Kärlekens intuition

Johannes berättar och jag tolkar orden i Palmsöndagens predikan 2015

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: "Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."  En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet:"Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna." Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom. 12:1-16 

Intuition – att ana utan att faktiskt veta. För en del är det kontroversiellt. Inte för mig, jag vet inte hur det är för dig?

När jag läser vad Maria gjorde så tror jag att Maria intuitivt visste vad som var på gång. Hon tillhörde tillsammans med sina syskon Marta och Lasaros Jesu innersta vänkrets. Hade följt hans vägar, trodde på honom som Messias. Lasaros egen erfarenhet att ha fått livet tillbaka var förstås något som knappt gick att klä i ord. Syskonen förstod att Jesus inte var vem som helst. Nu börjar det närma sig Påskhögtid och det kommer bli en påsk som blir mycket annorlunda. En Påsk som blir början på något helt nytt, men det vet de inte än. Nu var de samlade för att äta middag hemma hos Lasaros i Betania, ett par km öster om Jerusalem. Då chockerar Maria med en handling av kärlek och omsorg. Hon följer sin intuition och bryter konventioner då hon går fram till Jesus som ligger till bords. Kvinnorna åt inte med männen, så det var en extraordinär handling som Maria tar mod till sig och gör. Provocerande för alla, utom för Jesus.

Johannes berättar att Judas reagerar mycket starkt. Johannes målar med svarta penseldrag när han beskriver Judas väg till förräderiet. Han pekar ut Judas som en tjuv i kamratgänget och han får rollen att kritisera och döma Maria. Det kan inte ha varit lätt för lärjungarna att alltid hänga med på allt som skedde runtomkring Jesus och förstå allt som han sa och berättade och gjorde. Nu, börjar Jesus tala om sin egen begravning. Dessutom samlas folk utanför Lasaros hus för att få en glimt av mannen som fick livet tillbaka och få se Jesus som man inte riktigt förstod vem han var eftersom han kunde upphäva naturlagarna. 

Jesus svarar Judas med orden – ”De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.” 

I våra öron kan det låta egoistiskt men naturligtvis har Jesus koll på läget, han vet att hans tid börjar rinna ut. Han tar emot omsorgen och kärleken som Maria ger. Jesus har mött, på djupet sett och upprätta många kvinnor när han vandrat runt, Jesus ser människan inte könet. Det var radikalt, det är radikalt för det står där i berättelserna. Maktens män har inte lyckat radera ut kvinnorna ur berättelsen

om Jesus. Det är stort, historien har raderat ut kvinnorna emellanåt – men Jesus raderade inga kvinnor. Jesu radikalitet handlade om att se det mänskliga med gudomliga ögon och att påtala att vi har ett ansvar för vår egen mänsklighet. Så samtidigt som han tar emot Marias omsorg så påminner han realistiskt om de mänskliga villkoren som är likadana nu för oss som då för lärjungarna och vännerna kring Jesus. Han kunde vara ganska skarp emellanåt – nu är han det igen – De fattiga har ni alltid bland er. Alltid. Underförstått – gör något!

Det finns mycket som kyrkan gjort fel under århundraden MEN också mycket kyrkan gjort rätt och kyrkan har i alla tider på olika vis försök sörja för dom fattiga. Vägarna att utrota fattigdom är komplexa. En väg för oss som har det bra är att dela med oss av vårt överflöd. Under fastan gör vi det med fasteinsamlingen – Idag säljer vi goda och härliga bakverk och bröd. Så köp! Det finns inga enkla universalmedel för att utrota fattigdomen, hungern. Hade det funnits så skulle vi förhoppningsvis gjort det redan. Varken du eller jag kan lösa detta, men varje enskild person har ansvar för sina handlingar och sätt att tänka om livet. Att vandra i Jesu efterföljd är att ta ett delansvar. Hur det getaltar sig och hur stort det är? Ja, det måste var och en bestämma själv, det är en sak mellan mig och Gud, dig och Gud. Men vi uppmanas att dela med oss, engagera oss och försöka göra allt för att leva ett så rättvist och rättfärdigt liv som det bara går.

Ibland tänker jag att det är som en droppe i havet, vad gör det för skillnad? Att tänka så är en fara, för det passiviserar, som om det inte är någon idé. 

När vi resignerar för mörkret, för fattigdomen, för skillnaderna, då är det illa. Då har vi förlorat vår mänsklighet. Det lilla gör skillnad – det var ett av Jesu många budskap – han såg människor och han vill att vi ska se varandra – inte som främlingar och som hot – utan att vi alla bär Guds avbild och likhet inom oss. Så lär kristen tro – Guds ande andas i dig och mig, i varje enskild människa finns Gud med. Därför har varje människa ett ovärderligt värde. Hon mäts inte med pengar utan med värdighet. Allt det här var hotfullt för maktens män som så klart – som alltid - ville ha kontroll över sitt folk, inte bara politiskt utan också religiöst. Då ska vi komma ihåg att då gick tro och politik hand i hand på ett annat sätt än för oss.

Nu smidde de planer för att stoppa Jesus. Vilket inte var enkelt för Hosiannaropen dagen efter besöket hos Lasaros vittnade om att Jesus hade många som trodde på honom. Tror gör vi också, därför firar vi Palmsöndagen och går in i Stilla veckan och kommer om sex dagar fira Påsk, som Jesus gjorde. En Påsk som förändrade och berörde många människors liv och som fortfarande berör och förändrar människors liv när de lär känna Jesus. 

ATT GLÄDJAS

Vad gläder vi oss åt? Det blir förstås olika svar, för vi är olika. Kanske är det så självklart att vi inte ens sätter ord på glädjen. Eller upplevs så oåtkomligt att vi har svårt att sätta ord på vad glädje är för oss.

Jag har förmånen att arbeta i en församling som har ett riktigt litet bibliotek. Nu talar jag inte om ett rum med lite teologiska böcker och andlig uppbyggelselitteratur. Utan om ett litet bibliotek med anställd utbildad bibliotekarie och vad som följer därav med fackkunskaper, riktig katalogisering, spännande inköp av olika slags litteratur. Ett slags "missions-station" för möten, mänskliga såväl som litterära. Till detta kommer en mycket aktiv vänförening, Oscarsbibliotekets vänner som arrangerar författaraftnar, litterära salonger, studiebesök och bokcirklar.

En gång om året har vi en Tema-gudstjänst tillsammans, idag var årets med temat Att glädjas. Kloka personer reflekterade utifrån följande böcker Ljusbärarna:människor som väljer glädje av Anita Goldman, Myternas makt av Joseph Campbell, Pölsan av Torgny Lindgren och Tillsammansheten av Jan Nordström. För mig blir predikan dessa söndagar av lite annan karaktär än en vanlig söndagsgudstjänst, så här blev det i år (version utan mina spontana improvisationer i stunden).

Nu ska ni inte göra som jag säger. Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium, dagens bibelläsning är nämligen invävd i predikan. 

Upplyft era hjärtan till Gud sägs när evangeliet ska läsas och som en inledning när vi firar nattvard, dessutom ibland inför välsignelsen. Orden Sursum corda på latin går tillbaka till den första kristna  tiden så långt som till 300-talet, troligen ännu längre tillbaka. Hjärtat är för oss förknippat med känslor. Men då de bibliska skrifterna kom till representerade hjärtat tankar och förnuft och var bärare av personens innersta väsen och själ. Känslorna representerades av inälvorna.

När Ordspråksbokens författare skriver ”Låt godhet och sanning förbli hos dig. Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla.” 3:3 handlar det om att tänka på och minnas. Helt enkelt en vädjan till förnuftet inte till känslorna. Så när vi uppmanas att upplyfta våra hjärtan till Gud handlar  det om att rikta uppmärksamheten, förnuftet, tankarna mot Gud och det Gud har att ge oss.

Vad har Gud att ge oss? Jo, Evangelium. Ordet är grekiska betyder ”glatt budskap”/”glädjebud” och det handlar kort och gott om att någon kommer med ett glädjande budskap som egentligen kan handla om precis vad som helst. Sen sker en betydelseförskjutning och under det första århundradet så börjar evangelium också användas som begrepp för de fyra författarna till Jesus biografierna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes. 

Markus, det äldsta evangeliet inleder med: Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus.

Det handlar om Guds människoblivande i Jesus, det handlar om hans liv, död och uppståndelse för vår skull. Det handlar om att Gud vill nå sin mänsklighet. Förenklat kan man säga att Gud tog steget att bli människa för att påminna oss om att vi är en del av ett mycket större sammanhang, andligt och mänskligt.Det sammanhanget och den gemenskapen handlar om Guds kärlek och glädje till sin skapelse och om Guds tilltro till sin mänsklighet. Den är så stor att Gud också lagt något av sig själv i oss, sin avbild inom oss. Den kärleken och tilltron finns på många vis i evangelieberättelserna. Jag ska läsa ett stycke ur Johannes som berättar om att Jesus när han förstår att hans tid i livet börjar rinna ut ger sina lärjungar riktlinjer.

”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består. Joh 15:9-17 

Även vi är vänner till Jesus, vi är utvalda att gå ut med kärleken och leva medmänskligt. 

Gå ut och bära frukt det vill säga göra gott och ge glädje. Kärlek är inte enkelt och jag tror att vi måste gå bakom ordet, jag kallar det för att ta reda på delorden av kärlek. Medmänsklighet är ett delord av kärlek som bland annat visar sig i Gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er det ska ni också göra för dem.” Dammar vi av de tio budorden så har dom också bärighet i vår tid och är viktiga riktlinjer i våra liv när vi tolkar dom till vår tid. 

Inför predikan gick mina tankar till det fria ordet, som skrivs och som sägs, offentligt och privat. Senaste tiden har vi fått ta del av journalisten Alexandra Pascalidous berättelse om allt hat, hån och påhopp hon får. När det gäller den erfarenheten, som hon delar med många andra, inte bara offentliga personer blir det 8:e budet väldigt aktuellt ”Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa”. Dammar vi av Luther nu när det snart är Lutherjubileum 2017 så skriver han klokt i Lilla katekesen; att vi inte ska förråda, baktala, sprida lögner eller tala illa om vår nästa, utan tänka och tala väl om varandra och tyda allt till det bästa. Det är inte så lätt. Att prata illa om vår nästa har vi gjort i alla tider. MEN nu kan det ”falska vittnesbördet” få en spridning som når längre än vi kan greppa. På en sekund genom ett knapptryck, som dessutom kan vara anonymt når det skrivna ordet ett oräkneligt antal personer och får förödande konsekvenser för enskilda och för grupper. 

Den Gyllene regeln kan ses som en sammanfattning av de budord som handlar om våra mellanmänskliga relationer. Den regeln finns formulerad inom de allra flesta religioner, något alla kan leva efter.

Alla behöver påminna sig om att inom varje människa pumpar ett hjärta och rinner blodet, spelar ingen roll vilken färg vår hud har, om vi är kvinna eller man. 

Vi bär alla en gnista av Guds helighet inom oss. Vi är lika fast vi till det yttre är olika och unika. Det var ett av glädjebuden Jesus kom med. Så låt glädjen inte främst tala till känslan utan minst lika mycket till förnuftet och tanken att vi ska upplyfta våra hjärtan till Gud och se att vi är en del av en mycket större gemenskap och ett sammanhang som alltid borde vara medmänskligt.

Förlåtelsens fyrfaldiga väg

skriver Desmond och Mpho Tutu om i boken Förlåtelse Den fyrfaldiga vägen till HELANDE FÖR OSS och vår värld.

När jag kommer till sidan 19 utmanas jag första gången för där finns rutan med "Utrustning för resan" de skriver, "Alla resor kräver utrustning. På din resa behöver du två saker som hjälper dig att läka." Så uppmanas läsaren att skaffa en skrivbok och en sten. Jag blir besviken och känner att jag orkar inte med en självhjälpsbok med gör si och gör så, något slags trots väcks i mig. Jag fortsätter i alla fall att läsa och inser efter kapitel 1 varför skrivboken och stenen kan vara en poäng. Jag tänker efter och funderar noga vem jag borde förlåta och vem som behöver förlåta mig. Några tänkbara kandidater dyker upp i mitt huvud men jag avstår skrivbok och sten för den här gången. Det går att återkomma till om jag vill och jag läser boken rakt av.

"Utan förlåtelsen är vi fjättrade till den människa som har skadat oss."1)  

En bärande tanke i boken är att förlåtelsen gör oss fria, att vi tar kontroll över våra egna liv så att vi inte fastnar i bitterhet och hat. De hänvisar till psykologiska undersökningar om hur förlåtelsen verkar positivt för en människas psykiska och även andliga välbefinnande, ja till och med kroppsliga välbefinnande.
En starkt bärande tanke är mänskligheten och vårt ansvar att vara mänskliga. "Vi är syskon, vare sig vi gillar det eller inte. Att behandla människor som om de var något annat än mänskliga, något annat än våra bröder och systrar, vad de än har gjort, strider mot själva lagarna för vår mänsklighet. Och de som river sönder samhörighetens väv slipper inte undan konsekvenserna av sina handlingar."2)  

Det har varit utmanade att läsa boken samtidigt som terrordåden i Paris och Köpenhamn inträffat, går det att förlåta? Är Charlie Hebdos första nummer efter dådet med rubriken "Tout est pardonné", Allt är förlåtet, ett försök att behålla mänsklighetsperspektivet?

Tutus skriver boken utifrån sina egna olika erfarenheter av att välja förlåtelsens väg. Desmond främst utifrån arbetet med  Sanningskommissionen efter apartheidsystemets fall, Mpho främst utifrån erfarenheten av att finna sin hemhjälp mördad.  Kontexten för hela boken är förstås Sydafrika, det samhälle som hårt prövats och nu prövas på ett annat vis i vad det innebär att vara mänsklig. De refererar också till andra egna erfarenheter och till andras erfarenheter vad det inneburit att gå förlåtelsens väg efter svåra trauman. Budskapet är att det går att välja denna väg, den är inte enkel men det går att komma fram på den.
Det är här utmaningen finns, går det? Är jag beredd? Är du beredd? Vad innebär det att vara mänsklig?

Förlåtelsens cirkel

Efter att ha läst boken vet jag inte om jag är beredd på att säga att allt kan förlåtas. Det tål att tas några varv till. Det är förstås lite högmodigt eller snarare mänskligt att tveka. Kanske för att jag lever i ett så privilegierat samhälle som inte kollektivt har behövt gå igenom svåra prövningar och trauman av det slag som samhället i Sydafrika genomgått. Ett samhälle mer våldsamt än vårt.
Det som jag bär med mig, och som jag lever med i det lilla och det stora är deras skiss över den Fyrfaldiga vägen eller Förlåtelsens cirkel i relation till Hämndens cirkel. Ni ser den här nedan.3) 

Mina tankar utifrån bilden och boken är att Skada, Lidande, Förlust inte behöver vara dramatiska med stora mått mätt. Det behöver inte handla om mord, förföljelse, död. De kan vara nog så dramatiska och göra nog så ont i mindre mått mätt, det kan handla om det förflugna orden som sårar, det kan handla om svåra uppbrott och svek. Det är inte enkelt men jag tror och vill tro att även i en pressad situation har jag som människa ett val att göra. Så därför övar jag mig i det lilla att välja förlåtelsens cirkel. Genom att börja i det lilla så kan förhoppningsvis vägen leda fram till förlåtelsen av svåra trauman. Att vilja välja vägen att läka och inte skada.

Förlåtelsens cirkeln som mer verkar vara en väg i mina ögon börjar med att få Berätta, om och om igen, vad hände, söka fakta och sanning. Det som har hänt har hänt och kan inte göras ogjort.
Därefter handlar det om att få Sätta ord på det som gör ont, här är känslorna med, acceptera att det är ok att vara sårbar, det är ok att sörja, det är helt enkelt ok att ha känslor.
Bara dessa två moment tar tid, tid innan avgörandet kommer att Förlåta och det är här vi går från att vara offer till att bli hela igen. Det är förstås här allt blir så svårt, så utmanande och det är här som det är livsavgörande om vi vill leva i nuet eller i historien. Att förlåta är inte samma sak som att glömma eller att sudda ut, gjort är gjort, men med andra ögon än hämnden så väljer jag ljuset istället för mörkret. Boken beskriver olika sätt att förlåta, det är inte alltid möjligt att ansikte mot ansikte förlåta, då finns andra vägar.
När vi har förlåtit finns ett steg till, att förnya relationen eller att släppa taget. Här finns nyskapelsens möjlighet att förnya och kanske också fördjupa relationen om det är möjligt. Det finns förstås relationer som inte går att förnya men att mödosamt ha jobbat sig igenom steg för steg gör att vi kan släppa taget och bli befriad.

Det är en angelägen bok, en lättläst men nog så svår och utmanade bok. Läs den!

1) s 24

2) s 27
3) s 57