Öppna sinnen

När Jesus ställs inför frågor svarar han ofta genom att vända på perspektiven. 

Svaren blir oväntade. När lärjungarna frågar Jesus vem som är störst i himmelriket får de definitivt ett svar som de inte alls förväntat sig. Jesus svarar istället genom att oväntat kalla till sig ett barn och ger i ett och samma svar egentligen tre svar. För att bli stor i himmelriket behöver vi omvända oss och bli som barnen, göra oss själva små och slutligen ta emot ett sådant barn för då tar vi emot Jesus själv.

   Jesus ställer helt enkelt det hierarkiska synsättet på ända och han identifierar sig själv utifrån det värnlösa barnet. Det är den erfarenheten vi firat alldeles nyss, inkarnationen. Gud gör sig själv liten, blir människa och låter sig födas in i det mänskliga, i all enkelhet.

Uppmaningen att göra oss själva små, är kanske den mest utmanande uppmaningen. 

För det betyder att göra oss själva så sårbara och beroende som små barn är. Mose hade helt enkelt dött på Nilen om inte faraos dotter tagit hand om honom. Jesus själv hade aldrig klarat sig utan Marias och Josefs omsorg.

   Det finns en mycket levande legend som jag inte hade hört talas om förrän jag kom till Betlehem. Nämligen, när Maria och Josef är på väg att fly till Egypten för att undkomma Herodes fick de söka skydd i en grotta när lilla Jesus blev hungrig. Maria ammar honom och en droppe av modersmjölken faller till marken och hela grotta blir som genom ett under vit. Grottan – The Milk Grotto – som man kan besöka har förstås blivit en helig plats dit bland annat par söker sig i bön om att få barn, men också par som vill tacka för gåvan att ha fått barn. Oavsett om det ligger något i berättelsen eller inte så åskådliggör legenden mänsklig sårbarhet på flera plan, hunger, skydd från fara, nödvändigheten av att fly undan våld och död. Allt detta existerar fortfarande, för profeten Jesajas ord om det paradisiska fredsriket har inte gått i uppfyllelse än. Jesu födelse, liv, död och uppståndelse är bara början på väg 

mot fredsriket.

   Varför berättar jag den här legenden jo för att helheten av kropp och själ blir så tydlig och att kyrkan från ca trehundratalet när kristen tro blev statsreligion i det Romerska riket började trycka ut det kroppsliga till förmån för intellektet. Kroppen blev fel och ful och själen rätt och vacker, för att 

sammanfatta det hela väldigt förenklat. Uppdelningen mellan kropp och själ fortsätter att sätta sina spår i vårt sätt att se på det mänskliga även om vi har blivit mer medvetna och försöker föra samman dem.

   Gud förnekar inget kroppsligt, skulle Gud göra det skulle inte Gud tagit gestalt i vår verklighet genom att födas in i sin skapelse som ett litet barn. Det mänskliga och kroppsliga är inte främmande för Gud och för Gud har alla ett egenvärde alltsedan vi föds. Genom Jesus gör Gud det mänskliga mer mänskligt på ett unikt vis. Jesus visar genom hela sitt liv att han inte är främmande för det sårbara och kroppsliga, som visar sig så tydligt i ett litet barn och som finns med oss i hela livet. Vi behöver öva oss och våga vara små, sårbara och kroppsliga.

Vad innebär det då att omvända sig och bli som barn? 

Jesus vill göra oss uppmärksamma på att använda våra sinnen, det ord som används för omvändelse betyder egentligen sinnesändring. Det vill säga med våra sinnen kan vi förnimma att vi är en del av en betydligt större helhet än vi normalt går och funderar på. Som mänsklighet hör vi ihop, tillsammans, i Guds goda skapelse. Och vi gör det med kropp och själ. Det är en del av omvändelsen som sällan framkommer.I

   Istället är omvändelse oftast förknippad med synd. Att vi skall vända bort från synden, det är här jag tror att vi som kristna och kyrka tappat bort oss. Synd är primärt att vi vänder oss bort från Gud, bort från att tänka en mänsklighet som hör ihop i ett större sammanhang och i detta sammanhang har vi ett ansvar, enskilt och tillsammans för vår gemensamma värld.

