Att samtidigt vara minst och störst

Qumran

Att bli kallad för minst – och nu talar jag inte om ålder eller längd – tror jag är något som de flesta av oss inte riktigt gillar. 

Och för en del som vill bli och vara något med status, vara rik, känd osv. är det nog en ren förolämpning. Framgång på olika vis har alltid varit lockande för oss människor. Skämtsamt talas det om att vara en 15 minuters kändis. En önskad om att bli sedd utifrån ett helt annat perspektiv än att bli kallad för minst, som Jesus gör eller tjänare och förvaltare som Paulus skriver om.
   Att se och bli sedd och att höras och bli hörd på är bara ett knapptryck bort för oss. Ändå ser och vet vi inte allt, vi har inte den fulla kunskapen om varandra, om universum, och absolut inte om Gud. Dessutom har vi ibland rätt svårt för att verkligen lyssna på varandra, speciellt när någon tycker och tänker på ett annat vis än vad vi själva gör. Eller om någon varit med om något extraordinärt, stort och omvälvande i livet. Efter att Jesus uppstått – en oförklarlig händelse i sig - händer något stort för lärjungarna, Jesus visar sig för dem men Thomas är inte där. När han får höra sina vänner berätta tvivlar på att det är sant. Inte förrän han själv får se och möta Jesus tror han. Jesus säger då; Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror. Joh 20:29 Saliga, det vill säga lyckliga är vi som är här idag, vi har inte sett med våra egna ögon och ändå tror vi. 
   För det är inte lätt det här med tro. Profeten Johannes som vi brukar kalla för den siste profeten var också släkting till Jesus och hade säkert mött honom många gånger och döpt honom.  Till och med han behöver ställa en kontrollfråga. Är du den som ska komma? Johannes vill verkligen veta att han har rätt, att Jesus är Messias, räddaren, frälsaren, som han profeterat, talat om och banat väg för. Jesus svarar Johannes lärjungar att de ska berätta för honom vad de hör och ser för Jesus vet att Johannes förstår och kan tolka det som sker. Jesus lyfter fram Johannes som profet och budbärare och berömmer honom för hans tro och förtröstan men lägger till att den minste i himmelriket är större än han.

Jesus är paradoxernas mästare och vänder ofta på perspektiven.

Han gör det för att få oss att tänka till och bli medvetna så gör han när han möter Johannes lärjungar och så gör Jesus när han tänker framåt i tiden, till oss här idag. Nu lyssnar vi till orden och det är hoppfullt och tryggt när Jesus räknar oss större än Johannes, inte för att vi ska tro att vi är bättre utan för att vi inte sett med egna ögon.  Precis som alla personer som levde och mötte Jesus behöver vi som lever nu bli påminda om olika perspektiv när vi försöker förstå vår tro. Vi gör det därför att Gud och Jesus på något vis berört oss och rört vid oss. Det sker på en mängd olika vis, vi har alla våra egna berättelser om hur Gud berört oss och hur vi kommit till tro.
   Vi kanske också har berättelser om hur Gud stört oss när vi söker och famlar, tvekar och tvivlar men ändå inte kan släppa tanken på att Gud finns där någonstans. För alla som ännu inte tror, kanske Jesus trots allt är Gud i mänsklig kropp för att vi lite lättare ska kunna ana och förstå mysteriet av Guds närvaro i våra liv.
   Just därför att Gudsberöringen sker på olika sätt kan vi inte döma och bedöma varandra för den tro vi har. När Paulus skriver till församlingen i Korint tar han upp frågan om att döma och bli bedömd. Och han kallar oss att vara Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. Vi är alla, kallade i vår ofullkomlighet att vara förvaltare av Guds hemligheter och en del av dem är inte så hemliga. Som att fira gudstjänst tillsammans, att träffas i och utanför kyrkan och tala om allt som finns i våra vardagliga liv och hur Gud får plats eller inte plats i våra liv. Allt det som livet är fyllt av ryms på sätt och vis inom Guds hemligheter. Gud vet ju genom Jesus vad det innebär att vara människa. Under sin korta tid på vår jord delade han liv med andra. Visserligen på ett annat vis än vad vi gör eftersom han är Messias, men han grät, han var hungrig, han var arg, han var glad, allt det mänskliga delade han, slutligen även det grymmaste av lidande och döden.
   Vi har inte Jesus hos oss fysiskt, det är därför Jesus kallar oss saliga, lyckliga över att vi ändå kan tro på att Gud är närvarande i sin skapelse, hos oss och hjälper oss. Gud behöver även din och min hjälp att vara tjänare och förvaltare. Vara de som tror på medmänsklighet och godhet och tro på att det kommer att ordna sig för oss och världen, det kan upplevas svårt att tro nu i skuggorna av krigen, gängvåldet, cyberattacker för att bara nämna några av alla orosmoln.

Till vår hjälp kan vi lära något av profeterna.

