Varför gör Jesus under?

För att hjälpa människor? 

Nja, människor blir hjälpta, som vi har hört i berättelsen om ämbetsmannens son. Men den primära anledningen är för att visa på vem han är, att han är Gud inkarnerad, Messias, Människosonen, Guds Son, Frälsaren. Om hans primära uppgift hade varit att bota sjuka hade han inte gjort något annat än vandrat runt och gjort just det. Han hade inte ens samtalat med människor innan han botat dem som det berättas att han ofta gör och ibland till och med frågar ”vill du bli frisk?” 

   Jag brukar säga att botande är bonus i mötet med Jesus, då som nu, när människor upplever sig fysiskt botade av Jesus. Om botande var poängen med tron skulle alla har varit prövade av sjukdom sluppit det. Då skulle en paradisisk tillvaro redan existera här och nu.

   Guds människoblivande skildras i Johannes på ett annat sätt än i Matteus och Lukas. Det finns ingen barndomsskildring utan Johannes är influerad av hellenistiskt tänkande och filosofi. Jesus som Gud och människa presenteras genom de kända orden i det som kallas Johannesprologen; ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud... Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Det är den härligheten som Jesus visar genom sina under eller tecken som Johannes kallar dem.

Vi får ledtrådar genom berättelserna.

Just därför att Jesus är den han är, bryter hjälpen både rum och tid, när han på ett existentiellt plan, in i evigheten hjälper människor att leva.Vi fastnar ofta i frågan, har det hänt, är det sant, hur kunde han hela, hur är det möjligt att bota sjuka, gå på vatten och göra vin av vatten. Jag säger, fastnar, för ofta blir det ett hinder för tron, att Gud, genom Jesus har varit, är och kommer att vara nära oss i våra liv. Jag brukar gå så långt som att säga att det på ett plan är helt ointressant hur det gick till, för vi kommer inte få svar på den frågan förrän vi står ansikte mot ansikte med Gud. Om ens då. Det unika, härligheten, är att Gud blev människa, blev kött och blod, konkret, och att Jesus uppstod, det största tecknet av alla. Allt för att hjälpa oss att leva ett så gott och så rättfärdigt liv i relation till Gud och till varandra som vi bara kan här och nu. För att ge oss evighetshoppet om att vi inte ens är ensamma in i döden. Efter döden fortsätter livet efter livet. Det stora tecknet, uppståndelsen, är gåvan Gud gett sin mänsklighet genom Jesus.

Så om nu inte undren, tecknen i sig är så viktiga, vad är det berättelserna vill visa oss?

Vi anar ett stråk av trötthet hos Jesus ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Jesus går mannen till mötes och mannen går i tillit hem för han trodde på Jesu ord. Handlingen förstärker orden, Jesus har makt över liv och död eftersom han är den han är. Det skapar tro, inte bara hos pappan utan hos alla i hans hus. För Gud räcker det om vi tror på Jesus, tror på vittnesbörden klädda i berättelsernas ord. På så vis är det enkelt att tro.

   Fast det enkla är det svåra och just hur svårt det är visar berättelsen om Naaman som fick tipset av den lilla flickan från Israel att en profet i Samaria kunde bota honom från hans spetälska. När Naaman väl kommer till Elisha följer han inte Elishas uppmaning att gå ner i floden och doppas sig sju gånger. Det behövdes en följeslagare som ställer Naaman inför faktum. Hade det varit något svårt Elisha begärt då skulle han gjort det men att lita till profetorden, tro på gudsmannens uppmaning var för enkelt.

   Genom Elisha verkade Gud. Genom att bli människa i Jesus tar Gud ett steg till för att nå sin mänsklighet, för att hjälpa oss tro att livet är mer än det vi har för handen. 

Vi ingår i ett större sammanhang, av att leva i relation till Gud och till varandra.

Det sammanfattar Paulus på ett utmärkt sätt i sin lovprisning. Den är ett tack för den Gudsnärvaro han känt under sina prövningar. Vi befinner oss utanför paradiset och livet fortgår med allt vad det innebär av glädje och sorg, framgång och prövningar. I våra liv vill Gud vara med, det vi behöver göra är att lita på det enkla i Guds ord, att Gud är närvarande genom sin Ande. Visst det var trots allt enklare för pappan och sonen och alla som levde då, de hade Jesus hos sig och orden fick kraft av handlingarna. 

   Paulus har sin livshistoria tillsammans med Jesus, från nitisk förföljare av de första kristna, till troende, allt detta speglas förstås i hans brev. Men det är ingen lidandesromantik han vill förmedla utan den krassa verkligheten att livet för oss alla innebär lidande av olika slag och Gud vet genom Kristi lidande vad lidande verkligen innebär, in under skinnet. Vi är inte ensamma, barmhärtighetens och tröstens Gud finns med oss och just därför, så uppmanas vi att visa varandra tröst och barmhärtighet och dela livet med varandra.

Människor har i alla tider mött den uppståndne Jesus.

Först var kvinnorna vid graven, sen kom alla lärjungarna, inte bara de elva som var kvar, Paulus på
väg till Damaskus, till människors vittnesbörd idag om att ha mött den levande Kristus. Jesus skapar fortfarande tro överallt för vår frälsnings skull, för att hjälpa oss leva. Även om mötet med Jesus blir genom orden i berättelsen, i bönen, så räcker det. Så enkelt om vi inte gör som Naaman. "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.”, uppmanar Jesus oss.

Idag är det 3:e söndagen efter Trettondedagen 3 årgångens läsningar

GT 2 Kung 5:1-4, 9-15 berättelsen om Naaman

Episteln ur 2 Kor 1:3-7 Paulus lovprisning

Johannesevangeliet 4:46-54 berättelsen om ämbetsmannen och hans son

En röd lampa

och bara anklar, en otrendig trendspaning för 2017 som inte handlar om heminredning och mode.

Solen strålar från en klarblå himmel och det är -3, känns som -6 meddelar väderappen. Jag går backen ner och håller på att krocka med en person som bär ut en golvlampa i mässingsfärg med en röd tygskärm för att lasta in i en liten skåpvagn, flytt på gång. Lite längre fram, på bron där det verkligen känns som -6 går en kvinna förbi mig, varmt klädd, i kappa med pälskrage, sjal om halsen och mössan på. Fötterna bär rosa Nike, ankelsockor och därmed bara anklar, ca 3-4 cm upp till det slimmade byxbenet. Jag förstår inte riktigt, personligen skulle jag frysa så otroligt mycket.
   I rask takt fortsätter jag min promenad och tar en lite annan väg än jag brukar på grund av halkan. Det är ca 15 minuter sedan jag höll på att krocka med den röda lampskärmen. Jag sneddar mellan några hus och där på trottoaren står golvlampan med den röda skärmen i egen majestät och väntar, mest troligt på att bli magasinerad, min slutsats med anledning av positionen.
   En röd lampa och bara anklar får mig att spana på 2017.

En golvlampa med röd skärm.

Det blir inte samma sken med en röd glödlampa, eller en vanlig vit glödlamap i en röd glasskärm som med en glödlampa under en röd tygskärm, men, skenet drar åt rött. Rött är en kraftfull färg, personligen tycker jag mycket om den i viss inredning. Men nu lämnar jag inredningen därhän och funderar över den mässingsfärgade golvlampan med den röda skärmens symbolik för det läget i världen. 

   Rött är bland annat förknippad med varning och felaktigheter, i allt från den röda bocken vid det felstavade ordet eller felaktiga mattetalet (fast det var nog min generation) till varningslampor av olika slag som lyser och blinkar rött när fara hotar. Den beskedliga golvlampan som helt oförutsägbart dyker upp två gånger på en och samma promenad får bli symbolen för den information, bevakning och belysning (jag vet, kul!) som en del journalister, forskare, erfarna medborgare och samhällsdebattörer med flera försöker göra oss uppmärksamma på. 

   Få trodde SD skulle få 4% och därmed komma in i riksdagen, nu sitter de som tredje största parti sin andra mandatperiod. Få trodde på allvar att BREXIT skulle ske, nu förhandlar Storbritannien för att lämna det som från början var det stora freds- och handelsprojektet EU. Få trodde på allvar att en kolerisk affärsman utan politisk erfarenhet skull kunna bli USA:s president, på fredag svär Donald Trump presidenteden. Få trodde att Sverige skulle stänga sina gränser eller för att ta en mig närliggande fråga som att Svenska kyrkan aktivt skulle få ett rekordtapp av medlemmar under 2016. De senaste åren har antalet utträden legat relativt jämt (Medlemsstatistik Svenska kyrkan).
   Samhällsutvecklingen på olika plan i flera europeiska länder blinkar rött men det är som om vi inte riktigt tror på att historien kan upprepa sig. Nej, historien kan inte identiskt upprepa sig för gårdagen är gårdagen men historien kan rimma, den kan med nya ord och nya omständigheter rimma på tidigare skeden av olika förtryck, rasism, isolationism och protektionism. Det är faktiskt det som sker nu, och det kan vara så svårt att se det när den röda varningslampan ser lite annorlunda ut, den kanske till och med är rätt så snygg, som en mässingslampa med röd tygskärm som ger ett behagligt sken. Låt inte skenet bedra! Vi behöver vara positivt vaksamma, granskande och orädda och det kräver något av oss, det kräver mer än att trycka på gilla och dela. Det kräver engagemang och ställningstaganden och framför allt öppenhet och mindre av fördömanden. Den så kallade åsiktskorridoren är förödande, journalisten Lotta Gröning skriver klokt om det. Det kräver eftertanke och granskning av källan, vilket inte alltid är lätt i den snåriga djungel som internet erbjuder.

Bara anklar, igen.

Det är mödosamt att leva i en tillvaro som träffar vårt jag på en nanosekund, så fort vi tar fram telefonen, slår på datorn och TV:n, som egentligen inte ens längre behövs, vi har allt i en liten handenhet. Jag har associerat till bara anklar tidigare i min blogg, då för att åskådliggöra den utsatthet personer med olika funktionsvariationer har. Idag går mina associationer till att vi alla är sårbara, med bara anklar. Visst du väljer! Men alla val får konsekvenser. Det är svårt att se de långsiktiga konsekvenserna av våra val ändå behöver vi bemöda oss med att blicka bakåt så vi inte rimmar med något som rimmar illa. Vi behöver bemöda oss med att blicka framåt så att vi inte skapar ett samhälle och en värld förlamad av rädsla för vår nästa och låsta politiska och religiösa ställningskrig om vem som äger sanningen. Sanningen är inte enkelt endimensionell, det vore så enkelt om det vore så men så är det inte. Vi behöver lyssna, lyssna och låt vara och få tala till punkt, så svårt i en tid där lyssnandets konst lätt drunknar i snuttifierings hav.
   -3 som känns som -6 kan snabbt öka till faktiska -6 som känns som -12, då är det kallt, ordentligt kallt. Vill vi ha den kylan?

Läsvärt

Lotta Gröning, Sluta släpa skribenter till skampålen 2017-01-18
Viralgranskaren
Bara anklar & heldragna linjer Blogginlägg 2016-02-14

Morgonstjärnan

Den strålande stjärnan är Guds blinkning till sin mänsklighet.

Var vi än är så har Morgonstjärnan, Jesus Kristus gått upp för oss, såsom den gick upp för de österländska stjärntydarna. Berättelsen finns där för att tala om att Jesu födelse var något extraordinärt för alla människor. Trettondedag jul kallas också för epifania, det är grekiska och  betyder visa, framträda, uppenbara. Det som uppenbaras är Guds inkarnation, Guds människoblivande visad för hela världen, representerad av stjärntydarna.

   Hur nu den himmelska konstellationen såg ut, lämnar jag därhän, det finns många som funderar och spekulerar i det. Likaså om stjärntydarna var tre till antalet. Samt hur lång tid det var mellan herdarnas hyllning till stjärntydarna hyllning. Ibland kallas de mager av grekiskans magoi, som det står i Matteus. Så kallades präster i Partien, som låg i nuvarande Iran. Med tiden blev ordet en mer allmän beskrivning för bland annat stjärntydare. De kan ha varit just präster med kunskapen att läsa stjärnorna, astrologi, var en naturlig del av dåtidens vetenskap och kunskap. Berättelsen visar att de var bildade män, därför visste de att det fanns en förväntan bland det judiska folket att en konung, en messias skulle födas. 

  När de bringar sin hyllning har de med sig tre gåvor. Därför tolkar vi in att de var tre personer. Det är inte det materiella värdet som är intressant utan symboliken i gåvorna.

Guld, rökelse och myrra.

Guldet symboliserar renhet, makt och rikedom men även ursprunglighet och evighet. Som Guds skapelse och närvaro. Genom Jesu födelse manifesteras Guds närvaro i sin skapelse på ett unikt, konkret vis. Ursprung och evighet knyts till mänsklighet.

   Rökelse var vanligt både i vardagen och i det religiösa livet, en symbol för väldoft och bön. Paulus skriver i 2 Korintierbrevet om att sprida kristuskunskapens doft, ja till och med själv vara bärare av den. Jesus både är evangeliet och bär ut det, han lever i bönen. Efter uppståndelsen är det vi som genom tron blir bärare av evangelium och bön.

   Myrran, den stelnade saven användes både i rökelse och i tillredning av balsam, för smörjelse och balsamering och även i läkemedel. Vi kan se det som en hälsning om att Jesus kommer att vara den som möter människor med helande ord och helande handlingar. I tron på Jesus får vi del av smörjelsen, inför evighetens liv. Vi vet att Jesus inte fick någon sista smörjelse men symboliskt fick han det som gåva vid sin födelse. Som en välsignelse, rustad för framtiden. Kvinnorna på Påskdagens morgon gick ut för att ge Jesus smörjelse men det behövdes inte för då hade Morgonstjärnan redan gått upp.

Stjärntydarna kom den långa vägen för att se och hylla Jesus.

Likt drottningen av Saba, som kom med sina gåvor när hon sökte bekräftelse på kung Salomos vishet. Hon blev förvånad över Salomos vishet och jag tänker att de vise männen säkert förvånades över de omständigheter som var kring Jesus. De fann honom inte där de förväntade sig att han skulle vara, i Jerusalem, utan under enkla förhållanden i en liten by. De vise männen visste inget, en liten aning om det extraordinära fick de inte bara genom stjärnan utan även genom drömmen att inte återvända till Herodes. Det är just det som är både storheten och svårigheten i vår tro. Det vardagliga, som att Gud blir människa genom att födas av en ung kvinna under ytterst enkla förhållanden. För att markera att det inte finns några onödiga hinder för oss i mötet med Gud. Det finns inga palats, inget materiellt mellan oss och Gud.

Svårigheten är att se, att just enkelheten, är storheten i vår tro.

Gåvorna till Jesusbarnet har många gånger tolkats materiellt, som att det var bra att Maria och Josef fick gåvor som kunde trygga deras försörjning vid flykten till Egypten. Eller att värdefulla gåvor skulle vara tecknet på Jesu konungslighet. Vi vet att det blev långt ifrån Jesu kännetecken. Det enkla är det svåra. Jesus förkunnar budskapet om kärlek, om fred, om att leva i relation till Gud och sin medmänniska genom sitt sätt att vara och leva. Han är frälsaren som binder samman då, nu och framtid på ett sätt som vi långt ifrån förstår. Han blir en förebild för oss, som vi inte på långa vägar kan leva upp till endast göra vårt bästa för att leva efter, i tro och handling. Budskapet är universellt, det är utan tid och utan gränser och gäller hela mänskligheten. Författaren till Efesierbrevet sammanfattar det på ett bra vis. ”Jesus har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära…” 

I julens gudstjänster firar vi tiden och platsen för Guds människoblivande och det fyller sitt syfte av tillbedjan, eftertanke och åminnelse. Men likt stjärntydarna och herdarna ska vi inte stanna vid krubban, utan fortsätta våra liv. Det är i vår vardag vi likt Paulus ska sprida kristuskunskapens doft genom att i bön och handling leva evangelium i relation till Gud och varandra. Den stjärna som visade vägen för stjärntydaren var ingen mindre än Jesus själv, han som om sig själv säger: ”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet… Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan." Upp 22:13 och 16

Trettondedag Jul läser vi följande berättelser
Gammaltestamentlig läsning 1 Kung 10:1-7
Epistel ur Efesierbrevet 2:17-19
Evangelium ur Matteus 2:1-12