Pojken växte och fylldes av styrka och vishet.
Så står det i evangeliet och Jesus fylldes verkligen av styrka och vishet. Visheten och styrkan visar sig bland annat i all undervisning och alla liknelser som Jesus delade med sig av som de som är dagens kompletterade evangelium och lyder:
Han lät dem höra en annan liknelse: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna." Han använde också en annan liknelse: "Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Jesus använder sig ofta av vardagliga bilder i sina liknelser. En poäng är att Jesus vill visa på att Gud är en del av vår vardag och att Himmelriket har sin början här och nu. Han gör oss även uppmärksamma på det som verkar vara paradoxalt och motsägelsefullt i livet. Att tala om Gud och Guds rike eller himmelriket låter sig inte kläs i enkla ord. Därför är bilder och paradoxer till hjälp. Jesus är mästare på att förklara det oförklarliga, fast ibland är det inte tydligt för oss ändå. Jesus förvånar ofta sin samtid och oss som idag tar del av berättelserna. Som att det lilla kan vara grunden till det stora och att växandet är beroende av ödmjukhet inför det lilla.
Vi kan fundera över hur ofta vi tänker på och förundras över de små sammanhangens kraft?
Som när vi tar jästpaketet och löser upp det i degvätskan, eller gör som på Jesu tid tar en bit surdeg och bakar brödet. Eller som när det lilla fröet vi petar ner i jorden växer
till en vacker blomma eller god grönsak. Vi ser det som en självklarhet utan att tänka närmare efter hur det fungerar. Jesus berättar för oss att tron är det som börjar i det lilla växer i styrka, vishet, kraft och skönhet. När Jesus talar om Himmelriket är det om något stort och ofattbart, ett tillstånd som går utöver tidens gränser. Det är ett rike framför oss som vi ännu inte upplevt. Samtidigt är det ett rike vars medborgarskap börjar redan här och nu och som vi får vara medskapare till genom vår tro, våra liv.
Därför behöver vi ta en funderar kring vårt förhållande
kring det till synes lilla och som vi tycker kanske obetydliga. Har det en plats i våra liv? Vad är det vi egentligen imponeras och förundras över?Den vishet och styrka som Jesus vill visa oss genom sina liknelser är långt ifrån den styrka och vishet som visar sig i vapen, våld och krig. Och i förtryck med en oförmåga att mötas i god vilja till att försöka förstå och leva med olikheter.
Just nu mäter en del styrka i det som leder till destruktiva beslut och handlingar som får konsekvenser för ett stort antal oskyldiga personer.
Gängvåld i vår närhet, kriget i Ukraina är det som flashar upp på våra nyhetssidor tillsammans med så mycket mer av svårigheter och våld i vår värld. Det finns då en fara att vi som inte väljer våld som styrka och hat som visdom blir nedstämda, misströstar, tvivlar och tappar bort riktningen i livet som Jesus uppmanar och uppmuntrar oss till. Att styrka och vishet finns i det lilla i vår vardag som vi får dela med varandra och sprida. Lite mer likt gemenskapen vi hörde skildras i Apostlagärningarna, att dela liv och erfarenhet.
När Symeon brister ut i tacksamhet inför ett litet nyfött barn blev säkert många runt omkring förvånade. En from, äldre man som tar ett barn i famnen och går utanför de förväntade ramarna och uttalar profetiska ord. Visserligen väntade folket på Messias, en befriare. Men att Messias ankomst skulle uppenbaras i ett barn i en vanlig, enkel familj som besökte templet var knappast väntat. Bilden av Messias som kung var den mer rådande. Symeon och Hanna, två äldre och erfarna personer väl förankrade i sin tro levde i tillit och lyhördhet inför Guds närvaro. Nu har de sett och upplevt vad de väntat på och båda kan dö i frid. De fick genom uppenbarelsen, mötet med Jesusbarnet uppleva att det till synes lilla kan vara bärare av det störstas kraft.
Guds makt genom Jesus har sin grund i att födas som människa, leva det mänskliga livet och dö den mänskliga döden.
Det mänskliga livet som både visar sig i det sårbara lilla barnet beroende av omsorg och vägledning till den vuxna som står inför livets olika val att ta ansvar för. Gud delar livet med oss genom att visa på kraften och storheten i växandet. Både rent fysiskt och andligt, ett litet frö av tro, frågor och öppenhet kan växa till en trygg tro och förankring i att Gud är med oss i vår vardag. Osynlig vid vår sida vet Gud vad du och jag bär inom oss. När vi tycker livet är svårt kan vi be med profeten Mikas ord: Men jag spanar efter Herren, jag väntar på Gud, min räddare: min Gud skall höra mig. Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus. Det är ljuset Symeon och Hanna såg och det är ljuset vi får sätta vår tillit till. En glimt av himmelriket finns nära oss även när vi har svårt att tro det för det är Guds löfte till oss. Amen