Ordet profet betyder talare, förkunnare, en profet var kallad av Gud för ett syfte att varna, förmana men också ge hopp, vägledning och uppmuntran. Profeterna var vanliga personer och ibland ganska motsträviga när Gud gav dem en röst för sitt syfte att påminna mänskligheten om det ansvar Gud gett oss och hur i grunden fantastisk skapelsen och vi människor egentligen är när vi inte krånglar till saker och förstör för oss själva och varandra.
   Profeternas ord var förstås till sin samtid och Johannes var kärv och sträng men han gav hopp genom att tala om den kommande Messias, frälsaren, räddaren. Vi kan inte bli profeter men vi kan inspireras av profeternas mod och vilja till förändring. Bättring säger vi ibland i kyrkan när vi ofta menar förändring. Det handlar inte om prestation utan om att vi alla oavsett hur våra liv ser ut djupast sett delar liv och ansvar med varandra. 
   Genom berättelserna kan vi bana väg för att Jesus ska födas i så många hjärtan som möjligt. Och vi som redan känner oss ganska trygga i vår tro kanske behöver städla lite i hjärtekrubban så vi inte stelnar i vår tro och tillit. För i en framtid vi inte vet något om kommer en tid när Gud blir allt, överallt 1 Kor. 15:28, det vill säga alla människors slutgiltiga räddning och frälsning från det onda. I väntan på det får vi hålla Paulus ord i minnet när vi ser och lyssnar på varandra. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.
Amen

Avskedspredikan på 3:e i advent i Hässelby Villastads kyrka, 1 årgångens läsningar

Jesaja 29:17-21

1 Korinthierbrevet 4:1-5

Matteusevangeliet 11:2-11

 

Tvångshjärtan och hopp

 

Nu har snön legat ett tag men varje år när första snön kommer får jag ett tvång, jag måste rita hjärtan på den orörda snön, typ på en bänk, en mur, en papperskorg eller nått. Ibland slinker det med ett kors och ett ankare också. Paulus ord om tro, hopp och kärlek och störst av dem är kärleken, uttryckt i konstnärlig handling, eller nått! Häromdagen när jag tog en snöfin promenad funderade jag över hur många som förstår att ankaret är en symbol för hoppet. Hjärta, solklart, kors, ja men det är väl något kristet… men ankaret? Så kom jag på att jag faktiskt inte själv reflekterat över om det finns någon direkt biblisk anknytning till ankar som symbol för hopp.
   När jag skrev in ankare i mitt i bibelprogram kom Hebreerbrevet 6:19 upp där författare talar om att hoppet är själens ankare, tryggt och säkert. För författaren till Hebreerbrevet är hoppet tidlöst och förknippat med Guds trofasthet i sina löften om frälsning, att finnas nära oss genom att Jesus gått och går före oss i livet och livet efter livet här.

Hoppet själens ankare

Vackert och visst är det tryggt med ankaret där nere under det mörka djupet som vi inte ser när vi tittar ner från relingen. Fast det är ingen 100% garanti för att inte driva iväg och på öppet hav i storm och orkan, vad förslår ett ankare då, inget alls. Ett drivankare kanske hjälper till för att stabilisera och minska drift men du är så klart helt utlämnad. Så jag funderade vidare över om det är en meningslös bild för hopp. För våra liv bjuder inga garantier på stillhet eller bara lagom vind. Det blir storm emellanåt och ibland slutar det i tragedi, då hjälper inget ankare alls. Jag kom fram till att det trots allt är en ganska bra bild för trygghet och förankring. Både bokstavligt på sjön och i överförd mening till våra själars djup har hoppets ankare sin funktion för trygghet och säkerhet.
   

Förutom anknytningen till ankaret så började jag fundera över hopp för det är lätt att drabbas av hopplöshet just nu. Många ger uttryck för det på olika vis även i media. Tala inte om hopp det är cyniskt, läste jag någonstans apropå kriget mellan Israel-Gaza. Som en motsats till hopplösheten läste jag om en amerikansk författare Rebecca Solnit som är aktiv när det handlar om klimatkrisen, hon talar om hoppets betydelse för samhällsförändring, ”hopp är yxan som krossar dörren som leder ut från ett brinnande hus.” Hon menar att hopp – liksom kärlek - är en aktiv handling och vilja till förändring i ett sammanhang där det inte går att förutsäga vad som ska hända.
   När jag läste det tänkte jag på att författaren till Hebreerbrevet är inne på samma linje men utrycker det förstås annorlunda. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, Heb 10:23-24

Hopp är helt enkelt uppmuntran i den skugga av mörker som ligger över hela världen på olika vis just nu. Paulus fångade utopin bra, tro, hopp och kärlek och störst av dem är kärleken. Orubbligt får vi fortsätta hoppas på det som synes hopplöst genom stora och små handlingar. Så jag fortsätter med mina hjärtan i snön och ett och annat kors och ankare.

Apostlarnas apostel - Maria från Magdala - Föredrag som hölls 8 oktober i samband med Söndag i Villan och kyrklunchen .

 

Maria och Jesus i Magdala

Prolog

Dagen innan det här föredraget hölls vaknade vi upp till Hamas överraskande, brutala angrepp på Israel, som Israel sedan brutalt svarade på. Sedan dess har stridigheterna mellan Gaza och Israel fortsatt och vi tar del av de ofattbart grymma skildringar där både israeler och palestinier på olika vis och på lika vis lider, skadas och dör. Nyheten kom mig överraskande nära, troligen för att det bara är fyra månader sedan jag var i Israel och även på Västbanken. Kan bara säga Kyrie Eleison - Herre, förbarma dig över mänsklig dårskap. 

