Dag 10 i det heliga landet och hemfärd dag 11

 

Mot Medelhavet och Caesarea Maritima

Lördagen inleds med en kort biltur ner till Galileiska sjön och byn Ginnosar där ett museum finns med bland annat det som lite slarvigt kallas Jesusbåten men bör kallas den galileiska båten. Den hittades 1986 av två fiskare från en kibbutz i Ginnosar. Den är från 1:a århundradet vt. och är på så vis ett större fenomen än Wasa. Vi vet förstås ingenting om hur den här båten har använts och att Jesus skulle använt den är mer osannolikt än sannolikt men vi får en förståelse för att det säkert var en liknande båt han befann sig på när han var ute på sjön. 

Meggido

Efter båttittande körde vi vidare mot Meggido, en strategiskt belägen stad på en höjd med 20 olika stratum dvs. kulturlager. Det innebär även att en hel del slag har skett här mellan olika riken under århundradena. Staden var belägen längst med en handelsväg som förenade Via Maris vid kusten och inlandet mot Mesopotamien och Asien. 

Det är även platsen Uppenbarelseboken 16:16 förknippar med slutstriden i de yttersta tiderna, på grekiska heter staden  Armageddón (Harmagedon). Jag valde att vila min fot i Meggido och äta glass medan de övriga stretade upp på höjden för att gå runt. Jag noterade i min sociologiska/antropologiska studie av turistbusslaster att många kom, betalade, satt en stund och fick guidning, det var inte så många som verkligen gick upp och tittade på utgrävningarna utan de valde istället shopen och handlade diverse souvenirer. 

Caesarea Maritima

Som alla dagar var även denna dag het och en bris vid havet lockade tillsammans med besök i de utgrävningar som finns av Herodes den stores byggnader i Caesarea Maritima. Han byggde ut staden på en redan befintlig stadskärna och det blev den andra största staden i landet efter Jerusalem. Han byggde bland annat en hippodrom och en teater. Teatern är fortfarande i bruk, när vi var där riggades det för konsert på kvällen med en av israels mest kända artister enligt personen jag frågade, jag fick dock inget namn, mannen var på språng med luren i högsta hugg. Delar av en akvedukt finns kvar utanför det inhägnade området och är belägen vid en populär badstrand, vilket vi erfor när det var dags för bad. För badsugna blev det därför en tur till den palestinska byn norrut, inga murar men endast en fungerande smal väg in till samhället eller egentligen stadsdelen. Det är svårförståeligt och smärtsamt att se och mikroskopiskt ana hur det är att leva avskärmad och instängd. Tillbaka till historien var det även i Caesarea Maritima som Pontius Pilatus höll till. Det är sällan som handfasta bevis dyker upp på att bibliska personer existerat men här har man funnit en sten med hans namn på, kopia syns nedan.

Efter tio dagars intensiva och långa dagar med så mycket intryck började krafterna sina, att då få sitta på restaurangen på piren som ni ser längst upp och avnjuta denna firre var verkligen härligt.

Har ni förlorat tron nu?

Den frågan ställde en vän till oss, en välmenad och ärlig fråga. Och svarat är förstås NEJ! Snarare tvärtom, inte så att vi tror att Jesus och alla andra personer som nämns i Bibeln har varit och vandrat och suttit och bott osv på alla platser vi besökt. Visst, vi vill så gärna ha konkreta bevis och det finns inte några konkreta personliga bevis (än, för arkeologer hoppas förstås på olika vis). De arkeologiska fynd som gjorts från flera århundraden både före och efter vår tideräkning ger oss glimtar av livet då. Tänk vad de kunde konstruera och bygga, tänk vilka vackra mynt, vilka fantastiska mosaiker, vilka vardagliga kärl i keramik, sten och glas mm som tidigare generationer skapat. På så vis kan det fördjupa och stärka vår tro och komma nära berättelserna som orden förmedlar. De skrivna orden består även om de traderats muntligt långt innan och också de behöver tolkas som de arkeologiska fynden.  Tro bygger inte på bevis utan på tillit och överlåtelse. Tro bygger på "levande stenar" som direktorn för Bethlehem Bible College uttryckte det. Helt enkelt på relation, den mellan dig och Gud, mig och Gud och de  mellanmänskliga relationerna i att dela liv för en tid i ett mysterium.

Dag 11 hemresedag

Tidig frukost och för att göra en lång historia kort hade jag fått veta tidigare i veckan att SOS Internationals läkare ansåg att min fot krävde ett extra säte på flyget hem. Detta kunde Norwegian inte tillhandahålla då planet var fullsatt. Lufthansa kunde, vilket innebar mellanlandning i München. Flygförsening, missat plan, övernattning i München och dag 12 äntligen hemma efter en studieresa med extra krydda. 

Trots den extra kryddan är jag tacksam för allt jag och käre maken fått uppleva tillsammans och dela med ett gäng fina medstudenter. Tack till Thomas och EHS. Rekommenderar kursen varmt, Arkeologi och Bibelns historia.

Dag 9 i det heliga landet

Fem små vildsvinskultingar

Sista fredagen

Någon i gruppen kom på att vi kunde bära med oss en plaststol så jag kunde vila mellan varven, vilket var omtänksamt så med personliga stolbärare, begav jag mig iväg med gruppen.

Första stopp var förenat med ”hemlighetsmakeri” och framför allt strikt fotoförbud. Arkeologen Jodi Magness (som skrivit en av våra läroböcker The Archaeology Of The Holy Land - rekommenderas) gav oss en föreläsning om sina utgrävningar i Huqoq. Ett litet extra äventyr att besöka en pågående utgrävning medels kryckor! Fantastisk intressant. Anledningen till fotoförbud och visst hemlighetsmakeri kring rönen beror på att National Geografic sponsrar och har ensamrätt till de unika fynden.  Här kan ni läsa och se en del. Covid satte förstås käppar i hjulet för utgrävningarna några år men nu är de igång igen.

Det ni ser på detta suddiga foto ovan är dock inte så hemligt, käre maken fick på vägen genom ris och snår till utgrävningen i Huqoq syn på fem vildsvinskultingar och blev alldeles till sig och bildfångade dem. Man kan undra var suggan gömde sig! Bäst att inte veta, så lite hemligt där också.

Gamla

Efter att ha lämnat det "svartröda florsockerdammet" i Huqoq begav vi oss till södra Golanhöjderna och Gamla som var en blomstrande stad under 100fvt-100evt. byggd på en ås. Gamla är ett arameiskt och hebreiskt ord för kamel, åsen ser ut som en puckel (och om någon protesterar så kan kameler tydligen ha en puckel om en kamel och dromedar förökat sig med varandra, för övrigt hade man kanske inte stenkoll på artbestämningen för 2000 år sedan). Det blev en besvikelse för många då himlen öppnade sig i ett ösregn och åskan dundrade så stigen ner och upp till åsen blev avstängd av säkerhetsskäl. Jag förstår poängen med det och för mig hade det förstås inte gått att alls krycka mig upp och ner. Men det är som synens en imponerade syn att tänka att det legat en stad här. Ur försvarssynpunkt behövdes bara en mur österut för i övrigt var åsen omgiven av wadis dvs flodbäddar ut mot Galileiska sjön som ni kan se i bakgrunden och de utgjorde ett naturligt hinder för fiender. Staden föll i romarnas händer vid den första judiska revolten mot ockupationen år 67 evt.

Efter dessa två upplevelser behövdes lunch och Golanhöjderna är inte direkt ett tätbebyggt område men vi lyckades hitta en by - troligen en kibbutz ursprungligen eller både ock - som inte hunnit gå in i 

shabbat. Det visade sig att matstället var en förening som tog sig an ungdomar som på olika vis behövde socialt stöd, ungdomarna fick driva matstället, second-hand-butik, musik och konstnärlig verksamhet. Överhuvudtaget var hela stället som en konstnärsby, men rätt stängd, de hade kanske redan loggat ut för helg. Vi fick i alla fall en jättegod lunch och kunde mätta och belåtna åka hemåt mot Migdal/Magdala för den sista arkeologiupplevelsen för dagen.

