Mitt i allvaret, liv och åter liv

Läs gärna Midfastosöndagens texter Ordspråksbokens kloka ord , Paulus insikter i 1 Korinthierbrevet och Johannes som berättar om Jesu kraftfulla och löftesrika undervisning

Fastetiden är eftertänksamhetens tid och texterna vi läser i våra kyrkor bjuder på allvar, de är inte lättsmälta och trots sin kärvhet berättar de om den största gåvan av allt LIV. 

Synagogan i Kafarnaum ligger några hundra meter från Tiberias sjö som Johannes kallar Gennesarets sjö för. Diset ligger lågt över sjön. Folk är samlade för att lyssna till Jesus. Säkert var det  en blandad skara av både anhängare och tvivlare och de som bara var nyfikna – vem är han den där Jesus? En del hade kanske varit med vid brödundret någon dag tidigare. Då alla åt och blev mätta. Då fick dom höra och erfara hur vis, storartad och kärleksfull Jesus var. Är det nu verkligen samma man som talar om sig själv på ett utmanande och rent av frånstötande sätt. Han säger: att vill man närma sig Gud ska man äta hans kött och dricka hans blod. Jesus balanserar på gränsen till att vanhelga för det  låter som kannibalism och det var lika vidrigt då som nu. Dom som lyssnar börjar diskutera, vad menar han? Vi som läser det här nu har en klar fördel för vi har en fullständigare bild än de som var där. 

För att förstå – i den mån vi faktiskt kan förstå – behöver vi se sammanhanget som berättelsen står i.

När Jesus talar om sig själv som Livets bröd gör han först en historisk tillbakablick till sitt folks vandring i öknen och hur Gud förser dem med manna när hungern är som störst. Det var ett förgängligt bröd som stillade deras hunger dag efter dag, inget bröd som gick att spara. Det var ett bröd som gav Liv för dagen. Framför allt hör det Jesus säger om Livets bröd ihop med det som hänt tidigare på bergssluttningen. Hela kapitel 6 är ett sammanhang. 
Så vi behöver en tillbakablick. När Jesus tackar för och delar 2 fiskar och 5 bröd så det räcker till den stora skara människor som samlats för att lyssna till hans undervisning är det inte undret som är det viktiga. Utan att undret bildligt talat pekar med hela sin hand på Jesus. Ingen människa kan utföra detta – det är i egenskap av sin gudomlighet Jesus handlar. Förutom att stilla hungern ger Jesus oss tre viktiga fingervisningar för livet. Tre förhållningssätt i livet. 

Jesus tackar, han delar och han tar till vara. 

Tacksamhet är en insiktsfull livshållning, livet och dess förutsättningar är inte självklarheter. Hur ofta uttrycker vi tacksamhet? I själavårdssamtal tar jag ofta upp det - inte för att förringa det svåra och prövande men för att stötta personen att få perspektiv. När jag kommer på mig själv att vara gnällig försöker jag se hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för. 

Att dela är också en god livshållning. Så här i fastetider med insamling för att utrota hungern är det en svindlande tanke att jordens resurser – om vid delar dem rättvist – faktiskt räcker till för alla. Ingen skulle behöva gå hungrig. Att dela är även att dela tid, engagemang, dela både prövningar och glädje. Det något nötta ordet medmänsklighet behöver få en renässans!

Så är det detta med att ta tillvara. Det blir 12 korgar över den där gången på bergssluttningen. Att ta tillvara på handlar både om det materiella och det andliga.  För enkelhetens skull säger jag att det handlar om att ta tillvara på livet.

För det är just LIV som texterna vill förmedla till oss, liv och åter liv.

Det är det som Jesus nu fördjupar i sin undervisning genom att säga att han själv ÄR ett bröd, livets bröd. Ett bröd som ska vara i evighet. För judarna är livet i blodet, blodet är liv därav förbudet mot att äta något med blod i. Så det är klart att det blir provocerande när Jesus talar om sig själv som bröd av kött och blod. 
När Jesus nu själv liknar sig vid bröd så är han  framåtblickande. Han talar om den kommande nattvarden. Om hur han ska vara närvarande i det osyrade brödet  och vinet. Påskmåltiden som är påminnelsen om den långa vandringen som gav folket ett liv i frihet från slaveri. Nu laddar Jesus påskmåltiden med ytterligare en innebörd  Det är en måltid som för alltid ska påminna om hur Jesus levde, dog och uppstod för att ge oss liv, liv in i evigheten. Jesu liv blir en del av våra liv i nattvardens mysterium. Måltiden sträcker sig längre än den fysiska mättnaden som folket fick i öknen och på bergssluttningen.

