Stororden - Lärjunge

Följ med och se!

Vi har en stående inbjudan att följa med Jesus på hans vandring i livet. När vi tackar ja, om vi tackar ja, så går vi in på en ny väg i våra liv. Ja, ny och ny, den är upptrampad så till vida att Jesus går där före oss, ibland efter oss eller vid vår sida. Vid något tillfälle i livet kan det också vara så att vi blir burna. Ni vet den klassiska berättelsen om mannen som dör, kommer till himlen och undrar varför det bara var ett par fotspår på en hans livsväg vid några tillfällen. Han kände sig sviken av Gud, det är då Gud svarar, det var då jag bar dig.

Att lämna för att följa

Syster Veronica Tournier, dominikanersyster vid Stiftelsen Berget, har skrivit kapitlet Lärjunge i Stororden. Hon inleder med berättelsen ur Johannesevangeliet när Jesus kallar några av sina lärjungar och gör det just med orden "Följ med och se!" och "Följ mig!".1) Det verkar så enkelt, är det verkligen så enkelt? Nej, det är det förstås inte. Syster Veronica påminner oss om att varje kallelse är unik, hur Jesus söker kontakten med oss är individuell men den gemensamma nämnaren är ändå att vi behöver göra ett aktivt val. Det valet betyder också att vi behöver lämna något bakom oss. Att få en kallelse att leva som nunna eller munk kräver mer av en person men vi alla som säger ja till inbjudan behöver bli medvetna om att vårt fokus i livet skiftar från vårt ego och våra närmaste till att inkludera Jesus i våra liv. Du blir aldrig ensam mer, inte ens när det känns så, det är löftet vi fått när vi säger ja. "Och jag är med er alla dagar till tiden slut."2) 

   Syster Veronica påminner oss också om vår möjlighet att säga nej. Jesus tvingar sig aldrig på en människa.

Lärjungaskap är inte något exklusivt.

Det är inte något för en utvald skara. Visserligen kallade Jesus tolv män att vandra vid hans sida och få undervisning den tid han var synligt verksam. Men tillsammans med dem fanns så många fler, inte minst Jesu mor Maria, Marta, Maria och Lasaros, Maria från Magdala osv. Alla var lärjungar. Det var kvinnorna vid den tomma graven som fick erfara uppståndelsen och Maria den första att möta den uppståndne Jesus.
   Inbjudan att vara en lärjunge är inte villkorad av utbildning och status, enda villkorande är att vi från hjärtat säger ja till inbjudan och gör vårt bästa att följa Vägen som Jesus anlagt. För oss betyder det att leva med orden om Ordet, att leva med berättelserna i vår Bibel. Jesus lärde sina lärjungar vad man behöver tänka på när det handlar om bön och han gav dem det vi kallar Herrens bön, Fader vår eller för er som lärt er nya översättningen, Vår Fader. Lärjungaskap är att också att komma samman och fira gudstjänst, gå till nattvard och uppleva den gemenskap som går bortom orden.

   När vi snubblar, för det gör vi nu och då blir vi uppresta genom förlåtelsen, uppmuntran och hoppet. Petrus betygar sin kärlek och efterföljelse men faller, trots det ger Jesus honom ledaruppdrag. Syster Veronica skriver bra om detta. "Här finns en hemlighet. Du säger: "om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar." 3) Om vi trots allt fortsätter att lyssna till dina ord även när de stör oss och vi inte förstår,om vi följer dig så gott det går med våra tillkortakommanden och våra tröga hjärtan och reser oss igen när vi fallit, så märker vi att vägen leder framåt. Vi förändras."

Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 4)  

Tjänande är en del av lärjungaskapet, att tjäna Gud och medmänniskan.  I sitt avskedstal drar Jesus lärjungarna än närmare sig, ni är mina vänner, säger han. Vänskap inbegriper en närhet som är av annat slag än tjänande, den närheten inbjuder Jesus oss till. En fördjupning av lärjungaskapet. Vi är hans vänner och han är vår Vän. En vän som alltid finns där för mig, går före, går efter, går bredvid och till och med bär mig när det behövs. Tänk vilken vän vi kan få när vi säger ja till att följa med och se.

1) Johannesevangeliet 1:35-51

2) Matteusevangeliet 28:20

3) Johannesevangeliet 8:31

4) Johannesevangeliet 15:15

Stenar - Drömmar - Änglar

Berättelserna på Den helige Mikaels dag är rika på trådar att väva av. Då blir det till att välja och jag väljer, stenar, drömmar och änglar.

Vi behöver alla få känna trygghet. Så även Jakob. När han på flykt efter sveket mot sin bror Esau ska göra natt tar han en sten och lägger den vid huvudgärden. Det var väl inte direkt bekvämt, men ett skydd, lite stöd och avskilt vid huvudet. Stenen är en enkel men betydelsefull detalj i berättelsen om hans dröm och Gudsmöte. Som sagt i Bibelns berättelse finns trådar som väver samman de större berättelserna, trådar går från Gamla testamentet till Nya testamentet och tillbaka. Därför ska jag komma tillbaka till vikten av stenen i slutet av predikan.

   Först lite om drömmar. Psykologiskt är drömmar ett tilltal från vårt undermedvetna eller omedvetna. Alla människor drömmer, sen är det inte alltid vi kommer ihåg vad vi drömmer. Fast det går att öva upp. Drömmar kan som bekant vara ganska röriga och färgstarka och har sitt egna mycket personliga språk. Därför är inte all den drömlitteratur som finns, sanningen. Det finns naturligtvis symboler som är universella och som är gemensamma för oss och den kultur vi lever i. Det kan hjälpa oss när vi tolkar våra drömmar men inte ge enkla svar. Drömmen är ett personligt tilltal till oss, en hälsning från oss själva, till oss själva. 

Så kan drömmen vara något mer -  en hälsning från Gud. 

Ett sätt för Gud att kommunicera med oss när vi är som mest öppna och mottagliga. I sömnen släpper vi kontrollen över vårt jag. Jakob hade sin livshistoria. Nu var han på vandring efter att ha lämnat sitt hem och sitt ursprung för att söka sin framtid och sitt liv i ett annat sammanhang. Där mitt i natten

ger Gud sig tillkänna i ett direkt tilltal till Jakob. Helt enkelt andlig vägledning genom en dröm.    Drömmar är allvar – både jagets redskap och Guds redskap för att nå oss. Att Gud använder drömmar för att nå oss vet vi från andra berättelser i Bibeln, det är inget unikt för Jakob. Genom historien och i den framtid vi inte vet något om, kommer Gud fortsätta att använda drömmen för Andlig vägledning, den kan uppenbaras för var och en av oss när vi minst anar det.

   Jakob ser änglar i sin dröm. Jag tycker det är delvis knepigt med änglar, speciellt talet om skyddsänglar. Änglar – Angelos är först och främst Guds budbärare och medarbetare. Ingenstans står det i vår Bibel att vi, var och en har en egen skyddsängel. Kanske är det så ändå, kanske inte. Visst är tanken fantastisk – att vi, var och en har en alldeles egen ängel som vakar över oss och vill oss väl och vi kan tro på det om det ger oss tröst och glädje. Visst kan det vara så att när änglarna bär bud räddar dom ibland också liv. Eller möjligen är det tvärtom, änglar räddar ibland liv – som ett  budskap i sig om den andliga verklighet som finns parallellt med oss. Men besvikelsen finns runt hörnet den dag vi upplever att vår skyddsängel inte beskyddat oss. Det krävs ingen större ansträngning för att fundera över var miljontals skyddsänglar håller hus.

Änglarnas främsta uppdrag är att vara Guds budbärare. 

Änglar bär bud om något, som för Jakob. ” I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den.” Änglarna förebådar Guds tilltal till Jakob och trots Jakobs stora svek lovar Gud att finnas vid hans sida. Änglarna visar alltid riktningen mot Gud och Guds närvaro i våra liv. Några av änglarna vet vi namnet på. I Uppenbarelseboken möter vi Mikael i slutstriden mot ondskan.  Det är en seger som inte kunnat ske utan hjälp av Gud genom Jesus, det förstår vi genom orden; "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde.” Vi vet inget om morgondagen än mindre om framtiden långt framför oss  men vi har löftet om att ljuset ska segra över mörkret.
Det är viktigt att vi bär hoppet om en rättvis framtid vi inte vet något om. Vi var många som var orolig igår för demonstrationen i Göteborg, många av som bad, som gick ut på gatorna för att vittna om ljuset och godhet. Det blev rörigt men det blev inte totalkaos. Vi behöver förmedla de glimtar som trots allt redan finns av ljuset seger över mörkret. Det behöver vi ständigt lyfta fram, så att vi inte drunknar maktlöshet.

Att ständigt arbeta för att välja det goda. Genom tron är Jesus både en förebild och hjälper oss när vi ber om vägledning och stöd såsom vi bad i börja av gudstjänsten med Luthers ord.1)

Det goda sker också när vi förkroppsliga änglarna och säger till ”Du är en ängel” när vi hjälper och får hjälp av varandra.

Så är vi tillbaka till stenen igen. 

Det berättas att när Jakob vaknar tar han stenen som han haft vid huvudgärden och reser den som en stod. Som ett minne för ett Gudsmöte och en helig plats. Som en tråd från stenens symboliska bild för mötet med Gud leder berättelserna fram till möten med Gud i mänsklig gestalt - i Jesus. Jesus liknas vid en hörnsten dvs det viktigaste elementet i en byggnadskonstruktion, en grundsten i vår tro. 
   När Jesus kallar sina lärjungar så ser han med gudomlig blick, bortom mänsklig blick, det är så han ser Natanael. Jesus ser att Natanael är en person som är öppen för att se och ta till sig Guds närvaro, själva ordet israelit finns bland annat betydelsen av den som ser Gud och kämpar för Gud. Här kallar Jesus Natanael att bli en av alla de som ska bära budskapet om att en ny sten läggs till för tillbedjan. Hörnstenen, Människosonen, Jesus, han som mer än änglarna förbinder himmel och jord, mänsklig och gudomligt.  Jesus som berättar genom sitt vara, att Gud är här, himlens port finns på jorden, den är vår tro. Därför kan och får vi lika trosvisst som Natanael instämma i, ”Rabbi, du är Guds son”. 

1) Bön av Martin Luther

Tack käre himmelske Fader, för att du i natt har bevarat oss för allt skadligt och farligt. Vi ber om skydd också i dag mot synd och allt ont, så att vi får leva efter ditt sinne. I dina händer anförtror vi med kropp och själ, allt. Låt din heliga ängel vara med oss så att ondskan inte får någon makt över oss. I Jesu namn. Amen

Predikan på Den helige Mikaels dag i Djurgårdskyrkan. 3:e årgångens läsningar

1 Mosebok 28:10-17

Uppenbarelseboken 12:7-12

Johannesevangeliet 1:47-51