Vad vet vi egentligen om alla personer som vi läser om och hör om i vår Bibel? Har de ens funnits? 

Vi ska under höstens söndagar i Villan få bekanta oss med tre personer vi möter i Bibeln och idag är det Maria från Magdala. Maria kallas ibland för apostlarnas apostel, apostel betyder utsänd, att vara ett sändebud för evangeliet, att vara en person som berättar om Gud och om Jesus. Så vem var hon?
   Vi vet inte så mycket, av namnet förstår vi att hon kom från staden Magdala. Att relatera sitt namn till städer och släktskap var vanligt för att berätta om sin tillhörighet till släkt eller stad och område, som det välbekanta Jesus från Nasaret, Jesus Davids son eller av Davids hus. Kvinnors namn relaterades till sina män eller fäder. Maria skiljer ut sig för hon relateras till namnet på en stad. Vilket kan tyda på att hon var en betydelsefull person på något vis. Så nu ska vi till Marias stad.

Här ser vi en bild på vägen till Magdala tagen när jag var i Israel i juni på en studieresa i Arkeologi och Bibelns historia. När jag var där tänkte ofta på psalmen 752 Över berg och dal, för så är landskapet i Israel och Palestina, upp och ner hela tiden. Det är endast vid kusten som det är lågland och några smala remsor vid Galileiska sjön. Magdala heter nuförtiden Migdal och är en liten ort. För 2000 år sedan när Maria levde var det en rätt stor stad vid stranden till Galileiska sjön, Genesarets sjö, Tiberias sjö, samma sjö, olika namn i evangelierna. De som först arkeologiskt utforskade Magdala var franciskaner på 1970-talet när de skulle bygga ett retreatcenter. Därefter har en rad arkeologiska utgrävningar i olika regi tagit plats. 

Här ser ni de moderna husen precis bredvid en del av den utgrävda gamla staden Magdala, tätt byggda med smala gator, vi skulle nog uppleva dem mer som gränder, tänk Gamla stan. I den här stadens täta myller av hus levde troligen Maria. Kvinnan med stor betydelse som vi egentligen vet så lite om.

Maria var inte prostituerad

Under historiens gång i den västerländska kyrkan - det vill säga den romerska katolska och evangeliska, lutherska - har Maria betraktats som en synderska en prostituerad kvinna. Ganska tidigt i historien sågs hon som en utmaning av kyrkan och med Påven Gregorius den store på 500-talet fick Maria etiketten prostituerad eftersom påven och en rad andra män blandade samman tre olika kvinnor i evangeliernas berättelse. Påven och andra menade att Maria från Magdala var samma kvinna som tvättade Jesus fötter med sina tårar och torkar dem med sitt hår (Lk 7) och att Maria var syster till Marta och Lasarus som inte ens bodde i Magdala. (Jh)
   En Sammanblandning som levt vidare genom århundraden. Påven Gregorius och andras olyckliga tolkning har påverkat synen på vem Maria från Magdala var för århundraden. Den ortodoxa traditionen har dock alltid ansett att det är tre olika kvinnor det berättas om. Vilket numera de flesta västerländska kyrkorna är eniga om. På så vis kan vi säga att Maria från Magdala fått upprättelse. När hon nämns i evangelierna vid namn är hon verkligen i händelsernas centrum. För oss är staden Magdala bara stenar men då för 2000 år sedan var det en ganska stor stad vid Galileiska sjön. 

Både Markus och Lukas berättar att Maria blev helad av Jesus, om det var här i staden eller inte har vi ingen aning om. Vi vet inte heller vad det var hon led av mer än att evangelisterna berättar att sju demoner for ut ur henne. Demoner förknippades vid den här tiden bland annat med sjukdomar, demonerna tillhörde mörkrets krafter och att vara sjuk var för dåtiden människor att vara svag i anden så att kroppen togs i besittning av en ond ande/demon. Vad Maria egentligen led av för sjukdom har vi ingen aning om, det blir enbart spekulationer. Det vi förstår av berättelserna är att mötet med Jesus och att bli helad och frisk blev en livsavgörande händelse. Maria blir en av Jesus alla lärjungar som fanns runtomkring honom förutom de tolv lärjungar som han särskilt valde ut.

Att Maria skulle varit prostituerad motsägs av att hon räknas upp bland de kvinnor som hjälpte Jesus med sina tillgångar. Lukas berättar så här: Maria från Magdala… Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar. Maria nämns alltid först vid uppräkningar vilket kan tyda på att hon var äldre och troligen ingen ung kvinna som hon ofta framställs som.
   Även Markus nämner i sitt evangelium att kvinnorna hjälper till med sina tillgångar. Kanske var Maria en ganska välbärgad kvinna, kanske en änka, kanske hade hennes familj med fiskeindustrin i Magdala att göra. Magdala var en hamnstad och arkeologerna har hittat rester av hamnen. Både arkeologiska utgrävningar och andra historiska skrifter än Bibeln såsom den judiske historieskrivaren Flavius Josefus bekräftar att det fanns en fiskeindustri i Magdala. Där man torkade, saltade och troligen gjorde fisksås som var vanligt under den här tiden. Romarna som ockupationsmakt styrde landet och de var mycket förtjusta i fisksås. Det finns nu även arkeologiska rön om att det kan ha funnits en segeltillverkningsindustri i Magdala. Josefus berättar att när skeppen som deltog i sjöslaget mot romarna (66 -70 evt) blev skadade sökte de sig till Magdala för reparation. Nu behöver vi i och för sig ta även Josefus uppgifter med en stor nypa salt.