Jesus ger en andlig mättnad, en delaktighet och gemenskap som går utöver den fysiska.

Nattvarden blir en konkret påminnelse om hur Jesus öppnar vägen till ett liv efter vår död. Ett liv som sträcker sig bortom vår liv här. Hur och på vilket sätt det livet gestaltar sig vet vi inte.  Bara att det är genom tron, hoppet och överlåtelse som vi får del av det livet. 

Nattvarden blir också en konkret påminnelse om att Jesus vill befria oss från vårt inre slaveri, vår inre fångenskap, den ser olika ut hos oss alla. Men det är det vi ber om att bli befriade ifrån i vår syndabekännelse. Allt det som drar oss bort från Gud, från oss själva och från varandra.

Vi lever i tredubbla relationer - till Gud – till oss själva – till varandra, det möter vi i nattvarden. 

I våra tre relationer påminns vi också om de tre livshållningarna som även finns med i nattvarden -Tack, Dela, Ta vara på! 

Eller med orden från ordspråksbokens författare: Gud iklädd visheten bjuder oss till bords och säger att äter vi Vishetens bröd och dricker vi Vishetens vin får vi liv och förstånd. 

Maria som spegel, hur tänker jag då?

Att Maria kan vara en spegel för oss där vi får spegla oss i hennes mod, tillit och överlåtelse blev tydligt för mig när jag klev in i det övre kyrkorummet i Bebådelsekyrkan - Basilica of Annunciation - i Nasaret.

När du kommer in i det övre kyrkorummet möts du utav rymd, ljus och dunkel på en och samma gång, framför allt möts du av rymd. Du möts också av Maria med Jesus i sin famn tolkad av konstnärer från världens alla hörn. Längst med väggarna hänger flera meter höga tolkningar av Maria och Jesus utifrån länders olika perspektiv. "Japanska Maria", "Slovenska Maria", "Sydafrikanska Maria" och så vidare.
Bilderna är konstverk skänkta till kyrkan från en rad olika länder.

Ingen av oss vet hur Maria såg ut eller hur Jesus såg ut, vi gör oss bilder. Bilder av hur en majoritet av kvinnor och män hade för karaktäristiskt utseende i den här delen av världen. Det är ytan. Sen har vi den dubbla insidan, hjärtat som slår, blodet som pulserar, musklerna som spänns, lika för alla människor då som nu, den ena insidan. Den andra insidan är din person, vem du är som människa. Vi möter insidan av Maria i texterna. Vi möter hennes rädsla som gör att hjärtat pumpar blodet snabbare och spänner musklerna, vem är och vad vill ängeln? Vi möter hennes mod, tillit och överlåtelse när hon tagit reda på vad det handlar om. Mod, tillit och överlåtelse att gå in i något som hon naturligtvis inte kunde förstå vidden av.

Maria, den unga kvinnan, trolovad med Josef blir Gudaföderska.

Hon är för mig en förebild i mod, tillit och överlåtelse. Inte den passiva oskulden som ödmjukar sig intill självutplåning utan den unga kvinnan som lugnas något av ängelns direkta tilltal "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud." Lukas 1:30 Ängeln fortsätter sitt budskap från Gud att Maria är utvald att föda en son, Jesus, som ska kallas helig och Guds son. Maria replikerar att det är omöjligt, det är då hon får veta att inget är omöjligt för Gud. I tillit, mod och överlåtelse ger hon sitt svar, "Må det ske med mig som du har sagt".

När vi har speglats oss i Marias mod, tillit och överlåtelse, vågar vi då svara på Guds kallelse med lika tillitsfulla ord, "Må det ske med mig som du har sagt"?

Jag vet inte, jag tvivlar och tvekar ibland och ibland försöker jag göra mitt yttersta för att leva mitt liv i mod, tillit och överlåtelse till Guds handlade och ledning. Så idag ber jag med ord från "The book of a thousand prayers"

Loving God,

calling your friends in new and unexpected ways,

choosing Mary from the powerless and unnoticed in the world,

yet greatly loved and cherished in your sight,

that she should be the mother of our Saviour,

so fill us with your grace

that we too may accept the promptings of your Spirit,

and welcome your angel with glad and open arms,

ready to be pierced with pain and filled with joy,

rejoicing in the cost of your salvation,

in and through the same Jesus our Messiah.

