"Vilan är inte till för ytterligare skapande. Den är till för att återskapa oss"

Orden är Tomas Sjödins i boken Det händer när du vilar.

Nu blir det blogg-vila under ett par veckor, för återskapandets skull.

Att inte döma

Barmhärtighetens Gud

som upprättar och förlåter,

befria oss från vår lust

att döma och fördöma

både oss själva och andra.

Låt nådens ord förvandla

vårta hjärtan och vår värld

genom Jesus Kristus.

Amen *

Evangelisten Lukas skriver

Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."  Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?  Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. 6:36-42 

Merciful God, 

prone as we are to blame others and to hate ourselves, take from our eyes the dust that blinds us, that we may treat one another by the light of your compassion, and in the Spirit of Jesus Christ who is the Light of the world.*

Vem kan väga tyngden

i en annans börda?

Vem kan överblicka

andras mått och steg?

Vem har rätt att mäta

med sitt eget mått

en annans liv?

Gud är den som ensam vet

och ska ensam döma!*

* Dagens bön Fjärde söndagen efter Trefaldighet

* Jim Cotter The Book of a Thousand Prayers

* Margareta Melin Kärleken en bro

Snart en vecka sedan

lugnet lägrade sig över Visby. Ja, i den mån det är lugnt i Visby under sommaren.

Jag ska på en gång säga; jag var inte där, i Almedalen Vilket säkert gör att många tycker att jag ska hålla tyst för jag vet inte vad jag talar om. Visst, att ha den fullständiga första-hands-erfarenheten är bra. Fast det är mycket i livet vi tycker och tänker om utan att ha första-hans-erfarenhet.

I mitt förra blogginlägg Tid för tankar som handlade om ett par läsvärda böcker så avslutar jag inspirerad av Martin Buber att fundera över just Almedalen. Vad är det som gör att riktiga möten bortom de ängsliga instämmanden lyser med sin frånvaro?

Jag har inget svar men blev mycket glad när jag på flygplanet hem greppade SvD och uppdaterade mig med den underbara känslan av en papperstidning. Statsvetaren Maria Wendt skriver en mycket tänkvärd understreckare som tangerar mina funderingar. Det allra bästa med den är hennes tankar om förändring av denna mediala cirkus. Inte enbart detta som också Soran Ismail är inne på, att byta ort och årstid.

"Sju dagar, ett politiskt problem per dag – som alla diskuterar, debatterar och försöker hitta lösningar på. Kanske skulle vi då kunna närma oss ett politiskt samtal värt namnet."

Så avslutar hon understreckaren och jag tycker det är en genialisk idé. Då blir likheter och skillnader tydligare, med skarpa personer som moderator skulle detta kunna vitalisera debatten och verkligen sätta fokus på central och livsviktiga frågor. Kompletterat med ordentlig fakta och research som presenteras skulle inte partierna kunna gömma sig bakom sina egna snåriga formuleringar utan verkligen utmanas till konkreta och realistiska och sanningsenliga svar. 

Det finns oändligt många fler än sju problem men det finns och andra sidan verkligen frågor som behöver belysas med mer än traditionell valretorik. Jag skulle vilja se sju dagar fyllda av  - utan rangordning - samtal kring: Miljö, Mänskliga rättigheter, Utbildning, Vård- och omsorg, Rasism och hatbrott, Jobb, Omvärldsperspektiv. Med stort intresse skulle jag lägga min tid för att lyssna och ta del av ett sådant upplägg.

Vem vågar förändra? Vem vågar säga nej, det räcker med ytligt mingel?

Jag tror och har hört av vänner som varit där att det givetvis finns seriösa och mycket konstruktiva möten i detta minglande. Fast känslan på distans är ändå att riktningen snarare går mot förytligande än fördjupning. Det förstärker på sikt glappet mellan de som har makt och de som lever med konsekvenserna av maktens utövning. Det är skrämmande.

Almedalen ett nationalromantiskt spektakel av Maria Wendt

Almedalen hotar demokratin av Soran Ismail