Livet med Marta och Maria

är inte antingen eller, utan både och.

Det är så mitt liv tillsammans med Marta och Maria ser ut. Någon av er som läser undrar kanske vem Marta och Maria är. De är mina vänner över tidens gräns. Jag känner dem via Bibelns berättelser. Du får också jättegärna bli vän med dem, båda två, inte den ena eller den andra, utan båda två, för deras personligheter berikar dig.

Det är två starka kvinnor, de är vänner med Jesus och deras bror heter Lasaros. I Johannesevangeliet kapitel 11 v 1-44 berättas det hur Marta och Maria sänder bud efter Jesus när deras bror är sjuk, Jesus räddar hans liv. Om det kan du läsa här I den berättelsen är Jesus och Lasaros i centrum men läser vi noga blir vi även bekanta med Marta och Maria. Det berättas att "Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros." 

Det finns också en kortare men tät berättelse i Lukasevangeliet om Marta och Maria och det är den berättelsen som orsakat så mycket mindervärdeskänslor, skuld, ja till och med skamkänslor i kyrkan,inte minst för kvinnor men även för män, därför att berättelsen lett till ett Antingen-eller-perspektiv istället för att ta tillvara på både-och-perspektivet.
Så här berättar Lukas 10:38-42:
"Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne."

Under mina år som präst har jag suttit i olika samtal, där inte minst kvinnor men även män känner misströstan för att de inte lyckats leva upp till Maria-idealet.

Maria sätter sig vid Jesu fötter och lyssnar, Jesus bejakar tydligt hennes närvaro. Marta står med alla praktiska bestyr och sin irritation som nästan övergår i vrede.  Det ter sig i första hand fromt och bra att framhålla Marias val och bekymmersamt beklaga Martas hållning. Det är här det lätt kan bli skuld och skambeläggande. Jag vill påstå att för de flesta av oss är det Marta  som vi lättast identifierar oss med. Vi hamnar där med vårt dåliga samvete för att vi inte hinner med det goda andliga livet! Kan Jesus verkligen ha menat det så? Han är emellanåt skarp i sina riktlinjer för det andliga livet men jag har svårt att tro att detta är kärnan i hans budskap, antingen eller, för det är så det ofta har förkunnats.

Är vi realister så vet vi att det sällan är så enkelt som att det bara finns ett alternativ, ett val, en väg. Livet är betydligt mer komplicerat än så. Ser vi den här berättelsen i ett vidare sammanhang så har den mycket att säga oss om val och prioriteringar, om arbete och vila, om lyssnande, om handlande. Och framför allt handlar det om att ta emot Guds nåd, stanna upp i Guds närvaro där du befinner dig.

Det är bra att komma ihåg orden i Johannesevangeliet att Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och bror när vi hör hans kärva ord till Marta.

Berättelsen resulterar som sagt ofta i ett kategoriserande. Är vi Maria eller Martapersonligheter? Jag minns själv hur mindervärdig jag kände mig vid något sammanhang på Ersta på 70-talet när den frågan ställdes. Just för att det verkade mycket bättre, finare och frommare att med självklarhet säga att, visst jag är en Maria. Jag läste några ord inför gårdagens söndag när den här berättelsen lästes i våra kyrkor och tyvärr var det samma perspektiv, att framhålla Maria och dissa Marta.

Marta är en aktiv kvinna, framåt med en sund och självklar auktoritet. 

Hon bjuder in Jesus, hon är orädd och det är inget problem för henne att uttrycka sin irritation 

över att ordna med allt praktiskt och hon ber om hjälp. Marta är en förebild i frimodighet att våga bjuda in Jesus i våra liv. Hon vågar vara sig själv, helt okonstlat. Hon visste om den status Jesus hade uppnått vid den här tiden. Men här finns inget tillgjort fjäskande. Det är lätt för oss att emellanåt försöka vara till lags, inte minst för dem vi tror och vet har makt. Ibland makt att påverka våra liv på något vis. Marta är ett gott föredöme för oss att våga vara den man är i alla sammanhang och möten.

Marta går Jesus till mötes när de kallat på honom för att Lasaros är sjuk, när hon nu möter Jesus är Lasaros redan död, så här berättar Johannes:  "Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen." Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen." Marta har insikter om vem Jesus är långt innan lärjungarna har det.

Marta gör även något annat som vi också har svårt för ibland, hon ber om hjälp. Svaret på hennes fråga om hjälp blev inte som hon tänkt sig och så kan det förstås bli. 

Säger vi ja, till att bjuda in Jesus i våra liv vill han vara med och vägleda oss i makten över våra egna liv.