Amen

Korta uppmaningar

för demokrati är livsviktiga. Ett enkelt ord som innehåller förändring och kraft. Rösta! Möt! Skriv! Se! Lyssna!

Dessa ord kom till mig efter fredagens biobesök och lördagens manifestation på Medborgarplatsen.

Rösta! Det var bland annat budskapet som ljöd över Medborgarplatsen vid lördagens manifestation.

Rösta 25 maj och 14 september, rösta för att bevara demokrati och motverka nazism och fascism. Vi behöver historiens rim både som lärdom av det goda och det destruktiva. Vi vet inget om framtiden. Vi vet något om nu och vad nu kan föra med sig till morgondagen. Jag önskar och hoppas att fler av våra partier tar sin utgångspunkt i det spänningsfältet.

En av talarna sa mycket klokt att kampen mot nazism och fascism kräver att man samarbetar även med dem man kanske inte i första hand tänker på som en samarbetspartner. Klokt, i kamp mot ondska behöver vi tänka utanför boxen.
Val är inte lätta, jag vet inte vilken röstsedel jag stoppar i kuverten den 25 maj och 14 september, jag bara vet ATT det är mitt ansvar som medborgare i ett fritt land som levt i fred i 200 år att lägga min röst i valurnan.

Möt!  Ja just det, möt din medmänniska med öppet sinne.

Rädslan är nazismens och fascismens redskap, rädda människor är lätta att manipulera, kontrollera och utnyttja. Att med öppenhet, nyfikenhet och frimodighet möta den som är olik mig själv oavsett på vilket sätt är att leva utan rädsla eller i alla fall med betydligt mindre rädsla. Det är en väg till det goda samhället. Lika barn må leka bäst men det sker ingen utveckling. Öppenhet, nyfikenhet och frimodighet är inte medfödda egenskaper utan val, vi väljer dessa. Det är egenskaper som vi kan öva oss i.
Att också våga möta sig själv, helt enkelt självkännedom är en väsentlig ingrediens för att motverka rädslans klor. Vet jag vem jag själv är med allt vad det innebär så är det lättare att med öppenhet möta andra. 

Skriv! Den uppmaningen får Liesel av Max i boken och filmen Boktjuven.

Egentligen skulle jag kunna lägga till en uppmaning till. Läs! Boken och framför allt  filmen har fått blandade recensioner. Om jag bortser från det irriterande valet att blanda engelska och tyska på ett fullständigt absurt sätt i filmen så är berättelsen tydlig i sin osannolikhet. Tydlig i att en del människor faktiskt vågar att välja öppenhet, nyfikenhet och frimodighet. Fosterpappan personifierar den lågaktiva och samtidigt envisa vägran att gå in under ett system av utpressning och hot. Han säljer inte sin själ, han är rädd men ändå modig. Dessa personer finns i verkligheten. Liesel personifierar också modet att gå emot strömmen. Hon lär sig läsa orden och till sist formulerar hon sin egna ord i den av Max övermålade boken "Mein Kampf". Varje människas liv är på sätt och vis en kamp. Fast vi kan aldrig göra vår egen kamp till en allmängiltig sanning för andra, aldrig.

Se! Att se människan bakom alla masker och förutfattade meningar är en utmaning och uppmaning.

"Ecce homo", är latin för se människan. Orden har blivit ett begrepp för att se människans sårbarhet och att rent generellt se den nakna människan sådan hon är. Orden har sitt ursprung i den latinska översättningen av Nya testamentet och orden som Pontius Pilatus yttrar när han för ut Jesus inför folket och inte ser Jesus som skyldig till något brott. I Bibel 2000 har översättningen blivit "Här är mannen." Joh 19:5, vilket är korrekt ur synvinkeln att Jesus var man men det grekiska ordet i originaltexten är anthropos som främst betyder människa.   

Jag tänker ofta på orden när jag själv blir rädd eller kommer på mig själv att bli dömande och vara för snabb i mina omdömen om personen jag har framför mig. Och hur många gånger har jag inte blivit positivt överraskad och glad över vad jag ser och möter bakom masker och förutfattade meningar som jag själv och ofta den andra personen också har och ett verkligt möte sker, ansikte mot ansikte. Det må vara att vi med Paulus ord både ser oss själva och varandra som en dunkel spegelbild men det är bättre än att inte se alls.  "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig."1 Korinthierbrevet 13:12

Lyssna! Vi är omgivna av ljud, ljud, ljud och vi hör. Hur ofta lyssnar vi?

Det är en väsentlig skillnad mellan att höra och att lyssna. Höra kan vara i allra högsta grad passivt, ljuden registreras och passerar. I mötet med varandra behöver vi lyssna. Jag kan inte låta bli att fundera över om en hel del av världens ledare bara har hört vad Putin sagt och inte lyssnat. Vi lever i en ljud-kultur som jag tror kan vara avtrubbande, ständigt uppkopplade hör vi men lyssnar vi?

Jag återknyter till orden i min predikan för några veckor sedan. "Att höra är att uppfatta ljuden med hörselsinnet, tolka dem och snabbt skapa sig en mening i situationen. Att lyssna är att ta hörandet ett steg till – att vara medveten om vad som sägs, att anstränga sig och att förstå, åtminstone försöka förstå vad det är man hör.Att lyssna är att gå bakom och bortom orden och försöka ana något av tillvarons större och djupare grund. När vi lyssnar och inte bara hör sker ett verkligt möte. Då är vi inte avvaktande eller försöker bevaka våra positioner utan då sker ett verkligt möte mellan Gud och människa ”När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd”. skriver författaren till Psaltaren 119:130. Även det mellanmänskliga mötet blir annorlunda när vi lyssnar till varandra."

Att lyssna, se, skriva och läsa och att möta är nyckelord för att skapa sig en uppfattning om livet i stort och smått. Att inför ett val lyssna, se, skriva, läsa och möta människor och tankegångar för att sedan rösta är viktigare än någonsin för demokrati, frihet och människors lika värde.



Läs gärna mer om att lyssna och inte bara höra i ett tidigare blogginlägg.

Prövningar & Hopp

“From the unkind cup of history, we have drunk wisdom, not bitterness.” 

Orden står på baksidan av en meny på en Armenisk restaurang i Gamla Stan i Jerusalem. På menyn finns en kort beskrivning av Armeniernas historia. Redan i början av 300-t var kristendomen den officiella religionen och tron har alltid varit betydelsefull för armenierna. Det som grep tag i mig när jag läste igenom berättelsen om Armeniernas blodiga och prövande historia var just dessa slutord. Att gå igenom prövningar utan att bli bitter att vända prövningar till vishet är tänkvärt. Inte bara för ett folk, en nation utan lika mycket för en enskild människa.

När allt känns gott och bra är det lätt att tro på det goda i livet och på Gud. Så prövar Livet oss. Varför? Var finns Gud? Är det Gud som sänder oss prövningar? Bland kristna finns det olika uppfattningar om den frågan. Bibelns berättelser, kyrkan och teologins historia ger olika svar och tolkningar på den frågan. Jag svarar NEJ, på frågan om det är Gud som sänder prövningar. Det vore att förminska Gud, förminska hela poängen med att Gud blir människa, förminska hela inkarnationen. ”Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen.”, skriver författarens till Jakobsbrevet. (1:13)

En del prövningar orsakar vi själva och en del drabbar oss.

”Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." Säger Jesus till lärjungarna när dom är i Getsemane. (Matt 26:41)  
Tittar vi in i våra hjärtan så finns det säkert tillfällen då våra ord, vårt handlande har orsakat mer eller mindre prövningar för oss själva eller någon annan. En hel del av livets prövningar drabbar oss, som sjukdom och olyckor, nära och käras död. Vi försöker gärna besvärja livet och det som gör ont. Vi söker förklaringar av olika slag, letar efter syndabockar om det ger tröst. Trots att de flesta av oss innerst inne vet att prövningar, lidande och ondska är en del av vår verklighet. Livet har en skuggsida, paradiset finns inte på jorden. I mötet med prövningar och lidanden får vi med tiden blekta ärr. Fast det vore naivt att förneka att mötet med prövningar och lidande kan resultera i sår som är svåra att läka.

Tar vi till oss insikten om livets skuggsida tror jag att vi trots allt lättar kan instämma i menybeskrivningen: Att av livets historia dricka vishet och istället för bitterhet.

