På tröskeln till jul

Fjärde adventsljuset är tänt. Idag är Maria i centrum. Vad finns det då för något som Maria kan ge oss?

Berättelsen om Maria och hennes liv är bland annat en förebild för oss att möta det oförutsägbara med öppenhet och tillit till Gud och livet. Det blir inte alltid som vi tänker oss och planerar för i våra liv. Marias liverfarenhet påminner oss om att göra det bästa av allt. Evangeliet berättar om när ängeln Gabriel kom till Maria för 9 månader sen. ”Var inte rädd, Maria…” säger Ängeln när han ser hennes förskräckelse och förvåning. Änglar kommer inte så ofta på besök men Maria verkar finna sig ganska snabbt i mötet och undrar förstås hur allt ska ske. Visserligen var hon trolovad med Josef men de hade inte börjat leva tillsammans. Vi anar en ung kvinna med förmåga att uttrycka sig och se konsekvenser. 

Trots Marias undran och fråga tror jag inte hon hade något annat val än att säga ja till Guds kallelse. Vi tillskriver henne ibland ett slags valfrihet till Guds kallelse att bli Gudaföderska och Guds Moder. Vi har ett behov av att inte passivisera henne och vi vill ogärna tänka på att Maria faktiskt levde i en tid och sammanhang där mannen och den hierarkiska ordningen var normen. Det berättas i Matteusevangeliet att när Josef fick reda på att Maria vara havande tänkte han ”skilja sig från henne i tysthet”. Sympatiskt i och för sig att det skulle ske i tysthet, han ville inte dra vanära över henne, genom att dra henne inför domstol för otrohet. Kanske var det självaste ängeln Gabriel som uppenbarade sig även för Josef och berättade att det inte var så illa ställt med Maria. Utan att hon blivit utvald att uppfylla profetian om Frälsarens födelse.

Maria fick Guds uppdrag att bära själva livet med stort L.

Så stort var hennes uppdrag. Evangelisten Johannes uttrycker det på följande vis, ”Ordet blev människa och bodde ibland oss…” Johannes använder bilden av Jesus som Ordet, det anspelar på 1 Moseboks skildring av det Gudomliga ordet som frambringade världen och allt levande. Så genom att Jesus föds kan vi säga att själva Skaparen själv blev Skapad. Det är stort, ofattbart och glädjefyllt att Gud vill komma så nära sin mänsklighet att Gud själv låter sig födas som son till Maria. Det är Skapelsens glädje som speglas i Psaltarpsalmen. En uppmaning att tacka för det goda i Skapelsen. Det är lätt att misströsta i allt mörker som omger oss. Vi behöver hjälpas åt att se och komma ihåg allt gott.

I Filipperbrevet möter vi den konkreta glädjen över att Jesus Kristus föddes för vår skull. Just för att Gud blev människa för mänsklighetens skull erbjuds vi frid och skydd i Kristus. Det är en frid och ett skydd som går utöver vad vi tänker på när det handlar om frid och skydd. En frid och ett skydd som finns där när vi ber och lägger alla våra önskningar inför Gud. Bönesvaren blir inte alltid konkreta men löftet om Guds närvaro i våra liv finns alltid där. En närvaro vi glimtvis kan uppleva men sällan vila länge i. Den finns där fastän vi inte känner den. Det är det som kan vara så svårt för oss, att ha en förtröstan och tillit utan konkreta handfasta bevis på Guds närvaro. Jag tror att den närvaron infann sig hos Maria, den dagen hon fick veta att hennes liv för alltid skulle förändras. Till skillnad från oss tänker jag att hon trots utmaningar bar närvaron med sig hela livet.

Det är stort att bli mamma men inte unikt. Att vara Gudaföderska, att bli utvald att vara Guds Moder är däremot unikt.

Det är här storheten vilar hos Maria och hennes lydnad inför Gud är inget enastående i sig utan naturligt i det sammanhang hon befann sig. Med tiden tar Maria lydnaden ett steg vidare och blir en apostel. Hon stod vid sin sons sida. Det talas inte så mycket om det i vår tradition. Apostel är något vi i första hand förknippar med Jesu lärjungar och Paulus. Grundbetydelsen av det grekiska ordet apostolos betyder utsänd eller sändebud. Maria var verkligen i kropp och själ utsänd. Marias moderskap var precis lika konkret som våra dagars moderskap. Vi kan anta att Jesu barndom var precis som vilken barndom som helst tillsammans med Maria, Josef och sina syskon. Under hela denna tid och fram till att Jesus blir en offentlig person bar Maria erfarenheten av både den enkla och storslagna tiden för Jesu tillblivelse och födelse. Troligen lyssnade hon extra noga till profetiorna om en kommande Frälsare – skulle det vara hennes son – hennes Jesus?

Modershjärtat klappade sen för den vuxne Jesus och hon anar, ser och våndas troligen för sin sons räkning. Vad kommer allt innebära, främst för honom men också för henne själv? En konsekvens blev att Maria genom Jesus fick en mycket större familj än sin kärnfamilj och släkt. Jesu alla lärjungarna inte bara de 12 utan alla som valde att tro på Jesus som  Frälsare blev Marias Familj. Inte så de delade hem och hus, men tro och gemenskap. När Jesus är döende så uppmanar han Maria och den yngste lärjungen Johannes att söka sig till varandra som mor och son. 

Maria är en förebild för en utökad familj. 

Detta med familj och släkt kan vara laddat så här kring jul. Media översvämmas med 7 goda råd inför släktkalasen, 12 bra-Kom-i-håg för att rädda julfriden, osv. I förlängningen så tillhör även du och jag Marias familj, annars skulle vi inte vara här idag. Och vi kan i vår tur öppna våra familjer för fler än de vi har blodsband till. Vi har inte någon Mariadyrkan i vår lutherska tro och det är rimligt, för det är inte Maria vi ska tillbe och överlämna vårt liv till utan till hennes son. Fast Maria lever lite väl fördold  i vår tro. Vi kan gott lyfta fram trons kvinnor och Maria är den första som tror på Jesus, som Julevangeliet berättar: ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.” Vi erbjuds göra som Maria, ta allt till våra hjärtan och begrunda Guds inkarnation, Guds människoblivande, Guds födelse i Jesus Kristus. Vi står på tröskeln till att fira hans födelsedag. Sann Gud och Sann Människa, tack vare Gud och Maria.

Läsningar på 4:e söndagen i Advent

Gammaltestamentlig läsning ur Psaltaren 145:8-13

Epistelläsning Filipperbrevet 4:4-7

Evangelieläsning Lukas 1:30-35

Andra Advent - Gömt Himmelrike

Jesus lät dem höra en annan liknelse:
”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”Han använde också en annan liknelse:
”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.
Matteusevangeliet 13:31-34

Att baka med surdeg har fått en renässans. Kan Himmelriket få det?

För er som prövat på att baka vet att det behövs bara en liten klump för att genomsyra en deg. I liknelsen berättas det att den arbetas in i degen. Egentligen står det att den göms i tre mått mjöl. Det är inte 3 liter mjöl utan 1 mått motsvarade ca 13 liter. Så här talar vi om en deg på närmare 40 liter. Jesus är en mästare på att förmedla vishet genom liknelser. Det är ingen slump att han använder sin samtids vardagsbilder. En del av bilder är ganska enkla att förstå på en gång, som t. ex. Jag är världens ljus – ni är världens ljus. Ljus är något positivt och tidlöst. Och surdegen då, eftersom vi nu återigen bakar eller åtminstone köper surdegsbröd så är inte det en så främmande bild. För all del behöver sillinläggningar ett och annat senapsfrö ibland, så att det är litet vet vi. Det är spännande att se hur just vardagsbilderna blir Jesu förkunnelsespråk, han är jordad i sin mänsklighet och pekar mot det himmelska.

Liknelserna vi möter idag är så kallade liknelsepar. Kontrasten det lilla och det stora har en poäng. Det har varit och är mycket tal om gränser den senaste tiden. Gränser som skiljer land från land eller för att använda synonymen, rike från rike. Det handlar om kontroll, om hur och vilka som har rätt att förflytta sig från en plats till en annan. Det är komplext, inget är enkelt. Nu finns det ett rike som inte heller är så enkelt att begripa sig på. Ett rike som sträcker sig bortom gränser, passkontroller och landanspråk. Himmelriket, Guds rike.

Att senapskornet inte är det minsta fröet, det visste man förstås.

Jesus använder bilden av senapskornet för det lilla utifrån ett rabbinskt ordspråk som hans samtid kände till. Det lilla senapskornet vill berätta att himmelriket kan anas och upplevas i de små sammanhangen. Utifrån de små sammanhangen kan något stort växa. Att senapskornet ska växa upp till ett träd är en bild för Livets träd som det berättas om i den andra skapelseberättelsen i 1 Mosebok. Ett fullkomnat tillstånd, ett himmelrike, både ett ursprung och något som väntar oss. Himmelriket som den lilla surdegen finns redan här. Gömd i vår vardag för att genomsyra våra liv. Och någon gång i framtiden ska Himmelriket visa sig i all sin storhet. Den enorma degen är en bild för den kosmiska storheten. Tillsammans visar liknelserna på kontrast mellan början i det lilla där himmelriket anas och slutet, i det stora, magnifika, då himmelriket fullkomnas. Återigen i en framtid vi inte vet något av. Därför bör vi först och främst göra som Jesus, koncentrera oss på här och nu. 

När Jesus använder sig av vardagliga bilder i sina liknelser visar han på att Himmelriket tar sin början nu. 

Jesus visar i och genom sitt liv på vikten av gemenskap, att möta och se varandra och inte döma. Ibland är vi snabba på det av olika skäl, rädsla, okunskap, bevaka revir osv. Att möta varandra förutsättningslöst är att föra ner en glimt av Himmelriket. Vi hörde Psaltarens ord Guds ”härlighet bor i vårt land” Himmelriket är nära och har flera dimensioner. Gemensamt för dessa är att vi inte tydligt kan se det, endast glimtvis ana och uppleva det. Både inom och utanför oss. Och det är som det ska, vi får ge oss till tåls, någon gång i en framtid ska vi nå den fulla kunskapen om Guds närvaro i sin skapelse och i våra liv. Så hur visar sig det lilla för oss? För det är i det lilla, i de nära sammanhangen som vi behöver börja. Får vi balans i det lilla ger det ringar på vattnet som i sin tur kan påverka de stora sammanhangen.

När jag tänker på motsatsorden lilla och stora, så går mina tankar ofta till Bergmans Fanny och Alexander som åter är aktuell genom Dramatenföreställningen. Jag har inte sett den så jag utgår i min tanke från filmen. Gustav Adolf, familjens patriark håller ett lovtal till ”den lilla världen” i motsats till den stora världen, de stora sammanhangen. En lovsång till mänskliga relationer, representerad av en brokig familj, vänner och anställda. Det kan låta paradoxalt att säga lilla med tanke på hur familjen Ekdahl är en del av en samhällsklass som lever i överflöd.

Budskap är att den lilla världen är betydelsefull. 

Det är här och nu som vi kan försonas med det som blivit fel. Det är här och nu vi kan utvecklas och lära av våra livserfarenheter goda såväl som smärtsamma. Biskopen i Fanny och Alexander är fast i sitt himmelsskådande så han har helt missat Jesu ord om att Himmelriket börjar här. Jakob skriver i sitt brev ”klaga inte på varandra”. Jag tolkar det som att tiden och livet är för kort för att vi ska fastna i klagan. Livet är för kort för att leva snävt. Det är en utmaning i att finna balansen mellan att hävda sin rätt i tvister och orätter och ha tålamod med att skeden löser sig. Kanske till och med bestämma sig för att släppa taget och låta vara. Överlåta sig i tillit till att det som inte rättvist löser sig här gör det i en framtid vi inte vet något om. 

”Rättvisa går framför” säger psalmisten och med det kommer en gång fred och välgång. Det är här och nu som relationer är väsentliga och då tänker jag inte enbart på familjerelationer utan också på vänskap, arbetsgemenskap, intressegemenskaper av olika slag. Alla relationer där ett jag och ett du möts. Det är också här relationen till Gud börjar, det är här vi kan säga vårt ja att följa Jesus. ”Trofasthet spirar ur jorden” skriver psalmisten. I väntan på den fulla kunskapen om Himmelriket får vi leva i tålamod och öppna oss för att ta tillvara på himmelrikets glimtarna som likt surdegen ligger gömt mitt i vår vardag. 

Gammaltestamentlig läsning ur Psaltaren 85:9-14

Epistel Jakobsbrevet 5:7-11