Att inte döma

Den här söndagen i Trefaldighetstiden handlar berättelserna om att inte döma sin nästa. Här kan du läsa dem. Kung Davids möte med Profeten Natan. Paulus ger oss värdefulla tankar. Och slutligen möter vi Jesus.

Vem du var vet du - Vem du är ser du - Vem du ska bli vet du inte - Gå och känn dig själv

Det är lätt att tro att orden är hämtade ur en självhjälpsbok från 2000-talet men det är de inte. Orden är en översättning från en latinsk inskription som finns i valvet mellan Spånga kyrka och släkten Bondes gravkor. Kyrkan är från 1100-talet och gravkoret är 1600-tal. Vem som skrivit orden vet ingen mer än Gud. Jag arbetade i Spånga många år och jag kom att tänka på orden när jag läste dagens berättelser. På olika vis handlar de om att lära känna sig själv utifrån att vi, var och en är kända av Gud. Jesus formulerade sig inte speciellt filosofiskt, han är ofta rakt på sak. Bilden är enkel och vi kan ana hans bakgrund som snickarson. Och han har troligen egna erfarenheter av byggbranschen, nått gjorde han, innan han började förkunna. När Jesus uppmanar oss att inte döma vår medmänniska så handlar det om att inte ens döma det allra minsta – det står flisa, originalordet betyder halmstrå. Tänk er ett halmstrå, strået som står pall och vajar i vinden men som också är lätt att bryta av. När vi ser flisan/halmstrået i vår nästas öga vet vi aldrig på förhand om det kommer vaja eller brytas av.

Berättelserna talar till oss än idag, människor är sig lika, århundrade efter århundraden. Vi tycker och tänker så mycket om varandra. Vi dömer, bedömer och ger omdömen. 

Att döma hör hemma inom rättsväsendet, för visst måste vi ha olika domar för brott som begås. Att bedöma och ge omdömen behöver vi göra ibland, vi får betyg, vi bedöms vid anställningsintervjuer, vi bedömer arbetsinsatser osv. Oavsett vad, behöver vi skilja på vara och göra. Det är långt ifrån lätt. En mening som jag försöker hålla i minnet är: Jag älskar dig för den du är men jag älskar inte allting du gör och säger. Nu är själva ordet kärlek och älska laddade ord. Så när jag är snabb på att bedöma i mellanmänskliga relationer som inte är privata tänker jag dom snarlika orden: Jag respekterar dig för den du är men jag respekterar inte allt du gör och säger. Kanske låter jag snål som inte säger älskar men respekt är ett av kärlekens viktigaste delord. 

Någon som inte skiljer på ord eller på människor är Gud. 

Genom profeten Natan får Kung David det hett om öronen fast han förstår det inte först. David förfasar sig över den snåle mannen och domen blir hård, han ska dö! David ser inte bjälken i sitt eget öga, han är snabb med sin dom och sitt omdöme. Bjälken i Davids öga är att han tagit en annan mans hustru, Batseba, gjort henne med barn och sett till att maken Uria dödas i strid. När vi möter David och profeten Natan sitter bjälken ordentligt fast, David får ingen association till den bild Natan målar upp. David är fullständigt omedveten om sin felaktiga handling. Inte förrän Natan upplyser honom förstår han. Det är en dramatisk och grym berättelse. Ett budskap är att våra val alltid får konsekvenser. Konsekvensen för David blir smärtsam, hans och Batsebas son dör. David visste vem han var och han såg sig själv men han kände inte sig själv. Nu fick han möta en sida av sig själv som inte så var vacker. Kanske var det så att makten hade berusat honom. Makt har en tendens att göra det med oss.

Vi har alla olika bjälkar som vi behöver få syn på.

