Var inte rädda

Gud till oss har kommit ner. Han är nära. Här på jorden skall hans goda vilja ske…det största som har skett, sjöng vi nyss i psalmen

Hur kan vi ens med förnuftet förstå och ta till oss julnattens under? Vi kommer aldrig - åtminstone inte i detta liv - fullt ut förstå Guds under att Gud vill komma oss så nära att Gud själv låter sig födas i ett litet barn. För att ta till oss detta glada budskap, evangelium, behöver vi mer än vårt förnuft. Vi behöver se och förstå med hjärtat och kärleken och vara öppna för oväntade vägar till tro på Gud och Guds goda vilja för sin mänsklighet. 
   I julevangeliet jag läste skymtar en viktig person fram som fick en oväntad väg till tro. En person det inte talas så mycket om och det är Josef, Marias man, Jesu styvfar, bonuspappa eller vad vi vill kalla honom för. Hos evangelisten Matteus – dagens kompletterande evangelium - berättas att Josef blir rätt förvirrad när han förstår att Maria är havande utan att de börjat leva med varandra. Han vill inte dra vanära över Maria utan tänker lämna henne men så i en dröm berättar en Herrens ängel för Josef att allt är i sin ordning och som det ska vara. Efter drömmen förstår Josef vad han behöver göra. I drömmen öppnar ängeln en väg för Josef att möta det oväntade med kärlek och förbli vid Marias sida. Hade ängeln kommit till Josef när han som bäst höll på att snickra skulle han kanske avfärdat allt som en synvilla. Brukar du reflektera över och lyssna till dina drömmar som Josef gjorde?

Drömmar är en slumrande källa till nya insikter som vi i vår rationella värld ofta inte bryr oss om och negligerar

Det är i drömmar och i upplevelsen av kärlek som vi öppnar oss och våra försvar tonar ut. Det är då vi kan komma i kontakt med vårt djupaste jag och med Gud. Våra hjärtan är förberedda sedan skapelsens början för att i tro och hopp ge rum åt det gudomliga. När Maria föder Gud till vår jord förenas och förkroppsligas himmel och jord, ande och materia. Det är både storslaget när herdar och vise män hyllar den nyfödde Frälsaren och samtidigt står detta i kontrast till den enkla krubban, troligen var det inte ens ett stall utan mer ett skjul, om det ens var det. Det fanns ingen plats för dem i härbärget, tänkvärt på flera vis.
   Finns det plats för Jesus i våra härbärgen, i våra hjärtan? Vi behöver ställas inför den frågan varje jul. För när vi svarar, ja det finns plats, får det konsekvenser för oss. Hur låter vi det nyfödda barnet växa i våra hjärtan? För Jesus tar plats och han säger följ mig! När Jesus föds i julnatten tar Guds skaparord och Guds ljus gestalt i Jesus Kristus. Gud som om sig själv säger Jag är den jag är, namnet som Gud ger Mose när han frågar efter Guds namn. Det är något som Jesus sedan för vidare genom sina ord när han i flera sammanhang talar om sig själv som, Jag är. Bland annat när han säger Jag är världens ljus.

Ljuset är starkare än mörkret - det är vi utvalda att se. Ljuset som profeten Jesaja talar om 

