torsdag 20 juli 2017

"Vi ska ta över" - nej tack!

"Men vi ska ta över och skapa ett nytt etablissemang. Det ska vara vi som präglar samhället, inte vänsterliberalerna."


Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson talar klarspråk i Kyrkans tidning vad syftet med SD:s engagemang i Svenska kyrkan handlar om, makt, ren och skär makt, som en plattform för politiskt arbete i samhället. Med diffusa ord om att "Svenska kyrkan är en av få kvarvarande fasta punkter som kan hålla oss svenskar kvar kring ett gemensamt arv." samt "- Även om alla inte är troende finns det ett djupt engagemang i förvaltandet av kulturarvet." motiverar Åkesson SD:s ingång till kyrkovalet. 

Ilska, skratt eller gråt


SD har inget som helst intresse av tro och teologi, att bygga kyrka utifrån gemenskap baserad på människors relation till Gud så som vi känner Gud genom Jesus Kristus. Återigen en intervju där varken Gud eller Jesus nämns. Åkesson personligen tycker att man ska be varje dag. På frågan till vem han riktar bönen blir svaret att det är personligt och att han inte har någon traditionell tro. Men vänta nu, sa han inte nyss att just "tro och tradition" är två spår som måste finnas. Men vilken tro, vilken tradition? 
   Vid en genomläsning av Kyrkans tidnings intervju med Åkesson blir känslorna och intellekt utmattat, ska jag skratta, gråta eller bli förargad? Jag konstaterar att alla tre reaktionerna infinner sig. Intervjun bjuder på en så tydlig presentation av varför politiska partier, oavsett färg, symbol, höger eller vänsterorientering inte hör hemma i det som ska vara en fri kyrka. Den mest elementära kunskap om vad som är kyrkans grund och vad kyrkan gör saknas. Det är en förvirrande och motsägelsefull intervju där det politiskt maktfullkomliga språket både avslöjar sig och lägger dimridåer för det enda som intresserar SD, makt.  En makt som baserar sig på fascistiska och nationalsocialistiska idéer ompaketerat för att inte kännas igen.

Metanivå och ödesval


Dessvärre befinner sig kyrka och stat fortfarande i ett katastrofalt särboförhållande, där skilsmässohandlingarna inte är korrekt behandlade och underskrivna. 17 år efter det att staten och Svenska kyrkan skulle gå skilda vägar har det partipolitiska greppet snarare år efter år ökat och polariserat kyrkan till interna skyttegravskrig mellan förtroendevalda i våra församlingar. Det stannar inte där, partipolitiseringen sipprar in i teologin så att präster, diakoner och andra kyrkoarbetare också hamnar i skyttegravskrig. Tro och handling hör ihop, tro och handlingar får politiska konsekvenser men att vara salt och ljus är inte partipolitiskt. Det är att kunna förflytta sig till en metanivå, kliva upp på berget som Jesus gjorde och blicka ut och påtala trons konsekvenser i handlingar. Detta är inte partipolitik.  

Det är ödesmättat att skriva att höstens val på något vis känns som ett ödesval, fast så är det. Om de politiska partierna som bekänner färg S, C och SD samt de som försöker maskera sin politiska hemmahörighet med omskrivningar Borgerligt alternativ (Moderater) FISK (Fria liberaler i Svenska kyrkan),  VISK (Vänsterpartiet i Svenska kyrkan), Miljöpartiet i Svenska kyrkan samt Kristdemokrater för en levande kyrka, ökar sina mandat i Kyrkomötet kommer det bli en än större kris i Svenska kyrkan än vad som redan är. På stifts- och lokalnivå är det större variationer men även där är varningsflaggor hissade.

Du har ett ansvar


Var och en som väljer att rösta i höstens kyrkoval har ett ansvar att utifrån sin tro på Treenig Gud, sin tro på vad som är kyrkans uppdrag, lägga sin röst. Inte ett ansvar utifrån ett partipolitiskt perspektiv. Har du ingen tro på Gud eller kyrkan avstå då från att rösta! Svenska kyrkan är varken en arena, en politisk ideologi eller en plats där makten stavas nazism.


torsdag 6 juli 2017

Politisk ideologisk kyrka - nej tack!

"Jag ser ingen anledning varför vi skulle sluta att vara med i kyrkovalet. Svenska kyrkan behöver nomineringsgrupper som bär en tydlig ideologisk prägel och som har tydliga grundvärderingar, säger Annie Lööf (C)."



Kyrkans Tidning har intervjuat centerledaren Annie Lööf utifrån att Centern är en av de nomineringsgrupper som ställer upp i kyrkovalet 17 september. Lägger man sin röst på Centern så är det också en röst på Centerns ideologi och värderingar som ska prägla arbetet i Svenska kyrkan. Att tala om politisk ideologi och värdering är lika missriktat som att tala om kyrkan som en arena som Stefan Löfven gjorde i Kyrkans tidning för fjorton dagar sedan.

Svenska kyrkan går till val, för att välja förtroendevalda, frivilliga, lekfolket i demokratisk ordning. Gott så, om bara statskyrkoränderna ville lämna kyrkan och en lyckad skilsmässa kunde bli av. Särboförhållandet har nått vägs ände, det har blivit destruktivt, nu behövs förändring. Rösta på en nomineringsgrupp som inte är partipolitisk eller har partipolitisk agenda förklädd i omskrivning av namnet! Se gärna mitt tidigare blogginlägg Kyrkan som arena - nej tack!

"...vi vill också gärna påverka kyrkans utveckling."


Det är kloka ord som radas upp efter varandra om att koka soppa, samla in pengar till ensamkommande, vara förankrade i det lokala civilsamhället, hållbarhet och en röst mot främlingsfientlighet och för tolerans samt att "Svenska kyrkan spelar en stor och viktig roll i samhället. - Den måste fortsätta att göra det och vara en stark röst för människor på flykt och dem som lever i utanförskap och för människor i sorg...en stark röst för tolerans och öppenhet och människors lika värde."
   Allt detta är utmärkt och allt detta gör Svenska kyrkan MEN vi gör det inte utifrån en politisk ideologisk grundvärdering utan vi gör det utifrån tro och teologi. Tro och teologi har människan ständigt brottats med, det förstår vi redan genom Bibelns böcker, det är inte enkelt. Fast det går att ge en tämligen enkel första presentation av vår ideologi och grund. 
   Gud har gett oss uppdraget att ta hand om skapelsen och varandra. Inte minst gör vi det utifrån det unika faktum att Gud själv verkat i sin skapelse genom inkarnationen, genom Jesus Kristus, Gud har konkret sökt upp oss och fortsätter att söka upp människor för att - med ett i dagens läge nästan förbjudet storord - frälsa oss. Frälsa, befria, rädda oss, återinsätta oss i Guds skapelses sammanhang och befästa relationen mellan oss och Gud, vilket också påverkar de mellanmänskliga relationerna. Som en extra bonus har Gud gett oss uppståndelsens gåva genom Jesus Kristus. Hur stort är inte allt detta. Det är utifrån den grunden vi framhåller människors lika värde, finns till för människor i glädje såväl som i djupaste sorg och trauma. Kyrkan, Guds församlingar har alltid funnits där, mitt i livet. Men givetvis har kyrkan också varit påverkad och präglad av den tid som är, tro och teologi har aldrig varit och kan inte vara statisk. Det enda som skulle kunna uppfattas som statiskt är bekännelsen att vi tror på den treenige Guden omnämnd och uppenbarad som Fader, Son och Heliga Ande.
   Visst har det funnits och finns fortfarande mörka stråk av förtryck, våld, maktfullkomlighet och oegentligheter  i varierande grad av grymhet och subtil ondska. Nycklarna, lösningen för att komma till rätta med detta ligger inte i partipolitisk styrning. Paradiset finns inte på jorden. 

Jesus Kristus som hörnsten och opolitiska förtroendevalda


Att vara församling är inte att vara vilken social föreningsverksamhet som helst där vi dricker kaffe och har det gemytligt tillsammans. Att vara kyrka och församling är ett husbygge av paradoxala dimensioner, det fysiska och det andliga, vilket i sig inte är en motsättning,  det är i grunden en och samma byggnad, synlig och osynlig.  
   Det fysiska husbygget, våra kyrkor, våra församlingslokaler mm behöver förvaltas och specialiserade anställda och kloka engagerade förtroendevalda behövs för att sköta detta men även här ska ideologin vara grundad i tron. Vi behöver inte politiskt färgade ideologier för att förvalta det konkret synliga som bygger på budget. Jag lånar Paulus ord i Efesierbrevet 2:20-22 "Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud."

Inte en enda gång nämns Jesus Kristus i intervjuerna med Lööf och Löfven. Inte en enda gång nämns ordet Gud i intervjun med Lööf och i intervjun med Löfven nämns Gud i samband med psalmen 289 Guds kärlek är som stranden. Lööf är tydlig med att målet för C är att få fler än de 30 mandat man nu har i Kyrkomötet, uppenbart för att driva centerpartistisk politik, inte för att driva evangelium.


 
PS/ I papperstidningen - "FOTNOT: Annie Lööf fick efter intervjun frågan om hon, som statsminister Stefan Löfven, vill att präster ska vara tvungna att viga par av samma kön. Hon avböjde att svara med hänvisning till arbetsbelastningen inför Almedalsveckan."
På flera vis, är denna fotnot hela problematiken med partipolitiken i kyrkan, i ett nötskal.