Vi ser naturligtvis till viss del på vem vi är, men att se det där mindre smickrande vi ofta gör eller tänker det behöver vi lära känna för att kunna ta bort. Vi behöver lära känna det för att inte vara så snabba på att se flisan/halmstrået i nästans öga. Det hänger ihop, fast vi sällan ser det. Att på ett sunt sätt lära känna sig själv är inte egoistiskt. Det är inte navelskådande så länge perspektivet är större och vi inte fastnar i vårt ego. Vi är helt enkelt insatta i ett större sammanhang, vi lever i relationer. Dels till Gud och till vår nästa. Givetvis kommer det dyka upp nya bjälkar i våra liv, men övar vi oss i att se klart så är det början till befrielse. Hur övar vi oss? Gud erbjuder oss hjälp. Gud hjälpte David genom att sända profeten Natan till honom. Ytterligare ett budskap inom ramen för hela berättelsen är att David får en ny chans – en förlåtelse - en omvändelse och befrielse. Gud hjälper också oss, genom Jesus. Genom den närvaro han har lovat oss i dopet, i bönen, i nattvarden, i berättelserna – med er alla dagar till tidens slut, säger Jesus. Det är ett starkt löfte. 

Någon som har kläm på det här är Paulus som också frågar dig och mig: Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?

Tar vi på allvar till oss frågan förstår vi att vi inte behöver vara rädda för våra bjälkar. Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod vill inget hellre än att vi ska lära känna oss själva såsom Gud känner oss och ser in i vårt hjärta. Omvändelse handlar om att förändra sitt liv, bokstavligen förändra våra sinnen och vara närvarande i tron på att Gud älskar oss för dom vi är men inte allt vi gör, säger och tänker. Gud har tålamod med våra bjälkar.”Frisäg oss i domen, i din förlåtelse vår frihet är"1) Omvändelse handlar om att Gud går oss tillmötes och omvandlar oss. Det är därför vi med frimodigt allvar och trygghet i gudstjänstens syndabekännelse, tysta bön och i bikten får sätta ord på att vi med Guds hjälp vill ta bort bjälken i vårt öga. Se klart vem vi är. Vem vi ska bli, det vet vi inte men på vår livsväg att lära känna oss själva och därmed bättre kunna möta och relatera till Gud och till vår nästa på den vägen vill Gud, genom Jesus gå vid vår sida. ”Vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.2)

1) Psalm 289 vers 4 Den svenska psalmboken

2) Psalm 90 vers 2 Den svenska psalmboken

Fjärde söndagen efter Trefaldighet: GT 2 Samuelsboken 12:1-7, Epistel Romarbrevet 2:1-4 och Evangelium Matteus 7:1-5

Tendensspaning

eller ska jag kanske rent av vara mainstream och sätta rubriken Trendspaning?

Det är svårt att vara "långsynt" när man spanar trender för vi lever i nuet med historien i bakfickan. Vi vet ingenting om morgondagen fast vi lever förstås som om vi vet och det behöver vi göra för gårdagen, nuet och morgondagen ser oftast ut på liknande sätt och kaos skulle infinna sig om vi inte tar för givet att morgondagen ser ut ungefär som idag. Sen slår blixten både bokstavligt och bildligt till i våra liv. Varken naturkatastrofer,våld och ond bråd död, sjukdom och död, separationer osv. kan vi förhindra och förbereda oss på i någon större utsträckning. Så hur mycket handlar trendspaning egentligen om framtiden? Är det så att vi tror att det handlar om framtiden för att vi har svårt att se vår egen navel, eller med mitt lånade favorituttryck, vi ser inte att vi har jordaxeln i fontanellen. 1) 

Vad är då en trend?

NE skriver, " en stabil, långsiktig förändring i samhället avseende t.ex. ekonomi, demografi, värderingar, intressen eller konsumtionsmönster". Wikipedia skriver, "Mode (trend) - en tendens, eller stil inom mode...Trend (nationalekonomi) - en långsiktiga utvecklingen för en variabel".

Jag tar mig friheten att skapa "förändrande tendens", för tendens inbegriper tanken på handlande för att påverka för förändring. Så här följer några tendensspaningar.

 - Att fråga men inte lyssna på svaret. 

Det är mycket som konkurrerar om vår uppmärksamhet nuförtiden. På grund av våra smartphones har vi ständigt sällskap, allt finns i den där lilla rektangulära manicken som är så praktisk. Det är frestande att ta fram den överallt, jämt. Jag vill absolut inte vara utan den, vi kan aldrig leva bakåt, bara nu och tänka framåt MEN vi kanske inte ska glömma vad gammal hederlig kommunikation är. Samtal, ett jag och ett du som möts i orden som frågar, påstår, utmanar och sen lyssna till svaren. Dialogen som förändrar, fördjupar och befäster. Att fråga och lyssna efter svaret kräver närvaro och koncentration, fokus på min medmänniska.

Personligen har jag tröttnat och jag tystnar och jag drar mig tillbaka från människor och sammanhang där lyssnandet inte finns. En del uppfattar det säkert som nonchalant, otrevligt att jag inte genast klänger tag i duets jordaxel när personen inte har tid/lust/förmåga att lyssna en stund kring vad min jordaxel snurrar omkring. Så varför bemöda sig med att fråga om man inte vill lyssna till svaret? Det här är definitivt en tendens, en handling som jag tror påverkar till ett förytligande av mänskliga relationer.

- Allt vi känner är rätt.

Jag kände att glaset jag tog ur diskmaskinen fortfarande var ljummet. Jag kände att solen brände på axlarna. Jag kände den goda smaken av aubergineröran. Jag kände... Jo, men vi känner förstås med våra sinnen, och det heter ju känsel. Så har vi smaken också, ja,kanske till och med hörseln, det känns ju faktiskt mer än i öronen när vissa ljud är starka. Hjärtat bultar nästan i takt med bastonerna på en konsert. Sen finns allt det som vi känner som faktiskt inte har med känsel att göra. Allt det vi känner är rätt eller orätt. Jag känner för att göra si eller så, eller inte. Jag känner inte för hen eller så känner jag för hen. Jag känner för eller jag känner inte för...Gå på magkänslan! Känn efter i din kropp, vad som är rätt för dig! Vi uppmanas att känna. Jag tror att det är bra, jag är absolut för ett holistiskt synsätt på vår kropp och vår själ (och själen är bärare av andligheten så ande behöver inte definieras). Men om vi nu känner med vår kropp och själ så får vi inte glömma att förnuftet och intellektet även sitter i själen. Tendensspaningen är: Vad är det som gör att vi inte stämmer av "känner" med vår intellektuella förmåga och vår kunskapsbas? Helt enkelt prövar "känner" mot förnuftet? Jag känner en massa olika saker men om jag inte stannar upp och kör mina "känner" igenom förnuftet skulle det bli kaos och rubriker i Aftonbladet! Det kanske förresten är därför vi har så många totalt ointressanta löp, för att för många känner utan att dra det ett varv genom förnuftet!

- Trigger warnings.

Jag stötte på begreppet för första gången i söndags när jag lyssnade på Godmorgon världen!2) Lyssna på inslaget, det är skrämmande. Studenter vill skapa trygga rum, juridikstuderande vill inte läsa om olika typer av våld, för att de själva har erfarenhet av det, böcker censureras för att de speglar en annan tid än vår. Vart är akademin på väg om det är där de trygga rummen ska skapas? Vi behöver alla trygga rum och det rummet kan endast jag själv skapa inom mig och till vis del omkring mig. Jag kan ta hjälp att skapa det trygga rummet både inom mig och nära mig. Det är när jag faktiskt lyssnat till mitt inre, våga möta det jag hör och tagit itu med det som jag blir trygg. Det kan vara en mycket skör trygghet, för hemska saker drabbar oss men vägen måste väl ändå vara att kunna lära sig att hantera det. Skulle jag vilja anlita en jurist, läkare, sjuksköterska what ever som hoppat över några kurser för att de väcker obehag? Vad sker med forskningen? Vad sker med det konstruktiva, kritiska granskandet? Om jag nu går till mitt eget område, teologi, ska vi sluta läsa vissa kapitel och verser i Bibelns böcker för att dessa speglar ett och annat som rent av är plågsam läsning? Nej, vi får lära oss att sätt in texten i sin kontext och att tolka och lägga ut och skapa den teologi som ska möta människor idag, en balansgång mellan tradition och tolkad anpassning.

Jag har funderat en del över Pippi och hennes pappa, den frånvarande pappan, må så vara att han är rik och har försett sin dotter med en kappsäck som tillåter henne att leva ett gott liv. (Om det är ett gott liv?) Det har varit mycket skriverier om hans profession, för 70 år sedan då Pippi skrevs reagerade ingen för att han beskrevs som kapten och negerkung på en söderhavsö. Det upplevdes som exotiskt, eller nått. Idag är n-orden bannlysta och därav har man gått in och i de nya utgåvorna ändrat det till söderhavskung. Enligt Wikipedia med Astrids goda minne,hon dog 2002, så jag ställer mig frågan, stämmer det verkligen? Nåväl, det är barnbok, det är extremt känsligt. Men vad skulle hända om man stort och tydligt med både bälte och hängslen dvs. med både förord och not förklarade varför det står som det står? Problematiserar istället för idealiserar?

Förhoppningsvis är tendensen med trigger warnings för att få fart på just problematiseringen och dolda strukturer och inte censur. 

Slutligen

Detta hör egentligen inte till tendensspaningen, det får bli en teaser! Apropå Astrid Lindgren, jag har läst den nyutgivna boken med hennes Krigsdagböcker 1939-1945.3) Det är alltid lite snaskigt att läsa andras dagböcker även om dessa knappas är så inträngande i hennes själ men det speglar förstås hennes liv, hennes oro och hennes tankar. Det som slår mig är hur priviligerad hon var, något som sällan nämns. Utan hon framstår som den ensamma mamman med den stora begåvningen som minsann visste hur det var att ha det tufft. Det hade hon det nog delvis, men det är inte mycket av det som framkommer i den privilegierade övre medelklasstillvaron som hon levde under krigsåren. Den tid då Pippi föddes. I en annan tid med andra förutsättningar skulle jag gripa mig an verket att fördjupa mig i bilden av denna ikoniserade person som påverkat och påverkar än idag genom sina böcker.

1) Psykologen och ledarskapskonsulten Leif E Andersson

2)Studenter kräver trigger warnings Godmorgon, världen! 2015-06-14

3) Astrid Lindgren, Krigsdagböcker 1939-1945, Salikon förlag 

Dopet -

fyllt av meningsskapande livstolkningar. Predikan på Första söndagen efter Trefaldighet. Så skriver evangelisten Johannes:

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom." Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden." Joh 3:1-8 

Berättelsen om Nikodemos är en berättelse om att närma sig Jesus och en berättelse om dopet. 

Nikodemos är nyfiken och han har respekt för Jesus, han vet att Jesus är lärare och kallar honom min mästare – rabbi. Nikodemos kommer med sitt påstående om att Gud är med Jesus eftersom han gör det han gör och säger det han säger. Jesus svarar med att utmana – det gör Jesus ganska ofta, har ni tänkt på det? Nu konstaterar Jesus att den som inte föds på nytt kan inte se Guds rike. Nikodemos blir förvirrad, för vem kan födas på nytt? I ursprungsspråket grekiska har ordet på nytt - anothen - två betydelser, den andra är ovanifrån. Ordlekar är alltid svåra att översätta. Men jag kan tänka mig att Jesus, klurig som han är, har detta i åtanke när han pratar med Nikodemos. Ovanifrån handlar om att på nytt bli född av Gud. Människan har i årtusenden haft bilden av Gud som kommer till oss ovanifrån. Det ger en djupare innebörd vad det handlar om att bli född på nytt. Det handlar om det kommande dopet som Jesus instiftar efter sin uppståndelse.

Det dop som t.ex. Johannes Döparen utförde var som en reningsceremoni men det dop Jesus talar om är av ett annat slag. När vi döps så är det ett tecken på en tillhörighet till en gemenskap med Kristus som centrum. Efter sin uppståndelse och före sin himmelsfärd la Jesus grunden till den gemenskapen med orden: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem alla de bud jag har  gett er och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Mt 28:18-20

Dessa Jesusord sägs alltid vid dop. Det är en uppmaning och det är ett statement. Döpt är lika med alltid tillhörig till Gud oavsett vad som händer. Dopet kan ingen ta ifrån oss det kan aldrig göras ogjort eller raderas. Gud är med oss oavsett vad vi känner och upplever.