Arkeologi är lite som ett miljonbitars pussel att lägga ihop med historiska berättelser, från Bibeln och andra skriftliga källor. 

Det är spännande att vi hela tiden kan lära nytt och förstå mer av den tid när Jesus vandrade runt på jorden genom fynden i jorden. När vi i psalmen jag nämnde sjunger om Guds kärleks lag påminner det om att Jesus var jude, det var i den judiska traditionen som Jesus undervisade och förkunnade. 
   I de utgrävningar man gjort i Magdala får vi en inblick i judiskt liv. Hittills har man hittat två synagogor, varav ni ser en här. Genom bland annat fynd av mynt har man lyckats datera den till 1:a århundradet evt,  det vill säga då Jesus levde. På Jesu tid var synagogorna främst en samlingsplats för staden och en plats för studier. I synagogan finns en unik sten med inristningar av en menora, en sjuarmad ljusstake och andra bilder förknippade med templet i Jerusalem. Rosettamönstret som blivit symbolen för Magdala finns överst på stenen. Vad man använt stenen till tvistar de lärde. 

Har Jesus varit i Magdala?

Jag svarar ja, så klart har han varit där det vore konstig annars. Det var den största staden vid Galileiska sjön innan Herodes byggde Tiberias en knapp mil därifrån. Jesus var en vandrare, han rörde sig mest kring Galilén även om han var i andra delar av landet som ligger söderut. Många kristna vill tro och hoppas att Jesus har undervisat i synagogan på bilden fast det vet vi inte, det finns inget skrivet om staden Magdala i evangelierna mer än i samband med att Maria nämns. 
   Det vi i alla fall vet är att Maria var med när Jesus korsfästs i Jerusalem. Hon var även med när Jesus tas ner från korset och läggs i graven (Jh) Enligt Johannes var Maria från Magdala ensam när hon kom till graven och hon sprang sedan och hämtade Petrus och Johannes. Det var efter att Petrus och Johannes lämnat den tomma graven som Maria mötte den uppståndne Jesus och bar ut budskapet om hans uppståndelse. Evangelisterna berättar lite olika om den första påskdagen. I Matteus var det två kvinnor som kom till den tomma graven, Maria från Magdala och den andra Maria, vem det var kan vi undra över. Maria var ett av de allra vanligaste namnen vid den här tiden. Evangelisten Markus räknar upp tre, Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor och Salome även Lukas berättar om tre kvinnor, Maria från Magdala, Johanna och Maria Jakobs mor. Maria från Magdala står först i uppräkningen, hon var en betydelsefull person, vi kan tänka på henne som en ledare.

Maria blev ett sändebud – en apostel – som fick berätta den glada nyheten – evangeliet – om Jesu uppståndelse.

Så det är med rätta kan hon tidigt kom att kallas för apostlarnas apostel. Hon var en betydelsefull person under den första kristna tiden och nämns i en rad olika skrifter som inte kom med i vår Bibel. Det finns även ett Maria Magdalenas evangelium med det äldsta lilla fragmentet från 200-t. Det finns flera böcker och skrifter som inte kom med i vår Bibel, de kallas för apokryfa som betyder fördold eller svårbegriplig. Det finns även så kallade gnostiska skrifter, mystika och andliga skrifter som tillkom under de två första århundradena evt, Marias evangelium räknas dit. 

Maria har under århundraden fascinerat konstnärer och författare. Tyvärr ofta då felaktigt i rollen som den syndfulla prostituerade kvinnan. Och inte som en hängiven följare till Jesus bland så många andra än bara de 12 lärjungarna. De med livlig fantasi har även påstått att Maria från Magdala hade en kärleksrelation med Jesus och fött hans barn. Böcker som Da Vinci koden och filmer som Kristi sista frestelse och musikalen Jesus Christ Superstar och så många andra spinner på den tråden.

Jag väljer att spinna på tråden att Maria var en kvinna som av okänd anledning sökte upp Jesus för att be om hjälp med sina demoner - vad de nu än stod för - det helande mötet med Jesus blev  livsavgörande och livsomvälvande. Maria är en förebild i tro, hopp och kärlek tolkad i tillit, handling och tillbedjan.

Jag avslutar med en naturbild och en strof av psalmen - Livet flödar fram såsom sav i stam…
Livet för människorna när Maria levde och Jesus vandrade runt i de här trakterna såg minst sagt annorlunda ut än våra liv och ändå är vi så lika och kämpar på olika vis med livets vedermödor och glädje. Naturens storslagenhet har vi gemensamt, här i en bild från Golanhöjderna med kullen som hyst staden Gamla (som för övrigt betyder kamel) i bakgrunden skymtar vi Galileiska sjön. Gemensamt för då och nu är att Gud är med oss och bär oss i våra liv, finns osynlig vid vår sida.
Med er alla dagar till tidens slut är löftet Gud ger oss genom Jesus. Maria levde i och genom det löftet.