   Vår kristna historia är full av syndakataloger som listar vad synd är, ofta förknippat med det kroppsliga, i allt från vad vi äter och dricker, till synen på sjukdom, funktionsvariationer, sexualitet osv. Synd har åberopats för att kontrollera människor inte för att befria människor. Inte minst har det drabbat flickor och kvinnor.

   I Sverige existerar tvångsgifte enbart i marginalen vilket är lika illa som att det i andra länder är fullt synligt. Flickor äger inte sin egen kropp och därmed inte sitt eget liv. Så jag vädjar, giv riklig kollekt, för det behövs. Ja, det är faktiskt en del av vår omvändelse, att agera för varandras väl. Givet finns det aspekter av det jag nämnt som kan sorteras in under ett syndabegrepp när det går emot människovärdet. Som till exempel sexuella övergrepp på både barn och vuxna eller att inte bereda plats för personer som har olika funktionsvariationer och som trots dessa kan bidra till vårt samhälle.

När Jesus med allvar uppmanar till omvändelse handlar det om att upprätta människovärdet.

Människovärdet har sin grund i och hos Gud. Gud har i grunden skapat människan god. Det goda visar sig tydligast i det värnlösa barnet. Små barn delar inte upp sitt eget jag i kropp och själ, de är en helhet. De använder hela kroppen i sitt vara och i sitt språk, inte bara orden, när de väl börjar komma. De använder alla sina sinnen, de är på så vis öppna för nya intryck. Att använda sina sinnen är något vi som vuxna också behöver göra för att omvända oss.

   Tanken kan kännas ovan och främmande, men om en liten stund så får vi smaka en skärva av himmelriket, i brödet och vinet. Vi känner brödet och vinet på vår tunga. Med vår syn och vår hörsel upplever vi gudstjänsten. Vi har inte rökelse i våra gudstjänster men ibland kan man ana tjärdoften från klockstapeln och det ”träiga” i Djurgårdskyrkan. Vi tar varandra i handen, kanske ger vi någon en kram. 

   Alla våra sinnen är påkopplade när vi firar gudstjänst utan att vi tänker på det. Och genom våra sinnen tar vi emot Gud och vi blir också Guds barn när vi följer Jesu uppmaning att ta emot varandra med öppenhet som barn, då tar vi också emot Jesus i våra liv.

Predikan i Djurgårdskyrkan Söndagen efter Jul 3 årgången

Profeten Jesaja 11:1-9

Apostlagärningarna 7:17-22

Matteusevangeliet 18:1-5

Julen 2019

”Var inte rädda jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er"

Ängelns ord till herdarna är lika mycket ord till oss. Att Gud blev mänsklig handlar om att vi ska bli mer mänskliga. Det låter som en paradox, vi är ju redan människor, men det handlar om att Gud valde att bli människa i Jesus Kristus för att nå ända in i vår vanliga verklighet. Gud vill dela våra liv så att vi kommer ihåg att vi alla är en del av en mycket större helhet och helighet, Guds goda skapelse.

   Det måste varit omtumlande för herdarna, den där gången. Vem skulle inte bli omtumlad av en hel himmelsk härskara som brister ut i en lovprisning över Gud och budskap om fred på jorden. På många vis ofattbart för oss som är här i kyrkan idag. Och ändå är vi här, och vi är här för att herdarna berättade, evangelisterna berättade och berättelsen har vandrat från människa till människa, generation efter generation, århundraden efter århundraden.

Berättelserna i vår Bibel är gränsöverskridande och tidsöverskridande.

Som berättelsen om den där märkliga natten när Gud blev människa. Han föds in i tiden och har med sig evigheten till jorden.1)Den stjärnklara natten blir Jesusbarnets vagga. Gud föds inte i något palats utan i enkelhet, ute, under bar himmel. Guds vishet och vilja att nå oss visar sig i det mest sårbara och glädjefyllda, ett litet barn.Profetens ord går i uppfyllelse: ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus.” Ljuset Jesus Kristus. 
   Några av er har kanske varit i Betlehem. När man står vid det som kallas herdarnas äng i Betlehem så är det nästan så att man kan känna heligheten i luften – det är en speciell stillhet som tränger igenom den brännheta politiska geografin och bruset, kitschen och kommersen, som ofta blir på heliga vallfartsorter. Herdarnas upplevelse av änglarnas lovsång finns kvar där som ett skimmer, en vibration i luften.  ”Var inte rädda jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er.”
   Den frälsaren, befriaren är Jesus Kristus. Han ägnade sitt liv åt att möta människor, upprätta och vara nära i livets alla skiftningar. Det är gott att veta att fast vi är ensamma med oss själva finns någon som ordlöst finns vid vår sida, aktsam om vår själ. 
    

Guds vishet och radikala skaparkraft visas genom att Gud väljer att födas i enkelhet för att det inte ska finnas onödiga hinder för oss i mötet med Gud och inte heller i mötet med varandra.

Vi vet att långt ifrån alla får uppleva den goda, fröjdefulla och ljusa jul som vi skulle önska. Så låt oss hjälpas åt att på det sätt som vi finner klokast och bäst på olika vis komma ihåg och agera för alla som just nu inte känner eller upplever glädje och ljus. Helt enkelt bli mer mänskliga och medmänskliga. Låt oss hjälpas åt att komma ihåg att julen är mottagandes högtid. Det kostar ingenting att ta emot budskapet. Det är också givandets högtid och ett leende, en hjälpsam hand, ett telefonsamtal, ett sms kostar ingenting. 

   Slutligen, evangelisten Johannes berättar med andra ord om inkarnationen, han berättar så här: I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud...I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det... Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet...

   Det är den härligheten vi firar i jul, så låt oss öppna våra hjärtan våra hjärtan för det stora mysteriet att Gud vill dela ditt och mitt liv och att  Jesus Kristus, i tro, vill låta sig födas i våra hjärtan.  

 

Julbön i Djurgårdskyrkan 24 december 2019

Profeten Jesaja 9:2-7

Lukasevangeliet  

1) Dietrich Bonhoeffer

 

Glädje och Allvar - både-och-storheter

I min förberedelse för dagens predikan gick mina tankar iväg till ett fenomen som kommit allt mer, trigger-warnings, det vill säga att man varnar för allt som kan verka stötande. 

Personligen förhåller jag mig rätt sval till fenomenet men en sådan varning skulle kunna utfärdas för dagens berättelser och predikan. Det är adventstid och vi vill mysa med tända ljus, äta lussebullar och pepparkakor och förbereda oss för julen. Det är så klart helt rätt, det ska vi göra. Men predikan idag faller inte in i det konceptet, det blir en allvarlig predikan.

   Det synliga tecknet för allvaret är den violetta färgen som pryder antependiet eller altarklädet som tyget kallas som skyler altaret och den violetta stolan som vilar på mina axlar. Violett i kyrkans färglära betyder allvar, det betyder botgöring, eftertanke och symboliserar fastan i vårt kyrkoår. Men hur går det ihop, vi som jublat och välkomnat det nya kyrkoåret på 1 Advent? Jo, det går ihop, för glädje och allvar är två storheter i livet som det finns all anledning att ständigt återkomma till och uppmärksamma mer som både-och-storheter och inte som antingen-eller-storheter. Adventstid är en fastetid och förberedelsetid med både glädje och allvar i fokus.

Är han Messias?

Vi hörde i evangeliet att folket undrade om Johannes kunde vara Messias. Det är han inte. Johannes är utifrån kristet perspektiv den siste profeten. Messias, Frälsaren, Befriaren, Konungen eller vad vi nu föredrar att kalla Jesus, han har kommit och därför finns inga profeter efter honom. Det är så att säga klappat och klart, så varför behöver vi påminnas om Johannes, Jesaja och alla andra profeter?

   Jo, därför att den profetiska rösten behöver fortsätta inspirera och vägleda oss fast vi vet att profetorden om Messias gått i uppfyllelse. Den profetiska rösten kan hjälpa oss att se på vår samtid i relation till Gud och till hur vi förvaltar vårt uppdrag att ta ansvar för och värna Guds goda skapelse. Även hjälpa oss i relation till hur vi lever våra liv i tro och handling.

   Då ska vi hålla i minnet att profeter förmedlar ett budskap och en kunskap från Gud. Profeter talar in i en trons gemenskap där de som lyssnar ofta, men kanske inte alltid, har en viss förförståelse av vad en profetisk röst betyder, oavsett om man vill lyssna på budskapet eller inte.Varför säger jag det här då, jo för ibland framträder personer som har vad vi lite slarvigt skulle kunna kalla för sekulära 

profetröster. Personer med ett starkt budskap som likt profeternas ord i Bibeln ofta bränner till. En del har kallat Greta Thunbergs engagemang för profetiskt. Hon har tillägnat sig stor kunskap om klimatfrågor och gör allt för att leva som hon lär, men hon är ingen profet, hon talar inte på uppdrag av Gud.

   Däremot finns det absolut några likheter mellan Greta och profeterna. De pekar alla på något bortom sig själv. Greta pekar på klimatforskningen för mänsklighetens fortlevnad. Johannes och Jesaja pekar på Guds budskap om sin närvaro hos sin mänsklighet. En sak till har de gemensamt, de blir baktalade, spottade på och hånade. Greta får hat-tweets. Johannes hamnar i fängelse och mister sitt huvud och Jesaja led enligt judisk tradition martyrdöden.  

Varför, kan man undra och jag tänker att det helt enkelt är för att de kommer med ett allvar som bränner till. 

Vi vet att det berör oss, men det är på något vis så jobbigt att möta och ta itu med så vi värjer oss på olika vis. Johannes som förkunnar ett hopp om befrielse, som i sig är ett glädjebudskap, gör det med ord som får oss att sätta pepparkakorna i halsen, huggormsyngel, kastas i elden.Vem vill lyssna på det, vi sluter våra öron och går. Det var det också många som gjorde. Men den stora längtan efter 

förändring, förnyelse och efter Messias, en befriare fanns där, därför kom folket till Johannes. Någonstans sipprar Johannes utmanande språk ner när han säger att ni själva har ett ansvar. Det går inte enbart att åberopa sina historiska rötter av att vara sin stamfader Abrahams folk. Den lag och de bud som Gud gett sitt folk skall följas, förenklat kan vi säga att det är en etisk kompass. Allt detta påminner Johannes om, att hand i hand med tro går handling. Det gäller även för oss.

   Johannes bereder vägen för Jesus Kristus. När vi i kyrkan år efter år genom berättelserna förflyttar oss till den unika tiden när Gud blir människa i Jesus Kristus är adventstiden för oss en tid av eftertanke, en tid för att kalibrera vår etiska kompass. För att Jesus bildligt talat skall beredas plats för att födas i våra hjärtan. Det är vad omvändelse handlar om. Det innebär nya möjligheter för oss att påminna oss om att se livet med lite andra ögon. Att vi helt enkelt är en del av en mycket större

helhet. Vi är likt gräset och blommorna som blomstrar och vissnar. Men i ett evighetsperspektiv lever vi vidare eftersom vi i tron och dopet ikläder oss Kristus och han har gett oss evigt liv.

Omvändelse innebär även att på djupaste allvar blicka in i sitt inre och kalibrera sin inre kompass.

Det är för att bereda plats för tron som är förbunden med lagen. När vi hör Paulus ord låter det som om lagen, buden och undervisningen har upphört genom att Jesus kom men så är det inte. Jesus säger själv Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Mt 5:17 Det är när vi överlåter oss i tro på Jesus Kristus, hans liv, hans död och hans uppståndelse och det han förmedlar under sin korta tid i vår verklighet som vi upptäcker vår plats i Guds goda skapelse och vad som är väsentligt i livet. Gud älskar oss för att vi tror på detta, inte primärt för vad vi gör. Och ur tron kommer handlingarna, att dela liv, dela skjortor, bröd och inte förskingra och utöva våld.Vi vet att tro och handling hamnar i konflikt med varandra,vi går vilse på olika vis och det är här vi fortfarande behöver profeternas röst, som uppmanar oss till eftertanke vad det är som håller dig och mig fången så att våra liv förminskas och våra handlingar skaver.

   Profeterna uppmanar oss till att inte vara så ängsliga för att möta våra skuggsidor som vi var och en behöver möta, Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Jesaja och Johannes bereder med sina ord väg för att vi skall ta emot Jesus Kristus i våra liv och när vi gör det så kommer tro och handling få en djupare betydelse i våra liv. När det blir för mörkt och skuggigt är vi inte ensamma, det är löftet Jesus ger, med er alla dagar till tidens slut och det är löftet Paulus talar om, vi är alla ett i Kristus Jesus. 

Predikan 3:e Advent i Djurgårdskyrkan 

Jesaja 40:1-8

Galaterbrevet 3:21-29

Lukasevangeliet