Med SOfOS : Vilka trygga rum har du?

Har du en trygg plats när livet pockar på eftertänksamhet och stillhet?

Vilken är din trygga plats när något känns ovisst, kanske stormigt eller diffust osäkert? Jag tror att lärjungarna och den närmsta kretsen kring Jesus återvände till rummet på övervåningen för att försöka begripa vad det varit med om när de bevittnade Kristi himmelsfärd. Frågan är om de ens hunnit ana den livsförändrande innebörden av påskens händelser innan denna omvälvande händelse inträffade? Sannolik inte.
Rummet blev en trygg plats för dem. Jag föreställer mig att det möjligen var samma rum, på övervåningen där de ätit den sista måltiden med Jesus. Måltiden han gjorde till ett konkret minne och tecken på sin närvaro för all framtid. Rummet blev en trygg plats med närvaro av minnen och närvaro bortom det som gick att förklara.

Jesus som lovat att komma tillbaka och som i väntan på detta lovar dem kraft och hjälp av den heliga anden.

Han lovar detta innan han försvinner i deras åsyn och han har lovat det tidigare och det är vad evangeliet idag handlar om, den kommande pingstens under. Den här söndagen är verkligen en mellansöndag eller som en förrätt inför huvudrätten, för att väcka aptiten och nyfikenheten på Anden, den gestaltning av Gud som är svårast att förstå.
Att tala om Gud som Fader och Skapare är inte så enkelt att förstå men trots allt lättare att göra sig en bild av än Anden. Gud bryr sig och agerar som en god Fader. Gud är ursprung till allt, Skaparen, och ja, det går ihop med Big Bang och alla andra mänskliga teorier eftersom vi beskriver varat utifrån olika premisser.
Jesus, Sonen, är Gud som blir människa och delar livet med oss människor en kort tid på vår jord med uppdraget att påminna om vår hemvist och vårt ursprung. Samt att rädda oss från vår egen destruktivitet vår synd, och vår hybris, eftersom vår kunskap på gott och ont ibland får slagsida mot det destruktiva som gör andra och oss själva illa i smått och stort. Och även för att påminna oss om att ta vara på våra förmågor och goda sidor vilket är lika viktigt.
Allt detta delar Jesus och tar på sig våra bördor för att vi ska kunna komma Gud närmare. Och för att få oss att förstå att Gud alltid söker oss med sin kraft och sin kärlek. Den kärleken och kraften tar sig uttryck i Anden.

Anden är inget nytt påfund av Jesus.

Första Kungaboken påminner om hur Elia söker Guds hjälp och vägledning i en svår situation och Gud visar sig inte i det storslagna, varken i storm, skalv eller eld utan i ett stilla sus. Anden är både lågmäld och kraftfull som själva livets andning. Ordet för Ande och andning är detsamma på hebreiska.
Johannes beskriver indirekt i sitt evangelium hur Gud är en i Fadern, Sonen och Anden. Det som ligger till grund för det vi kallar för treenigheten som har sin egen söndag framöver så vi lämnar det och går tillbaka till rummet på övervåningen.
Evangelisten Lukas som också har skrivit Apostlagärningarna berättar att alla höll ihop under ständig bön. Jag tänker att det var precis det som de behövde, hålla ihop och be. Gemenskapen i rummet blev ett – av många – embryon till de första gudstjänsterna där tron på Jesus som Messias blev centrum och för oss, då som nu. Allt detta som sedan under århundraden utvecklades till att bli de gudstjänster vi firar idag. Där kyrkorna är en plats för både gemenskap och enskild samling i en ständigt föränderlig tid. Enskilt när vi går in och tänder ett ljus, kanske sitter ner en stund i tystnad, och inre bön. Eller när vi tillsammans firar olika gudstjänster, när vi håller ihop och kommer samman med vår tro, våra tvivel och vår längtan och vårt sökande. För många av oss är det ett tryggt rum vi behöver.
Jag inledde predikan med att fråga om ni har någon trygg plats när livet bjuder på det som vi inte förstår, drabbar oss med oväntade händelser vilket livet ständigt gör utan att vi ser människor lyftas mot himlen. Alla som var samlade i rummet på övervåningen insåg så småningom att det skulle dröja innan Jesus konkret skulle komma tillbaka.

Vi väntar fortfarande på Kristi återkomst och i den väntan tror jag att vi var och en behöver tänka igenom vilka trygga platser vi har.

Kyrkan är på många vis en given plats för oss där vi kan får kraft, vägledning och bärande kärlek. Jag tänker att vi även i vår vardag behöver platser som kan vara andra platser än just ett rum. Det kanske i stället är en skogsdunge, en strandkant, en fåtölj, en meditationspall, oavsett vad och var, en plats för bön, för eftertänksamhet och för att hämta andan. För Guds Ande vill andas i och genom oss. Vi behöver trygga platser inte för att gömma oss utan för att kunna möta både allt det goda och prövande som livet bjuder oss.
Poeten Ylva Eggehorn har skrivit en psalm som passar mycket bra som bön för den här dagen och den kommande pingsten. Ett par verser får avsluta den här predikan.

Gud, du andas genom allt så att hela världen lever,
varje natt och varje dag, andetag för andetag.
Vad vi än får bära här vet vi, Herre att du bär oss
varje natt och varje dag, andetag för andetag.

Amen