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Just nu kan det vara svårt att se ljuset. Rent konkret ska vi helst släcka ner för att spara och leva lite mer i mörkret. Höga elpriser är bekymmersamt och jag vill inte negligera det men kanske är det trots allt ett mindre problem. Än mer allvarligt och ett större hot för våra goda liv är att så många makthavare som säger sig vara kristna och som själva patriarken i den rysk-ortodoxa kyrkan inte verkar har tagit till sig och lever efter personen, som vi tolkar att Jesaja profeterar om, Jesus som Fredsfurste.
   Igår läste jag i tidningen att många rysk-ortodoxt kristna i Ukraina som enligt tradition firar Jesu födelse 7 januari väljer att fira idag enligt den västliga kristna traditionen. Det berörde mig mycket djupt att de gör detta, både som en protesthandling men även för att de upplever sig berövade sin tradition genom att kriget startats av syskon i tron.
   Det nyfödda barnet i krubban, som växer upp och som i ord och handling förverkligar Guds närvaro på jorden har lagt en grund för den goda viljan till frid och fred. Vårt ansvar som kristna är att – trots mer mörker nu – bära den goda viljan, hoppet och ljuset vidare. Och vi är inte ensamma, vi gör det tillsammans, Jesus sände ut sina lärjungar två och två. Och när vi säger vårt ja till att låta barnet födas i våra hjärtan finns Gud alltid med oss oavsett vad vi känner och tänker. Det är Guds löfte till oss. Jag är med er alla dagar till tidens slut, säger Jesus.
   Gud finns tack vare Jesus nära den som just nu tar sitt sista andetag. Gud finns nära varje nyfött barn. Kanske är det just detta sista som gör julen så speciell för oss, kommer oss så nära vårt inre. För vem kan motstå att ta emot ett nyfött barn till sitt hjärta?
   Jesus Kristus finns oss särskilt nära när vi varje gång delar ett enkelt stycke bröd och lite vin - han känner då allt det som är skört i våra liv och det som är starkt. I nattvarden får vi öppna vårt hjärtas dörr på vid gavel och våga lita till att livet är mer än det vi ser och tror oss veta. I julevangeliet möter dröm verklighet. För Josef blev det en påtaglig erfarenhet, så kan det vara och bli även för oss.

Var inte rädda 

Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket...Idag har en frälsare fötts åt er, säger ängeln till herdarna. Det är den glädjen vi är här för att dela. Ängeln talar orden till Dig och mig lika tydligt nu som den natten Jesus föddes. Var inte rädda! Amen

Predikan Juldagen i Hässelby Strands kyrka 3 årgångens läsningar

Jesaja 9:2-7

Hebreerbrevet 1:1-3

Lukasevangeliet 2:1-20

Matteusevangeliet 1:18-25

Psalm 429 i Den svenska psalmboken

Öppenhet för det oförutsägbara

 Vem och vad är det vi söker när något oväntat sker i våra liv? 

Det kan vara oväntad glädje såväl som sorg. Vi söker någon eller något som kan ge oss bekräftelse, vi vill dela glädjen eller söka stöd och vägledning och få svar på våra funderingar och frågor. Svar som vi kanske inte ens får, för vissa frågor i livet saknar vi svar på eller får endast ofullständiga svar. Ofta är det så med det som är svårt, inte minst när det handlar om lidande på olika vis.

Idag möter vi Maria några dagar efter att ängeln Gabriel berättat för henne att hon ska bli Gudaföderska. 

Maria får veta att hon är utvald av Gud till att vara ett alldeles särskilt sändebud, att bära och föda Guds vara och liv i mänsklig gestalt. Förunderligt stort och Maria behöver dela detta med någon. Från berättelserna vet vi att Josef är mer än förundrad, han är i chocktillstånd, så till den grad att han är på väg att lämna Maria men med ängeln Gabriels vägledning förstår även han att något extraordinärt är på gång. Josef fortsätter att finnas vid Marias sida men Maria behöver dela detta ofattbara mysterium med någon som kan lyssna utan förutfattade meningar. Marias val faller på Elisabet. Maria vet att hon har livserfarenhet och hon har fått veta att Elisabet väntar barn som genom ett under efter att i hela livet längtan och väntan och nu på äldre dar går detta i uppfyllelse.

   Maria är ivrig, hon skyndar iväg, upp och ner för kullarna för det är ett kuperat landskap med berg och dalar. Väl framme möts Maria och Elisabet i glädje och förundran. Elisabet får då en profetisk insikt och blir ett sändebud för Gud när hon fylls av helig ande och bekräftar Maria med ord som jag kan tänka att Maria längtat efter att höra. Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Elisabet förmedlar genom orden Guds beskydd och välgång för Maria och barnet. Det stöd Maria sökt finner hon hos Elisabet. Var inte rädd har ängeln sagt till Maria, men nog tror jag att Maria bär på oro, vad ska ske, vad betyder allt detta? Elisabet är också förundrad då hon förstår att denna graviditet är en helig händelse och Elisabet prisar Maria för hennes lydnad. 

