Älskar du mig? Tycker du om mig? Finns du i mitt liv? Kan du bevisa det för mig?
Några mycket allmänmänskliga frågor som vi ställer oss under livets skiftande gång. Frågor ställda både till Gud och till en medmänniska. Någon av er kanske
säger, jag har aldrig ställt den frågan. Nej, kanske inte medvetet, men omedvetet eller på ett
annat sätt. För dessa frågor berör djupet av vår existens av att vara sedda och bekräftade, att vi är burna av Gud och livet i sig och i livet finns våra medmänniskor. I bibelberättelserna vi möter idag ligger dessa frågor latent och de riktas till Gud och Gud riktar dem också till oss.Folket vandrar och vandrar mot det förlovade landet och
de misströstar. Var finns Guds ledning, och Mose, vart tog han vägen? Han som var utvald av Gud att leda sitt folk. Misströstan leder fram till skapandet av den gyllene tjurkalven. Något konkret att fästa sin blick och sin tilltro till. Synligt bevis som dom lade mening i.
Vi strävar också ofta efter Guds närvaro och kärlekens
synliga bevis och visst får vi dom, främst av vår nästa. Förlovnings- och vigselringar, hjärtan i alla upptänkliga material för skilda tillfällen, vänskapsbevis av olika slag, blomsterhyllningar, ja listan kan göras lång. Men trots det finns inga garantier för kärleken, inga bevis. Kärlek handlar om relationer inte bara till medmänniskan utan i allra högsta grad också om relationen till Gud och Guds relation och kärlek till oss.
Jag har sagt det förut och säger det igen för det är viktigt att komma ihåg att kärlek ett samlingsord bestående av delord som människovärde, respekt, delaktighet, givmildhet, uppmuntran.
Allt
detta kan ta sig uttryck i synliga tecken, symboler och handlingar. Men i grunden är kärleken något som utgår från vår inre hållning att våra liv är insatta i ett mycket större sammanhang än vi riktigt kan förstå. Det är detta större sammanhang som Jesus vill åt med de tre bilder han ger oss. Och det är det som författaren till Johannes brevet menar med att inte älska ”det som finns i världen”. Jesus är briljant i att åskådliggöra det mänskliga livets storhet och litenhet och att visa på vägen till en inre hållning som kan rädda oss från det nät av misströstan som gör att vi söker bekräftelse i det som är fullständigt förgängligt. Det är så lätt att göra det, så mänskligt, särskilt när vi känner oss vilsna,
som folket gjorde i öknen när Mose försvann iväg, deras trygghet och vägledare.
Jag vill åskådliggöra den första bilden att samla skatter
med en personlig berättelse. Jag är inte så materiell av mig men vissa saker är jag lite svag för. Smycken är en. Vad laddar jag för värde i dem?För 15 år sedan kom min man hem från Israel med ett Jerusalemkors i silver. Det har betytt mycket för mig. Jag har flera gånger varit på väg till Israel men det har alltid hänt något som omkullkastat planerna. För 6 år sedan på Island köpte jag en liten silverängel
med en pärla som jag hängde på kedjan tillsammans med korset. Jag har laddat dessa smycken med starka symbolvärden som går bortom ord att beskriva. När jag själv äntligen kom till Israel och Jerusalem förra året blev symbolvärdet ännu större för mig. Nu är kedjan med korset och ängeln spårlöst borta sedan
några månader tillbaka. Jag vet inte om det gått sönder och jag tappat det. Jag vet inte om jag tog av det och la det i skåpet på gymmet och glömde att ta det när jag gick och sen fick det ”fötter”. Jag har förstås frågat om det hittat det. Eller är det så enkelt som att jag av någon outgrundlig anledning lagt det hemma på något konstigt ställe? Eftersom symbolvärdet varit så starkt för mig, så har
sörjt och varit arg för att det är borta. Sen har jag sansat mig och tänker att antingen kommer det fram eller så har någon annan förhoppningsvis fått glädje av det. Smycket är förgängligt men symbolvärdet av Guds närvaro och ledning som jag laddat ner finns ju kvar, i mitt hjärta. Att Gud är närvarande och leder mig i mitt liv är inte beroende av ett yttre synligt tecken. Israelerna behövde ingen Guldkalv. Jag behöver inget kors och ängel.
Guds närvaro och vägledning ges oss gratis, av nåd. Nåd är också ett delord till kärleken.
Nåden är något vi får lita på oavsett vad vi känner. Oavsett dagliga bevis eller inte på frågorna:
Älskar du mig? Tycker du om mig? Finns du i mitt liv? Uppmaningarna Jesus ger oss hur vi hanterar de jordiska
och de himmelska skatterna i våra liv är också Guds indirekta frågor till oss. Älskar du mig? Tycker du om mig? Finns du i mitt liv? Kan du bevisa det för mig? Frågorna handlar om vilken Livsinriktning vi väljer. Beviset är att
säga JA till Gud och Jesus, jag älskar dig, tycker om dig och du finns i mitt liv. Det innebär att en relation upprättas till Gud. Vi blir medvetna om att vi är en del av ett mycket större sammanhang och att det vi har för ögonen är förgängligt. Det handlar INTE om att bli världsfrånvänd. Det handlar om perspektiv. Vad som har ett bestående värde. Inget materiellt har något bestående värde, det är endast relationer som har.
Vad bär alla flyktingar med sig? Inget materiellt men
relationer. De som hånar och spottar på att flyktingarna har nya modeller av mobiler ser bara till prylen, inte till funktionen att kunna meddela sig med sina nära och kära som är kvar eller som väntar på dem i något land. De behöver guida sig fram genom Europa med Google maps. Ting har bara instrumentellt värde inget värde som består. Det är därför vi inte kan tjäna både Gud och Mammon. Vi kan använda Mammon men inte tillbe.
Ju fler vi blir som lyssnar till Guds röst genom Jesus vad som har värde i livet desto mer kan vi förverkliga Kärlekens alla delord för ett värdigt liv för mänskligheten. Vi har inga synliga bevis på Guds närvaro och kärlek mer än att orden och vittnesbördet har burit människor genom århundraden. Att Gud älskar oss. Att Gud tycker om oss. Att Gud finns i våra liv.
