Det är mycket spring i dagens evangelium och många omtumlande känslor och frågande tankar.
Helt enkelt mycket rörelse innan lugnet infinner sig. Vi möter tre personligheter som blir vittnen till den tomma graven på historiens första Påskdag. En av dem blir även den första personen som möter den uppståndne Jesus. Jag vet inte hur det är med er men jag har lätt för att se allt framför mig, hur kaotiskt det först blir vid graven i gryningen, i brytpunkten mellan mörkret och ljuset. Och det är på något vis så befriande att det är rörigt och rörligt. I denna förvirrade situation har vi tre personer som kan vara förebilder för oss i tron. Förebilder som visar att det är som det ska att vi alla är olika och har olika vägar till tron på Jesus Kristus. Olika vägar att ta emot och bejaka tron på fulländingens mysterium som sker idag. Så låt oss slå följe med Maria, Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, som enligt traditionen är Johannes.När Maria kommer fram till graven SER hon något som hon inte borde se, stenen för graven är bortrullad.
Chockad, fylld av undran och rädsla springer Maria därifrån med budskapet till lärjungarna att graven är tom, Jesus är inte där. Petrus och Johannes tar emot besked med bestörtning, varför skulle de annars springa, och springa fort. Johannes springer fortast, bäst kondis eller kanske för att han helt enkelt var yngre. Framme vid graven hejdar han sig och kikar bara in. Lika ivrig att komma fram, lika avvaktande blir han inför åsynen av den tomma graven.
När Petrus kommer fram går han in, vi får intrycket av att allt är prydligt, som om någon städat efter Jesus. Då vågar sig även Johannes in. Och han såg och
trodde, berättar evangelisten. Förstod Johannes något på en gång? Eftersom det står han såg och trodde. Kom han ihåg vad Jesus sagt, men behöll det inom sig? Vi vet inte, men det kan vara så.
Ibland anar och förstår vi saker och ting långt före någon annan trots att man delar en upplevelse. Eller så var det helt enkelt så att han såg och trodde på Marias ord, att graven verkligen var tom. Direkt efter den korta meningen blir vi påminda om att de inte än förstått skriftens ord om Jesu uppståndelse. Jag tänker mig att Petrus, den temperamentsfulle och livserfarne som för bara några dagar sedan både betygatsin lojalitet och visat svek till Jesus nu lommar iväg. Tom inombords. Johannes slår följe och bär det han bär inom sig, kanske en aning utan förmåga att verbalisera. Inom dem mal tankarna, vad har hänt?
Huvudpersonerna avlöser varandra, Maria finns återigen på plats.
Hon sprang sannolikt inte
tillbaka till graven, jag tror att hon gick med långsamma, eftertänksamma steg fylld av motstridiga tankar och känslor. Vad har hänt? Vad? Hennes känslor och tankar flödar ner för kinderna när hon återigen lutar sig in och får bekräftat att graven är tom. Fast då är inte graven längre tom, två änglar frågar varför hon gråter. Hon berättar och vi vet inte ens om änglarna hinner svara förrän hon förnimmer något & vänder sig om. En del av oss har nog upplevt känslan av närhet utan att först se. Hon vänder sig om och ser Jesus och ser honom ändå inte. Maria berättar återigen vad som hänt och undrar om Jesus har något svar. Det har han, det enkla och ändå mest betydelsefulla ”Maria”. Marias svar blir lika självklart, ”Rabbouni” – Mästare.
Så får Maria uppdraget av Jesus att gå och berätta för lärjungarna att han kommer återvända till sitt ursprung, sin fader, sin Gud men inte enbart sin fader och Gud utan lika mycket er fader och er Gud. Det vill säga även vår himmelske fader och vår Gud. Här vid denna stund, Uppståndelsen, knyts början och slut ihop till en ny början. Därför önskar vi varandra Glad Påsk idag. Det är glädjen över att Gud, som förde Jona upp ur graven i djupet, nu fört Jesus ut ur graven. Gud återställer en del av skapelsen genom att låta Jesus Kristus uppstå.
Förgängelsen blir inte enbart till en ny födelse för Jesus utan även för oss.
Så det finns all anledning att vara glad. En strimma av det kommande Guds riket har letat sig in i vår verklighet. En glipa i rum och tid. Maria går tillbaka till lärjungarna och berättar att hon
med egna ögon sett Herren och talar om vad han sagt. Vi vet inte hur Marias vittnesbörd tas emot. Men på kvällen får de själva möta den uppståndne Jesus. Så har berättelsen om
Jesu Kristi uppståndelse levt vidare, generation efter generation. De fyra evangelisterna berättar dessutom lite olika om hur det egentligen var den där gången då mörker och död för alltid besegrades genom livets seger. För en del är det inte trovärdigt och märkligt att det
finns skillnader i berättelserna. Så klart är det skillnader för det är människor med olika personligheter som berättar. Det betyder inte att det är mindre trovärdigt Vittnesbörd är alltid personliga. Dessutom dröjde det innan allt kom ner på pränt i skrift.
I Johannes evangeliet möter vi de personliga vittnesbörden på ett inlevelsefullt vis och det får påminna oss om att Gud inte särskiljer människor. Gud kallar oss till en personlig relation med Jesus Kristus. Framför allt får vi denna första Påskdagsmorgon återigen syn på att Jesus kallar oss vid namn. Den uppståndne Jesus står oss lika nära som han en gång stod Maria nära. Osynlig vid vår sida. Någon gång någon förunnad att likt Maria se honom men inte röra vid honom.