Under århundraden har Maria ofta passiviserats, nästan gjorts till ett objekt för det stora subjektet Jesus. 

Som om hon endast är ett kärl för det gudomligas tillkomst. Marias lydnad har lyfts fram och då är värt att hålla i minnet när vi läser berättelserna att Marias lydnad inte är passiv. Maria ställer sina undrande frågor till ängeln. Det är en lydnad i öppenhet. Marias öppenhet för det oförutsägbara är en förebild för oss, inte enbart hennes efterföljelse och lydnad. Vi vet att Maria fortsatte att vara öppen och frågande genom sitt liv även när Jesus går ut i offentligheten och visar vem han är. Marias liv påminner oss om att göra det bästa av det som möter oss och ha tillit till Gud och livet. Var inte rädd sa ängeln till Maria och Jesus säger många gånger till dem han möter var inte rädd. Det gäller även oss. Vi behöver inte vara rädda för det andliga eller för att framföra våra undringar och ställa våra frågor till Gud. Eller att dela tankar om och erfarenheter av tron med varandra.
   Vi möter några i epistelns berättelse som frimodigt frågar och undrar vad Paulus håller på med. Paulus uteblivna besök och omkullkastade planer och hans förkunnelse ifrågasätts. Paulus ger svar på tal och intygar att han förkunnat rätt om Kristus Jesus. Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom, skriver Paulus. Guds löfte till människan om Guds rike och närvaro är uppfyllt genom Jesus. När vi säger ja till Gud i tron och i dopet så tillhör vi Gud.

Gud har satt sitt sigill, sin osynliga närvaro i våra hjärtan.

Maria säger ja till Gud och blir en av förutsättningarna för inkarnationen, Guds människoblivande. Maria blir stärkt av mötet med Elisabet, hon delar sin upplevelse och sina tankar med Elisabet efter mötet med ängeln och det hon nu står inför. Delande och mänsklig närhet behöver vi alla, det går bortom tid och rum, där är vi lika fast 2000 år skiljer oss åt. Det är därför vi kan lära och inspireras av Bibelns berättelser. 
   Just att söka gemenskap och att öppna upp för gemenskap blir så tydligt den här tiden på året. Jag brukar alltid påminna om att Maria även är en förebild för en utökad familj. Maria fick en mycket större familj än sin kärnfamilj. Jesu alla lärjungarna, inte bara de speciellt utvalda tolv, utan alla som valde att tro på Jesus som Frälsare blev Marias familj. När Jesus är döende så uppmanar han den yngsta lärjungen Johannes och Maria att söka sig till varandra som mor och son.
   I förlängningen tillhör även du och jag Marias familj. Maria är Herrens moder och genom sin öppenhet och omsorg är hon som en moder för oss alla. Hon visar oss värdet av gemenskap i relation till varandra, att dela liv och erfarenheter. Främst visar Maria oss värdet av ödmjukhet och förundran i relation till Guds oförutsägbara närvaro och vilja till vägar för att nå oss alla, dig och mig. Amen.

Predikan i Hässelby Strands kyrka 4 advent 3 årgångens läsningar

Jesaja 52:7-10

2 Korinthierbrevet 1:17-22

Lukasevangeliet 1:39-45

Guds närvaro i ett evigt nu

Vi har tänt andra ljuset och vi har bytt glädjens vita färg mot den violetta eftertänksamhetens färg i väntan på julen och Jesus ankomst. 

Adventssöndagarna är en förberedelsetid för det stora hemlighetsfulla undret som sker på julnatten då Gud blir människa för en tid på vår jord, inkarnationen. Men där är vi inte än. Nu är vi här och egentligen skulle jag bara kunna predika med orden: Tiden är alltid inne för att säga ja till Gud och börja tro på budskapet! Amen!Nu är det kanske lite för kort så jag säger en aning mer om evangelisten Markus korta, kärnfulla verser och orden hos profeten och i episteln.

