Markusevangeliet 13:24-31
Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Med inspiration från Skrifterna fortsätter Jesus att måla upp en bild för den sista tiden. Han ger även en förutsägelse om sin - Människosonens - återkomst och Guds rikes framtida genombrott någon gång i en framtid vi aldrig kommer att kunna fundera ut. Människor har försökt tyda tidens tecken för detta under århundraden. Guds tid är Guds och långt ifrån den tid vi rättar oss efter. Ändå finns ett samband, sambandet är vaksamhet, en slags mental beredskap, vi vet inte när, men någon gång. Det är något trösterikt i det, veta men ändå inte veta. Det vi kan göra är att följa med rytmen, som i årstidernas växlingar som är så tydliga för oss i vårt land, vi kan aldrig exakt säga på dagen och säga nu är våren här fast när den väl kommer gläds vi över den.
Bön
Gud, släkten har följt släktens gång, himmel och jord har inte förgåtts än, och dina ord består. Gud allt vilar fördolt hos dig och hjälp oss och vägled oss att vara i denna beredskap med både vår oro och vår tillit. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar