Nåd=Gratia=Gratis
Ja, så brukar den presenteras, nåden. Detta Storord som är så betydelsefullt och som det ständigt hänvisas till, inte minst i lutherska kyrkors tradition genom den Lutherska devisen sola gratia - av nåd allena. Genom Guds nåd är vi befriade, frälsta, inte genom några prestationer, nåden är gratis, Guds kärlek till sin mänsklighet är alltid gratis. Gud kommer alltid först till oss.
Nåd - Befrielse från prestationskrav
Så lyder rubriken i kapitlet om nåd i Stororden, det är skrivet av norrmannen Per Arne Dahl, numera biskop Tunsbergs stift, när boken skrevs ledare för själavårdsinstitutet Modum Bad i Norge. Han börjar med att konstatera: I många avseenden lever vi i ett nådelöst samhälle...Vi lever i ett brutalt och nådelöst samhälle som i stort och smått favoriserar dem som är utåtriktade, initiativrika och produktiva." Det är inte svårt att skriva under på dessa rader även om de är från 1999. Vrider vi tidsuret än mer bakåt är orden lika giltiga då. Människan har alltid brottats med frågan om hur Guds närvaro förnims, hur Gud kan finnas trots allt som är brutalt, nattsvart och ondskefullt, var finns Guds kärlek i allt detta och vad betyder nåden i relation till synden och domen.
Dahl för ett klassiskt resonemang kring nåden, han skriver: "Storordet nåd är inte stort för att vår förmåga att ta emot det är så imponerande, utan för att Guds förmåga och vilja att möjliggöra dess frigörande kraft är så stor. Nådens utgångspunkt var att det kostade Gud Fader hans käraste son. Denna gåva blev given till oss för att vi skulle ta emot den och frigöras av den. Det är inte billigt att ta emot den, men det är gratis. Priset är redan betalt av Gud Fader och hans käre son."
Dahl resonerar vidare utifrån teologen Dietrich Bonhoeffers tankar om synd och försoning i relation till nåden och om den "billiga nåden" och den "dyrbara" nåden.
Det som tilltalar mig i Dahls korta presentation av nåden i hans tolkning är den koppling han gör till Johannesevangeliet. Nåden blir förkroppsligad och konkret: Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Joh 1:14
Det är till Jesus Kristus vi skall rikta blicken för att något lite förstå nådens dimension i våra liv.
Jag tänker att det dyrbara är att Gud i och genom inkarnationen, i och genom Jesus Kristus betalt priset för vår frigörelse, så att vi kan leva som Guds älskade människor och medskapare. Nåden blir billig för oss om vi inte på djupet inser dess dyrbara värde, Guds utsträckta försonande och välsignande hand över oss. Vi behöver kliva ner från hybristrappan och se vår plats i skapelsen. Vi behöver dagligen leva med den bön Jesus lärt oss, som vi kallar Herrens bön, inte minst: Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Matt 6:12
Nåd är för mig mer tacksamhet och ödmjukhet än ett köpslående om gratisperspektiv och ett resonemang om billigt och dyrbart. Nåd=gratia är nära tack=gratias. I ett ofattbart nedslag i historien konkretiserar Gud sig själv genom inkarnationen, blir människa, vilken kärlek till oss och sin skapelse. Vilken närvaro, en närvaro som förstärks genom Guds nyskapelse på påskdagen, när döden görs om intet och livet fortsätter fast på ett annat vis.
Allt detta väcker tacksamhet och ödmjukhet inom mig. Nåden uppmanar mig ständigt att försöka göra mitt bästa att leva i den omvändelse som Jesus uppmanar oss till. Men vänta nu, blir det då inte prestation? Jo, det kan det förstås bli om vi inte är vaksamma. Samtidigt är det värt att påminna om att det är skillnad på vara och göra. Dahl är något på spåret när han skriver: Nåden är vår födelseplats i den här världen. Den är vårt paradis där vi blir kvinnor och män, bröder och systrar. Där får vi vila så tryggt i det vi är som Guds skapelse och avbild, att han kan låta oss få se vilka vi är och upptäcka talanger och gåvor som vi inte visste att vi hade och potentialer som mänskligheten behöver.
Nåden är vår födelseplats...frälsning beskrivs ibland som att födas på nytt. Jag vet tid och klockslag för min jordiska födelse. En del vet precis på dagen när de blev frälsta, för andra som för mig är tidsperspektivet inte riktigt lika tydligt. Men jag vet mina födelseplatser, för mig betyder det Johannes församling, Stockholm samt Nåden. Vilka är dina födelseplatser?
Det som tilltalar mig i Dahls korta presentation av nåden i hans tolkning är den koppling han gör till Johannesevangeliet. Nåden blir förkroppsligad och konkret: Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Joh 1:14
Det är till Jesus Kristus vi skall rikta blicken för att något lite förstå nådens dimension i våra liv.
Nåd - tacksamhet och sinnesändring
Jag tänker att det dyrbara är att Gud i och genom inkarnationen, i och genom Jesus Kristus betalt priset för vår frigörelse, så att vi kan leva som Guds älskade människor och medskapare. Nåden blir billig för oss om vi inte på djupet inser dess dyrbara värde, Guds utsträckta försonande och välsignande hand över oss. Vi behöver kliva ner från hybristrappan och se vår plats i skapelsen. Vi behöver dagligen leva med den bön Jesus lärt oss, som vi kallar Herrens bön, inte minst: Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Matt 6:12
Nåd är för mig mer tacksamhet och ödmjukhet än ett köpslående om gratisperspektiv och ett resonemang om billigt och dyrbart. Nåd=gratia är nära tack=gratias. I ett ofattbart nedslag i historien konkretiserar Gud sig själv genom inkarnationen, blir människa, vilken kärlek till oss och sin skapelse. Vilken närvaro, en närvaro som förstärks genom Guds nyskapelse på påskdagen, när döden görs om intet och livet fortsätter fast på ett annat vis.
Allt detta väcker tacksamhet och ödmjukhet inom mig. Nåden uppmanar mig ständigt att försöka göra mitt bästa att leva i den omvändelse som Jesus uppmanar oss till. Men vänta nu, blir det då inte prestation? Jo, det kan det förstås bli om vi inte är vaksamma. Samtidigt är det värt att påminna om att det är skillnad på vara och göra. Dahl är något på spåret när han skriver: Nåden är vår födelseplats i den här världen. Den är vårt paradis där vi blir kvinnor och män, bröder och systrar. Där får vi vila så tryggt i det vi är som Guds skapelse och avbild, att han kan låta oss få se vilka vi är och upptäcka talanger och gåvor som vi inte visste att vi hade och potentialer som mänskligheten behöver.
Nåden är vår födelseplats...frälsning beskrivs ibland som att födas på nytt. Jag vet tid och klockslag för min jordiska födelse. En del vet precis på dagen när de blev frälsta, för andra som för mig är tidsperspektivet inte riktigt lika tydligt. Men jag vet mina födelseplatser, för mig betyder det Johannes församling, Stockholm samt Nåden. Vilka är dina födelseplatser?
