Vi är säkert några som har suttit och knackat på en skrivmaskin, manuell eller elektrisk för typ 40 år sedan. Jag hade då för vana att skriva ner korta sentenser, strofer, dikter osv. som jag tyckte om. Ibland hittar jag dem fortfarande i någon låda eller bok eller så. För något år sedan fann jag en lapp med följande klokord av Alf Henrikson:
Ett
ord som en människa fäster sig vid kan verka i oberäknelig tid. Det kan framkalla glädje till livets slut, det kan uppväcka obehag livet ut. Ja, det kan påverka livet på jorden. Så slarva inte med orden Lappen – med det stilrena maskinskrift typsnittet - är numera mobilskalsbild på min jobbmobil.
Jesus slarvade aldrig med orden.
Jesus slarvade aldrig med orden.
I dagens evangelieberättelse förstår vi att orden både väckte glädje och obehag, beroende på vem som lyssnade. Att Jesu ord definitivt påverkade och fortfarande påverkar livet på jorden är utan tvekan. Så vad hade han precis sagt? Jo, "Är någon törstig, så kom till
mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Det levande vattnet är en bild för helig Ande, för Guds närvaro i sin Skapelse och hos människorna. Ordet själv inkarnerad i Jesus, orden som han ger oss är strömmande, livgivande Ande. "Aldrig
har någon människa talat som han." säger folket som lyssnar till honom. Dels fanns en förväntan på att en profet likt Mose skulle komma och så fanns förstås Messiasförväntningen. Dessa förväntningar avspeglas bland människorna som lyssnar till Jesus och diskussionen uppstår. Vem är han? Profet eller Messias eller vilseledare?Vi vet svaret, Messias. Hur vi nått fram till det svaret ser säkert olika ut för oss. En barnatro som utvecklats och växt. En konfirmationstid som satt spår, en andlig eller mystik upplevelse. På något vis ett möte med förkunnelsen.
Tron bygger på förkunnelsen som i sin tur bygger på Kristi ord.
Det är som Paulus skriver i Romarbrevet. Traditionellt så är det en av prästernas huvuduppgift, att förkunna och förvalta sakrament och därur kan människor komma till tro. Så kan det vara, men det är värt att komma ihåg att Guds kallelse till tron för en människa är mer komplex än en predikan. Nu låter det ju nästan som om jag inte själv tror på det jag gör - men det är klart att jag gör – predikan är central och viktigt. Men den är endast ett av de verktyg Gud förser oss med för att förkunna och kalla människor till tro. Lika viktigt är trovärdigheten hos alla troende personer när det handlar om ord och handling i vardagen. Som kristna har vi ett ansvar – det som Luther kallade det allmänna prästadömet – att förkunna i bemärkelsen att i ord och handling leva evangelium.
Vad är det då att leva evangelium?
Jo, dels är det att lyda de underbara lagbuden som psalmisten skriver om. För oss som kristna handlar det förstås främst om de 10 budorden, Gyllene regeln, Dubbla kärleksbudet, som jag egentligen skulle vilja kalla trippel kärleksbudet för det lyder ju: "Du skall älska
Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." Luk
10:27
Älska Gud, medmänniskan och dig själv.
Det handlar om att gå i dialog med Kristi ord och hans liv och fundera över på vilket sätt det kan vara som strömmar av levande vatten inom oss. Gud kallar oss genom Jesus, kom ni som är törstiga säger han. Det är en törst efter en fast grund, en vägledning, en trygghet som många söker. Den törsten kan släckas genom tron när vi litar på orden om att Gud är med oss i livet och bär oss. Ingenstans står det att våra liv ska vara enkla och utan problem och utmaningar. Det vi har är ett löfte om att inte vara ensamma i livet, utan just burna av Guds livgivande Andes kraft inom oss, det är nåd. Det är Guds ansikte som lyser över oss. Med er alla dagar till tidens slut säger Jesus efter sin
uppståndelse.
”När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd.”
Så skriver psalmisten, jag tycker det är en sådan fantastisk formulering, att orden öppnar sig och ger ljus. Och oerfarna, ja det tror jag att vi på ett plan är allihop, i hela livet, när det kommer till vår Gudsrelation och Guds ord. Det är viktigt att göra som min gamle kyrkoherde i en församling sa; knuffa ner jämförelsedjävulen från axeln. Det vill säga jämför aldrig din tro men en annan människas tro. Samtala, diskutera, utmanas, ta avstånd, inspireras – men jämför aldrig! Det finns endast en auktoritet att följa och det är Kristus, själv. Sen har vi av ordningsskäl auktoriteter i vår kyrka men det är en annan sak. Jesus mötte alltid människor i ögonhöjd.
Det betyder att Gud själv möter oss i ögonhöjd, det betyder att Guds ord, Kristi ord adresseras direkt till oss för oss att svara an på. Det vi behöver göra är att lyssna, begärligt, som psalmisten skriver. Lyssna, ta emot, fundera, ta ställning, överlåta oss. Det är intressant att Nikodemus inte faller för grupptrycket utan självständigt står upp för lagen. Den som handlar om att inte döma någon utan att först ha hört och tagit reda på vad personen gör. För oss betyder det att
lyssna till Kristi ord och ta till sig vad han gör. I det mötet ger Guds ord oss ljus och förstånd.