Precis så gör Jesus när han svarar Marta genom att visa på Marias val – att sätta sig ner i lugn och ro. Aktiv vila i att vara och att lyssna, kraftansamling till själ och kropp. Det är klart att Jesus säger att det är det bästa valet. Han lagde sannolikt inte någon mat under sin tid på jorden därför att han var man och framför allt för att hans liv var ämnat för något mer än att bekymra sig för livets praktiska nödtorft. Samtidigt så är han inte oförstående inför att det är en del av livet. Det vet vi bland annat från berättelserna om brödundren.Samt det genialiska att koppla minnet av honom till något så konkret som nattvarden, en måltid av bröd och vin.  Även om det naturligtvis i första hand handlar om den religiösa kopplingen till påskfirandet som laddas med ytterligare en dimension och innebörd av Gudsnärvaro.

Det val som Maria gjorde genom att sätta sig ner för att lyssna, ”skall inte tas ifrån henne”, säger Jesus.

Det är precis som om han kunde ana, att det skulle bli ifrågasatt att hämta föda för själen. Att i stillhet sitta ner och lyssna, möta Gud och sig själv. Därför tar Jesus i. Livet är ett både och, aktivitet och vila, handlande och lyssnade. Det Jesus vill göra Marta och oss uppmärksamma på är att det andliga inte ska tas ifrån oss eller är något vi själva ska välja bort i våra liv.

Både Marta och Maria är förebilder för oss på olika vis. Maria hade inte satt sig ner om Marta inte bjudit in Jesus. Marta hade inte fått upp ögonen för nödvändigheten av det andliga för balansen i livet om inte Maria hade satt sig ner hos Jesus. Att finna balans i tillvarons alla måsten och att bereda plats för det goda andliga livet är alltså inte antingen eller, utan både och. Jag bär med mig både Marta och Maria inom mig.

Yngsta sonen Samuel gästbloggar

Varning! Hösten knackar på och vill ta din smartphone.

När jag har lämnat mitt hem tidigt på morgonkvisten dom senaste veckorna för att ta mig till skolan, har jag klivit ut i en sagolik värld. Som en kyligare trolsk sommarmorgon. Ett dis ligger svept över staden, solen tränger sig igenom dimmorna av fukt. Luften är kylig, en stickande kyla som griper tagen i en, inte ett dödsgrepp, en kyla som får en att huttra till och öka på stegen framåt. Sensommarväder är en påminnelse om det som har varit och det som kommer efter. Efter sol kommer regn.

När jag tar mig till skolan underhåller jag mig själv under min resa. P3 bli räddningen för mig. Men efter inte långtid har jag tröttnat på att mellan pratorna som jag uppskattar mest, spelas musik som jag inte kan påverka. Jag behöver något jag gillar. Min spotifyapp blir min räddning från att sitta uttråkad hela vägen till skolan. Mhmm, skulle inte tro det.
Jag fortsätter att appa, slösurfar, kolla Facebook i onödan. Efter varje sak jag sysselsätter mig med kommer rastlösheten krypande över mig. Som en äcklig parasit slänger den sig över mig, suger ut all energi som en dementor. Med ens ökar vardagsstressen och den där känslan av meningslöshet. Situationen jag befinner mig i förekommer konstant i min vardag, en sen eftermiddag, en ensam lördagkväll.

Jag är som ett barn som har det långtråkigt. En känsla och ett beteende som många känner igen. Att det är svårt att sysselsätta sig och när jag åker till skolan ser jag människor i alla åldrar sitta och göra samma sak som jag gör.
Att vara uppkopplad sju dagar i vecka och alla timmar, kan inte var hälsosamt för psyket. Jag vill inte leka förälder, men min fråga är: Skadas förmågan att vara kreativ och ha en rik fantasi, när man alltid befinner sig i en värld där underhållningen och umgänget ligger nerstoppade i en ficka?Någon skulle säga att det är den bästa av världar.

För mig är det redan bestämt, jag undviker alltid att röra min smartphone på vägen till skolan och först då upptäcker jag vad jag har missat. Inte livet, inte händelser, utan en värld av inspiration.
Så om du lider brist på underhållning kanske du lider brist på kreativitet. Lägg ner din lilla mackapär i fickan och gör som jag, fortsätt att fascineras av morgondimmorna och kylan.

Eftervalstankar

i den värmande septembersolen skuggar.

Solen strålar idag över 87,1 % och över de 5,7% som på 4 år blev 12,9%, SD mer än fördubblade sin representation i vår riksdag. Ett faktum som kastar långa svartbruna skuggor. Nu räcker det inte att skandera "inga rasister på våra gator".  Nu räcker det inte med att låtsas som de är en samling obskyra personer som drivs av hat, rasism och missnöje. Nu räcker det inte att låtsas som de är i minoritet, valet talar sitt tydliga språk, tredje största parti! Nu räcker det inte med att säga att många av deras väljare inte alls är rasister utan bara missnöjda. Ja, att vara så missnöjd så att man lägger sin röst på SD är farligt nog.

