svårförståelig liknelse[1] den kan läsas som att vi
behöver vara lika streetsmarta som den ohederliga förvaltaren, se om vårt hus i
en värld styrd av pengar och samtidigt inte sälja vår själ genom att tjäna
Mammon utan ha den grundläggande inställningen att tjäna Gud och varandra. ”Och
Herren berömde den ohederliga förvaltaren för att han hade handlat klok. Denna
världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör.
Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som
tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.”
Inte ens de politiska ideologierna styr vilket vi gärna
vill tro och förlita oss på, det är delvis skenbart. Politiska ideologier
bygger på en blandning av ekonomiska, filosofiska, sociologiska, psykologiska idéer. De är
även baserade på vattenringar från religioners tankesystem. (En intressant bok
som berör oss svenskar är Katarina Barrlings bok Världens mest
protestantiska land Sverige – det extrema landet lagom.)
Ideologierna drar åt socialism, liberalism och konservatism
om vi nu kokar ner det till tre ingredienser. Våra vaggor har stått i skilda
miljöer och vi föds och växer upp under olika omständigheter, ideologiskt går
vi ofta i föräldrars fotspår eller ’revolutionerar’. För en del är detta så
starkt att man enbart omger sig med likasinnade och inte vill eller inte vågar
förutsättningslöst möta personer av motsatta ståndpunkter. Mänskligt, fast visst
blir jag ibland trött av de alltför rödskimrande eller blåskimrande vännerna
när de sätter igång eftersom jag själv befinner mig i regnbågen. Pragmatisk är
möjligen ett ord för det. Det är både en befrielse och ett ok att vara pragmatiker.
Det var en liten utvikning i min spaning.
För mig kvarstår frågan
Varför har jag överhuvudtaget Facebook och hur hanterar jag den nedböjda blicken
för min egna räkning?
Ett svar finns i bilden som är ett konstnärligt osannolikt och oväntat möte som satte igång tankar i mitt huvud så att jag missade att ta foto på Paulus på Agora i Aten. Just dessa möten är de som både berikar och utmanar oss. Dessa virtuella möten dyker ibland upp på fejan.
Ett annat svar finner jag hos artikelförfattaren i NYT som avrundar sin artikel med att Meta
inte ens själv vet vad de håller på med och han radar upp en rad frågor
angående Metas funktion. En av frågorna är; ”A way for people to connect with
their families and friends?” Så medan jag fortsätter att försöka
få ihop saker och ting i mitt huvud för att jag inte ska känna mig styrd och
ägd får jag svara ja på den frågan. Facebook får just nu i mitt huvud i första
hand vara ett sätt att relatera till familj och vänner.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar