Föräldraskap

Jesus Kristus är alltid i centrum på söndagarna eftersom vi varje söndag firar den första Påskdagen, Uppståndelsen. 

Kring Jesus finns även betydelsefulla personer som kan vara våra förebilder. Personer att inspireras av eller ibland ta spjärn emot.Den här söndagen är Maria, Jesu mor, i centrum, och berättelsen om hur hon blev utvald att bli gudaföderska. Evangelisten Lukas berättar: I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.

 Varje kvinna som blir havande är ensam med just den erfarenheten det spelar liksom ingen roll om det är Helig Ande, en man eller insemination. 

Just erfarenheten av påtagligt liv, i sin egen kropp, går inte att dela med någon som inte upplevt det själv. Men glädjen, oron, förväntan över barnet som växer i livmodern, det kan många runtomkring dela. Vid Marias sida fanns Josef, hennes trolovade. Mannen som vände sitt hederstänkande efter gudomligt ingripande. Evangelisten Matteus berättar: ”Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus,…

Det finns i berättelserna kring Jesus personer som lever mer undanskymt, Josef är en sådan person. 

Han lever verkligen i skuggan av sin hustru Maria och försvinner ut ur berättelserna medan Maria är kvar ända fram till uppståndelsen. Det är lite spännande att fundera över personer vi inte vet så mycket om men som trots det spelat en stor roll för andra.

   Det vi vet om Josef är att han omnämns som Marias trolovade och man, att han var snickare eller hantverkare. Det finns en del legender om honom. Bland annat att han var betydligt äldre och därför troligen dog någon gång efter resan till Jerusalem när Jesus var 12 år. Efter det nämns aldrig Josef mer som aktiv person i evangelierna Om det var så att Josef dog när Jesus var ett barn, delar Jesus – och därmed Gud - alla barns erfarenhet av att mista en förälder genom döden. En upplevelse som bär livslånga skuggor med sig in i vuxenlivet och medvetet och omedvetet påverkar livet.

Varje unik mänsklig erfarenhet som Gud förnimmer genom Jesus är till vår fördel och eftertanke. 

Det djupt mänskliga av både kärlek, trygghet, smärta och förlust. Hur Maria och Josef utövade sitt föräldraskap vet vi inte. Men det är lätt att tänka sig en vanlig familj. Josef på väg till sin verkstad där Jesus troligen gick i lära. Maria som skötte hem och barn. En familj som höll sabbat, som gick till synagogan på lördagen. En familj där syskonen kivades, där det äktenskapliga vardagsspänningarna fanns mellan Maria och Josef som vilket föräldrapar och äkta makar som helst.

   De oroade sig över Jesus när han inte var med i sällskapet hem till Nasaret efter besöket i Jerusalem. Ni vet, känslan när man upptäcker att ens barn eller något barn man just då har ansvar för inte är på den plats där vi tänker att de ska vara. Jag tror att en del av oss upplevt suget i magen och hjärnan som går på högvarv, sökandet.

   Vi vet inte om det någonsin var ett middagssamtal om hur ängeln Gabriel kom till Maria och senare till Josef. Ja, även om det inte nämns utgår jag från att Gud använde samma ängel som budbärare till Josef som till Maria. Josef blev helt enkelt Jesu jordiska, konkreta pappa, abba

   Tillsammans med sina föräldrar fanns upplevelser och erfarenheter som till en del formade Jesus att bli den han var och är. Såsom barn alltid bär spår av sin uppväxt och sina föräldrar som enskilda förebilder eller avskräckande exempel eller både ock.

På livsvägen mot korset och till den första påskdagen fanns Maria och Josef vid Jesu sida på olika vis.

Vi har i vår lutherska tradition inte en vardaglig relation till helgon men i katolsk och ortodox tradition är Josef, fädernas, snickarnas och arbetarnas särskilda helgon. Nog kan vi påminna oss om Josefs närvaro i Jesu liv för den tid som var, även om vi inte vet så mycket. Josef var trofast och trogen, sin Gud, sin Maria och sin fosterson. Så visst är han värd sin kyrka St. Josefs kyrka i Nasaret,

bredvid sin hustrus stora basilika, Bebådelsekyrkan. De är belägna precis bredvid varandra. En tydlig gestaltning för hur Josef och Maria höll samman som ett föräldrapar.

   Tillsammans erfor de konkreta utmaningar, dödshot, flykt och rädsla att förlora sitt barn. För Maria blev rädslan verklighet när hon stod vid korset. Det slapp Josef. Varje förälders mardröm, att mista sitt barn. För Maria tog den erfarenheten en annan vändning. Hon får på ett oväntat sätt uppleva att ängelns ord vid bebådelsen går i uppfyllelse.”Han skall bli stor och kallas den Högstes son.”

Predikan på Jungfru Marie Bebådelsedag  i Djurgårdskyrkan vid en tema-gudstjänst om föräldraskap tillsammans med Oscarsbibliotekets vänner

På köpet idag en fantastisk bön av Lars Collmar.

Gud, vad menar du med att jag ska hedra mina föräldrar?
De kan ju inte ens hedra varann!
De hackar hela tiden på varandra och vill ha bekräftat, hur dum den andra är.
Hur hedrar jag dem då?

Du viskar till mig att hälften av mina gener är från mamma, andra hälften från pappa.
Utan dem vore jag ingenting.

Och du säger att jag ska hedra dem genom att inne i mig själv, förena dem i ett kärleksfullt
äktenskap.
Lära dem – i mig – att älska och respektera varann.
Jag ska ta tillvara de goda möjligheter de själva kanske inte lyckades ta tillvara.
Då hedrar jag dem.

Deras arv till mig är en klaviatur av egenskaper.
Tonerna duger, men jag måste själv lära mig spela.
När jag ibland lyckas spela kärlek och livsglädje,
hittar jag i förbifarten en kärlek till mina föräldrar.
Då är jag glad att finnas och vill tacka dem att jag finns.
Då hedrar jag dem.
Är det inte det du säger?

"Du är seendets Gud"

Det finns många varför i våra liv. En del varför-frågor får vi aldrig svar på. Med tiden som vän kan en del varför klarna och frågetecken rätas ut och bli till en punkt eller ett utropstecken. Med idogt undersökande och grävande kan vi också få svar på en del varför. Så finns löftet där, att vi kommer få svar vid vår uppståndelse, när vi får det eviga livets segerkrans, alla tårar ska torkas och vi ska få kunskap. Varför Gud föredrog Abels offer framför Kains har de lärde tvistat om och inget entydigt svar finns. Det är både frustrerande och befriande kan jag tycka, för det sätter fokus på minst ett par saker som är viktiga att hålla i minnet. 

Det ena är, att vi aldrig kan nå Guds kunskap. 

Vi kan närma oss och alltid ställa Gud till svars – ibland får vi svar, ibland inte. Paulus uttrycker det så klokt med orden: ”Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.” Det är en utmaning, ja till och med en prövning, att vi behöver öva oss i tålamod att inte veta allt, att inte ha alla svar. Salig är den som håller ut, skriver Jakob i sitt brev. När vi består provet så ska vi få det eviga livets segerkrans. Vi kommer få svar, någon gång i en framtid vi inte känner här och nu. Vi kan fundera över vad det innebär att bestå provet? 

   Jag tänker att det till viss del är ett mått av acceptans. Acceptans är inte samma sak som att gilla eller ge upp utan helt enkelt se saker och ting för vad de är och att kunna lämna det vi inte kan påverka eller agera på det vi kan påverka. Mycket kan vi påverka, men inte allt som kommer i vår väg. Petrus, som brukar beskrivas som den hetlevrade och ivrige lärjungen, han är någon som skulle behövt öva sig i tålamod och acceptans. 

   Jakob skriver vidare i sitt brev att vi bär begäret inom oss, det vill säga förmågan till att utsätta oss själva och varandra för prövningar eller frestelser som leder till oönskade konsekvenser. Prövningar är både det som kommer inifrån oss själva men också drabbar oss utifrån. Med kyrkans ord helt enkelt synd. Synd som är en bortvändhet från Gud och från oss själva och varandra.

Ett annat viktigt fokus har Paulus också ringat in bra.

”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte.” Vi ser gåtfullt men det gör inte Gud. En del bibelforskare framhåller i berättelsen om Kain och Abel att Gud i första hand såg till personen, inte till offergåvan. Deras namn nämns före deras gåvor. Gud såg Kain och Abel, när Gud ser är det med en blick som är långt annorlunda än vår mänskliga blick. Det är gåtfullt, för med vårt mänskliga rättvisetänkande borde Kain fått ett hårdare straff, istället uppmuntrar Gud Kain att råda över sina frestelser och prövningar. Det berättas längre fram att Gud till och med ger Kain ett tecken som skydd. Vad tecknet exakt är, om det är ett konkret synligt tecken eller om tecknet skall betraktas som ett löfte det är höljt i dunkel.

   Gud såg både Kain och Abel. Att se är att bekräfta varat, en människas existens och att Gud ser är en bekräftelse på Guds närvaro och kärlek. Gud ser Kain trots att han genomför något så fasansfullt som mord. Varför, undrar vi. Och står med osäkra svar.

   Våra antropomorfa gudsbilder är bra ibland, men de ställer också till det för oss när vi kommer in på rättfärdighet och rättvisa, för där är vår kunskap begränsad om hur Guds handlingar verkar och Guds sätt att se på saker och ting.

   Det avspeglas i Jesu skarpa ord till Petrus "Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors." Petrus vill så väl för sin rabbi och nu har han även förstått att Jesus är mer än en rabbi, Jesus är Messias. Eftersom Jesus är Gud inkarnerad vet han mer än Petrus. Jesus vet att han inte kan undgå sitt öde, det går inte att skydda honom från det han måste gå igenom.

   Han har förklarat för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och att han där kommer att lida, bli dödad och uppväckt efter tre dagar. Jag förstår Petrus reaktion, att han inte förstår och protesterar. För Jesus blir detta en frestelse, vem vill inte undgå lidande, och död. Jesus tar till kraftord för att betona att han inte vill bli utsatt för frestelser. Han har redan prövats 40 dagar i öknen och bestått den prövningen. Nu måste han fullfölja den plan som ligger, han måste möta det som ska ske.

Förra söndagen sjöng vi Se, vi går upp till Jerusalem. 

I fastan vandrar vi med Jesus genom den sista tiden i hans konkreta jordiska liv. Förutom att vara medvandrare vad kan berättelserna ge oss för lärdomar och uppmuntran? Jo, berättelser vill bland annat medvetandegöra en realistisk bild av livet och samtidigt ge ett hopp. Det realistiska är att vi, hur gärna vi än försöker och vill, så kan vi inte undgå livets prövningar och frestelser. Det vi utsätts för och de vi utsätter andra för. Det hoppfulla är att Gud genom Jesus Kristus vet vad prövningar gör med en människa. Hur svårt det är. Gud förstår och ser vår synd, vår svaghet, skörhet och kamp med allt det som är prövningar. Som ett tecken på detta seende har vi förlåtelsens ord efter syndabekännelsen och välsignelsens ord.

   Hagar, en kvinna utsatt för svåra prövningar satte ord på Guds närvaro i prövningar genom att säga till Gud, ”Du är Seendets Gud.” Det är trösterikt och hoppfullt.

Predikan i Djurgårdskyrkan Första söndagen i Fastan

1 Mosebok 4:3-7

Jakobsbrevet 1:12-15

Matteusevangeliet 16:21-23

Paulus kloka ord i 1 Korinthierbrevet
Berättelsen om Hagar