Att stå i livets tjänst

 Ibland tycker jag att den samlande rubriken för söndagarna inte stämmer så väl med berättelserna som vi läser ur vår Bibel. Det kan till och med vara riktigt långsökt. Men idag sammanfaller de bra, den samlande rubriken är samhällsansvar. Jesus tar sitt samhällsansvar, så gör även Paulus och Jeremia. Alla tre berättelserna handlar om att ta ansvar på olika vis och vi kan fundera över vad vi kan lära oss och bära med oss av berättelserna för att ta ansvar i vårt samhälle och i våra liv.

Tårarnas profet och Jesus

Om vi tar oss tillbaka till Jeremias tid, skriver han uppmuntrande till folket att de, trots deportation, ska leva sina liv, bygga hus, plantera trädgårdar, gifta sig, bilda familj. Allt för att livet ska blomstra. Och om vi tänker efter har människor gjort det under årtusenden, livet är så starkt trots svåra tider, förtryck, krig. Livet gör anspråk på utrymme. Och det är ett sätt att ta ansvar, att föra livet vidare också i motgång och svårigheter.
   Hoppar vi sedan några hundra år framåt i tiden är Jesus tydlig i sin diskussion med fariseerna och anhängarna till Herodes, ge kejsaren, det vill säga staten, vad staten vill ha. Han bejakar helt enkelt att det är rätt att betala skatt. Och i samma mening säger Jesus, ge Gud det Gud vill ha. En bra uppdelning kanske vi tänker, samhälle för sig och Gud för sig. Och visst finns det något klokt i det, men det är ändå inte så enkelt för vi är kristna dygnet runt, 24/7, och tron ska avspeglas i vår vardag och då blir tron en del även i vår syn på ansvar och samhälle.
   Människor har i alla tider haft behov av varandra och vi har våra olika arbeten och bidrar till det gemensamma. Det vi ständigt behöver påminna oss om är att bygga ett samhälle där omsorg, möjliggörande och kreativitet också ska finnas för de som av olika skäl inte fullt ut kan arbeta eller inte arbeta alls. De flesta kan bidra med något. Det är en syn på människan som bygger på kristen grund där människors betydelse inte primärt mäts i kronor och ören eller betraktas som varor utan där betydelsen av varje person har sin grund i en likavärdesprincip. Det visste också de som utmanade Jesus, Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen.  

Lite tillspetsat kan vi säga att vi inte bär statens prägling inom oss utan vi bär alla Guds prägling i vårt inre.

I skapelsemyterna i 1 Mosebok berättas hur Gud skapade människan till sin avbild och inblåste livsande i henne. Något av de vackraste beskrivningar jag vet för Guds närvaro i våra liv, Guds Ande andas i oss. Vi är präglade av Guds bild. Vad betyder det för oss att vi bär Guds livsande inom oss? Där kan Paulus hjälpa oss när han påminner om budorden. De är i allra hösta grad tidlösa och förknippade med att ta ansvar. Inte minst sammanfattningen i det som är dubbla kärleksbudet, eller trippelkärleksbudet som jag kallar det. Älska Gud, din medmänniska och dig själv.
   Det är förstås enklare att säga än att leva och agera efter. För mig hjälper det därför att förstå kärlek som ett samlings ord bestående av flera delord. När jag tänker på vad Paulus skriver och temat för idag är det orden respekt och vördnad som ryms i kärleken. För när livets sårbarhet och grymhet blir synlig genom dagliga påminnelser om våld av olika slag, som den senaste tidens skjutningar och sprängningar är det lätt att tappa perspektiven på människovärdet. Som bland annat handlar om vördnad och respekt. Kriminella handlingar ska alltid bestraffas men även här måste vi hålla värdegrunden tydlig för oss. Vi behöver ha minst två tankar i huvudet samtidigt. Hur svårt det än kan upplevas när människor utsätter andra för grymhet och död. Personer som begår brott behöver få chansen att se sig själva i livets tjänst inte hatets. Ibland går det, ibland inte.

Att stå i livets tjänst gör vi när vi försöker följa Jesus kluriga ord som är så relevanta även för oss.

Vi gästar bara vår jord – har den till låns för den tid vi är här. Vi är här för att förvalta och kunna lämna över till kommande generationer. För detta uppdrag har vi blivit förstklassigt utrustade med förstånd, fantasi, vilja och samvete. Reflekterar vi över och söker helhet och samband mellan vårt vardagliga liv och att vi inom oss bär ett oinskränkt värde, behöver det inte vara betungande att ta vår del av ansvaret för att stå i livets tjänst. Vi får alla bidra på olika vis med det som är våra styrkor, förmågor och vår kunskap. Vi behöver ständigt hjälpa varandra och påminna oss om vårt människovärde. Det finns många skuggorna i vår kristna historia och vårt kristna nu, men det finns också mycket att säga om vår tros och vår kyrkas enträgna och tidlösa arbete för att värna det mänskliga, enskilt och  gemensamt i vårt samhälle.
   Med tanke på de ljusskygga strömningar och rörelser som bokstavligt dödar eller dödar med ord behöver vi samla oss för det goda människovärdet. Det som har sin grund i ett större sammanhang än våra egon. Som ett visdomsord eller ett slags ledstjärna för att hjälpa oss göra det bästa i att ta ansvar för vårt gemensamma samhälle kan vi bära med oss Paulus ord. Kärleken vållar inte din nästa något ont.

Predikan i Hässelby Strands kyrka 21:a efter Trefaldighet 1 årgångens läsningar

Jeremia 29:4-7

Romarbrevet 13:7-10

Matteusevangeliet 22:15-22

Återvinna tacksägelse

 Tack

Mamman med den lilla flickan på kanske 3-4 år sätter sig på den lediga platsen bredvid mig på tunnelbanan. Båda ser rätt trötta och slitna ut efter en lång dag. Jag sitter en hållplats till sen reser jag mig och säger att flickan kan ta min plats för jag ska gå av om ett par hållplatser. Flickan tittar upp på mig och ler ett litet försiktigt leende och säger tack.
Vi lär tidigt minsta barn att säga tack. Om jag generaliserar lite skulle jag kunna säga att det finns två slags tack. Ett som handlar om vänlighet och social konvention, ni vet tack för maten, tack för hjälpen, tack för gudstjänsten, tack för senast osv. Det är ett viktigt tack, att visa uppskattning för andra personers matlagning, arbete och engagemang av olika slag. Att se och bekräfta varandra genom att tacka.
Sen finns ett annat tack som handlar om det som ryms och berör livet på ett djupare plan, ett existentiellt tack. Den existentiella tacksamheten kräver mer av oss än den konventionella tacksamheten. Det är en livshållning som utmanar och kanske just därför är lätt att skjuta ifrån sig eller glömma bort. Att stanna upp och fundera över en djupare tacksamhet är bibelberättelsernas ärende till oss idag. Jag vill lyfta fram tre meningar i berättelserna som vi kan fundera över hur de kan vägleda oss i våra liv. Den första är när Jesus ställer den retoriska frågan då en man, av tio botade, kommer tillbaka för att tacka.

Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära? Och till den botade mannen konstaterar Jesus Din tro har hjälpt dig.

Vi vet egentligen ingenting om den botade mannen mer än att han var samarier, därför kallar Jesus honom främling, då judarna och samariernas tro såg lite olika ut. Jesus lyfter på så vis fram det universella, det allmänna i att tacka och lova Gud när det går en väl. Underförstått, gör som samariern kom ihåg tacksamheten. De övriga då? Hade de ingen tro eller var det bara så att de får representera det mycket allmänmänskliga nämligen när en fara är över, när vi blivit friska, när något lugnat ner sig andas vi ut, gläder oss och fortsätter livet en erfarenhet rikare. Tacksamheten tas som given och lättnaden gör kanske att de större perspektiven på liv, hälsa och relationer inte riktigt ryms eller ges uttryck för i ord av just tacksamhet. Jesu ord anknyter till den andra meningen som är värd att fundera över. Och det är ur Gamla testamentet när Kung David i sin bön säger 

”från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.”

Kung David tackar för alla gåvor i samband med byggandet av templet. Vi människor skapar, vi bygger, vi är kreativa i våra olika arbeten oavsett om det är med hammare och spik, ettor och nollor, i arbete med människor osv. Vi skapar helt enkelt vår verklighet, Men förutsättningarna för vårt skapande
har vi fått av Skaparen, av Gud. Vi lever i en större verklighet än vad som är för våra ögon. Vi skapar det som ger glädje, det vackra och det sköna, dessvärre skapar vi även det som förgör oss. Vår intelligens och skaparkraft gör oss lätt till mänskliga gudar så vi glömmer att vi är delar av en större helhet. En helhet som finns i livet, som finns i glädjen men också som finns i prövningarna. Då är jag inne på den tredje meningen att bära med sig Paulus skriver: 

”Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.”

Paulus berör det som ofta ställs i relation till tacksamhet, nämligen orättvisor och det som vi uppfattar som ont. Vad finns det att vara tacksam för när världen ser ut som den gör, är det många som undrar. Eller när vi drabbas av det som prövar oss på olika vis. Det finns massor att vara tacksam över. Ge inte upp, släck inte Anden vädjar Paulus, pröva, och håll fast vid det goda, trots allt. Han uppmanar oss att ta bönen till hjälp.
   Det finns en formulering av en författare och teolog som heter Patrik Hagman som har dröjt sig kvar hos mig. Han miste sin pappa som 14-åring, sin 6-åriga son och några år senare sin fru. Så mycket smärta och sorg. Han skriver så här i boken Sorgens gåva är en vidgad blick. Mina föräldrar lärde mig be ”Gud som haver” när jag var liten, men i något skede förenklade jag detta till ett ”Tack Gud för den här dagen.”…All den här övningen i grundläggande tacksamhet kopplades sedan in automatiskt när vårt liv faktiskt gick sönder…Att slänga tacksamhet i ansiktet på all ondska, all vrede, all trötthet. Jag tänker mig att tron på Gud faktiskt börjar just där.

En paradoxal tanke, att slänga tacksamheten i ansiktet på ondskan.

Vi kan enbart leva våra egna liv aldrig någon annans. Våra liv är unika med allt vi möter men där finns också alltid de allmänmänskliga. Det handlar inte om jämförelse utan om att låta sig inspireras av mellanmänskliga berättelser, av Bibelns berättelser till en vidgad blick. Övar vi oss att visa tack i det lilla i vardagen så kan vi påminna oss om att tacka för det goda som finns omkring oss även när livets prövningar drabbar oss. Det är då vi verkligen behöver slänga tacksamheten i ansiktet på ondskan för att kunna leva ett gott liv.
   Du och jag har våra erfarenheter av både det som är och har varit svårt. Nu är det tack och lov inte nödvändigt med prövningar för att få en vidgad blick. Vi behöver öva oss på att hålla två tankar i huvudet samtidigt, att livet är både skört och fantastiskt på en och samma gång. 

Predikan på Tacksägelsedagen i Hässelby Strands kyrka 1 årgångens läsningar

Första Krönikerboken 29:10-14

Första Thessalonikerbrevet 5:16-24

Lukasevangeliet 17:11-19