Det vilar ett stort ansvar och allvar på de 87,1% som säger att de inte på något vis ska samarbeta med SD.

Jag undrar så hur de ska göra, för hittills har så otroligt lite gjorts när det handlar om utslagning, hatbrott, arbetslöshet, sjukskrivningar,  segregering, migration, integration.......listan kan göras mycket längre. Alla de frågor som bland annat förser SD med väljare. Det är svårt, det är som om inget parti på allvar och seriöst verkligen på djupet vill vända och vrida på frågorna vilket samhälle vi vill ha i Sverige och hur vi förhåller oss till att vi bara är ett litet land i en värld som drar åt så många olika håll.

Så hamnade ett stort ansvar på S. Löfven säger att han ska söka bred lösning, det blir intressant att se om han kan lämna S starka tradition av maktfullkomlighet bakom sig och tänka nytt. Eller om han bara är en mysig "sossefarbror" som vill alla väl.

Någon som inte längre kan tänka nytt är Reinfeldt och Borg, att regeringen avgår är så klart parlamentariskt korrekt och väntat men att dessa två nu aviserar sitt avsked från sina uppdrag för sitt parti är fascinerande. Så långt sträckte sig deras ansvar, rimligt hade väl varit att åtminstone slicka såren under hösten och därefter avisera sitt avsked. Nu kommer M som är lika maktfullkomliga att endast fokusera på att hitta en ny partiledare. Så mycket ansvar har de!

Vad återstår då? Ja, alla småpartierna MP, V, FP, C och Kd med glada utomparlamentariska tillrop från F! Det vilar ett lika stort ansvar och allvar på deras företrädare att lämna egen partivinning, strategitänkande, makthunger och prestige åt sidan, klarar de det?

Klarar vårt lands folkvalda att gemensamt, utöver blockgränser och röd-grön-blå-grön-rosa bindningar samla sig så att 12,9% inte blir 25,8% 2018?

Nu handlar det inte endast om riksdag utan likaväl om kommun och landsting där SD gått fram. Personligen var jag beredd på att SD skulle bli stora, hoppades och bad att alla prognoser skulle stämma att det skulle bli MP som blev tredje största parti och att SD skulle backa. Så blev det inte. Förvånade ansikten sitter nu och undrar hur detta kunde gå till. Det är grannlaga för folkvalda och alla oss andra att ta oss en ordentlig funderare över det.

Våga tänka tanken nu, vad som skulle kunna hända.

Det är faktiskt så att SD blivit "rumsrena", ja en majoritet av oss tycker förstås inte det men om vi nu faktiskt tänker efter kommer 12,9% att inta sina platser i vår riksdag och vara vågmästare. De verkar se fram emot det. Ingen av oss vet förstås hur saker utvecklas nu när detta parlamentariska läget är så nytt.

Men tänk, nu när de trots allt blivit så "rumsrena" att de tagit plats i vår riksdag att där kommer de på ett eller annat sätt ha makt och brist på makt. Makten leder till fler väljare 2018 och bristen på makt leder till att de svartbruna går över till de som faktiskt är ännu mer svartbruna och som definitiv är i minoritet just nu och inte ens är i närheten av att blir parlamentariskt "rumsrena".  Svartbruna åskådningar gör skillnad på människor och vill förverkliga sina idéer. Det är ett gemensamt hot mot de 87,1% som vill något annat.

Det är bland det farligaste vi kan göra att avfärda detta, på något vis måste de bemötas.

För att låna begreppet från Ludvig Igra, det är en tunn hinna mellan omsorg och grymhet. Historien visar vad totalitära ideologier är beredda att göra med de människor som inte faller in under de kriterier de sätter upp.

Jag tänker med fasa på vad de av mina vänner med rottrådar från andra delar av vår värld än mina flerhundraåriga västgötska skulle möta i en framtid.

Jag tänker med fasa på vad som skulle möta de jag känner som är samhälleligt, konstnärligt och politiskt engagerad för varje människas rätt att vara den hen är och står i fronten för det.

Jag tänker med fasa på vad som skulle möta de som jag känner som har neuropsykiatriska och fysiska funktionshinder.

Jag tänker med fasa på vad som skulle möta de män som älskar män och de kvinnor som älskar kvinnor och de som blir kära i både män och kvinnor. De som vill vara hen.

Jag tänker med fasa på ett samhälle där man inte ser att jag är du och du är jag, att vi alla är människor som hör ihop just genom att vi är människor.

Vi måste alla börja och våga prata om allt detta i vår vardag. Våga vända stenar som är heta och se vad som finns under. Vilka värdegrunder har vi? Vilket samhälle lever vi i nu och vad vill vi ha? 

Det är ett gemensamt ansvar för oss alla som la våra röster på något av de 87,1% partierna.