Gud välsigne er

Han sa orden till slut, kyrkoherden Albin i 4:ans humorserie Halvvägs till himlen. Mitt hjärta gladde sig, även om det nu bara är en humorserie.

Dilemmat är inte konstruerat utan i allra högsta grad en verklighet. Skolavslutningar skall enligt skolinspektionen vara icke-konfessionella. Så här formulerar man sig i sin helhet och för att citera några korta rader: "rektorn, som har ansvaret enligt lag, också har kontroll över avslutningens innehåll och utformning. Alla elever ska kunna känna sig välkomna till avslutningen och föräldrarna ska kunna låta sina barn delta utan att de känner att de blir ensidigt påverkade. Enligt skollagen ska undervisningen i skolan vara icke-konfessionell. Den ska vara saklig och allsidig. Trots det kan en avslutning som hålls i kyrkan vara tillåten. Tonvikten bör då ligga på den gemensamma samvaron och inte på religiösa traditioner. "

Låt oss bena lite i detta. Självklart ska skolan vara icke-konfessionell, det är på något vis en sådan självklarhet att argumenten får utebli och jag nöjer mig med att konstatera att grunden givetvis är att vi är en sekulär stat, inte en teokrati som till exempel Iran. Nu har vi också religionsfrihet i vår sekulära stat sedan 1951, skrämmande sent och det tål att fundera över vad det har inneburit. Är det de sista resterna av ett homogent samhälle som dröjer sig kvar genom att skolor trots allt bokar in sig för skolavslutningar i Svenska kyrkans kyrkor, för man gör det ju inte i Katolska kyrkan, eller i Equmeniakyrkans kyrkor?

"Trots det" kan alltså en avslutning ske i kyrkan om tonvikten läggs på samvaro och inte religiösa traditioner. Skrivningen stämmer till eftertanke för oss i kyrkan. För en kyrka är inte en samlingslokal vilken som helst utan en invigd, välsignad lokal för gudstjänstfirande. Det är en poäng att kyrkan är sakral och inte sekulär. Den är avskild men absolut inte frånskild det sekulära samhället, dörrarna är öppna, trösklarna är låga, i alla fall i Svenska kyrkan. Vad är det då som är så viktigt för skolorna att ha skolavslutningar i kyrkan? Ja, kyrkorummen är vackra, det är bra akustik, de är ofta stora, rymmer många, har välstämda pianon, ofta lite halvtaskiga högtalaranläggningar men på det hela taget, kyrkan är en fantastisk lokal.

Den blomstertid nu kommer är "en kul sång" säger kyrkorådets ordförande och rektorn replikerar att skolan ser den som " en traditionell visa ur det svenska kulturarvet". Kyrkoherde Albin försöker säga att den handlar om Gud som Skapare.

Scenen är underbar och träffsäker. Min yngsta son konstaterar lakoniskt, varför ska jag gå på skolavslutning i kyrkan när man ändå inte får säga något om Gud och samtidigt så sjunger man psalmer, det går liksom inte ihop. Nej, det gör ju inte det, som mycket här i livet som inte går ihop. Men har vi blivit så stukade i Svenska kyrkan att vi måste sälja vår själ på populismens altare genom att år efter år fortsätta att säga ja till skolavslutningar i kyrkan. Eller är det goodwill? Jag vet inte, varför inte ta betalt av skolorna för upplåtande av lokal, Svenska kyrkans församlingar behöver pengar för det börjar sina i plånboken. 

Om tradition är så viktig, varför då inte visa våra systrar och bröder av annan konfession att vi ber för sommarlovet och jullovet och vi välsignar?

Jag vet, det är en utopi numera, det var inte det på 90-talet. Jag minns hur jag hade samlingar och skolavslutningar i Spånga kyrka och det var inget problem, alla var såklart välkomna oavsett tro eller icke-tro. Jag minns avslutningar och samlingar kring krubban med de mångkulturella barngrupperna där vi gemensamt kunde se likheter och skillnader i de abrahamistiska religionerna. Det var tydligt och det var inget hot, det var respekt. Något hände där på 90-talet, det blev kyligare, vi blev räddare. Och ja, det är givetvis en exkluderande avslutning därför en del fick inte gå in i kyrkan för sina föräldrar. 

