Kyrkan som arena - nej tack!

"Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget."

Orden är Stefan Löfvens, Sveriges statsminister uttrycker i en enda mening det fullkomligt absurda i det demokratiska system som för närvarande finns i Svenska kyrkan. Det är ett system som växt fram under en längre tid men som maximerats genom den så kallade skilsmässan mellan stat och kyrka. Vilket i praktiken snarare är ett misslyckat särboförhållande. Staten i egenskap av politiska partier har ökat sitt inflytande i kyrkan på alla nivåer, församling, stift och riksnivå. Kyrkan är numera arena. Vill vi ha det så?

Knappt 4 månader till det glömda, gömda och negligerade kyrkovalet.

Den 17 september är det val i Sverige. Ett val med ca 5.5 miljoner röstberättigade. Ett hisnande antal om man betänker att Sveriges befolkning är ca 10 miljoner. Varför hisnande, jo för det är val i ett religiöst samfund, Svenska kyrkan med sitt rikstäckande arbete firar gudstjänster av olika slag. Ja, dop, konfirmationer, vigslar och begravningar är också gudstjänster. Kyrkan tillhandahåller själavård, retreater, öppna förskolor, helgdagsförskolor, körer, diakoni, dagledig verksamhet, ekumeniskt arbete, religionsdialog, expeditionsjobb, ekonomijobb, husmorsjobb, vaktmästarjobb, och en massa annat som dagligen sker i Svenska kyrkans församlingar runt omkring vårt land. Fantastiska arbeten på olika sätt och vis i mötet med människor i alla åldrar, i livets alla situationer.
   Jag är glad över att få vara en del av det arbetet men jag är också bekymrad. Bekymrad över en kyrka som inte mår bra och det är ett mående som skaver på flera olika plan utan vattentäta skott mellan sig, i allt från individ och organisation till tro och teologi. Det som skaver är även den demokratiska organisation som är så politiskt styrd så att vår statsminister utan att blinka yttrar ovanstående mening.

Intressant arena

Statsminister berömmer kyrkan, allt bra vi i Svenska kyrkan gör. Tack! Jag vet, jag har tjänat den i snart trettio år. Jag vet också att vi inte alltid är så bra på att berätta om vårt dagliga arbete som jag gav en glimt av ovan. Det borde vi blir bättre på. Jag vet att det finns mycket annat som kan bli bättre. Framför allt vet jag att Svenska kyrkans församlingar INTE är arenor. Vi tillhandahåller inte underhållning. Vi är inte en plats för tävling av allehanda slag. Svenska kyrkan med alla dess församlingar är just kyrka, gudsfolkets, troendes och sökandes gemenskap. I kyrkan är grunden tron på Jesus Kristus som vår Frälsare (jag använder medvetet ett kyrkligt storord, för vi behöver återerövra dessa). Lite mer vad det innebär kan du gärna läsa om i mina predikningar som ligger på den här bloggen. Men nu handlar det om politik eller snarare den politik som jag och många med mig inte vill se och uppleva i vår kyrka.

"Han är liksom sin fru inte aktivt troende, men tycker mycket om att vara i kyrkobyggnader." 

Ytterligare en rad: "I söndags lyssnade vi på radiogudstjänsten. Ulla tycker mycket om psalmerna som hon gärna sjunger och hon har bra koll på vad de har för nummer." Ulla Löfven ska kandidera till kyrkomötet i höst. Tips till Kyrkans tidning, intervjua henne! Det är fint att de lyssnar på radiogudstjänsten, jag förstår att statsministerarbetet är krävande och tiden knapp. Det är fint att Ulla Löfven kan en massa psalmer. MEN vad kan hon bidra med till kyrkomötet om hon inte är aktivt troende? Det skulle vara intressant att veta.

Rösta INTE på partipolitiska nomineringsgrupper!