Magdala, Marias stad

Vi vet så lite om Maria från Magdala ändå är hon en så betydelsefull person som en av Jesus lärjungar förutom de tolv. Hon var den (kanske bland några kvinnor till, evangelierna berättar lite olika) som först kom till graven och upptäckte att den var tom. Hon har ofta fått epitet prostituerad även om det inte finns något i skriften som stärker den etiketten. Däremot berättar Lukas att Maria blev sedd och helad av Jesus (Lk 8:2). Hur som haver hon var uppenbarligen från Magdala eller Migdal Nunia som staden även kallas, en myllrande hamn och fiskestad, vilket är svårt att tro med våra mått mätt när man ser en av gatorna här ovan. Men innan Tiberias byggdes av Herodes Antipas 19-20 evt var Magdala den största staden kring Galileiska sjön, strategiskt belägen mellan sjön och berget Arbel. Här har man  grävt fram en hamn, bassänger som man tolkar som bevis för en stor fiskeindustri, vilket stöds av Josefus i hans historieskrivning från den här tiden. Men det finns även senare arkeologisk forskning som menar att det även kan ha funnits en segeltillverknings/färgnings industri i staden, spännande. 2009 hittade man en synagoga med en fascinerande sten som forskarna funderar över hur man ska tolka då den bär många symboler som kan kopplas till templet i Jerusalem. Många kristna vill tro att Jesus varit här, ingen vet, kanske, kanske inte, inte helt osannolikt att han i alla fall varit i staden.

Att det var en välmående stad har man bland annat tolkat utifrån mosaiker och fresker som hittats i bostadshus. Självklart inspirerades även den judiska befolkningen av romarnas konst. Man har funnit unika miqv'e (eller som en arkeolog vi träffat väljer att kalla det immersion pools) det vill säga bassänger för rituell rening. De är unika för de fylls av vatten genom grundvattentillförsel och är därför inte putsade invändigt. Här nedan ser ni en. Det finns mycket spännande att berätta om Magdala som var mitt "specialarbete" för resan men detta får räcka så långt.

Det blev ännu en lång dag men tack vara fina medresenärer och stolbärare kunde jag vara med och slapp sitta och deppa med en trasig fot på en uteplats. 

Dag 7och 8 i det heliga landet

 

Det karga och det bördiga Galileen  

Igår var jag med på en del av platserna men tyvärr kunde jag inte se allt då kryckor och utgrävningsplatser inte alltid går ihop. Men på flera ställen ändå helt ok framkomlighet, till och med så att en rullstol hade varit bättre än kryckor.

Nåväl första stopp, Världsarvet Tel Hazor, en biblisk plats vid foten av Galileiska bergen och då förflyttar vi oss både till tidig bronsålder (2000 fvt) och till järnåldern, där lager på lager blir synligt vid utgrävningarna. Hazor är belägen vid en gammal handelsväg som kom genom Bekaa dalen i Libanon och Babylon. En annan väg ledde till Fenicien. Det har varit en viktig plast både för kanaaneer och israeler och omnämns på fler ställen i den hebreiska Bibeln. Då platsen varit bebodd under ca 3000 år har man funnit olika kulturlager. Bland det intressanta i Hazor är ett vatten system från 1800-t fvt, ett djupt schakt på 45 m ner där det finns en bassäng. Vattenförsörjning behövde säkras i orostider när man inte kunde lämna sin befästa stad. Det fanns en övre och och en nedre stad och en rad bosättningar runtomkring. 

Ett exempel på lager på lager ser ni på bilden där man i ett av rummen till en kasematt mur - alltså befästningsmur - har funnit det man tror var ett kanaaneiskt tempel. 

Gränsland

För oss som så länge är uppvuxna med fred och har vana att röra oss fritt som att enkelt promenera in i Norge och Finland utan att visa passet blir gränsdragningar en tänkvärd påminnelse. Inte minst när man kör via Golanhöjderna och ser de inhägnade områdena med varningsskyltarna Danger Mines. Detta såg vi när vi åkte ifrån den andra platsen för dagen, nämligen Tel Dan ett naturreservat och arkeologisk plats. 

Naturen var verkligen vacker, önskar jag kunnat njuta mer av den och doppa fötterna i det svala vattnet vid Dans källa. Arkeologiskt rör vi oss i tiden 1700-t fvt och framåt. Med bland annat en av de allra äldsta bågformade stadsportar man funnit som är helt intakt. Dan var en av de tolv stammarna och det är ingen vacker historia som berättas i Domarboken kapitel 18 om hur de med våld övertog staden Lajish som var den här platsens namn innan daniterna tog över och det blev Tel Dan. Då som nu ligger Dan i ett gränsland. Från en kultplats daterad till ca 800-t fvt. ser man nu rakt in i Libanon, före 1967 låg denna plats i Libanon. 

Efter en sushi-lunch - alltid kul att se hur olika länder tolkar denna rätt - blev jag hemkörd och resten av gänget fortsatte till Kafernaum och Bethsaida.