Tänk efter, varför då inte ha avslutningen i aulan, eller annan lämplig icke-konfessionell lokal. Vi vet att det är barnen som såklart är i centrum med sång, verser, stipendieutdelning mm och så ska rektorn hålla tal. That's it. Vad i hela friden har prästen för roll i en skolavslutning? Jag har aldrig fått ett tillräckligt bra svar på den frågan för att motivera min medverkan. Nu är jag djupt tacksam för min förstående kyrkoherde och tillika förstående kollegor så jag står absolut längst ner på listan över att ta skolavslutningar. Jag betonar att jag står till förfogande för alla begravningar som tänkas kan i skolavslutningsveckorna. Jag ägnar mig inte åt arbetsvägran men jag hamnar faktiskt i själsnöd för det är som att sälja min själ varje gång jag måste ha en skolavslutning. Jag är inte ceremonimästare  det kan låta raljant att säga så men det är så jag ser på funktionen. När ska banden till statskyrkan på allvar klippas? Klipp nu, vi är ingen statskyrka längre. Låt oss våga säga nej till skolavslutningar i kyrkan.

Öppna ögonen!

Är en uppmaning till oss alla men framför allt till våra folkvalda politiker. Inse allvaret att det mörknar i Europa och Sverige är en del av Europa även om vi ibland tycks glömma det.

I gårdagens SvD på sidan 25 finns en artikel om hur Europas högerextrema kraftsamlar till en enig vallinje i EU-valet . Det är en skrämmande läsning. Den borde stått på förstasidan, därmed inte att förringa de som drabbats av narkolepsi på grund av svininfluensavaccinet och som inte får adekvat ersättning. Det är också skrämmande läsning och på sätt och vis kryper den läsningen mer under skinnet. Personer som i tron att skydda sig för en allvarlig sjukdom istället drabbas av ett livslångt handikapp. Det är nära nyheter, nyheter som väcker medkänsla.

Vad berör Europas högerextrema Dig och mig? De kryper inte in under skinnet, eller?

2010 var valår och jag sitter med några bekanta och äter lunch, valet är om några veckor. Politik är inget direkt lunchämne bekanta emellan i vårt land. Hur som haver kom vi in på valet och en i lunchsällskapet var politiskt aktiv, det var ingen hemlighet så hen tog till orda och berättade för oss övriga i sällskapet att hen funderade på att rösta på SD. Vi övriga i sällskapet höjde förvånat på ögonbrynen, om jag minns rätt var jag bland dem som skrattade till, som om det var ett roligt skämt, tills vi förstod att hen menade allvar och skrattet fastnade i halsen. - På allvar, menar du allvar, minns jag att jag frågade. Svaret var tveksamt, inte självklart ja men en utläggning kom varför hen funderade på en SD-röst. Hens argument kröp in under skinnet och väckte obehag.

Jag vet inte om hen röstade på SD men många gjorde det och vi har resultatet. 

Jag har under de tre år som gått ibland fångat upp, ibland lika oväntat som på lunchen, att en del funderar över om en röst på SD kan vara möjlig. Man är trött på de traditionella partierna som har stelnat och inte vågar, orkar eller vill se att det faktiskt finns en hel del som måste problematiseras och åtgärdas i vårt land, integration, skola, arbete, vård och omsorg. Krisrapporterna duggar tätt men ingen förändring sker, riskkapitalisterna blir bara rikare och många blir utslagna eller kommer aldrig in i samhället. Hela skalan från rött över grönt till blått väljer att ignorera och försöka i bästa vuxenmobbning stil frysa ut. Det vet vi alla som har erfarenheter från vuxenmobbning på arbetsplatser. Det fungerar inte att tiga ihjäl. Det går inte köpa ut hela SD från riksdagen! Eller så hamnar de partier som vill värna människovärde och mångfald  i ett föråldrat och föga relevant höger-vänstertänkande. En strategi som är dömd att misslyckas. Var finns det parti som SER MÄNNISKAN och inte etiketten på hen. Jag vet, det är så lätt och bekvämt att sätta etiketter. Kämpar själv med det, ofta!

