Markusevangeliet 6:1-13
Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: "Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: "En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem." Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
Han vandrade från by till by i trakten där omkring och undervisade. Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. Och han sade till dem: "När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem." De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Två berättelser som åskådliggör svårigheterna att komma med något nytt. Jesus blir förvånad över att folket i hans egen hemstad inte kan se igenom hans bakgrund utan har placerat in honom i ett fack. Förvisso förundras de över hans visdom och underverk men de kan inte ta in vad han har att förmedla i ord och handlingar.
Jesus visar omsorg om lärjungarna när han sänder ut dem två och två, stöd för varandra men också för att de ska kunna vara trovärdiga vittnen i sin utövning. Han varnar dem även för att de kan komma att möta oviljan att ta emot orden om Ordet.
Under alla århudraden som gått har en del av de som tagit emot evangeliet i sina hjärtan också mött konkret motstånd och förföljelse, än idag. Kanske har du som läser erfarenhet av att inte blir accepterad av din familj för din kristna tros skull. Kanske vill inte människor du möter höra berättelerna om vad tron betyder för dig. Hur långt ska vi gå för att bli lyssnade på och blir accepterade?
Ordet för att vittne är på grekiska samma ord som martyr, en person som lider för sin tro, ibland ända till döden. Måste det gå så långt? Det var vanligare förr än nu med kristna martyrer. De flesta av oss väljer inte den svåra vägen men det kan vara nog så svårt och då är det trösterikt att Jesus uppmanar oss att skaka av dammet under fötterna. Det vill säga gå därifrån och själv ta avstånd från det sammanhang som inte tar emot oss. Det låter hårt, ibland är det nödvändigt. Ibland är tiden inte inne, kanske kan det förändras, kanske inte.
Bön
Gud, när vi möter avståndstagande från andra hjälp oss att förhålla oss till dessa situationer och att agera som är mest lämpligt. Hjälp oss så att vi inte faller i frestelsen att bli självutnämnda martyrer utan istället med rak rygg skaka av dammet under våra fötter. Hjälp oss att minnas att nu är det vi som med stöd av din Ande sår orden om Ordet och det är alltid du Gud som skördar. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar