Om en liten stund kommer vi dela en måltid med varandra, nattvarden och efter gudstjänsten är det dags för ytterligare en måltid, sopplunch. I två av dagens berättelser nämns också måltider, en ängel förser Elia vid två tillfällen med en glödkaka och vatten. Och Jesus, ja, han är bjuden på måltid hos farisén Simon. Det berättas rätt ofta om måltider och mat i Bibeln. Behovet av rent vatten och mat tillhör det djupt mänskliga, annars överlever vi inte. Så livsviktigt är det att Jesus förnyar förbundstecknet mellan Gud och människa i en måltid. Nattvarden blir ett tecken på den speciella samhörighet och förbund som finns mellan Gud och människa. Det är en måltid som rymmer gemenskap, förlåtelse, försoning och tacksägelse.
Nattvarden är även ett tecken på den helhet och helighet som finns i relationen mellan Gud och människa.
Vi har vårt ursprung i Guds goda skapelse och vi är utsedda av Gud att förvalta denna goda skapelse. Efter kyrksoppan idag kommer vi för höra mer om den helheten och heligheten i Skapelsen och fundera tillsammans. Hur bra är vi då på att förvalta och ta hand om varandra och Guds goda Skapelse? Berättelserna idag är fyllda av utmaningar, prövningar och knepiga relationer. De speglar även hur vi människor – trots allt – kämpar på med livet och tron.
Elia och Paulus för en kamp mot avgudadyrkan. Frågan vi kan fundera över är om det ens finns någon kamp att föra idag som handlar om avgudadyrkan? Mina associationer går inte till andra religioner, det finns inget skrämmande i mötet med en person av annan tro. Det som verkligen skrämmer – åtminstone mig - är hur tron uttrycks. När det handlar om fundamentalism och fanatism då blir jag lika rädd oavsett vilken av våra världsreligioner personen förespråkar. Den
verkliga avgudadyrkan handlar kanske snarare om att vi gör oss själva till gudar och tappar bort perspektivet på att vi alla - oavsett tro och ursprung - är insatta i ett större sammanhang, Guds sammanhang och Guds goda skapelse.
En form av avgudadyrkan är att sätta etiketter på varandra.
Att en del personer skulle vara mer värda eller bättre utifrån en rad olika egenskaper, yrken och social status. Detta möter vi evangeliet. Berättelsen om Jesu besök hos Simon blir inte som Simon och gästerna väntade sig. Berättelsen visar bland annat att vårt förakt för det sköra och svaga fanns där för 2000 år sedan likaväl som det finns här i vårt samhälle. Men kanske föraktet snarare är rädsla för det sårbara och trasiga i livet och på alla olika vis som det kan ta sig uttryck. Ändå finns det sköra och det bräckliga inom var och en av oss, fast vi inte vill visa det eller tala om det eller helst inte vill kännas vi det. Det får Simon erfara i mötet med Jesus.
Inom var och en av oss finns även styrkan, starkskör är en bra beskrivning av hur den dubbelheten finns inom oss. Vi är sköra men kraften finns där - för att bli sedda för den vi är - det tar sig olika uttryck för olika människor. Stillsamt eller utmanande. Kvinnan - vi ledsamt nog inte vet namnet på – som vi möter i Simons hus valde den stillsamma kampen. Hon tvättar Jesu fötter med sina tårar, hon torkar med sitt hår och smörjer med väldoftande balsam. Hennes språk var handlingens språk, se mig, ta emot mig och det jag ger, tro i handling. Jesus ser henne, tar emot henne och ger henne upprättelse.I varje enskild människas livsberättelse går dom hand i hand - tvekan och modet, resignationen och kampen, underläget och vändpunkten.
Om det så var kvinnan i Simons hus eller om det är du eller jag har många av oss stått där tvekat inför
val att gå vidare i en livssituation. Något inger oss mod, en inre röst, Guds eller vår egen, en medmänniska, ett bibelord, kanske en dröm eller ett bönesvar. Det var säkert inte lätt för kvinnan att gå in genom dörren till Simons hus men hon gjorde det. Ur sitt underläge hade hon fört en kamp och nu kom vändpunkten.
Jesus graderar eller värderar inte
människor när han möter oss – han ser oss som dom vi är – det sköra som det starka. Han upprättar och helar och medvetandegör människors situation för att uppmuntra till eget ansvar. Det är så Jesus bemöter kvinnan men också Simon, båda får något att tänka på för att förändra sitt liv. Ibland sker dessa förändring på sätt som är oväntade och visar vägen mot något nytt, ett annat sätt att tänka, vara och leva. Det var och är i vardagen på
de oväntade platserna som Gud ofta möte oss. Gud som genom ängelns som sa till Elia "Stig upp och ät, …annars orkar du inte hela vägen." Eller när Gud genom Jesus konkret vägledde människor,
som vid en middags bjudning. Vi har inte Jesus hos oss fysiskt som kan visa oss trons väg, men vi har berättelserna som vägleder för att hela tiden påminna oss om att vi – trots dess brister - är en del av den goda skapelsen. AMEN
2:a i Fastan 2 årgången Hässelby Strands kyrka 2022
Första Korinthierbrevet 10:12-13