Min uppmaning till alla som tänker ta sig till valurnorna den 17 september är att INTE lägga sin röst på Ulla Löfven och alla hennes medkandidater inom den socialdemokratiska nomineringsgruppen. INTE heller på de som tillhör Sverigedemokraterna och Centern. Dessa tre partier spelar i alla fall med öppna kort, står för att de är partipolitiska. Men alla andra då? Då har vi Borgerligt alternativ i praktiken mest Moderat engagerade personer. Kristdemokrater för En levande kyrka, Miljöpartister i Svenska kyrkan, FISK Fria liberaler i Svenska kyrkan, VISK Vänsterpartiet i Svenska kyrkan. Ja, ni hör på namnen, ränderna går inte ur. I praktiken är identiteten inte primärt kristen tro utan politisk åskådning. Rösta INTE på dem heller!

Det finns möjligen undantag, ta reda på vad de enskilda personernas engagemang bottnar i, ställ frågor, undersök. För givetvis finns inom alla dessa nomineringsgrupper som bär politisk identitet som sitt främsta signum, personer som driver kyrkans intressen och inte sina politiska partiers intressen. Då kan det vara värt ett kryss. Även om min önskan är att dessa personer skulle våga lämna sin överrock.

Övriga nomineringsgrupper

Näst största nomineringsgrupp i kyrkomötet (Svenska kyrkans "riksdag", jag vet borde vara värt ett helt blogginlägg för att undervisa om detta) är POSK, Partipolitisk obundna i Svenska kyrkan, sen finns Frimodig kyrka, Öppen kyrka, Kyrklig samfällighet i Visby som har platser i kyrkomötet. 

   Till dessa kommer en rad olika nomineringsgrupper som är lokalt förankrade i framför allt olika församlingar. När vi går till kyrkoval så väljer vi demokratiska ledamöter till församling, stift och kyrkomötet (typ församling=kommun, stift=landsting, fast det är ingen optimal jämförelse och kyrkomötet= riksdag).

Rösta inte av slentrian eller som du röstar i vanliga val för kyrkan är inte en arena!

Hur tror du? Vad är viktigt för dig med kyrkan? Vad tänker du om gudstjänst, om diakoni, kyrkomusik, barn och ungdomar, om religionsdialog? Hur är din människosyn? Vilka är kyrkans viktigaste uppgifter om du formulerar dem utan partipolitiska förtecken, utan baserar dem på att kyrkans uppdrag är att berätta och leva evangeliet om Jesus Kristus?

Det är helt förödande för kyrkan på alla nivåer att ha den organisation vi har nu. Jag vill inte som präst i en församling säga till mina församlingsbor rösta si eller så men jag uppmanar dem, tänk! Ta reda på! Rösta inte av slentrian! Kryssa vettiga personer som är kyrkligt aktiva! (Tyvärr är det vanligt i många församlingar att man uppbär arvoden och inte säger pip på sammanträden av olika slag. Man sitter där för makten, eller för att det är "fint".)

Låt oss hjälpas åt att reformera kyrkan så den bygger på de aktivt troende som demokratiskt valda förtroendevalda som ska styra kyrkan in i framtiden tillsammans med oss som arbetar i olika tjänster i kyrkan.

Med enkel matematik ser vi att politiska partier eller grupper i nära relation till politisk parti innehar 184 mandat av sammanlagt 251 ledamöter. Egentligen behövs inte mer för att konstatera att kyrkan är partipolitisk.
Svenska kyrkans högsta beslutande organ enligt följande mandat: 

Socialdemokrater 73, 

POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan 38

Borgerligt alternativ 31 

Centern 30

Sverigedemokraterna 13 (ursprungligen 15, 2 har lämnat)

Kristdemokrater för En levande kyrka 12

Frimodig kyrka 12

Miljöpartister i Svenska kyrkan 12

Öppen kyrka 11

FISK Fria liberaler i Svenska kyrkan 7 (ursprungligen 8, 1 har lämnat)

VISK Vänsterpartiet i Svenska kyrkan 6

Kyrklig samfällighet Visby 1

Utlandsförsamlingarna 2

Samt 3 ledamöter utan grupptillhörighet

Intervju med Stefan Löfven i Kyrkans tidning 22 juni 2017

Medlem av Svenska kyrkan - tvångsansluten till S? Annika Borg

Behovet av den profetiska rösten

Den helige Johannes Döparens dag

Igår kunde vi säga grattis till Johannes Döparen. 24 juni, den dag i vår kalender som enligt traditionen ses som Johannes Döparens födelsedag. Idag är det sex månader till jul och Jesu födelsedag.
Johannes och Jesus hänger ihop på flera vis, som släktingar förstås men framför allt för att Johannes har den betydelsefulla rollen att förbereda vägen för Jesus. Det som hans far Sakarias framhåller i sitt profetiska tal. ”Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.” 

Är Johannes viktig för oss? 

Profetian har gått i uppfyllelse. Har han något att säga oss? Ja, för den profetiska rösten får aldrig tystna. Profeternas berättelser är värdefulla för oss. Genom sina ord pekar de ut riktningen, mot Jesus Ibland får jag intrycket av, att antingen är Jesus så självklar att självklarheten skymmer Jesus, hans betydelse, hans ord och handlingar. Att vi är så upptagna av livets och kyrkans yttre göranden att vi glömmer själva grunden. Eller att Guds gestalt i Jesus, inkarnationen, skyms av ett mer allmänt hållet tal om Gud. Det unika glöms eller förbises. Att en nyskapelse sker genom Jesus. 

   Jesaja påminner oss om att Gud skapar på nytt.”Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt. Innan det ännu spirat kungör jag det för er.” Denna nyskapelse genom inkarnationen, att Gud blir människa i Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse för vår skull är essensen av vår tro. Gud skapar på nytt för att föra oss närmare sig och visa på kärlekens och fredens väg och att vi alla är en del av Guds goda skapelse. Den som vi påminns om så starkt i midsommartid. Men också för att påminna oss om att vi inte är gudar i Skapelsen utan det finns bara en Gud. 

Frågan är, hur lever vi våra liv i harmoni med skapelsen och med våra medmänniskor? Vad eller vilka är våra avgudar idag? 

Allt detta har vi olika tankar om och det är viktigt att lyssna till varje röst. För profetiska röster har aldrig tystnat, de lever vidare för att påminna oss om Guds nyskapelse och för att peka mot Jesus. Att vara profet är ibland rätt otacksamt, det förstår vi när vi läser berättelserna i Bibeln. Den profetiska rösten ger ofta ett ensamt intryck och om det är ensamt, hur kan vi då våga lita på att det är relevant och sanningsenligt och inte bara förvirrade och oviktigt? Bibelns profetior om Jesus är uppfyllda och därmed sanna för oss som tror. De profetior som handlar om människors oförmåga att leva i fred och i harmoni med Gud och skapelsen är inte uppfyllda.

   Vi behöver verkligen gång på gång bli påminda om Sakarias profetiska tal: Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg." Trots att vi inte kan förstå och förklara allt, hur Gud verkar i sin skapelse behöver vi söka Gud såsom Gud söker var och en av oss. Där kan vi lära något av profeterna, låta dem inspirera oss. Den profetiska rösten behövs fortfarande. Men är det ens möjligt idag att inspireras av bibelns profeter som Johannes och Jesaja? Är det ens möjligt att tala om profetiska röster i den mångfald av röster som på sekunden gör sig hörd till miljontals lyssnande öron?

Låt oss hålla i minnet, att lyssna inte är farligt. 

