Tankar i Fastan - Lördag 15 mars

 

Markusevangeliet 4:13-25 

    Och han sade till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Vad mannen sår är ordet. Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt." Och han sade till dem: "Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Hör, du som har öron att höra med." Och han sade till dem: "Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." 

Vägkant, sten, tistlar och god jord. Vi bär allt det inom oss tänker jag. Ibland är vi utsatta som vid en vägkant, vi vet att det inte är så smart att gå där men Satan frestar oss att inte lyssna på den insikten. Som stenar kan vi vara lika vackra och släta som på en inbjudande strand på Gotland eller någonstans i grekiska övärlden, havet, det lena stenarna, solen ger oss glädje. Och det förflyktigas. De hårda stenarna kan även vara en bild för lidande och förföljelse för möter vi hårdhet faller vi på olika vis. Att bli insnärjd av våra världsliga bekymmer kan vara som att bli fast i snår av tistlar. När vi blir medvetna om den kompexitet vi bär inom oss är det lite lättare att kultivera den goda jorden så att vi hör och ser och tar emot orden om Ordet. Orden om Ordet vill gro inom oss. Ju mer vi ödmjukt tar emot bidrar till att vi får mer ut av vår relation till Gud, till varandra, till allt det som livet är. När vi förvränger och är snika förlorar vi och värdigheten tas ifrån oss, av oss själva. Gud söker oss, uppmanar oss att höra och se. Vill oss väl medveten om våra skav.

Bön
Gud, vi ber hjälp oss att inte gömma undan utan belysa och ta fram det som vi vill dölja. Det kommer alltid till synes, förr eller senare. Tack Kristus, du som sagt Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, Tack för att du lagt grunden genom att påminna oss, Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Amen

 

är världen ljus och kallar oss för världens ljus