Författaren till Ordspråksboken (24:13-14) skriver: ” Ät honung, min son, det är gott, jungfruhonung är söt för tungan. Så är insikt och vishet för din själ, finner du dem finns en framtid för dig och ditt hopp skall inte stäckas.” En insikt vid prövningar är att vi behöver varandra, vi behöver personer vid vår sida. Vi behöver stöd på olika vis. 
”Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar” (Luk 22:28) säger Jesus till lärjungarna när de är samlade vid den sista måltiden. När skuggsidan i våra liv tar över genom prövningar och lidande har vi en Gud som är närvarande och lider med oss och bär oss. Något som inte enkelt går att förklara utan behöver bli en akt av överlåtelse. Att lita till Guds löften om närvaro genom sin Ande.

Titusbrevets Livstext.

När jag har dop och begravningar, livets början och slut, så finns det några verser i Titusbrevet som jag kallar för Livstext. Jag läser dem ofta, de första verserna vid dop och slutet vid begravningar. Verserna sammanfattar Guds närvaro i livet från början till slut. Och då ska vi komma ihåg att livet inte slutar med döden eftersom Jesus gått före oss till Uppståndelsens liv. Så här skriver Paulus:

”När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på.” (Tit 3:4-8)   

Paulus hade utsatt människor för prövningar när han förföljde de första kristna. Efter sin omvändelse på resan till Damaskus och under resterande liv när han bar ut budskapet fick han uppleva egna prövningar. Trots skuggorna i hans liv talar han mycket om Hoppet i sina brev. 

Jag är övertygad om att prövningar och hopp alltid blir burna av kärleken, Guds kärlek. Fast det sällan känns så mitt i prövningarnas stormöga . Vi har alla ett vackert hjärta som är lite lagat här och där. Korsets gloria vittnar om att vi alla är lovade det eviga livets segerkrans. Hoppets ankare håller oss kvar och det är som Paulus med vishet säger: ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” 1 Kor 13:13

Jag tror att Paulus skulle kunna stämma in i orden och jag hoppas för min egen del att jag mer och mer kan närma mig orden. 

“From the unkind cup of history, I have drunk wisdom, not bitterness.”

Fördomsfull okunskap

Ett ord som en människa fäster sig vid kan verka i oberäknelig tid. Det kan framkalla glädje till livets slut det kan uppväcka obehag livet ut. Ja, det påverkar livet på jorden, så slarva inte med orden!

Alf Henriksons dikt är en dikt att bära tätt intill sitt hjärta. En dikt som varsamt bör skugga intellektet så fort orden ska sättas på pränt eller lämna munnens rymd. Svårt ibland, lätt ibland. 

Av människor som har orden som sin profession, journalister till exempel förväntar jag mig en "good-enough-nivå" när det gäller att inte spä på fördomar. Därför blev jag mycket illa berörd när Lars Ring i sin recension av Rickard III använder en  förenklad och fördomsfull bild  av en person som har Asperger. 

Gårdagens frukost-te fastnade i halsen av hans beskrivning av huvudrollen  som "en monolog, narcissistiskt störd och utan känslor. En tidig fallbeskrivning av en Aspergersdrabbad personlighet - möjligen." 

Att som journalist bidra till okunskap om funktionshindret Asperger är sorgligt och nonchalant. Räckte inte adjektiven till för en bättre beskrivning av huvudkaraktären? Med hyfsad god kännedom om detta funktionshinder sände jag idag iväg ett mail till Ring. Sen kände jag, nej, det räcker inte,några ord får det allt bli på bloggen också. Som  mamma och medmänniska gör jag mitt bästa för att hålla människovärdet högt och protestera mot schablonmässiga och slentrianmässiga omdömen.

En snabblektion i kunskapen om Asperger

1) Det är en funktionsnedsättning som är medfödd, alltså inget man "drabbas" av. Den är neurologisk. 
2) Personer som HAR Asperger är inte placerbara i ett enda fack. Funktionsnedsättningen varierar oerhört mycket från person till person. Bilden av narcissism, monolog och utan känslor är en grov förenkling. 
3) En person ÄR aldrig sin funktionsnedsättning, en person HAR en funktionsnedsättning.

Luthers förklaring till fjärde budet.

Är också bra att bära med sig. "Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, baktalar, sprider lögner eller talar illa om vår nästa, utan urskuldar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa."

Så möjligen kan jag tolka Rings "möjligen" som en vag medvetenhet om att han är ute på svag is. Ska bli intressant att se om jag får något mailsvar. 

2014-03-03
Så fick jag svar och förståelse för bakgrunden till skrivningen. Som ett ord på vägen, tänk vad lätt vi har för att göra enskildheter till allmänt. Det gäller att tänka efter före!