Markusevangeliet 7:24-37
Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." - "Nej, herre", svarade hon, "men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar." Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter." Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" (det betyder: Öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: "Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala."
Det blir nästan något komiskt över det hela när Jesus för att hålla på sin messianska hemlighet emellanåt drar sig undan eller säger åt folket att inte berätta vad de varit med om. Vilket folket nitiskt fortsätter med.
I dagens berättelse lyser den messianska hemligheten återigen igenom när Jesus bemöter kvinnan som är av annat ursprung och tro. Han är först riktigt oförskämd, att likna någon vid en hund - som ansågs oren - var en skymf. Det är befriande att läsa om den enträgna kvinnan som Jesus till synes testar, hon ger svar på tal. I berättelsen visar Jesus - utan att visa - att hans liv och gärningar sträcker sig längre än att enbart gälla judarna.
Vi möter återigen nyskapelsens och helandets kraft när han botar den döve och stumma mannen. Det kan för oss bli en symboliskt viktig påminnelse om vikten av att lyssna och att kunna få tala fritt.
Bön
Gud, sakta, sakta vandrar vi med Jesus upp till Jerusalem där allt till slut kommer klarna genom mörkret och den gåtfulla tiden som föregått den heliga veckan. Ändå kommer vi aldrig förstå den fulla vidden av din närvaro genom Jesus Kristus då som nu. Det är som det ska, mysteriet. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar