I Almedalen frodas det politiska samtalet - vinet flödar och demokratin stärks"
Texten är hämtad från en Tematidning Fokus: Almedalen 2013 från Focus Media. Den följde med som bilaga till morgontidningen för ett par veckor sedan. Den är helt enkelt en reklam-och info tidning om diverse som sker i Almedalen. Det står förhållandevis lite om politik i den.
Det kan låta moraliserande men när jag läste rubriken kom följande association till mig: -vinet flödar och demokratin urholkas i salongsruset. Ok, visst är det så, jag har aldrig varit på Almedalsveckan så jag har ingen första hands kunskap. Det jag reflekterar kring är det jag läser och hör och får förmedlat av personer som jag känner som varit där. Dessutom är jag är ingen mingelpersonlighet så själva fenomenet i sig att snuttifiera allvar med ett vinglas i handen och flackande blick för att synas och för att se är inte min grej. Så ingången till resonemanget kan förstås ifrågasättas av vän av ordningen.
Nåväl, från att ursprungligen varit ett forum för Socialdemokratin att nå ut (incitamentet var Palmes tal 68) växte det till en så kallad Politikervecka där etablerade partier kom till tals, så har det fortsatt. Fast nu har veckan utvecklats till ett allmänt mingelmöte där en rad olika intressenter vill göra sin röst hörd.
För vems skull finns Almedalsveckan?
Svaret blir förstås olika. För egen del får jag ytterligare en association och det är att det är de privilegierades egen festivalvecka. Det är inga tält på en lerig åker, kanske inte så mycket musik, många möten och mycket alkohol som flödar. Av de konferenser (flest kyrkliga förvisso) som sträckt sig över några dagar som jag varit på vet jag att tiden för fördjupning i stort sett är obefintlig. Visst, du kan höra ett intressant tal/föredrag och inspireras att själv gå vidare för en fördjupning. Min undran är hur sker fördjupningen i Almedalen? Vad händer när rosévinet är slut och Visby töms på Stockholmseliten (i huvudsak, eller i alla fall är det de som syns i media) inom politik/media/näringsliv/organisationer? Rinner de minglande kontaktmötena ut i cyberrymden endast som en till kontaktuppgift med @ eller 070 framför?
Det blir många frågor om det som är så allvarligt som politik. Var finns modet att vara realist och inte populist? Var finns modet att vara ärlig när man redovisar undersökningar om välfärd, skola, vård och omsorg? Var finns modet att stå upp för demokrati - det vackra ordet som ursprungligen betyder folkvälde eller folkmakt? Vem orkar, vågar och vill definiera vad demokrati innebär 2013 i Sverige, i världen i stort?
Många allvarliga och svåra frågor och förhållningssätt väntar på att diskuteras.
En sådan fråga som sysselsatt mig är att religionsfrihet uppenbarligen står över jämställdhet, vilket är oerhört skrämmande i ett land som kallar sig demokratiskt. Jag är troende kristen, ja men framför allt är jag människa och kvinna och ska jag rangordna så måste det blir människa först (som käre kyrkofadern Irenaeus myntade) sen kristen och kvinna på samma plats.
Det är fantastiskt att frimodigheten att tala om religion, att stå upp för att man är troende och tillhör ett religiöst sammanhang numera är rumsrent på ett helt annat sätt än det var för 20 år sedan.
Fast vi lever i en sekulär stat och då måste människan komma först oavsett kön och religionstillhörighet. Vi har kämpat för att komma hit och det återstår mycket. (Som den utmärkta artikeln
om var invandrare finns i Almedalen ,ord är en sak, verkligheten en annan).
Människa först, alltid först. Att jämställdhet då kommer före religionen i vårt land är/borde vara en självklarhet och inget annat. Det finns säkert mycket att säga om det enskilda mötet mellan mannen och kvinnan och hur det praktiskt och ömsesidigt hade kunnat lösas men att jämställdheten får ge vika för religiös tolkning är inget annat än ett stort OBS, vart är vi på väg? Detta handlar inte om rasism, främlingsfientlighet det handlar om mänsklighet och att vi befinner oss i en sekulär och förhoppningsvis demokratiskt land som inte gör skillnad på människor (och så kan det bli hur många bloggar som helst att det faktiskt görs skillnad på människor).
De må vara en utopi men ska makten vara demokratisk måste människan oavsett kön, religion och ursprung vara i centrum. Basen för demokrati i aktion är mötet jag - du utan värderingar färgade av religion, ursprung och kön.