Åttonde dagen

Idag var det tyvärr ingen lämplig dag för arkeologiska äventyr med fotfraktur. Så jag missade att bli guidad av arkeologen Motti Aviam i Jodfat och Sepforis (känd för vackra mosaiker), ni får googla. Därefter är gänget på väg till Nasaret och Bebådelsekyrkan men där har jag varit så jag gråter inte över det.

Dagen har ägnats åt vila och den vänliga direktorn för det här stället gav av sin tid och drog iväg med mig så jag fick i mig lite lunch. Vi skulle ätit Peters fisk (ni vet lärjungen, fiskaren) men det var mängder av turistbusslaster på båda ställena hon tänkt sig så det blev lax i Mammons tempel i Tiberias. Köpcentrum ser likadana ut vart du än kommer i världen, bara nyansskillnader. Det är alltid nyttigt att i lugn och ro samtala med personer som har en helt annan ingång till tron än vad du själv har. Den messianska evangelikala traditionen är mig helt främmande. Ibland höjde jag på mina inombords ögonbryn men med 35 år som prälle i bagaget så har jag lärt mig att möta och samtal med ALLA slags människor. Några bollar avstod jag helt enkelt ifrån att ta. 

Nu sitter jag på en terrass med vidunderlig utsikt över Galileeiska sjön och vinden susar och diset  och fukten (massor) lägger sig. Direktorn har några på besök så bön och psalmsång hörs på avstånd, jag gläds med dem i tron men avstår gärna deras praktik idag.

Imorgon hoppas jag kunna hänga på hela dagen får se hur natten blir. På em har jag mitt miniföredrag om den här platsen Migdal som har en jätteintressant historia och sen är ju Maria härifrån Magdala, fast jag ska inte prata om henne utan om rödfläckig benrester och Immersion Pools dvs miqva’ot.

Hej då från Migdal Nunia, Magdala, Taricheae, Al-Majdal - stad med många namn. 

Dag 6 i det heliga landet

Livsberättelser, vinden och fågelsång

Det blir tyvärr ingen arkeologisk rapport idag heller för min fot ställer till det för mig. Dagens pass har gått från Jerusalem till Masada till Jeriko och upp genom Jordandalen till Migdal (Marias Magdala alltså). Att sitta så många timmar i en bil och dessutom inte kunna gå och titta på det som ska ses på grund av denna fotfraktur krävde helt enkelt en annan lösning.

Käre maken och jag har tagit taxi från Jerusalem till Migdal, en nätt resa som tog 2.45 timmar. Under halva resan berättade vår mycket trevliga taxichaufför (som också körde tor till sjukhuset igår) om hur det är att leva som palestinier med israeliskt medborgarskap samt berättade om en del platser vi passerade. Svårt och begränsande var budskapen men också att livet är skört och kort så njut av det och ta hand om familjen. Det vi kunde göra var att ödmjukt lyssna på denna livsberättelse.

Livsberättelser är lite som arkeologi, utforskande, vi finner varandra, vi lyssnar på varandra och vi kan dra vissa slutsatser men aldrig ha hela sanningen.

Väl här blev vi varmt mottagna av föreståndaren för detta gästhem/retreathem som drivs av en amerikans evangelikal församling - lite osäker där på exakta definitionen. Eftersom gästhemmet ligger på sluttningen ner mot sjön och jag inte kan knalla en massa erbjöd sig föreståndaren att skjutsa oss ner till ”centrum” för att få i oss lite mat och handla lite. Vi tog tacksamt emot erbjudandet och har fått ta del av ännu en livsberättelse. Den här gången om att tjäna Gud på ett annat vis än vad jag och Anders och våra medresenärer gör. Med självklarhet tog föreståndaren våra händer vid restaurangbordet och bad bordsbön och bad för helande av min fot.

Nu sitter vi på vår uteplats och tittar ut över Galileiska sjön där ett värmedis har brett ut sig. Ljusen glimmar på andra sidan sjön och vinden har äntligen lagt sig men fåglarna hörs fortfarande och syrsorna har kommit igång. Vi inväntar våra medresenärer och hoppas att de inte blir alltför sena och att allt gått bra för dem. Ja, nu börjar faktiskt mörkret lägga sig helt.

Imorgon hoppas jag om det går att ordna att jag åtminstone kan hänga på halva dagen och få lite arkeologi och Bibelhistoria till livs. God kväll och god natt från oss. 

Ps/ Det finns mygg här, det fanns det inte så mycket av i Jerusalem men här finnas inga nattliga böneutrop, det fanns det många av i Jerusalem. Katter finns det massor av båd där och här.