I SvD artikeln om enandet av högerextrema krafter menar EU-parlamentarikern Olle Schmidt att inte är ett reellt hot med hänvisning till att den ekonomiska regressionen fått fart på andra partier att värna EU. Samt att det inte är första gången högerextrema försökt gå ihop och det har tidigare misslyckats. 

Vi hade kyrkoval för en månad sedan. Där ökade SD sin representation med mer än 100% i Kyrkomötet.

Röster betygade att kyrkovalet inte alls speglar det kommande riksdagsvalet 2014 eller EU-valet, men jag är inte lika säker tyvärr. Jag tror verkligen att kyrkovalet i viss mån speglar den politiska verkligheten mer än vi vill kännas vid. Kyrkovalet borde ju handla om något annat än politik, och gör lite grann MEN statskyrkoränderna har inte gått ur än som vi såg av resultatet. Jag är inte pessimist, jag är realist. Ingen skulle bli gladare än jag om mörkret skingras och goda motkrafter börjar arbeta för en hållbar mänsklig framtid. Tröskeln för vem som har ett människovärde har blivit hög och graderingen av människor går inte enbart vid hudfärg och ursprung. Det elitistiska draget av ett övermänniskoideal blåser till rätt som det är. Det är kalla vindar både i Sverige och Europa. Istället för att gömma oss inomhus i ollar, halsdukar och vantar borde vi öppna ögonen och agera för att ett varmt och humant boende där alla får möjlighet till ett meningsfullt liv.

Om etiketter
Mer om etiketter
Om statskyrkoränder

Utan inandning ingen utandning

En livgivande självklarhet för balans. Utan andning inget liv. 

Under snart ett år har jag disciplinerat min Bibelläsning med hjälp av en App - Holy Bible YouVersion. Där finns bland annat olika Bibelläsningsplaner och jag har systematiskt tagit mig igenom hela Bibeln. Rekommenderas till er som har svårt med Bibelläsningsdisciplinen :) Ett mycket fiffigt hjälpmedel, tack mänsklig utveckling! Och tack Guds heliga Ande som ger inspiration till mänsklig utveckling och kunskap. Den unge mannen i Jobs bok tar till orda " Men det är ju anden hos människan, den Väldiges andedräkt, som ger insikt." Job 32:8 

Vi som suttit vid en dödsbädd eller precis kommit efter att döden inträtt vet hur påtagligt livlös en människa är utan sin andning. Det är personen vi känner som ligger där eller en person vi inte känner men å yrkets vägnar är där för. Utan andning inget liv.

Vi talar i kristen tro om Gud som treenig, den klassiska gestaltningen Fader, Son och Ande eller som jag föredrar beskrivningen av Gud och som också är bibliskt förankrad, Skapare, Frälsare och Livgivare. Den helige Ande som Livgivare. Utan andning inget liv.

Anden - Livgivaren är inte lättfångad i varken bild eller text. Fadern - Skaparen är det lättare att knyta an till och ana. Gud som ger omsorgen, skapar och skapar på nytt. Likaså Sonen Jesus Kristus som genom sitt uppdrag är vår  Frälsare, broder och förebild. Anden - Livgivaren, Guds gestaltning är flyktigast av alla och samtidigt den som är förutsättningen för allt liv.

Andning är mer än det fysiska. 

För vårt andliga liv behöver vi också inandning, påfyllning.
Vi behöver Bibelns andetag
Vi behöver Bönens andetag
Vi behöver Nattvardens andetag
Vi behöver Gemenskapens andetag
Vi behöver den Goda Ensamhetens andetag
V behöver Reflektionens andetag
Vi behöver Utmaningens andetag...............
Vi behöver kort och gott den Väldiges Andedräkt som ger insikt.