Ett annat ord för land, nation och stat är rike. Vi bor i konungariket Sverige som det brukar heta, ett stycke mark avgränsat till Norge och Finland med landgränser och i haven osynliga gränser mot flera andra av våra grannländer. På flera vis har gränser fått ökad aktualitet och vi har blivit mer medvetna nu med Rysslands brutala angrepp och gränsöverträdelse i kriget mot Ukraina. Men även i samband med pandemiutbrottet då gränser stängdes. Vi som i alla fall i Europa har varit så vana vid att röra oss fritt från land till land.

Nu finns det ett rike utan gränser, Guds rike. 

Det är ett rike som är nära oss, så nära att det faktiskt finns just här och nu. Svårt att förstå för vi ser det inte. Guds rike är nära oss både i tid och i rum. Hur kan det komma sig? Jo, när Jesus säger är nära, så handlar det både om tid och om rum. Det kan låta komplicerat men i det språk som var Jesus, hebreiskan och arameiskan skiljer man inte tydligt på tempus i verben. Där vi översätter med är nära, finns i originalspråket ingen tydlig gräns mellan det som har hänt, händer nu och kommer att hända i framtiden, det finns en samtidighet. Det är något av en främmande tanke för vårt språk. Så när Jesus säger att Guds rike är nära menar han att det har funnits och finns just nu och kommer att finnas i framtiden.

Guds rike fanns även på profeten Jeremias tid även om man inte talade och använde orden Guds rike, Gud fanns förstås osynligt närvarande då, som nu. Det fanns ett hopp om en kommande tid då en räddare, en frälsare, en Messias skulle komma för att skapa rätt och fred för människorna. När vi läser och hör profeternas ord om den tiden och den dagen så tolkar och tror vi som kristna att det är Jesus Kristus det handlar om. Gud söker oss genom att bli mänsklig och samtidigt är Gud fortfarande Gud. Och efter den tid som Gud levde på vår jord, genom och i Jesus, vet Gud än mer vad mänskligt liv är i allt från glädje, gemenskap, förväntningar, prövningar, sorg och död. Och det slutar inte där, på tredje dagen uppstånden, den levande Kristus blir osynlig vid vår sida, han finns med oss genom och bortom tidens rum och gränser. Så finns även löftet om att han ska komma åter för att slutligen återskapa frid och fred samt rättfärdighet och rättvisa.

Det är den väntan och längtan som Hebreerbrevets författare skriver om. Han ger en uppmuntran till att vara uthålliga i tron och den väntan: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Nu har Kristus dröjt i sisådär närmare 2000 år på att komma åter. Så vad kan vi göra i väntan?

Vi kan både tröstas och inspireras av att Guds rike redan är här, inte helt och hållet och fullt ut. 

Men glimtar av Guds rikes härlighet finns i Guds goda skapelse och när vi gör vårt bästa för att uppfylla det Gud vill av oss. Den viljan finns sammanfattad så bra både i det vi kallar Gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. Matt 7:12 Samt i Dubbla kärleksbudet som jag snarare vill kalla Trippel-kärleksbudet…och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte. Mark 12:30-31

Ärligt talat, det är inte enkelt alla gånger att leva efter detta. Ingen av oss är perfekt och det vet Gud och möter vår tro och våra försök med mildhet och barmhärtighet. Att göra sitt bästa för att försöka leva efter dessa bud är att omvända sig och börja tro på budskapet om att vi lever i och insatta i ett större sammanhang än vad som enbart kan betraktas som en slump. Jag tvivlar inte en sekund på annat än att Guds vara är kraftfullt nog att använda sig av både Big bang och primaternas utveckling för att skapa.

Vi är Guds medarbetare för att förvalta och ta om hand Guds goda skapelse genom att vara medskapare och att ta hand om varandra för vi delar samma jord. Poängen med omvändelse är just att vända om – från att vara egocentrerad och egoistisk till att vara mellanmänsklig och medmänsklig och inse att vi är beroende av varandra och behöver varandra bortom landgränser eller satta gränser när vi gör skillnad på människor. När vi inser detta och vänder om blir vi medvetna om att Guds rike är något som kan anas redan här och nu. Guds rike är verkligen nära. Amen

Predikan i Hässelby Strands kyrka på Andra söndagen i advent 3 årgångens läsningar

Jeremia 33:14-16

Hebreerbrevet 10:32-39

Markusevangeliet 1:14-15