Dag 4 och 5 i det heliga landet

 

Söndagsutflykt

Med de här trevliga personerna tillbringar jag mina dagar från tidig morgon till sen kväll. Vilket innebar 07.45 - 21.45 denna söndag, så vad gjorde vi?

Jo, genom Thomas (professorn) kontakt med Bilda fick vi inte bara besöka Tempelbergets område som är som en park utan även ta av oss skorna som är brukligt och besöka Klippmoskén. Vår guide berättade livfullt om historien och om situationen nu, ur sitt perspektiv, vilket skavde stundtals då det var klart antisemitiskt emellanåt.

I kontrast till detta besök gick vi vidare till The Jerusalem Archaeological Park Davidson Center där arkeologien Yonatan Adler som vi träffade i lördags guidade oss igenom utgrävningarna vid västra och södra sidan av Tempelberget. Här har vi klivit ner i en Miqv’e, eller som Adler väljer att kalla det An Immersion Pool dvs., ett rituellt bad. Vi lär oss ständigt nytt och får nya tankar att bära med oss.

Stående lunch under tiden två deltagare hämtar hyrbilarna och så iväg till Qumran som ligger vid Döda havet. Hettan i ökenlandskapet slår emot oss när vi kliver ut bilarna för en vandring runt i ultrarapid. I Qumran hittades Dödahavsrullarna - de äldsta Bibeltexter som hittats och andra religiösa texter - i keramikkrukor i grottor. Det var beduiner som 1947 hittade de första. Att de är unika behöver knappast skrivas.

Så klart badade vi även i Döda havet.

Kvällen avslutades på Ecce Homo med ett föredrag av Alon Arad som är initiativtagare till en organisation som heter Emek Shaveh som arbetar för att motverka politiseringen av arkeologiska fynd. Vilket naturligtvis finns överallt men blir extra påtagligt i Israel/Palestina med sin komplicerade historia och nutida situation. Det är mycket antingen eller som borde vara både och, det är svårt och komplext.

Men detta var inte allt denna söndag.

På väg hem från Qumran stannade vi till på en vägkrog The Last Chance - jag vet, vad ska man säga, väldigt tvetydigt titel. Jag kliver ut ur bilen, tar några steg och där ligger en upphöjd sten som jag trampar snett på och satan i gatan vad det gjorde ont. Stukning eller? God mat äter vi i alla fall efter att omhändertagande medresenärer tejpat ihop stöd för min fot. Jag misstänker starkt att foten nog inte mår så bra.

Måndag morgon

Bestämde mig förstås redan igår kväll för att idag ska israelisk sjukvård undersökas. Med hjälp av SOS Internationell får jag tips om sjukhus att besöka och betalningen fixad. Väl på plats på Hadassah Medical Center Mount Scopus blir jag proffsigt, vänligt och snabbt undersökt. Resultat en fraktur i foten precis innan höger lilltå börjar. Onödigt. Inte gipsad, men lindad med förhållningsorder om högläge, kontakt med vården när jag kommer hem, osv osv…..till hjälpmedelsavdelningen - där ingen engelska pratades - där fick jag kryckor och så skulle jag få en sån där specialsko men de hade inga… så nu är vänliga själar här på boenden engagerade i letandet efter någon sjukvårdsaffär där jag kanske kan köpa en…..

   Klart jag gråtit en skvätt, så djxxxa onödigt, men är olyckan framme så är den det, inget att göra åt mer än att göra det bästa möjliga av situationen. Det lär inte bli några fler mil att gå den här resan…

   Idag missade vi - vi eftersom i nöd och lust står förstås Anders vid min sida i detta - besök i Shilo, Gerizim mm.

Avslutande kuriosa om kulturmöte

Vid inskrivningen på sjukhuset ställer receptionisten olika frågor, jag tror jag hör fel när hon frågar What’s your father’s name? Jag bara, ursäkta, hon samma fråga igen. Väl inne i första behandlingsrummet för första undersökningen med sjuksköterskan Leah, mycket vänlig och med roliga skor kommer frågan igen, What’s your father’s name? 

   Hej pappa, var du än är i evigheten, inte kunde vi ana att ditt namn skulle vara betydelsefullt vid ett akutbesök på ett sjukhus i Jerusalem.

Det får bli slutet på gårdagens och dagens rapport.

Dag 3 i det heliga landet

 Sabbatslugn

Vi har vandrat genom ett lugnt Jerusalem denna sabbatsmorgon, få bilar och ingen spårvagn eller bussar igång. På väg mot The Israel Museum gick vi genom de mer välbärgade judiska kvarteren och de som mötte oss var främst män på väg från eller till synagogan.