Idag som råkar vara min födelsedag - den dagen jag tog mitt första fysiska andetag - önskar jag att vi alla i ödmjukhet skulle bli bättre på att ta tillvara på livets inandning och utandning. För jag tror att det vi andas in av god påfyllning andas vi också ut av god påfyllning.

Tack

Gud, du som skapar himmel och jord,

du som skapar oss människor till din avbild, 

du som ger oss uppdraget att ta hand om vår värld:

Vi tackar dig för våra liv.
Vi tackar dig för allt fantastiskt som finns i vår värld.
Vi tackar dig för Jesus som är vår frälsare och förebild för oss.

Vi tackar din Andes skapande vind som finns med i våra liv 

och som fyller världen med godhet.

Sänd din Ande över oss så att vi får ta del av din kärleks skapande kraft i våra liv.

  

Gud, du som genom alla tider och i denna stund skapar världen, 

kom till oss med förlåtelse, liv och Ande så att vi kan vara medskapare i världen. 

Med Jesus, med alla kvinnor, män och barn som följt och följer 

honom ber vi dagligen tillsammans den bön Jesus har lärt oss.

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. 

Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 

Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. 

Amen.

V-frågornas kluster

hopar sig inom mig när jag tar del av allt det som rör sig just nu inom den kyrka jag tjänar och älskar. Vart är vi på väg? Varför blir vi ängsligare och ängsligare i relation till att vara en fri kyrka? Vad betyder det att vi ska var en fri kyrka? Det finns många V-frågor. Jag har fler frågor än svar. Kan det vara växtvärk? Eller är det sista stadiet av självdestruktivitet?

2010 "firade" Svenska kyrkan tio år som "fri" kyrka och Kyrkans tidning skrev en rad artiklar, en artikel lever kvar inom mig som ett sorts kvitto på ett misslyckat förändringsarbete. Tyvärr finner jag inte artikeln upplagd på nätet, den var införd i nr 46 18 november 2010. Artikeln presenterar "Arkitekterna. Nu är Svenska kyrkan ett trossamfund bland andra. Efter tio år på egna ben ser arkitekterna bakom reformen en kyrka som fortfarande står inför stora utmaningar." Så får vi ta del av Thomas Söderberg, Ragnar Persenius, Britt Louise Agrell och Sören Ekströms tankar om hur det blivit efter tio år, de är alltså "arkitekterna".

Några citat jag funderat mycket på, 

Sören Ekström:

" För att reformen skulle gå att genomföra med en så bred politisk förankring som möjligt, satsade kyrkan, tillsammans med staten, på både hängslen och livrem, och byggde ett sorts skyddsnät för reformen.Ambitionen var att göra så lite förändringar som möjligt och i stora drag kan de sammanfattas i att det infördes en lagstiftad kyrkoavgift som staten hjälper till att ta upp via skattsedeln, att begravningsverksamheten blev kvar hos Svenska kyrkan, att församlingarnas lokala självbestämmande skrevs in i Lagen om Svenska kyrkan och att en kyrkoantikvarisk ersättning skulle utgå till Svenska kyrkan för vården och underhållet av kyrkobyggnaderna."

Ragnar Persenius:

"Lagstiftningen behövdes för att det skulle vara samma kyrka före som efter förändringen." 

Båda dessa citat vittnar om det som brukar kallas för förändring av första ordningen, det vill säga i praktiken ingen förändring alls.

