Markusevangeliet 5:21-43
När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: "Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet." Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" Lärjungarna sade: "Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!" Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda."
Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: "Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre." Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: "Var inte rädd, tro bara." Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: "Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover." Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: "Talita koum!" (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
Förtvivlan kan vara en stark drivkraft som gör att vi bryter normer och förväntade beteenden. Jag ser både förtvivlan och mod i dessa två parallella berättelser. Kvinnan som befinner sig i en utsatt situation, stigmatiserad av sin sjukdom eftersom blod ansågs vara rituellt orent och det fanns en rad föreskrifter om hur det skulle hanteras.
Sjukdom då liksom nu är något vi har svårt att förhålla oss till. Vi vill inte bli smittade, vi äcklas, vi blir existentiellt berörda och rädda och allmänt tafatta i hur vi shälva ska hantera det hela och hur vi ska bemöta varandra speciellt när vi drabbas av allvarliga och svårförståliga sjukdomar.
Kvinnan har lidit i många år, nu har hon hört om Jesus och hon tar en chans till att få hjälp. Vad kan gå fel? Inget går fel. Utan ord, endast med en rörelse vid Jesu mantel blir hon botad. Jesus känner rörelsen och undrar, Vem rörde vid mina kläder? Jag ser de stressade lärjungarna framför mig som likt stressade livvakter korthugget skyller på trängseln. Om förtvivlan var en drivkraft för kivnnan att tränga sig fram och röra vid manteln är modet den andra drivkraften när hon kom fram och svarade på Jesu fråga trots sin utsatthet och rädsla.
Allt detta utspelas när Jesus är på väg till Jairos hem. Mannen som också han av förtvivlan sökt upp Jesus för att be om hjälp för sin dödsjuka dotter. Även denna berättelse slutar i dur. Om dottern verkligen var död eller endast medvetslös, det vet vi inte. Oavsett vad är det godheten och helandes makt som talar genom Jesu handlingar och omsorgen om varje människa som speglas i orden Gå i frid, samt ge flickan något att äta.
Jesu uppmaningar Din tro har hjälpt dig och Var inte rädd, tro bara, är svåra. Det finns kristna som anser sig kunna tro sig friska, jag har svårt för den karismatiska hållningen av helande. Varför A och inte B? Att det beror på A:s tro och B:s misstro är att göra sig själv till Gud. Vi kan inte bedöma varandras grad av tro. Vi har inte Jesus fysiskt hos oss som kan räcka oss handen eller att vi kan röra vid hans mantel. Så klart gäller uppmaningarna även oss men utifrån andra perspektiv. Och med facit i handen vet vi att alla dessa helandeunder främst handlar om Jesus och inte om personerna som blir botade. Berättelserna finns där för att visa vem Jesus är, Gud Son, inkarnerad Gud.
Bön
Gud, förbarma dig över oss när vi famlar i förtvivlan vid allvarliga sjukdomar och händelser. Jesus, dina läkander händer och helande ord finns inte konkret hos oss påminn oss därför om att din Ande andas i oss och genom oss så att vi kan möta vad det än är som väntar av svårigheter. Tack, tack, tack för frukterna av kunskapens träd som blir till konkret hjälp hos all sjukvårdspersonal. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar