och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen."
Jesus berättar att lärjungarna kommer att sörja. Det kommer vara de som blir glada, de som var emot Jesus, som inte tog till sig vem han sa sig vara. För de som tror kommer sorgen vändas i glädje. Berättelsen om Jesus har - trots allt - överlevt århundraden av förföljelse, tolkningar, stridigheter, kyrkosplittringar, listan kan göras lång på prövningar av olika slag. Jag tror att det beror på att berättelserna är bärare av en dimension som går bortom bokstäverna, bortom orden och rakt in i människor hjärtan. Gud talar genom berättelserna, genom orden och vill nå oss. Vill nå dig och mig i berättelsen om att Jesus, fast han inte finns synlig ibland oss ÄR han närvarande. Jag brukar säga att den stora lärjungaskaran kring Jesus hade det lätt i jämförelse med oss. Det var förstås grymt att se honom dö och svårförståeligt att möta honom som uppstånden, men några var vittnen, såg och upplevde på plats. Sedan fanns förstås alla i de små städerna och byarna runt om som mött Jesus, de fick berättat för sig, precis som du och jag får det berättat för oss.
Att vilja och våga tro på det som man inte har en riktigt klar bild av är utmanade.
Jesus säger till Thomas "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror." Vad är det då vi ska tro? Vi lever i Påskens
ljus, det stora är att Jesus öppnat vägen till Uppståndelsens liv för oss, när vi dör. Nu är det inte så att vi ständigt ska gå och tänka på döden. Fast det är bra att då och då tänka på att vi är dödliga, att vi kommer att skiljas från dom vi älskar och det smärtsamma att vi inte vet när det sker. Varför ska vi tänka på det? Jo, för att kunna ta tillvara på livet och göra det bästa av våra liv utifrån våra förutsättningar. För det är livet som är Jesu främsta ärende till oss. Att vi har vårt ursprung och vår tillhörighet hos Gud. Att vi är insatta i ett större sammanhang än vårt eget jag. Att vi ska ta tillvara på livet. Att vi ska leva medmänskligt. Att vi ska leva ansvarsfullt. Att vi ska ta tillvara på glädjen. Som den okände författaren till Hebreerbrevet skriver: ”..glöm inte att göra gott och att dela med er;…
Jag skulle kunna ha predikat om offer idag, eftersom det finns med både i Episteln och i Gamla testamentet.
Det är en central teologisk tanke att Jesus är det slutgiltiga offret. Sant förvisso, men det finns andra ingångar till vår tro än att enbart se Jesus som ett blodsoffer för att blidka en krävande Gud.
I väntan på att vi ska få se och möta Jesus ansikte mot ansikte får vi möta honom i och genom tron, i bönen, i nattvarden och i bibelberättelserna.
När vi tror och sätter vår tillit till att Jesus är närvarande i våra liv blir det en pånyttfödelse. Så bilden av födelse och en ny människa handlar även om oss och våra liv. Det är en bärande teologisk tanke att i mottagandet av tron blir vi pånyttfödda. Den pånyttfödelsen är inte enbart ett inre skeende utan ska också gestaltas i mötet med medmänniskan och i våra handlingar.
Vi har det bra för vi behöver inte vara lika ängsliga i vår tro och våra handlingar som lärjungarna. De var som kristna i minoritet fram till 300-talet och fick möta förföljelse och misstro. Tyvärr vet vi att en del kristna i vår värld upplever
lika stor osäkerhet som lärjungarna och de första kristna eftersom de i vissa länder är i minoritet och utsätts för misstro och förföljelse. Vi får be och på olika vis arbeta för att respekten för
olika tros-och livsåskådningar ska infrias överallt på vår jord. Be för att de som har det svårt ska kunna känna tryggheten i Jesu ord, han har uppstått och han är med oss alla oavsett vad vi känner och under vilka villkor vi lever. Hans ord gäller i allra högsta grad fortfarande ”..ingen skall ta er glädje ifrån er.”