Det är inte farligt att lyssna till det som skaver och utmanar, inte heller till det som står i total motsats till det vi själva håller för gott och sant. Det är vad vi drar för slutsatser av lyssnandet som kan bli farligt. Paulus ger oss ett gott råd i 1:a brevet till Thessalonikerna 5:19-22”Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.” Pröva allt, vänd och vrid, undersök, fundera, be om klarhet, samtala med varandra. Vi har genom Jesus fått vägledning vad som är bra och vi uppmanas att avhålla oss från allt slags ont. Vi får ta till oss Lukas berättelse lika mycket som de som var samlade i Caesarea och lyssnade på Petrus när han  undervisade och sa:”Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft… han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld;”

   Vi har ju lite svårt för talet om djävulen, men det är kort och gott en benämning för ondskan. Jesus är motkraften till ondska.Vi har inte samma krafter som Jesus att stå emot det onda men inom oss har vi samma ande, Guds heliga Ande som andas i och genom oss. Gud ”som gett liv åt människorna... livsande åt dem som vandrar på jorden”. När vi då misslyckas att stå emot ondskan och inte gör gott och vandrar på fredens väg, som givetvis lika mycket handlar om freden och friden med vår närmsta nästa, som med grannlandet, vad gör vi då?

Kom ihåg att den profetiska rösten i Bibeln ofta är tudelad.

Dels vill den skänka tröst och hopp och dels är den skarp och kommer med kritik och påtalar orättvisor och orätta handlingar och uppmanar till att tänka om, med ett av kyrkans storord, omvändelse. Det var det som var Johannes uppdrag, att bereda vägen för Jesus. Och när inte ens omvändelsen till ett liv med Gud garanterar att vi lever i enlighet med Guds intention med sin  mänsklighet finns alltid förlåtelsen. Vi lyssnar till Sakarias profetiska ord igen. ”Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.”

   När kristen tro kritiseras för att ha en negativ människosyn, att vara dyster och bara tala om hur dålig människan är har de som kritiserar bara läst en sida. För målar vi upp den fullständiga bilden, läser vi alla sidorna, så är essensen av vår tro den mest realistiska jag kan tänka. Den har förenat det jordiska och himmelska i så hög utsträckning att Gud själv blir människa i Jesus Kristus för att ge oss tron, hoppet och kärlekens nycklar till livet här och evighetens liv. Gud känner oss helt enkelt genom Jesus Kristus och Gud är barmhärtig och mild. 

Läs gärna grunden, Bibelns berättelser för den här söndagen.

Gamla testamentet, Jesaja 42:5-9

Epistel, Apostlagärningarna 10:37-38

Lukasevangeliet 1:67-80

Slag med ord

Debatt - Diskussion - Samtal

Att tala med varandra, undersöka, försöka förstå sin medmänniska, sin samtid och vår historia utifrån olika aspekter är något jag håller högt. Vid middagsbordet för någon vecka sedan konstaterade den yngste sonen att jag och den äldste sonen inte samtalade utan debatterade. Det fick mig, som kan bli väldigt intensiv och exalterad, att fundera över vad det är som gör att jag ibland blir just så intensiv och exalterad. Det fick mig också att fundera över varför jag i vissa situationer, blir ledsen och tystnar. Och slutligen varför jag i stort sett aldrig ser på debattprogram. Det finns en röd tråd. Den röda tråden är nyansen för god kommunikation. Den röda tråden är historien bakom orden.

Debatt

Att debattera känns för mig som att slåss med ord och jag gick till NE och fick där, till min glädje, bekräftelse på min känsla. NE skriver:"sedan 1788; av fra. débat 'ordstrid', till débattre 'gräla', till de- ´från`och battre `slå`". 

   Under våren har det varit några politikerdebatter på TV, av uppdateringarna i sociala flöden har jag förstått att många tröttnat på ordslagsmålen mellan partiledarna. För mig räcker det att se de första minuterna. Förutsägbart är de utplacerade efter en vänster och högerskala med de diffusa SD och KD i mitten. Som skyttegravar med ingenmansland i mitten, de marginella, även om SD nu är Sveriges andra största parti så är de i marginalen liksom KD som kämpar för sin överlevnad. Alla har laddat sina batterier, sina kanoner, sina ledare och bakom finns ett kompani. På en given signal startar kriget och på en given signal tar det en annan riktning och på en given signal blir det stillestånd. Slagfältet lämnas och inget har hänt, absolut ingenting och ingen är klokare. De väljare som tillhör de olika förbanden applåderar och vi som inte är listade närs i vår likgiltighet och i värsta fall i vårt politikerförakt.

