Vad är viktigt i livet?
Vad för skatter samlar vi på oss? Vad har vi för relation till allt materiellt, alla saker och alla prylar? Och får Gud plats i våra hjärtan, får våra familjer, våra vänner och inte minst vi själva plats i våra hjärtan? Det är frågor att fundera över. Det är många frågor jag ställer så här i början av predikan. Men med just frågor är det ett mycket bra sätt att läsa, vägledas och ta till sig Bibelns berättelser. Ofta får vi svar och ibland får vi bara fortsätta fråga och be om svar. Tids nog får vi svar, kanske inte alltid i det här livet. Vi har hört tre berättelser ur Bibeln som alla berör de inledande frågorna.
I evangeliet jag läste låter Jesus så där kärv och sträng som han kan göra ibland men bakom orden finns bara omsorg om oss och våra liv. Jesus vill göra oss uppmärksam på vad det är som är det allra viktigaste i våra liv. Och han ger det raka svaret att vi inte kan tjäna dvs be till både Gud och mammon. Vi måste välja vad vi vill fylla våra hjärtan med. Vem eller vad är då mammon? Det låter nästan som en person, ett väsen men det är varken eller. Mammon är ett ord som betyder förmögenhet och egendom det vill säga pengar och saker, prylar.
När Jesus undrar var vårt engagemang finns, kan det bli lite obekvämt.
Inte så att Jesus missunnar oss, men han vill göra oss uppmärksamma på att livet är så mycket mer än att samla på hög. Har vi vårt fokus och intresse på
ting och pengar så är det lätt att vi tappar något som är ännu viktigare. Vi tappar bort Gud, vi tappar bort varandra, vår medmänniska och vi kan tappa bort oss själv. Framför allt tappar vi bort kärleken. Våra hjärtan blir fyllda av en tom och ytlig kärlek, allt det här som syns, prylar, kläder, bilar, hus, upplevelser, ja allt man kan skryta om. Det är vad Johannes skriver om i sitt brev, vad kroppen begär, ögat åtrår och högfärden skryter med.
Jesus vill få oss att förstå att den
främsta skatten är kärlek till Gud, till varandra och till oss själva och det handlar om relationer. Det är skatter som ger oss trygghet, vägledning och mod i livet. Det är känslor och beslut som vi inte kan se, inte hålla i vår hand eller lägga i en ask. Det är därför det kan upplevas så
svårt att tro på kärlek som i grunden handlar om relationer. Så viktig är kärleken för Gud att Gud själv blev människa i Jesus Kristus för att vi ska begripa att våra mellanmänskliga relationer har sin grund hos Gud vägledas av det.
Pandemin har gjort att vi inte kunnat träffats som vi
brukar, inte kunnat rest, många har suttit hemma och arbetat och studerat. Någon har blivit permitterad eller blivit arbetslös. Och några har mist nära och kära anhöriga och vänner. Allt detta har gjort våra ögon grumliga, vi har inte mått
så bra för vi människor är skapta för relation. Jag märker, och säkert gör ni det också att det gett en tankeställare till hur sammanvävda våra liv är och hur mycket vi behöver varandra på olika vis och det är skatten i våra hjärtan.
Det bästa med relationsskatten är att vi alltid bär den med oss.
Det är ingen tung börda som materiella ting eller oro över börsen. Jag säger det, väl medveten om att relationer såklart kan vara tunga, jobbiga och mycket svåra också. Idag får vi påminnas om det goda i relationer. Kärlek vill vi ofta ha bevis på. Jag
brukar säga att kärlek är ett samlingsord som innehåller delord, som respekt, människovärde, delaktighet, givmildhet, uppmuntran, gemenskap osv. Allt detta är uttryck för kärlek.
De flesta av oss både vill och önskar ha bevis både på Guds kärlek till oss och våra medmänniskors kärlek. Men vi kan aldrig ta på kärleken eller äga den. Vi får bara lita på att den finns, överlåta oss i tillit till att den är sann, att Gud älskar dig och mig, att våra familjer och vänner älskar oss, så som vi älskar dom. Vi får tro på orden.
Vi hörde i 1 Mosebok om hur Mose på Guds uppdrag skulle vägleda sitt folk till landet Gud gett dem. När folket inte såg var Mose var tröttnade dom och blev
otåliga så Aron, Mose bror, tar initiativ till en lösning. Alla ger sitt guld och en tjurkalv tillverkas och folket ber till kalven som sin Gud. De får något konkret att fästa sin blick och sin tro till. Så mänskligt för vi vill så gärna ha synliga bevis och tecken på att Gud är med oss. När Mose kommer tillbaka så säger
han åt Aron och folket att de har gjort fel, de har syndat. För människan kan aldrig tillverka, göra en Gud av guld eller något annat. Gud är Gud och Gud är den som skapar och gör.
Vi kan använda mammon men inte tillbe.
Vi ska inte tillbe eller dyrka
och vörda det materiella, helt enkelt mammon som Jesus pratar om. Vi kan använda mammon, det gör vi i vår vardag, för vi byter pengar, varor och tjänster och vi bygger och vi köper och vi säljer. Men det är skillnad på att använda och att tillbe och sätta det materiella i första rummet. Jesus säger att vi ska sätta Gud först. Det tycker jag kan vara lite
svårt. Jag vill sätta min familj och mina vänner och människor före. Då tänker jag att Gud har förståelse för det, för det var just därför Gud blev människa i Jesus för att om och om igen påminna oss om att det viktiga i livet är relationer, det mellanmänskliga, för det har sin grund hos Gud. Gud är i sig själv relation. Gud vill finnas med i våra liv och söker oss för gemenskap och uppmanar oss till gemenskap med varandra.
Ju fler vi blir som
lyssnar till Guds röst genom Jesus vad som har värde i livet desto mer kan vi förverkliga kärlekens alla delord för ett värdigt liv för oss alla. Tron på kärlekens och relationens Gud har burit människor genom historien, det är något som är evigt och består så vi kan tryggt lita på det och fortsätta komma med våra frågor och allt vi bär på, för Gud tål det.
Predikan i Hässelby Strands kyrka på 17:e söndagen efter Trefaldighet 1 årgångens läsning