Med god vilja skulle vi kunna kalla det för förbättring. Man skärper verktygen, det vill säga i Svenska kyrkans fall stiftas en speciell lag som fortsätter att särskilja Svenska kyrkan ifrån andra samfund. Kyrkan fortsätter att jobba på som vi gjort, vi ger nya benämningar på gamla företeelser och det visste redan Jesus vad det innebär, eller med hans ord " Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva." Matt 9:16 
Det är nästan plågsamt och framför allt pinsamt att läsa dessa citat i ljuset av alla trumpetande fanfarer som ljudit om att vi minsann är ett samfunds bland andra numera. En viss insikt om detta visar Thomas Söderberg när han säger:

"Den stora skillnaden är att vi numera har möjlighet att fatta beslut i sådana frågor som vi själva anser att vi vill fatta beslut om, säger Thomas Söderberg som ändå kan tycka att det dröjer sig kvar ett statskommunalt tänkande i den kyrkliga organisationen och att man talar om kompetensgränser och liknande som om kyrkan fortfarande var inringad i den gamla kommunala lagstiftningen. Ur den synpunkten kan jag känna att det behövs en mental förändring. Det tar tid. En viktig fråga är vad det innebär att vi är en kyrka bland andra."

Förändring av andra ordningen handlar om mod därför att det kräver viljan och förmågan att tänka radikalt nytt och att gammal praxis vågar överges. Den egna verkligheten ska brytas i nytt ljus och en ny självbild behöver utvecklas.

Att vara ett trossamfund bland andra borde innebära att våra referensramar och vår verklighet snarare borde brutits i ljuset av övriga kristna samfund verksamma i Sverige. Hur skulle Svenska kyrkan kunna gestalta en evangeliskt luthersk teologi och gemenskap som ett fristående samfund. Det är inte lätt efter ett långt liv som statskyrka. Men det skulle varit mer intellektuellt redbart att ha antagit utmaningen att skapa nytt istället för att ängsligt bevara gammalt med nya benämningar. Nu har mantrat varit, allt ska bli så bra så bra, som fri kyrka och istället ser vi en tilltagande politisering och en ctrl+c kultur i relation till civilsamhället som jag tror bland annat bidrar till den interna sekulariseringen. 

Om politiseringen säger Persenius i artikeln följande:

Ragnar Persenius är starkt kritisk till att det under de snart elva gångna åren blivit en kraftigt tilltagande gruppkultur i Svenska kyrkan, en tendens att driva allt i grupper." "Om gruppkulturen drivs för långt blir det en konflikt mellan grupptänkande och den döptes personliga ansvar. Sekulariseringens framfart, att den kyrkliga seden viker, oroar honom. Persenius menar att om kyrkan inte satsar på undervisning i kristen tro utan fortsätter att gå i en individualistisk riktning och gör en servicekyrka med stora enheter som ska ge kyrklig verksamhet till folket, då kan de som väljer att tillhöra kyrkan ganska snabbt sjunka till under 50 procent av befolkningen. - Jag är mycket kritisk till utvecklingen under de senaste tio åren. Det stämmer inte överens med mina ideal. Men det är inte mycket av det som går att koppla till kyrka-statfrågan, säger Ragnar Persenius."

Jag skulle vilja säga att det han tar upp verkligen är något som går att koppla till kyrka-statfrågan. 

När utlovade förändringar uteblir eller inte infrias på det sätt som utlovats skapar de en frustration och paradoxalt nog ett krampaktigt fasthållande vid det befintliga. Skulden för den uteblivna förändringen kan också projiceras på utomstående.

Britt Louise Agrell:

"Dels har kyrkan blivit ifrågasatt på ett helt annat sätt än tidigare. Det är mycket beroende på att Humanisterna fått en ökad trovärdighet, men också på grund av vår egen oförmåga att visa människor vad kristen tro är och innebär. Det tar längre tid än jag trodde att börja fokusera mer på innehåll än organisation."

Organisationen är endast marginellt förändrad förutom att vi gått från att vara en episkopal kyrka till en kongregationalistisk men just den detaljen är det vi talar minst om. Eftersom det i alla sammanhang är lättast att tala om det som är ofarligt så talar vi fortfarande organisation eftersom just organisationen endast är marginellt förändrad och därmed ofarlig. 

När vi inte heller uppnår det vi tror att vi ska uppnå med ett förändringsarbete projicerar vi frustrationen på andra, jag tror knappas att Humanisternas trovärdighet har förändrats eller ökat nämnvärt i trovärdighet under 2000-talet på ett sätt som skulle påverka Svenska kyrkan. Det är gott att lite självinsikt finns genom att Agrell nämner just oförmågan att förmedla vårt kristna tro. Persenius är inne på den linjen också samt en annan viktig aspekt, vilken kyrka vill vi vara servicekyrka eller en andlig gemenskap med Kristus i centrum?