Jag upplever det som att debatt som samtalsform har blivit vanligare även i kyrkans värld. Åtminstone i Svenska kyrkan, en debatt som inte längre rör sig i husorganet Kyrkans tidning, Svensk Kyrkotidning eller Svensk Pastoraltidskrift  utan likväl på dagstidningarnas debattsidor, kultursidor och nyhetssidor och i olika sociala media förstås. Det gör mig bekymrad, för tonen i debatterna är lika hätska och skyttegravsorienterade som politikerdebatterna. Varför? Jag har inget svar, jag söker ett svar. Jag kan inte tro att det hittills har gagnat kyrkans medlemmar eller de som är nyfikna på Svenska kyrkan snarare tvärtom. Likgiltigheten och i värsta fall föraktet lurar även här. Debatter skrapar på ytan, går aldrig ner i djupen.

Diskussion

Det är en nyansskillnad mellan debatt och diskussion, en del skulle nog säga att det i stort sätt är samma sak, men för mig är det skillnad. Diskussion behöver inte vara de rappa replikernas kamp, det må gå hett till emellanåt men förhoppningsvis finns glimten av ett nyfiket och undersökande förhållningssätt. Det gläder mig återigen att att NE är på min sida och skriver: "sedan 1629; av fra. discuter med samma bet.; av lat. discutare 'skaka isär; undersöka; pröva'." Att undersöka och pröva vad min medmänniska har för tankar, åsikter och livsåskådning är ett öppnare förhållningssätt än att debattera. Kanske behöver jag "skaka isär" vad motparten kommer med men jag behöver inte slå sönder. Jag kan plocka isär argument, komma med fakta, visa med evidens för att diskussionen förhoppningsvis ska få en bärighet som kan leda vidare till ytterligare kunskap och insikter. Förutsättningarna för förändring av det som diskuteras upplever jag som betydligt mer sannolikt än vid debatter. 
   Att inte döda en annan människa är en hållning som flertalet människor har. Det som är lätt att glömma är att även ord dödar, inte fysiskt men existentiellt, mentalt och andligt. En diskussion där ytan lämnas och djupen undersöks har större förutsättningar att inte döda. Sår kan det säkert bli och sår kan ge ärr och de kan ömma men du dör inte. En del sår kan du till och med lära av. 

Jag skulle önska mer av diskussion i Svenska kyrkan än av debattens skyttegravskrig. Det kräver mer av alla parter inblandade, inte minst krävs det ödmjukhet inför andras åsikter och val, även de jag har mycket svårt för. Det är en större utmaning än debatt.

Samtal

Att samtala med varandra är möjligen något vi mest förknippar med ett par eller ett fåtal personer inblandade. Oavsett hur så går mina associationer till något lågmält och sansat. Nyfiken på NE framgår att det sammansatta ordet har följande historia: "sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. sam-; gemens. germ. prefix med grundbet. 'tillsammans, förenad med'." och tala, "sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tala; gemens. germ. ord". av tal som har en rätt snårig beskrivning  "sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tal 'räkning, antal; samtal'; gemens. germ. ord, besl. med tala, tälja".   Vi kan tälja fram orden enskilt men det får mening först när det kan användas tillsammans. Vi kan söka svaren enskilt men det är först när vi är förenade med varandra orden kan förändra vår verklighet och vara skapande. Skapande förändringar som förstås kan vara både till det positiva och till det negativa. Det är därför vi behöver vara varsamma med orden och i vilken form som orden förmedlas både i tal och skrift. 

Röda tråden

Det är kanske så att den röda tråden inte är en, utan flera, sammantvinnade. Oavsett vad så önskar jag mindre debatt och mer diskussion och samtal. Låt oss hålla Alf Henriksons Ord, i minnet, alltid.

Ett ord som en människa fäster sig vid
 kan verka i oberäknelig tid. 
Det kan framkalla glädje till livets slut, 
det kan uppväcka obehag livet ut. 
Ja, det påverkar livet på jorden. 
Så slarva inte med orden!