 

 

Lyssna genom inbjudan och omtanke

 

Under åren har jag mött en del personer – främst kvinnor –som inte tyckt om, ja rent av tagit illa vid sig av den här berättelsen, kanske för att det är så lätt att identifiera sig med Marta. Kyrkan har dessutom genom tiderna ofta glorifierat Maria och framställt Marta i en sämre dager för att hon inte gör som Maria, sätter sig ner och lyssnar till vad Jesus har att säga. Det vi först och främst behöver komma ihåg är att Jesus inte ställer Marta och Maria mot varandra. Marta och Maria var båda hängivna lärjungar till Jesus.
   Så vad är då poängen med evangeliet och berättelserna vi hörde ur episteln och gamla testamentet? Vad berättar de som vi kan fundera över och som kan hjälpa oss i våra liv? Jag hittar tre nyckelord och en uppmaning. Uppmaningen är helt enkelt att ta vara på tiden här och nu. Nyckelorden jag tänker på är inbjudan, omtanke och lyssna.

Inbjudan

I Mosebok berättas hur Gud ger en inbjudan till sitt folk, till en relation som vi – lika lite som folket då - inte kan se och ta på, där Gud lovar att finnas vid vår sida med en närvaro som inte överger oss. Inbjudan handlar om att vi är inneslutna i Guds gemenskap för all tid när vi med hela vårt hjärta och med hela vår själ frågar efter Gud. Och Gud finns alltid där, oavsett vad vi gör eller inte gör, frågar efter eller inte frågar efter eftersom Gud är grunden, varat, alltid närvarande.
   Marta bjuder in Jesus till sig och sina syskon. Jesus ger i sin tur en inbjudan till Marta att sitta ner och ta vara på stunden just där och då. Inbjudan till mellanmänskliga relationerna är lika viktiga som inbjudan till vår relation med Gud. Jesus talar ofta om hur viktig relationen till våra medmänniskor är. Han delar gemenskaper med en rad olika personer och gärna vid en måltid. Vid nattvarden sammanför han båda perspektiven, relation Gud och människa och de mellanmänskliga relationerna. Inbjudan hänger ihop med nästa ord.

Omtanke.

Paulus beskriver omtanken som församlingen i Filippi haft om honom. Han berör även den omtanke, den kraft som Gud ger honom. Det har fått Paulus att härda ut, att kunna möta både brist och överflöd. När allt är väl i våra liv, när vi med Paulus ord lever i överflöd, det vill säga inte behöver bekymra oss över vardagens självklarheter så är det lätt att tappa relationen till Gud. Inte för att vi är lata eller bortskämda utan för att livet är gott och när livet är gott och vi mår bra är det lätt att glömma tacksamheten, att vi är omslutna av omtanke från andra som vill oss väl. Samt tappa bort att vi är inneslutna i Guds omtanke om sin mänsklighet. När vi lider på olika vis, när livet brister känns omtanken från andra och Gud långt borta. Då behöver vi påminna oss om att Guds löfte gäller oavsett hur våra liv ser ut och hur våra känslor är och tankar går…din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Att Gud är närvarande i ett ständigt nu förmedlar Mose från Gud till folket. Gud glömmer aldrig det förbund han ingick. Löftet om att inte bli övergiven av Gud är evigt. För många är det en tröst, för andra svårförståeligt för vi vill så gärna ha bevis på Guds närvaro.

Lyssna

Det tredje ordet, lyssna är lite svårt, att verkligen ha 100% närvaro och öppet lyssna på vad en medmänniska har att säga oss. Marta visar omtanke om Jesus och alla övriga som var hemma hos henne. Hon var så uppe i sina sysslor och planering att hon inte noterade att Jesus hade något att säga som gjorde att Maria slog sig ner vid hans fötter för att lyssna.
   Jag tror att vi alla varit med om tillfällen då vi fått avbryta precis allt som vi håller på med för att någon har något viktigt att säga. Eller att vi så mycket bekymrar oss för något så att vi blir helt uppslukade av detta något och inte stannar upp för att ta del av vad som pågår runtomkring oss. Jesus såg Marta och ser oss, när han säger, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs, Maria har valt det som är bäst. Visst låter det provocerande och negativt när Jesus säger att Maria valt det bästa och bara en sak behövs men det finns en omtanke i orden. Han preciserar inte vad som behövs och vad som är det bästa. Det kan vi fundera över. 

Inför den här predikan landade jag i att bland det bästa kan vara att lyssna. Att vara närvarande och lyssna på vad andra säger är något vi borde öva oss i. Inte minst när det gäller att lyssna på dem som har en annan uppfattning än vi själva har.
   Just nu är det skrämmande högt tonläge i vårt samhälle, det skriks och gapas, det bränns heliga skrifter, det sprängs och i går kväll har ännu en skjutning skett i vårt närområde och i natt i Huskvarna. Förkastliga aktioner och goda aktioner avlöser varandra, men frågan är, lyssnar vi in vad det är som egentligen sägs? Lyssnar vi in allt bakomliggande? 
   Att lyssna är ingen mirakelkur för svåra brott, inte heller alltid för högst vardagliga problem. Men hur kan vi lösa problem och finna vägar framåt om vi inte stannar upp, sätter oss ner och först lyssnar på varandra? Om vi enbart tror att vi vet vad en medmänniska tycker och tänker utan att först lyssna in kan vi vare sig acceptera eller komma med alternativa tankar och handlingar. Allt detta tar tid. Inbjudan till att stanna upp och lyssna in handlar även om omtanke om varandra.

Du ska vända dig till Gud och lyssna säger Mose till folket då och till oss nu. Jesus uppmanar Marta och oss att inte uppslukas av allt vi tror att vi måste göra först innan vi tar oss tid och stillar oss för att lyssna. Guds visdom genom de tidsbundna berättelserna kan vi göra aktuella för vårt nu, det kan hjälpa oss men främst behöver vi hjälpa varandra genom att mötas och lyssna på varandra. Amen

Predikan i Hässelby Villastadskyrka på 15:e söndagen efter trefaldighet 3 årgångens läsningar

5 Mosebok 4:29-31

Filipperbrevet 4:10-13

Lukasevangeliet 10:38-42

Dag 10 i det heliga landet och hemfärd dag 11

 

Mot Medelhavet och Caesarea Maritima

Lördagen inleds med en kort biltur ner till Galileiska sjön och byn Ginnosar där ett museum finns med bland annat det som lite slarvigt kallas Jesusbåten men bör kallas den galileiska båten. Den hittades 1986 av två fiskare från en kibbutz i Ginnosar. Den är från 1:a århundradet vt. och är på så vis ett större fenomen än Wasa. Vi vet förstås ingenting om hur den här båten har använts och att Jesus skulle använt den är mer osannolikt än sannolikt men vi får en förståelse för att det säkert var en liknande båt han befann sig på när han var ute på sjön. 

Meggido

Efter båttittande körde vi vidare mot Meggido, en strategiskt belägen stad på en höjd med 20 olika stratum dvs. kulturlager. Det innebär även att en hel del slag har skett här mellan olika riken under århundradena. Staden var belägen längst med en handelsväg som förenade Via Maris vid kusten och inlandet mot Mesopotamien och Asien. 

Det är även platsen Uppenbarelseboken 16:16 förknippar med slutstriden i de yttersta tiderna, på grekiska heter staden  Armageddón (Harmagedon). Jag valde att vila min fot i Meggido och äta glass medan de övriga stretade upp på höjden för att gå runt. Jag noterade i min sociologiska/antropologiska studie av turistbusslaster att många kom, betalade, satt en stund och fick guidning, det var inte så många som verkligen gick upp och tittade på utgrävningarna utan de valde istället shopen och handlade diverse souvenirer. 

Caesarea Maritima

Som alla dagar var även denna dag het och en bris vid havet lockade tillsammans med besök i de utgrävningar som finns av Herodes den stores byggnader i Caesarea Maritima. Han byggde ut staden på en redan befintlig stadskärna och det blev den andra största staden i landet efter Jerusalem. Han byggde bland annat en hippodrom och en teater. Teatern är fortfarande i bruk, när vi var där riggades det för konsert på kvällen med en av israels mest kända artister enligt personen jag frågade, jag fick dock inget namn, mannen var på språng med luren i högsta hugg. Delar av en akvedukt finns kvar utanför det inhägnade området och är belägen vid en populär badstrand, vilket vi erfor när det var dags för bad. För badsugna blev det därför en tur till den palestinska byn norrut, inga murar men endast en fungerande smal väg in till samhället eller egentligen stadsdelen. Det är svårförståeligt och smärtsamt att se och mikroskopiskt ana hur det är att leva avskärmad och instängd. Tillbaka till historien var det även i Caesarea Maritima som Pontius Pilatus höll till. Det är sällan som handfasta bevis dyker upp på att bibliska personer existerat men här har man funnit en sten med hans namn på, kopia syns nedan.

Efter tio dagars intensiva och långa dagar med så mycket intryck började krafterna sina, att då få sitta på restaurangen på piren som ni ser längst upp och avnjuta denna firre var verkligen härligt.

Har ni förlorat tron nu?

Den frågan ställde en vän till oss, en välmenad och ärlig fråga. Och svarat är förstås NEJ! Snarare tvärtom, inte så att vi tror att Jesus och alla andra personer som nämns i Bibeln har varit och vandrat och suttit och bott osv på alla platser vi besökt. Visst, vi vill så gärna ha konkreta bevis och det finns inte några konkreta personliga bevis (än, för arkeologer hoppas förstås på olika vis). De arkeologiska fynd som gjorts från flera århundraden både före och efter vår tideräkning ger oss glimtar av livet då. Tänk vad de kunde konstruera och bygga, tänk vilka vackra mynt, vilka fantastiska mosaiker, vilka vardagliga kärl i keramik, sten och glas mm som tidigare generationer skapat. På så vis kan det fördjupa och stärka vår tro och komma nära berättelserna som orden förmedlar. De skrivna orden består även om de traderats muntligt långt innan och också de behöver tolkas som de arkeologiska fynden.  Tro bygger inte på bevis utan på tillit och överlåtelse. Tro bygger på "levande stenar" som direktorn för Bethlehem Bible College uttryckte det. Helt enkelt på relation, den mellan dig och Gud, mig och Gud och de  mellanmänskliga relationerna i att dela liv för en tid i ett mysterium.