Det är många frågor som söker sina svar och mest troligt är att det inte finns några enkla svar på alla frågor.Fast duckar vi för frågorna och låtsas som de inte finns har vi börjat vandringen på den självdestruktiva vägen. Ägnar vi oss åt självrannsakan och möter frågorna med god vilja och öppet engagemang för att skapa nytt så betyder det växtvärk, fast växten ger skörd.

"Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar." Matt 9:17 

Till Dig som är en stjärnättling och

som av olika skäl inte gick till gudstjänsten idag.

Idag är det den 19:e söndagen i Trefaldighetstiden och de texter som läses i Svenska kyrkan idag är hämtade från följande Bibelböcker,1 Mosebok 15:5-6 och  1 Timotheosbrevet 6:11-12 . Så har vi det spännande evangeliet med så många olika ingångar och aspekter så det skulle kunna bli åtskilliga predikningar och samtal om texten. Och till min bestörtning så märker jag att de som fattat beslut om vår Evangeliebok där alla texter för alla söndagar och helgdagar presenteras återigen har gjort ett klåfingrigt val att stympa texten, det vill säga utesluta väsentliga delar av berättelsen. Varför? Jag har inget svar MEN jag läste berättelsen i sin helhet i kyrkan, läs gärna  Johannesevangeliet 9:1-41 innan Du fortsätter bloggvarianten av predikan för dagen.

Alla texter idag handlar om tro och om trons kraft. Det finns några nyckelord i texterna som vi kan bära med oss som vägledning. Det finns också vissa klargöranden som är viktiga att göra så jag börjar med dem.

Först och främst så är det alltid Jesus som är centrum när under sker, centrum är inte främst den som blir hjälpt även om personen har en betydelsefull mening i berättelsen. I texten möter vi ett helande under, den blinde mannen blir seende. Hela berättelsen handlar främst om tron och tilliten till VEM Jesus ÄR. Och i kraft av VEM han ÄR, SKAPAR han PÅ NYTT.

I berättelsen framkommer tydligt den kamp och den polemik som Jesus hela tiden förde med fariséerna och de skriftlärde. Att tro på Jesus får konsekvenser, att tro på Jesus är att tro på att han är Guds utsände. Det är först i det andra mötet med Jesus som den botade blinde mannen förstår att Jesus är mer än en profet. Att han är Människosonen, Frälsaren som man väntade enligt de gamla profetiorna.

Det andra klargörandet som är viktigt, är begreppet synd, som är mångfacetterat och väsentligt att tala om. Som präst möter jag oftare än vad jag skulle önska frågan; Vad har jag gjort för ont för att drabbas av….? Och så följer en redogörelse av någon slags prövning och det som är svårt. Ibland är det just sjukdom eller att ha ett funktionshinder. Att ha ett funktionshinder eller bli sjuk på Jesu tid förklarades med att man syndat eller att man var besatt. Det vill säga att man bar skuld själv, att man varit svag och därför drabbats av ondskan. Vi vet med förnuftet att det INTE är så, funktionshinder och sjukdom drabbar oss inte därför att vi är syndiga eller för att det finns ondskefulla demoner. Känslomässigt så är det knepigare och det är lätt att anklaga sig själv och att ställa frågan, ja projicera frågan till Gud; Varför händer detta mig, vad har jag gjort för ont?

