Sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra. Mod att förändra det vi kan. Och förstånd nog att inse skillnaden.
Sinnesrobönen, en av de visaste böner som finns. Jag har medvetet inte börjat med Gud för jag önskar att våra parlamentariker skulle använda den här bönen som vägledning. Ja, de får förstås mycket gärna be den med Gud först men de kan också se orden som en klok livsregel.
Idag har det gått 4 veckor sedan Sverige vaknade upp - i dubbel bemärkelse - till det faktum att vi har ett rasistiskt och extremt parti som mer än fördubblat sina mandat i vår riksdag.
Unisont från övriga riksdagspartier skallade ropen, vi ska inte samarbeta! Partierna är som de tre aporna, de håller för ögonen, de håller för öronen och de håller för munnen.
Först en liten bakgrund till aporna. Enligt Wikipedia är historien bakom aporna följande:"Mottot att ”inte se (något ont), inte höra (något ont), inte säga (något ont)” ger uttryck för en buddhistisk tanke om att den som inte exponeras för ondska inte heller kommer att reflektera denna ondska i sitt tal och sina gärningar.....Ordspråket kan också uppfattas mer jordnära som en påminnelse om att inte lyssna på eller aktivt bidra till exempelvis skvaller och förtal. Uttrycket kom troligen från Indien via Kina till Japan på 700-talet, där den så småningom också anammades av shintoismen.....I västerlandet har ordspråkets och motivets betydelse ofta tolkats annorlunda, och förknippats med mentala skygglappar och önsketänkande: att inte vilja se eller erkänna missförhållanden och faror."1)
Det är intressant att våra parlamentariker tillämpar både det österländska och det västerländska perspektivet. Talar vi inte med SD så blir vi inte påverkade ("smittade") av SDs politik. De mentala skygglapparna är på för att inte se det missnöje som lett fram till att så många lagt sin röst på SD. Det är skrämmande, liksom den verkliga faran, det faktum att rasismen kommit in i "finrummet". Trots skygglappar och vackra ord hos partierna släpper de fram en SD politiker som andre vice talman. Visst kan praxis åberopas och regler för hur talman väljs, men sådana finns inte, på riksdagens hemsida står"Det finns inga regler eller tydliga riktlinjer för vilket parti talmannen ska väljas från".
Det hade varit en så oerhört kraftfull markering om den unisona kören som skallar, nej vi samarbetar inte med er, också uttalat att därför kan vi inte välja en av er till talman. Röstning var som en misslyckad charad. Ett slags gestaltande av nej vi har inget med SD att göra samtidigt så har hela kammaren det eftersom man inte hade modet att markera fullt ut. Vi väljer inte en talman från ett rasistiskt parti. Det är här Sinnesrobönen kommer in. Våra parlamentariker behöver MOD och FÖRSTÅND och att inse skillnaden.
Sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra.
Valet är genomfört, folket har sagt sitt, det går inte att förändra på 4 år, bara att förhålla sig till på ett konstruktivt vis, utan skygglappar. Därför måste alla både se, höra och tala med SD, att se, höra och tala är inte samma sak som att samarbeta. Det är tvärtom ganska ofta som vi faktiskt måste både se, höra och tala utan att för den skulle anamma det vi ser, hör och genom våra ord gör till vårt. Vi reflekterar inte en motsatt ståndpunkt för att vi lyssnar på den, för att vi ser verkligheten och för att vi talar med den som har en motsatt ståndpunkt.
Mod att förändra det vi kan.
Det är intressant att politikerna och media framställde talmansvalet som en oundviklig praxis och regel när det på riksdagens egen hemsida, i svart på vitt uttrycks att det inte finns tydliga regler och riktlinjer. Då är det om något en möjlighet att visa att bakom de skallande unisona ropen finns mod att handla. För här fanns verkligen möjlighet att markera att i vår riksdag ska en talman inte vara hemmahörande i ett extremt och rasistiskt parti. Må så vara att talmannen på sätt och vis är en galjonsfigur och tämligen ofarlig politiskt sätt, men hen har ett starkt symbolvärde.
Förstånd nog att inse skillnaden.
Jag är så oerhört besviken på det politiska spelet. För hur ska jag annars förstå det hela. Det kan väl ändå inte vara så att 300 ledamöter av vår riksdag saknar förstånd? Nej, jag vill inte tro det om personer som ger av sitt liv och sina erfarenheter för att vara med och styra vårt land. Skrämmande nog blev talmansvalet ett nederlag för den politiska trovärdigheten. Att säga ett och handla på ett annat vis. Här hade funnits möjligheten att tydliggöra och synliggöra orden i handling genom att inte ge andre vice talmansposten till SD. För de som säger sig vara emot SD använda förståndet och modet att bemöta, förhålla sig och både i ord och handling agera trovärdigt och ansvarsfullt, det är att vara FÖR Sverige.
Som bön ber vi om Guds hjälp och vägledning i acceptans, mod och förstånd. Det ger både trygghet och kraft. Oavsett om vi räknar med Gud eller ser bönen som en livsregel kräver det mognad och prestigelöshet att ta den till sitt hjärta och sitt förstånd för att leva den aktivt.
Likväl som det är en av de visaste bönerna är det också en av de svåraste.
Som bön ber vi om Guds hjälp och vägledning i acceptans, mod och förstånd. Det ger både trygghet och kraft. Oavsett om vi räknar med Gud eller ser bönen som en livsregel kräver det mognad och prestigelöshet att ta den till sitt hjärta och sitt förstånd för att leva den aktivt.