Dag 11 hemresedag

Tidig frukost och för att göra en lång historia kort hade jag fått veta tidigare i veckan att SOS Internationals läkare ansåg att min fot krävde ett extra säte på flyget hem. Detta kunde Norwegian inte tillhandahålla då planet var fullsatt. Lufthansa kunde, vilket innebar mellanlandning i München. Flygförsening, missat plan, övernattning i München och dag 12 äntligen hemma efter en studieresa med extra krydda. 

Trots den extra kryddan är jag tacksam för allt jag och käre maken fått uppleva tillsammans och dela med ett gäng fina medstudenter. Tack till Thomas och EHS. Rekommenderar kursen varmt, Arkeologi och Bibelns historia.

Dag 9 i det heliga landet

Fem små vildsvinskultingar

Sista fredagen

Någon i gruppen kom på att vi kunde bära med oss en plaststol så jag kunde vila mellan varven, vilket var omtänksamt så med personliga stolbärare, begav jag mig iväg med gruppen.

Första stopp var förenat med ”hemlighetsmakeri” och framför allt strikt fotoförbud. Arkeologen Jodi Magness (som skrivit en av våra läroböcker The Archaeology Of The Holy Land - rekommenderas) gav oss en föreläsning om sina utgrävningar i Huqoq. Ett litet extra äventyr att besöka en pågående utgrävning medels kryckor! Fantastisk intressant. Anledningen till fotoförbud och visst hemlighetsmakeri kring rönen beror på att National Geografic sponsrar och har ensamrätt till de unika fynden.  Här kan ni läsa och se en del. Covid satte förstås käppar i hjulet för utgrävningarna några år men nu är de igång igen.

Det ni ser på detta suddiga foto ovan är dock inte så hemligt, käre maken fick på vägen genom ris och snår till utgrävningen i Huqoq syn på fem vildsvinskultingar och blev alldeles till sig och bildfångade dem. Man kan undra var suggan gömde sig! Bäst att inte veta, så lite hemligt där också.

Gamla

Efter att ha lämnat det "svartröda florsockerdammet" i Huqoq begav vi oss till södra Golanhöjderna och Gamla som var en blomstrande stad under 100fvt-100evt. byggd på en ås. Gamla är ett arameiskt och hebreiskt ord för kamel, åsen ser ut som en puckel (och om någon protesterar så kan kameler tydligen ha en puckel om en kamel och dromedar förökat sig med varandra, för övrigt hade man kanske inte stenkoll på artbestämningen för 2000 år sedan). Det blev en besvikelse för många då himlen öppnade sig i ett ösregn och åskan dundrade så stigen ner och upp till åsen blev avstängd av säkerhetsskäl. Jag förstår poängen med det och för mig hade det förstås inte gått att alls krycka mig upp och ner. Men det är som synens en imponerade syn att tänka att det legat en stad här. Ur försvarssynpunkt behövdes bara en mur österut för i övrigt var åsen omgiven av wadis dvs flodbäddar ut mot Galileiska sjön som ni kan se i bakgrunden och de utgjorde ett naturligt hinder för fiender. Staden föll i romarnas händer vid den första judiska revolten mot ockupationen år 67 evt.

Efter dessa två upplevelser behövdes lunch och Golanhöjderna är inte direkt ett tätbebyggt område men vi lyckades hitta en by - troligen en kibbutz ursprungligen eller både ock - som inte hunnit gå in i 

shabbat. Det visade sig att matstället var en förening som tog sig an ungdomar som på olika vis behövde socialt stöd, ungdomarna fick driva matstället, second-hand-butik, musik och konstnärlig verksamhet. Överhuvudtaget var hela stället som en konstnärsby, men rätt stängd, de hade kanske redan loggat ut för helg. Vi fick i alla fall en jättegod lunch och kunde mätta och belåtna åka hemåt mot Migdal/Magdala för den sista arkeologiupplevelsen för dagen.

Magdala, Marias stad

Vi vet så lite om Maria från Magdala ändå är hon en så betydelsefull person som en av Jesus lärjungar förutom de tolv. Hon var den (kanske bland några kvinnor till, evangelierna berättar lite olika) som först kom till graven och upptäckte att den var tom. Hon har ofta fått epitet prostituerad även om det inte finns något i skriften som stärker den etiketten. Däremot berättar Lukas att Maria blev sedd och helad av Jesus (Lk 8:2). Hur som haver hon var uppenbarligen från Magdala eller Migdal Nunia som staden även kallas, en myllrande hamn och fiskestad, vilket är svårt att tro med våra mått mätt när man ser en av gatorna här ovan. Men innan Tiberias byggdes av Herodes Antipas 19-20 evt var Magdala den största staden kring Galileiska sjön, strategiskt belägen mellan sjön och berget Arbel. Här har man  grävt fram en hamn, bassänger som man tolkar som bevis för en stor fiskeindustri, vilket stöds av Josefus i hans historieskrivning från den här tiden. Men det finns även senare arkeologisk forskning som menar att det även kan ha funnits en segeltillverknings/färgnings industri i staden, spännande. 2009 hittade man en synagoga med en fascinerande sten som forskarna funderar över hur man ska tolka då den bär många symboler som kan kopplas till templet i Jerusalem. Många kristna vill tro att Jesus varit här, ingen vet, kanske, kanske inte, inte helt osannolikt att han i alla fall varit i staden.