Då behöver vi komma ihåg det tydliga besked Jesus ger oss "Varken han eller hans föräldrar har syndat"

Jesus fortsätter den meningen med att "Guds gärningar skulle uppenbaras på honom." det vill säga den blinde mannen. Guds gärningar ÄR att visa vem Jesus ÄR i kraft av sina handlingar, nämligen att kunna hela och skapa på nytt därför att Jesus helt enkelt ÄR mer än en människa. Jesus är Människosonen, Gud i Frälsarens / Räddarens gestalt. Helt enkelt Gud kommen till vår jord som vi sjunger vid jultid.
Jag förnekar inte att under kan ske, jag tror och jag vet att det är så MEN om vi tror att det är den primära uppgiften för Jesus så blir hela tron cynisk och godtycklig för varför botas, helas och pånyttskapas inte alla människor då som nu? Varför ska jag dras med mina taskiga luftrör, min allergi min astma som stundtals begränsar mitt liv? Du har säkert Din fråga till Gud som rör hälsa eller funktionshinder!

Jesus budskap handlar om annat än under och det är därför det sträcker sig över tid och rum så att även vi kan säga som den helade mannen "Jag tror".

Mycket förenklat så är budskapet att Gud är närvarande i sin Skapelse. Under en begränsad tid så närvarande att Gud tog gestalt i människan Jesus, sann Gud och sann människa. Gud är fortfarande närvarande genom sin Heliga Ande här och nu. Vi ser inte Guds Ande, kan ana den ibland och framför allt så är Ande och Andning släkt med varandra och Andning är Liv – Gud är Liv och på så vis även närvarande i våra Liv. Och Livet sträcker sig bortom döden.

Episteln ger oss nyckelorden "Evigt liv", vi är kallade till det Eviga livet. Genom Jesus blir döden inte en punkt i en människas liv utan ett kommatecken, därför evighetens liv tar vid. Jesus har öppnat Evighetens portar för Dig och mig. En gåva och ett löfte vi i ärlighetens namn inte har så stor nytta av i vardagslivet annat än glimtvis då vi tar till oss att livet här har ett slut. Eller när vi mist en när och kär medmänniska. Det ger mening att veta att en dag efter livet här kommer "Gud torka alla tårar, döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer", löftet står i Uppenbarelseboken.
Det finns fler nycklar som vill hjälpa oss att tro på Guds närvaro och vara vägledande för våra liv.

En nyckel till är förundran "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna om du kan!" Vi är ett stoftkorn i universum men var och en av oss är värdefull, en stjärnättling.

Jesus kom gående och fick se en man, står det i evangeliet. Ordet SE är en till nyckel. Gud ser oss – fråga mig inte hur – men budskapet är att vi alla är ett Du för Gud, att vi alla kan och får ha en relation till Gud som är vår egen. Stjärnättlingar.

Den blinde mannens föräldrar tillfrågades av fariséerna om hur allt gått till när han fick synen tillbaka. Fast han var vuxen trodde man inte på honom. Kloka föräldrar svarar – Fråga honom själv. De orden skulle man kunna tolka som en Gudsbild. Fadern eller Föräldern är en vanlig Gudsbild i vår tro – på gott och på ont men det kräver en hel predikan, så det lämnar jag här – Men här är Gudsbilden god – att ge ansvar och myndigförklara som en god förälder. Och det är vad Jesus gör han myndigförklarar människors tro – han gör det till mannen han helat – "Tror du på Människosonen?". Han säger inte, Tro på Människosonen som en uppmaning utan Jesus formulerar en fråga och en inbjudan. Den inbjudan gäller även Dig och mig!

 

Tror Du på Människosonen?

Svaret är inte alltid enkelt och Gud förväntar sig ett ärligt och uppriktigt svar av oss. Det behöver inte vara trosvisst, det kan vara försiktigt, tvivlande, trevande, sökande, det är helt ok. Jesus mötte trevande, sökande

människor som innan de sa sitt "Jag tror" behövde tid och behövde veta mer. Vår källa till kunskap är Bibelns berättelser och kyrkans tradition men också det tysta i hjärtats eget samtal med Gud i bönen

och det konkreta mötet i nattvardens bröd och vin, där Gud bokstavligt blir en del av oss. Bara Du har orden "Jag tror" i Din mun – Gud finns där närvarande och möter Dig i orden, i tystnaden, i brödet och vinet, i Ditt liv.