Vi har  gemenskapen med och tillhörigheten till Gud för att Jesus levde, dog och uppstod för vår skull. 

Genom vårt dop tydliggörs och synliggörs denna gemenskap och tillhörighet. I den första kristna tiden och fortfarande i vissa samfund så sänks man ner helt och hållet tre gånger i vatten och då blir verkligen symboliken tydlig för livet – döden – uppståndelsen. Tidigare idag hade vi dopgudstjänst här i kyrkan jag döpte en liten flicka. Om vi då hade läst de bibelberättelser som vi alldeles nyss hört så tror jag att många i sällskapet hade blivit förskräckta. Ord som stenhjärta, kött, synd, dött och blivit begravd, födas på nytt, är inte det första man tänker på när det handlar om barndop. Utan då är det glädjen över ett nyfött liv, rent och oskyldigt. En liten människa med hela livet framför sig, framtidstro och framtidshopp som bärs fram i dopet för att välsignas och  upptas i den stora kristna gemenskapen. Det paradoxala är att de utmanade orden faktiskt också är beskrivningar av dopets innebörd.

Profeten Hesekiel skriver om stenhjärtat. Kort så handlar stenhjärtat som ska bli ett hjärta av kött om judarnas hopp om att bli räddade från fångenskapen i Babylon. Det handlar om löftet att få återvända till sitt land, få livet tillbaka i fred och få frid med Gud. För oss kristna ger berättelsen en bild av omvändelsen. Där stenhjärtat blir ett hjärta av kött. Det vill säga en bild för att personens liv är insatt i ett större sammanhang,hennes liv är fyllt av Guds Ande. Varje person är genom sin andning länkad med Gud eftersom Ande och Andning hör ihop. Det är också en beskrivning av dopet som en handling där Gud ger oss en vattenstämpel, du är min. Bestänkt det vill säga begjuten med vatten. 

För Paulus som skrev Romarbrevet var döden den stora synden - ingen enda av oss undslipper döden – men döden är inte slutet liksom Jesus uppstod ska vi uppstå – vi är levande för Gud. 

Allt detta är så oerhört abstrakt för oss. Även om några har erfarit en mystik glimt – som en reva i tiden som snabbt öppnas och sluts - och på så vis är övertygade om uppståndelsens liv handlar det för en majoritet av oss om att tro. Om att överlåta sig och lita till berättelserna från alla som mötte den uppståndne Jesus i Jerusalem med omnejd och Paulus som mötte den uppståndne Jesus på väg till Damaskus. Dopet och alla ord som hör ihop med dop, nåd, omvändelse förlåtelse  – pånyttfödelse och så vidare är Storord - ord laddade med stor betydelse. Det är inte lätt att tala om Stororden, inte ens i kyrkan. De är fantastiska och de är belastade. Begreppet Stororden eller Störstorden har Torgny Lindgren myntat i Merabs skönhet. Där skriver han så här: ”Det är som om orden vore för stora, sade han. Som om dem icke riktigt rymdes ini mig…Det är Guds orden…Störstorden är värst, sade han…Evigheten…Nåden…Pånyttfödelsen…För att inte tala om Kärleken, sade han.” s 38-40

Störstorden i vår Bibel och i vår tro behöver vi tala med varandra om. Varje tid behöver både tolka och förvalta orden så de blir till den välsignelse de är menade att vara.

Jag brukar alltid säga när jag döper att i dopet synliggörs och tydliggörs att Gud är med oss i livets alla skiften, det är något vi inte alltid känner och upplever men det är löftet vi får Med er alla dagar till tidens slut. Det finns ingen ände på Guds kärleksfulla närvaro. Guds närvaro genom sin Ande är precis som Jesus säger till Nikodemos ” Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far." Vinden kan vi inte fånga, vi kan inte heller fånga all kunskap om Gud och om Guds handlande. Men det finns några synliga tecken som Jesus gett oss, dopet är ett, nattvarden ett annat – heliga handlingar, heliga ord, laddade med Gudsnärvaro.