Väl på plats fanns hur mycket som helst att ta de av när det gällde utställningar. Efter kaffe koncentrerade vi oss på den judiska historien och följde en pedagogisk upplagd tidslinje i den arkeologiska delen av museet.

Eftersom Israel är ett land med många kulturlagringar efter ockupationer och krig är de allra äldsta kulturlagren sparsmakade på ”bevis” på Bibelns berättelser i andra källor än Bibeln. Men här nedan ser ni Tel Dan Stele som är ett fragment av en kanaaneisk inskription på ett stenminnesmonument där ”Davids hus” nämns och vi talar om 800-tal fvt.

Inom museets område finns även Shrine of the Book där skriftrullar från utgrävningarna i Qumran (de så kallade Dödahavsrullarna )finns, de allra äldsta bibliska skrifter som hittills hittats, bland annat profet Jesajas bok. Daterad till mellan 356 - 100 fvt. Genom kol-14 metod och palaeografi. Här under ser du var de förvaras. Krukorna som de var gömda i har den här typen av lock. Säga vad man vill men israelerna är bra på arkitektur.

Allra överst ser ni en modell av hur Jerusalem kan ha sett på kung Herodes tid innan templet förstörs av romarna år 70 evt. och landet faller samman.

Nu laddar vi om inför kvällens föreläsning av arkeologi Jonathan Adler som ska föreläsa för oss om ”The Origins of Judaism”. Ett lite mer ovanligare lördagsnöje!

Och nu har vi kommit hem, så god natt då!

Dag 2 i det heliga landet

 

14,3 km kräver bra skor

Efter frukost begav vi oss av till City of David som är en privatägd arkeologisk utgrävningsplats där centrum för arkeologin är att bekräfta Bibelns berättelse om hur staden Jerusalem föds genom att kung David besegrar en liten jevuseisk stad uppe på kullen ovanför Kidrondalen för 3000 år sedan. Det är en tolkning, som den konservativa stiftelsen för fram. Vi såg en presentation i 3D om staden. Arkeologin och Bibeln är ett rätt omaka par då arkeologi sällan bekräftar Bibelns berättelser. Men ibland så glimmar det till. Utgrävningar - rent generellt - och de olika kulturlagren sätter en hel del frågetecken kring datering mellan verklighet och berättelse. Spelar det någon roll? Både ja och nej. Ja, för att verkligheten och de arkeologiska framsteg är spännande, den kunskapen kan berika berättelserna. Nej, för att tron på Gud går aldrig att bevisa med yttre attribut, de är viktiga och har ett värde i sig men tron vilar på överlåtelse och tillit och ande och nåd.

Åtta av tio var frimodiga och vandrade i 70 cm högt vatten i Hiskias/Siloam tunneln som är ett snillrik tunnel för vattenförsörjning. Tunneln byggdes av kung Hiskia när Jerusalem hotades av assyrierna på 700-talet fvt. Jag och en annan deltagare valde att gå torrskodda igenom kanaanitiska tunneln och behövde varken badskor eller pannlampa men lika trångt och vindlande var det. Vistelsen i City of David avslutades med att vi gick igenom en gammal stigande kloaktunnel, ja, ni fattar vatten skräpet och skiten skulle ju rinna neråt från Dyngporten, Ett av kung Herodes alla byggnadsverk.

Väl igenom alla tunnlar fick vi i 36 graders värme skynda oss för att hinna med bussen till checkpoint 300 eller Betlehems checkpoint för att anträda Palestina. Hungriga intog vi en supergod lunch på The Walled Off Hotel, ägs av Banksy som har varit och förgyllt en hel del murar och andra väggar med sin underfundiga konst. Sen blev det så klart promenad till Födelsekyrkan, inte en arkeologisk så intressant plats, men någonstans i Betlehem föddes Jesus.

Kvällen avslutades med en tur till Västra muren där sabbatsfirande pågick för fullt och en avslutande middag i det för kvällen mycket stillsamma kristna kvarteret, precis bredvid Grav- och Uppståndelsekyrkan och därefter en promenad hem till det muslimska kvarteret där klostrets gästhem finns och där vi bor, på Via Dolorosa. 

Så intensiva två dagar så vi alla som är med tror att vi har varit här jättelänge, går inte och berätta allt. 

Shabbat Shalom!