Att det var en välmående stad har man bland annat tolkat utifrån mosaiker och fresker som hittats i bostadshus. Självklart inspirerades även den judiska befolkningen av romarnas konst. Man har funnit unika miqv'e (eller som en arkeolog vi träffat väljer att kalla det immersion pools) det vill säga bassänger för rituell rening. De är unika för de fylls av vatten genom grundvattentillförsel och är därför inte putsade invändigt. Här nedan ser ni en. Det finns mycket spännande att berätta om Magdala som var mitt "specialarbete" för resan men detta får räcka så långt.

Det blev ännu en lång dag men tack vara fina medresenärer och stolbärare kunde jag vara med och slapp sitta och deppa med en trasig fot på en uteplats. 

Dag 7och 8 i det heliga landet

 

Det karga och det bördiga Galileen  

Igår var jag med på en del av platserna men tyvärr kunde jag inte se allt då kryckor och utgrävningsplatser inte alltid går ihop. Men på flera ställen ändå helt ok framkomlighet, till och med så att en rullstol hade varit bättre än kryckor.

Nåväl första stopp, Världsarvet Tel Hazor, en biblisk plats vid foten av Galileiska bergen och då förflyttar vi oss både till tidig bronsålder (2000 fvt) och till järnåldern, där lager på lager blir synligt vid utgrävningarna. Hazor är belägen vid en gammal handelsväg som kom genom Bekaa dalen i Libanon och Babylon. En annan väg ledde till Fenicien. Det har varit en viktig plast både för kanaaneer och israeler och omnämns på fler ställen i den hebreiska Bibeln. Då platsen varit bebodd under ca 3000 år har man funnit olika kulturlager. Bland det intressanta i Hazor är ett vatten system från 1800-t fvt, ett djupt schakt på 45 m ner där det finns en bassäng. Vattenförsörjning behövde säkras i orostider när man inte kunde lämna sin befästa stad. Det fanns en övre och och en nedre stad och en rad bosättningar runtomkring. 

Ett exempel på lager på lager ser ni på bilden där man i ett av rummen till en kasematt mur - alltså befästningsmur - har funnit det man tror var ett kanaaneiskt tempel. 

Gränsland

För oss som så länge är uppvuxna med fred och har vana att röra oss fritt som att enkelt promenera in i Norge och Finland utan att visa passet blir gränsdragningar en tänkvärd påminnelse. Inte minst när man kör via Golanhöjderna och ser de inhägnade områdena med varningsskyltarna Danger Mines. Detta såg vi när vi åkte ifrån den andra platsen för dagen, nämligen Tel Dan ett naturreservat och arkeologisk plats. 

Naturen var verkligen vacker, önskar jag kunnat njuta mer av den och doppa fötterna i det svala vattnet vid Dans källa. Arkeologiskt rör vi oss i tiden 1700-t fvt och framåt. Med bland annat en av de allra äldsta bågformade stadsportar man funnit som är helt intakt. Dan var en av de tolv stammarna och det är ingen vacker historia som berättas i Domarboken kapitel 18 om hur de med våld övertog staden Lajish som var den här platsens namn innan daniterna tog över och det blev Tel Dan. Då som nu ligger Dan i ett gränsland. Från en kultplats daterad till ca 800-t fvt. ser man nu rakt in i Libanon, före 1967 låg denna plats i Libanon. 

Efter en sushi-lunch - alltid kul att se hur olika länder tolkar denna rätt - blev jag hemkörd och resten av gänget fortsatte till Kafernaum och Bethsaida.

Åttonde dagen

Idag var det tyvärr ingen lämplig dag för arkeologiska äventyr med fotfraktur. Så jag missade att bli guidad av arkeologen Motti Aviam i Jodfat och Sepforis (känd för vackra mosaiker), ni får googla. Därefter är gänget på väg till Nasaret och Bebådelsekyrkan men där har jag varit så jag gråter inte över det.

Dagen har ägnats åt vila och den vänliga direktorn för det här stället gav av sin tid och drog iväg med mig så jag fick i mig lite lunch. Vi skulle ätit Peters fisk (ni vet lärjungen, fiskaren) men det var mängder av turistbusslaster på båda ställena hon tänkt sig så det blev lax i Mammons tempel i Tiberias. Köpcentrum ser likadana ut vart du än kommer i världen, bara nyansskillnader. Det är alltid nyttigt att i lugn och ro samtala med personer som har en helt annan ingång till tron än vad du själv har. Den messianska evangelikala traditionen är mig helt främmande. Ibland höjde jag på mina inombords ögonbryn men med 35 år som prälle i bagaget så har jag lärt mig att möta och samtal med ALLA slags människor. Några bollar avstod jag helt enkelt ifrån att ta. 

Nu sitter jag på en terrass med vidunderlig utsikt över Galileeiska sjön och vinden susar och diset  och fukten (massor) lägger sig. Direktorn har några på besök så bön och psalmsång hörs på avstånd, jag gläds med dem i tron men avstår gärna deras praktik idag.

Imorgon hoppas jag kunna hänga på hela dagen får se hur natten blir. På em har jag mitt miniföredrag om den här platsen Migdal som har en jätteintressant historia och sen är ju Maria härifrån Magdala, fast jag ska inte prata om henne utan om rödfläckig benrester och Immersion Pools dvs miqva’ot.

Hej då från Migdal Nunia, Magdala, Taricheae, Al-Majdal - stad med många namn.